Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dan ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAN
DANS
redan under järnåldern och då
kallat kne’fatafl.
Dan. 1. En av Israels tolv stammar,
vars ättefader var den av Jakobs
söner som bar detta namn. — 2.
Dansk sagokung.
Dan, pseudonym för Daniel Bergman.
Dana [dei’na], James Dwight (1813—
95), amerikansk geolog och
mineralog, professor i Yale, författare till
flera fortfarande använda
handböcker.
D anaarv, gammal benämning på arv,
vartill ej finnes laglig arvinge och
som därför tillfaller staten (i äldre
tid konungen). Sådant arv
tillfaller numera i Sverige allmänna
arvsfonden, se d. o., 161.
Da’nae, Perseus’ mor. Hennes far,
Akristos, fick veta av oraklet i
Delphi, att en son till henne skulle
döda honom. D. sattes under
bevakning, men Zeus besökte henne
i skepnad av ett guldregn, varefter
hon fick sonen Perseus.
Dana’er, beteckning på grekerna hos
Homeros. — D.-skänk, farlig gåva av
fiende; uttrycket anspelar på
Lao-koons slutord till trojanerna i
Ver-gilius Aenei’den 2,49: Quid-quid id
est’ timeo’ Danao’s et do’na
feren’-tes (Aldrig danaer jag tror ej ens
när med skänker de komma),
varmed han varnade dem för att
mottaga den trojanska hästen.
Danafjorden, yttre delen av
Älvs-borgsfjorden, Göta älvs s.
mynningsvik utanför Göteborg, 424.
Danahof, dansk riksförsamling på
1200- och 1300-talen.
Danai’der, se Danaos.
Dana’kil, hamitisk nomadiserande
folkstam i ö. Afrika, i
stäppområdet mellan Abessiniens högland och
s. Röda havet, som också efter dem
kallas Danakilöknen.
Dan’aos, i den grekiska gudasagan
son till en egyptisk konung och
fader till femtio döttrar,
danaider-na. Dessa bortgifte D. med sin
broder Aigyptos’ femtio söner, vilka
alla utom en blevo mördade av sina
hustrur på bröllopsnatten på D :s
anstiftan. För detta brott dömdes
danaiderna att i underjorden evigt
ösa vatten i ett såll. Därav det
bevingade uttrycket »danaidernas såll»
om ett fåfängt arbete.
Dana älv, An’cylussjöns avlopp över
Dar’ssentröskeln och Stora Bält
under senare delen av Ancylustiden,
1809.
de Dancay [danssä’], Charles (1509—
89), fransk diplomat, sändebud i
Köpenhamn, mäklade fred i
Sjuårskriget. Hans depescher från
Danmark äro av stort värde för
nordisk historia.
Danderyd, köping i s. Uppland strax
n. om Stockholm. 8 737 inv. 1954.
Bildar tillsammans med Djursholms
stad och Stocksunds köping en
församling med 21661 inv. 1954.
Tre-skeppig gråstenskyrka utan torn
delvis från 1400- och 1600-talen.
Dandin [dansdäns’], George,
titelhjälten i en av Molières komedier, en
rik bonde som till sin olycka gift
sig med en adelsdam. Hans
självförebråelse: »Vous 1’avez voulu,
George Dandin!» (Du har velat ha
det så, George Dandin!), har blivit
ett franskt ordstäv.
Dan’dolo, Enrico (d. 1205), venetiansk
doge, förde en imperialistisk
politik och grundläde Venedigs
kolonialvälde i Orienten under
utnyttjande av fjärde korståget
(bysantinska rikets delning).
Dandy [dän’di], eng., snobb, sprätt.
Danegäld, en skatt, som omkring 990
pålades Englands folk som lösepen-
ning för vikingarnas härjningar.
Senare avgift till stående här, 3684.
Danelagen, namn på den lagsamling,
danska lagen, som under
medeltiden begagnades i östra England.
Även namn på de av danska
vikingar mot 800-talets slut erövrade
områdena i norra och östra
England, 3280.
Da’nerna, skandinavisk folkstam, som
enligt Jordanes skall ha härstammat
från svearna och omkring 500 e. Kr.
slagit sig ned i Danmark. Först i
slutet av medeltiden ersattes
namnet med »danskar».
Danevirke, en urgammal
fästningsan-läggning tvärs över Sydslesvig från
Slien till Trene, under medeltiden
och senare under 1800-talet
Danmarks försvarslinje mot söder. De
äldsta delarna härstamma från
800-talet. Befästes efter 1848 års
dansktyska krig.
Da’nia, nylatinskt namn på Danmark.
Daniel, en av G. T:s »större profeter».
D:s bok skildrar hans ståndaktighet
under hårda öden i Babel samt hans
förmåga som siare och drömtydare.
Boken anses vara skriven under
Antiokos Epifanes’ tid (efter 168 f.
Kr.). Den är den första i raden
bland apokalypser
(uppenbarelseböcker) .
Daniells element, galvaniskt element
med elektroder av zink och koppar
i lösningar av resp, sulfat, åtskilda
av en porös vägg av oglaserat
porslin.
Danielsen, Nils (f. 28/11 1889),
bergs-ingeniör och industrichef. Vice
verkställande direktör i Skånska
Cement ab 1936—43, sedan 1943
direktör för Uddeholms ab, 1947—49
ordförande i Sveriges
industriförbund.
