Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Diastas ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIAST AS
DIELS, HERMANN
smärre religiösa sammanslutningar
i ett land med annan religion, 1884.
Diasta’s, kallas numera vanligen
amy-las.
Diasta’sprov, bestämning av
diastas-halten i blod, urin och avföring
genom stärkelselösningar.
Dias’tole, den efter hjärtas
sammandragning, sy’sto le, följande
utvidgningen av hjärtat.
Diastrofis’m, sammanfattning av alla
rörelser i jordskorpans yttre delar
och därmed sammanhängande
förskjutningar av strandlinjerna.
Diatermanite’t, grek.,
genomsläpp-ningsförmåga för värmestrålning.
Luft och is äro väsentligen
diater-mana, en metallskiva däremot
ater-man.
Diatermi’, medicinsk och kirurgisk
värmebehandling med hjälp av
hög-frekventa elektriska växelströmmar,
3760.
Diatermit, handelsnamn på ett poröst
och mycket lätt eldfast tegel, använt
som värmeisolation i ugnar.
Diate’s, sjukdomsanlag, t. ex.
hemor-ragisk diates, benägenhet för
blödningar. Exsudativ D., anlag för näs-,
hals- och bröstkatarrer.
Diatomacéer, se Kiselalger.
Diatomacéjord, grå till gulbrun, lätt
jordart, huvudsakligen bestående av
diatomacéskal, i kanten av mossar,
åar och bäckar. Användes under
namn av kiselgur eller bergmjöl vid
tillverkning av dynamit, som
polermedel (tripel) och
isoleringsmate-rial, 1857.
Diato’nisk skala (grek, dia’, genom,
och ton’os, ton), sKaltyp av de sju
vanliga tonerna i oktaven, delade på
hel- och halvtonsteg utan kromatik.
Diatri’b, grek, diatribe’, tvist;
betecknar i allmänhet en stridsskrift, ett
utfall e. dyl.
Dia’volo, ital., djävul.
Di’az, Armando (1861—1928), hertig,
marskalk av Italien, efterträdde
1917 Cadorna såsom generalstabschef
och vann 1918 segern vid Vittorio
Veneto, fascistregimens förste
krigsminister, 3734 B.
Di’az, Bartholomeo (d. 1500),
portugisisk upptäcktsresande. Passerade
Goda Hoppsudden 1487, omkom under
Cabrals färd till Brasilien, 1358.
Di’az, Porfi’rio (1830—1915), mexikansk
president. Bekämpade fransmännen
och kejsar Maximilian. President
1877—80 och 1884—1911. D. införde
lugn och ordning i landet, störtades
genom ett uppror, 2307.
Di’az de La Peiia [dia’s da la pän’ja],
Narcisse (1808—76), fransk målare
av spansk börd. Anslöt sig delvis till
Barbizonskolan, men skiljer sig från
denna genom sin färgsprakande
romantiska kolorit.
Di’az de Soli’s, Juan (omkring 1450—
1516), spansk sjöfarare, upptäckte
Rio de La Plata 1516 vid ett försök
att s. om Sydamerika finna en ny
sjöväg till Moluckema, 3600.
Di az de Viva’r, Rodrigo, spansk
nationalhjälte, se Cid.
Diazoföreningar, organiska föreningar
innehållande två dubbelbundna
kväveatomer, utgångsmaterial för
viktiga färgämnen.
Dibbling, en anordning varigenom
fröna vid sådden placeras i
grupper. Dibbling sker med särskild s. k.
dibbelm askin.
Dibelius, Otto (f. 1880), tysk
kyrko-ledare, 1925—33 superintendent i
Kurmark, avsatt av nazismen, ledare
av den kyrkliga oppositionen, efter
Tredje rikets fall biskop i Berlin
och överhuvud för den
protestantiska kyrkan i Östtyskland.
Dickens, Charles (1812—70), engelsk
författare, oöverträffad skildrare av
den viktorianska tidens lägre
borgarklass. Hans romaner ha genom
sin blandning av humor och
känslosamhet, realism och fantastik
vunnit och bevarat en enastående
popularitet, t. ex. Pickwick-klubben
(1836—37), Oliver Twist (1838),
Nicholas Nickleby (1839), Martin
Chuzzlewit (1843) och David
Cop-perfield (1849—50). Ett 40-tal
böcker är översatta till svenska, 704,
707 B.
Dickinson [dik’insn], Emily (1830—
86), amerikansk författarinna. Först
efter sin död vann hon berömmelse
genom sina korta, intensiva,
originella dikter, fyllda av grubbel över
liv och död, omedelbar livsglädje och
av extatisk passion. Både språkligt
och innehållsligt ha de spelat stor
roll för senare amerikansk poesi,
som i D. ser en av sina förebilder
och föregångare. Av E. Blomberg
och J. Edfelt har utgivits Dikter
(1949) och av Ellen Löfmarck Emily
Dickinson (1950), 86.
1. Dickson, James d. ä. (1784—1855),
köpman av skotsk börd, inflyttade
till Göteborg 1809, där han 1816
grundade den betydande
trävaru-firman J. D. & Co.
2. Dickson, James d. y. (1815—85),
son till J. D. d. ä., affärsman och
donator i Göteborg, skänkte stora
delar av sin förmögenhet till
sjukhus, undervisningsanstalter och
andra kulturella ändamål, bl. a.
Dick-sonska folkbiblioteket.
3. Dickson, Oscar (1823—97), bror till
J. D. d. y., friherre, affärsman och
donator i Göteborg. D:s storslagna
mecenatskap, för vilket han
belönades med adelskap 1880, gällde
främst geografiska och
naturvetenskapliga forskningar, bl. a. bidrog
han till Nordenskjölds olika
expeditioner och bekostade Vega-färden.
