Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diable ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIABLE
DIASPORA
mängder. D. melTitus, sockersjuka,
se detta. D. insip’idus, sjukdom som
beror på förändringar i hypofy’sen
och yttrar sig i stark törst och
utskiljande av stora mängder
sockerfri urin.
Diable [diab’1], fr., djävul. —
Diable-ri, medeltida teaterpjäs där djävulen
var huvudpersonen, djävulsf
ramställningar i konsten, djävulskap.
Diablerets [-blarä’], Les D., berggrupp
i Bernalperna, Schweiz. 3 246 m ö. h.
DiaboTisk (grek. diab’olos, baktalaren,
djävul), djävulsk, avgrundslik.
Dia’bolo, lek, varvid en timglasformad
pjäs bringas att snurra på ett snöre
fästat vid två pinnar som handtag,
därefter kastas upp i luften då
snöret häftigt sträckes för att sedan
fångas på detta. D. infördes till
Europa i 1700-talets slut och upplevde
glansperioder kring 1850 och 1908
—09.
DiacetyTmorfin, se Heroin.
Diadel phia (gr. di, två, adelfos’,
yngling), sjuttonde klassen i Linnés
sexualsystem, utmärkt av att
ståndarnas strängar äro förenade i tvä
stammar.
Diade’m, grek. diad’ema, pannbindel,
smycke och värdighetstecken,
använt redan i mykensk tid. Kunga
-och kejsarmaktens symbol från
Alexander den stores tid, ersattes under
medeltiden med kronan. Under den
antikhärmande empiren var D. ett
mycket vanligt kvinnosmycke.
Numera är D. en juvelbesatt
hårpryd-nad som bäres till stor toalett.
Diado’ker (av grek. dia’dokoi,
efterträdare), Alexander den stores
fältherrar, vilka efter hans död delade
hans rike.
Diafrag’ma, mellangärdet, muskel som
skiljer brösthålan från bukhålan. —
Diafragmabråck uppkommer genom
att tarmslyngor trängt upp från
buk-hållan in i brösthålan genom något
svagt ställe på D. Tillgängligt för
kirurgisk behandling.
Diafragmapump, membranpump, i
grövre utförande en vattenpump,
vid vilken pumpkolven ersatts av
ett membran av läder eller gummi.
Användes bl. a. för länshållning vid
grävning av byggnadsgrunder.
Dia’gilev, Sergej (1872—1929), rysk
konstmecenat, ledare av den
epokgörande Ryska baletten.
Diagnos [diagnå’s], kort
sammanfattning av typiska kännetecken, t. ex.
hos en sjukdom eller en biologisk
art, familj osv.
DiagonaT, rät linje som korsar en
månghörning mellan två av dess
hörnpunkter. I en 4-hörning kan
man draga 2 D., i en 5-hörning 5
D., i en 6-hörning 9 D. osv.
Diagram (grek., det avtecknade),
grafisk framställning av t. ex. en med
tiden varierande storhet. D.
benämnes ofta helt enkelt kurva, t. ex. en
feberkurva. Härvid inritas kurvan
vanligen i ett rätvinkligt rutverk
(koordinatsystem). I stället för ätt
använda kurvor finner man det
ibland mera åskådligt att återge
sambandet medelst staplar
(stapeldiagram).
Diakon. 1. I Nya Testamentet
församlingstjänare (Fil. 1:1, 1 Tim. 3)
som hade vård om de fattiga och
även biträdde vid gudstjänsten. —
2. Efter hand benämning på präst
av lägre rang (jfr svenska ordet
djäkne). — 3. Inom lutherska
kyrkan i modern tid manlig person,
som vid särskild anstalt (i Sverige
Svenska diakonanstalten vid
Sköndal) utbildats för verksamhet inom
olika kyrkliga och sociala områden
(jfr Diakonissa). — 4. Inom
baptistsamfundet och pingströrelsen
in
nehavare av det s. k.
församlings-tj änar eämbetet.
Diakonis’sa, i N. T. (Rom. 16:1)
för-samlingstj änarinna,
barmhärtighetssyster. Utbildas i Sverige vid
kyrkliga anstalter i Sthlm (Ersta),
Uppsala (Samariterhemmet), Göteborg
och Härnösand. Anstalterna utöva
omfattande sjukvård och annan
hj älpverksamhet.
Diakoniss’anstalten, Svenska D.,
öp-nades 1851 och är sedan 1863
förlagd till Ersta på Södermalm i
Stockholm. Handhar utbildning av
diako-nissor, som anställas i
församlingarna och socialt arbete. Har eget
sjukhus i Stockholm samt ett tiotal
vårdanstalter och vilohem.
Diakonistyrelsen, Svenska Kyrkans
D., halvofficiellt centralorgan för
frivilligt kyrkligt arbete. Grundades
1910, med ärkebiskopen som
ordförande. Har ett tiotal sekreterare,
utger Vår Kyrka m. fl. tidningar.
Delvis fristående är ab Svenska
kyrkans diakonistyrelses bokförlag,
grundat 1910, som förutom aktuell
kyrklig litteratur bl. a. utger biblar,
psalmböcker och blanketter, 3315.
Diakri’tiska tecken, skrivtecken som
ange ett särskilt uttal av en
bokstav. Så t. ex. utvisa de båda
prickarna på ö att O här skall uttalas
på annat sätt än vanligt.
Dia’l, diallylbarbitursyra, ett vitt, i
vatten svårlösligt pulver, som
användes såsom sömnmedel.
Dialek’t, folkmål, munart, benämning
på ett lokalt begränsat språk i
motsats till det besläktade riksspråk,
inom vars språkområde det talas,
3201.