Danielson, Anders Peter (1839—97),
politiker, hemmansägare på Öland.
En av de ledande inom Lantmanna
-partiet medverkade D. till dess
sprängning och bildandet av Nya
lantmannapartiet, vars ledare han
1890 blev efter L. O. Larsson.
Ivrig tullvän på 1880-talet.
Danielsson, Anders (1784—1839),
politiker, hemmansägare i Älvsborgs
län, ledare av bondeoppositionen
under Karl Johan, ivrade för
sparsamhet, grundskatternas
avskrivning och närings- och handelsfrihet.
Danielson-Kal’mari, Johan Richard
(1853—1933), finsk historiker och
politiker, professor vid Helsingfors
universitet 1880, senare dess vice
kansler, en av det
gammalfenno-manska partiets ledare.
Danielsson, August (1852—1933),
språkforskare; professor i grekiska
i Uppsala 1891. Hans
betydelsefullaste arbeten behandla de etruskiska
inskrifterna samt jämförande
indo-europeisk filologi.
Danielsson, Axel (1863—99),
socialdemokratisk partiledare och
tidningsman. Värmlänning och son till en
sågverksarbetare blev D. efter
kortvariga universitetsstudier 1885
litterär medarbetare åt Palm i
Social-Demokraten och snart en av
arbetarpartiets ledare. 1887 grundade
han tidningen Arbetet och blev
partiets ledare i Sydsverige. 1897
framlade han partiets första
allmänna program, 127.
Danielsson, Carl (1845—1917),
industrimän, 1882—93 disponent vid
Bo-fors-Gullspångs ab, 1894—1913
disponent vid Uddeholmsverken,
framstående metallurg, som fullkomnade
martinmetoden och gjorde det
möjligt att framställa grova kanongöt,
vilka ej behövde smidas. Denna
för
bättring bidrog väsentligt att ge
Bofors-produkterna världsrykte.
Danien [-iän«], kritf ormationens
yngsta del sådan den utbildats i
Danmark och s.v. Skåne.
Daniglaciala skedet, det första
skedet i den sista nedisningens
avsmältning, varunder delar av
Danmark blottlädes, 1807.
Danilev’skij, Nikolaj (1822—85), rysk
författare och politiker i starkt
slavofil anda.
Danis’m, dansk språkegendomlighet,
som förekommer i ett annat språk.
En gammal danism i svenskan är
t. ex. bagare (bakare), en yngre
stillfärdig.
Danmark, kungarike i n.v. Europa,
mellan Nordsjön, Skagerack,
Kattegatt och östersjön. 43 018 km2,
4 392 400 inv. 1954. Huvudstad
Köpenhamn, 651 B, 653 K.
Danmark. 1. Församling i Vaksala
kommun i mellersta Uppland,
Uppsala län, 1 207 inv. 1954. — 2. Liten
ö, även kallad Danaholmen, i
inloppet till Göteborg, där gränserna
mellan de nordiska rikena
sammanstötte tidigare.
Danmarkssundet, sundet mellan
Island och Grönland, 2490 K.
Dannebrogen, ursprungligen
benämning på det danska riksbaneret,
som enligt sägnen skall ha nedfallit
från himlen i slaget vid Reval 1219.
D. kallas numera den danska
na-tionalflaggan (vitt kors på röd
botten).
Dannebrogsorden, dansk riddarorden,
omfattande tre klasser. Instiftades
enligt sägnen av Valdemar Seir, i
själva verket av Kristian V 1671.
Danneman, redbar och dugande man
(användes förr om bönder).
Numera endast i högre eller ålderdomlig
stil.
Dannemora, kommun i n. Uppland.
Uppsala län, 4 337 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning åv
Dannemora, Film och Morkarla,
3405 K.
Dannemorabruken, Dannemoraverken,
de järnbruk, huvudsakligen i n.
Uppland, som äga eller ha ägt
Dannemora gruvor och utnyttjat
malmen från dem. Dessa bruk äro
Lövsta, österby, Gimo, Strömsberg,
Söderfors och Harg samt
ytterligare några mindre företag. Dessa
bruk äro numera nedlagda utom
Österby och Söderfors. I österby
bruk ha flera av de övriga
uppgått. Jfr Dannemora gruvor, 689.
Dannemora gruvor, gruvfält i
Dannemora kommun, n. Uppsala län, 48
km n.ö. om Uppsala. Fyndigheten
upptäcktes sannolikt vid mitten av
1400-talet. Malmen är praktiskt
taget fri från svavel och fosfor,
varför den ger ett stål av oöverträffad
kvalitet. Gruvans djup uppgår till
omkring 350 m. Jfr
Dannemorabruken, 343 B, 3593 B.
Danner, Louise (1815—74), dansk
läns-grevinna, morganatisk gemål till
konung Fredrik VII 1850. D. var
dotter till en köpman i
Köpenhamn. Stort inflytande över
konungen, testamenterade sin
förmögenhet till välgörande ändamål.
Dannike, församling i Länghems
kommun i mellersta Västergötland,
Älvs-borgs län, 791 inv. 1954.
Dannäs, församling i Forsheda
kommun i s.v. Småland, Jönköpings län,
427 inv. 1954.
Danosve, populär benämning på en
tänkt dansk-norsk-svensk tullunion,
enligt förslag, som framkommit
efter andra världskriget, delvis efter
mönster av Benelux, se d. o.
Dans, en följd av rytmiska rörelser,
4092
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