4. Dickson, Robert (1843—1924), son
till Ch. D., ämbetsman,
landshövding i Jönköpings län 1888—92, i
Malmöhus län 1892—1902,
överståthållare i Stockholm 1902—11,
medlem av F. k. 1892—1902.
Dicksonpokalen, av hovstallmästare J.
F. Dickson skänkt vandringspris i
löpning 1 eng. mil. Uppsattes 1891
och vanns för alltid av AIK,
Stockholm. En ny, ständigt vandrande,
pokal skänktes 1895. 1929—1946
tilldelades den segraren på 1 500 m i
SM; från 1947 tävlas åter på 1 eng.
mil.
Dicksonön, ö vid Jenisejvikens
inlopp, n. Sibirien. Radiostation och
god naturlig hamn.
Dicks reaktion, lokal rodnad och
svullnad som uppstår hos personer
som ej äro immuna för
scharlakans-feber efter insprutning av dicktoxin.
Uppträder 6—12 timmar efter
in-sprutningen.
Dicotyledo’neae, dikotyledoner,
två-hjärtbladiga växter, den ena av de
två grupper i vilka Angiosper’mæ,
gömfröväxter, uppdelas. Den andra
gruppen är Monocotyledo’neæ, se
d. o.
Didakti’k, undervisningslära. —
Didaktisk, undervisande.
Didcot [did’kåt],
atomforskningsanläggning i s. England, 15 km s. om
Oxford, med Storbritanniens första
uranstapel.
Diderot [didrå’], Denis (1713—84),
fransk författare och
upplysningsfilosof, den främste bland
encyklo-pedisterna och en av sin tids
radikalaste fritänkare. Utövade ett
genomgripande inflytande på den
samtida kulturen. Oerhört
produktiv inom historia, nationalekonomi,
religion, naturvetenskap,
konstkritik och skönlitteratur. Ett
mäster
verk skapade han i den långt efter
hans död utgivna Le neveu de
Ra-meau (Rameaus brorson), där ett
bohemiskt original utvecklar sin
cyniska livsfilosofi. D:s
deklamatoriska dramer ha spelat en stor roll för
1800-talets tendensskådespel. Under
sina sista år levde han
bekymmer-fritt genom hjälp från Katarina II
av Ryssland, 1180, 3417.
Di’do (lat.) eller Di’don, enligt
sägnen fenicisk drottning, som
utvandrade till Libyen och grundade
kolonien Kartago. Vergilius besjunger
henne i Aeneiden, enligt vilken hon
begick självmord av olycklig kärlek
till Aeneas.
Didot [didå’], fransk boktryckar- och
bokhandlarfirma grundad 1713 i
Paris av Francois D. (1689—1757), vars
son Frangois Ambroise D. (1730—
1804) förbättrade stilarna och
lanserade det i Europa ännu vanligaste
systemet för boktryckstyper,
inklusive stilhöjden 23,57 mm, som efter
D:s firma kallas »system Didot»,
438 B.
Didrik av Bem, se Teoderik den store.
Didrikssagorna, forngermanska sagor
om Didrik av Bern, dvs. den
öst-gotiske kungen Teoderik och hans
kämpar vid hovet i Verona. Denna
sagokrets är känd av alla germanska
folk men föreligger ursprungligast
och utförligast på lågtyska.
Didring, Ernst (1868—1931), författare.
Svenska författareföreningens
ordförande 1915—20 samt efter 1923.
Utgav ett 20-tal, delvis av Ibsen
påverkade dramer samt romaner
(Malm, Stormens öar m. fl.) och
noveller.
Did’yma, under antiken berömt
apol-lontempel och orakel utanför Miletos
i Mindre Asien. Templet förstördes
av perserna på 400-talet f. Kr.,
återuppbyggdes efter 333 f. Kr.
Grävningar ha företagits 1895 och
1906.
Didyna’mia (gr. di, två, dyn’amis,
kraft), fjortonde klassen i Linnés
sexualsystem, utmärkt av fyra
tvåväldiga ståndare, varmed menas, att
två äro längre än de övriga.
Diece’s eller dioce’s. 1.
Förvaltningsområde, i synnerhet i det romerska
riket. Diocletanius delade riket i 12
D., som styrdes av ståthållare
(vi-ca’rii). — 2. Biskopsstift inom de
romersk- och grekisk-katolska
kyrkorna.
Diégo-Suarez’ [djegå’ syare’s], stad
på nordligaste Madagaskar, 26 081
inv. 1951. Fransk flottstation, 24 K,
2234.
Diehards [dai’hads] (eng. die, dö,
hård, hårt), soldat som hellre vill
dö än ge sig, gängse benämning på
de konservativ-reaktionära
ytterlig-hetsmännen i England och andra
länder.
Diehl [di’l], Charles (1859—1944),
fransk historiker, professor i Paris
1907, en av de förnämsta kännarna
av det bysantinska rikets historia
och kulturliv, som han skildrat i
många böcker (Bysantinska
gestalter, 2 bd, 1919—22).
Di’e hodier’no, lat., dags dato.
Dielek’trikum, en av Faraday införd
benämning på ämnen, som ej leda
elektrisk ström (isolatorer). I D.
uppkommer i stället, då ett
spänningsfält anbringas, en elektrisk
förskjutning. Som ett mått på denna
användes begreppet dielektricitets
-konstant. Denna är 1 för vakuum
och de flesta gaser, för ebonit ca 3,
för glimmer 5 å 6 och för rent
vatten ca 80. En kondensators
ka-pacitans är proportionell mot D:s
dielektricitetskonstant.
Diels [di’ls], Hermann (1848—1922),
4IO8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