Dialekti’k (grek., dialektike’, konsten
att samtala), filosofisk term hos
t. ex. Platon, Kant och Hegel. Ofta
förstår man med D. konsten att
klart analysera begreppen och
uppvisa deras egentliga innebörd.
Dialektisk materialism,
kommunisternas benämning på den historiska
eller ekonomiska materialismen,
varmed avses den enligt den hegelska
dialektikens schema fortgående
processen (tes, antites, syntes), helt
styrd av ekonomiska lagar.
Dialektisk teologi, benämning på av
Karl Barth, Friedrich Gagarten,
Emil Brunner o. a. protestantiska,
framför allt tyska och schweiziska
teologer representerad riktning, som
i anslutning till Kierkegaard vill
förnya reformationens, Luthers och
Calvins förkunnelse. Den D.
understryker motsättningen mellan
människa och Gud och människans
oförmåga att på egen hand se
sanningen, som blott kan uppenbaras
för henne av Gud. Den framhäver
det irrationella och hemlighetsfulla
i kristendomen och har spelat stor
roll mellan världskrigen och även
influerat svensk teologi.
Dialog [-lå’g] (grek. diaTogos,
särskiljande, utredning), samtal mellan
två eller flera personer.
Dialy’s, ett sätt att skilja kolloida och
kristalliserande ämnen från
varandra ur lösningar med hjälp av en
halvgenomtränglig (semipermeabel)
vägg.
Diamagnetis’m, egenskapen hos vissa
kroppar (t. ex. vismut, antimon,
guld och silver) att stötas bort av
en stark magnetpol.
Diamant, mineral av kristalliserat kol.
Förekommer i form av glasklara,
gul- eller blåaktiga väl utbildade
kristaller i vissa sekundära
avlagringar (t. ex. sandsten, härrörande
från eruptivbergarter).
Kännetecknas av en mycket stor hårdhet och
stor ljusbrytningsförmåga.
Användes såsom ädelsten, varvid bland
de vanligaste slipningsformerna äro
briljant, rosensten och taf felsten.
Oslipade diamanter av lägre
kvalitet med mörk färg användas för
industriella ändamål, såsom slipning,
glasskärning, i borrkronor, 24, 2021,
3843, 3845 B.
Diamant, typgrad betecknad 4
punkter, i allmänhet gjuten på 6
punkters kägel, 3518.
Diamantbergborrnings ab, Svenska,
tillverkar vid fabrik i Sundbyberg
borrningsmateriel, pumpar m. m.
samt utför vattenborrningar och
bergundersökningar. Företaget, som
grundades 1886, äger ab Elektrisk
Malmletning.
Diamantborrning, djupborrning med
diamantförsedd, roterande
borrkrona; vanligen användes nu
hårdmetall i stället för diamant.
Diamantbröllop firas efter 60 års
äktenskap.
Diamanti’na, stad i Minas Gerais, ö.
Brasilien, ca 8 000 inv. Under
1700-och 1800-talen betydande
diamantutvinning.
Diameter [dia’- eller diame’ter], grek.,
genomskärning, en rät linje som
delar alla inbördes parallella kordor
till en kroklinje mitt itu.
D.-be-breppet är av särskild betydelse för
cirkeln, ellipsen och hyperbeln; dessa
ha oändligt många D., som alla gå
genom respektive kurvors
medelpunkt. — På analogt sätt definieras
begreppet diametralplan inom
rymdgeometrien.
Diametra’1, som hör till diametern.
Diametralt motsatt, rakt motsatt.
Dia’na, en romersk gudinna, ungefär
motsvarande grekernas Artemis.
Diana av Poitiers [poatje’] (1499—
1566), hertiginna av Valentinois,
Henrik II :s av Frankrike älskarinna.
Utövade stort inflytande på regeringen
men förvisades från hovet efter
kungens död.
Diand’ria, andra klassen i Linnés
sexualsystem. Omfattar växter med
tvåkönade blommor och två fria
ståndare.
Dian’thus, släkte av fam.
nejlikväxter med smala, gräsliknande blad
och vita eller röda blommor. Hit hör
den vanliga backnejlikan, Dianthus
deltoi’des, och trädgårdsnejlikan, D.
caryophylTus.
Diapen’sia, se Fjällgröna.
DiapositFv, positiv fotografisk bild pä
genomskinligt material (glas, film),
exempelvis skioptikonbild.
Diar’bekir, turk. Kara Amid, turkisk
stad i Kurdistan vid en källflod till
Tigris. 45 495 inv. 1950. Viktig
väg-knut. Var 1085—1408 huvudstad i ett
turkmeniskt rike, intogs 1515 av
turkarna. Stora moskén var på 300—
500-talen kyrka.
Dia’rium, lat., det dagliga, dagbok;
kronologiskt register över in- och
utgående handlingar i t. ex. ett
ämbetsverk.
Diarré (grek. diarrei’n, flyta igenom),
täta avföringar av lös till
vatten-liknande konsistens. Bero på
onormalt snabba tarmrörelser
(peristal-tik) orsakade av inflammatorisk
retning av tarmslemhinnan. Akuta
diarréer förekomma vid
matförgiftning, vissa infektionssjukdomar,
tyfus, rödsot, m. m. Kroniska D.
förekomma vid tuberkulos, kräfta,
leversjukdomar, Addisons sjukdom m. m.
Behandlingen vid D. är framför allt
stoppande kost, ägg, fisk,
mjölrätter, te, blåbär samt vismut och
garvsyrepreparat, 2244.
Diaskop [-skå’p], se
Projektions-apparat.
Dias’pora, grek, diaspora’,
förskingring, särskilt om judarna i
förskingringen, men även om andra
4107
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
