Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Doping ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOPING
DOSTOJEVSKIJ, FJODOR
oftast vid huvudingången, placerat
större dopkärl för förrättande av
barndop, i regel av sten, mera
sällan av trä eller metall. Den
medeltida funten är utförd i två delar,
fot och cuppa (skål) och har oftast
cylindrisk eller fyrsidig grundform.
Från 1500-talet placerades i skålen
ett dopfat och under 1600- och
1700-talen ombildades D. till ett
dopfatet uppbärande ställ, som ofta
utgjordes av en ängel i trä
(dop-ängel). Genom sin rika
relieforne-ring äro särskilt de medeltida
fun-tarna av kultur- och konsthistoriskt
intresse. I Sverige äro i synnerhet
de gotländska märkliga.
Doping [dåo’ping], eng., användande
av otillåtna stimulantia vid
häst-tävlingar.
Dopolavo’ro, ital., efter arbetet, namn
på den statliga italienska fritids
-organisationen under fascismen.
Dopparedagen, gammalt namn på
julafton på grund av seden att då vid
middagen »doppa i grytan», dvs.
doppa det bröd, som skall förtäras,
i en gryta med varmt skinkspad;
troligen en reminiscens från den
hedniska offermåltiden.
Doppingar, Podiciped’idæ, en familj
av ordningen lomfåglar med varje
tå omgiven av en särskild, bred
sim-hudsflik. Näbb spetsig, vingar små,
ej nående till stjärtroten, stjärten
ofta ej synlig. Fjäderdräkten tät
med silkesglans på undersidan. Hit
hör doppingsläktet (Podi’ceps) med
fyra arter i Sverige. Allmän är
endast skäggdoppingen, se d. o., 1274,
färgpl. vid art. Fåglar.
Dopplers princip. Om ljud utsändes
från en kropp i rörelse (jämför
signalen från en ambulansbil)
kommer den tonhöjd som uppfattas av
en stillastående lyssnare att bli en
annan än den verkliga. Tonen
sjunker när ljudkällan avlägsnar sig. —
Samma sak gäller för ljuset. Om en
stjärna med stor hastighet rör sig
bort från jorden, synes dess ljus
rödare, vilket lättast mätes som en
förskjutning av spektrallinjerna.
Genom mätning av denna förskjutning
kan man beräkna den (radiella)
hastigheten hos stjärnan.
Upptäckaren av denna rödförskjutning var
den österrikiske fysikern Chr.
Doppler (1803—53), 3154.
Doppstickor, tändstickor som tändas
mot en asbestskiva, indränkt med
koncentrerad svavelsyra. D. voro i
bruk på 1810-talet. Satsknoppen
bestod av svavel, kalciumklorat och
gummi arabicum, 3576.
Dopvittne, person som vid dop träder
i fadderns ställe. Sedan 1894 det
obligatoriska kravet på faddrar
bortfallit, kunna minst två D.
fungera vid dop. Jfr Fadder.
Dora BalTea, biflod till Po från ö.
sluttningen av Mont Blanc, flyter
genom Aostadalen, Italien
(fransktalande befolkning).
Dora Ripa’ria, biflod till Po från
Cot-tiska alperna till trakten av Turin.
Längs floden går Mont Cenisbanan.
Dorat [dåra’], Claude Joseph (1734—
80), fransk författare, känd främst
för sina eleganta och lätta små
dikter, som påverkat Kellgren från
hans sensualistiska ungdomspoesi
fram till Den nya skapelsen. Om
D:s mottaglighet för nyare
strömningar vittnar hans bok om tysk poesi.
Dorchester [då’tjista], huvudstad i
Dorsetshire i s. England, 11 750 inv.
1954. Rester av romersk amfiteater.
Dordogne [dårdån’j]. — 1. Fransk
flod, biflod till Garonne från Mont
Dore i Franska centralmassivet, 490
km lång. I dess dalgång har man
funnit talrika boplatser från paleo-
litisk tid, 1142. — 2. Dep. i s.
Frankrike, kring floden D., 9 224 km2,
377 870 inv. 1954, huvudstad
Peri-gueux.
Dor’drecht, stad i nederländska prov.
Syd-Holland vid Maas. 74 541 inv.
1954. Är en betydande hamn- och
handelsstad, belägen i korsningen av
viktiga vattenvägar. Var under
medeltiden Hollands rikaste stad, 319 K.
Doré, Paul Gustave (1833—83), fransk
målare och tecknare, mest känd
genom sina illustrationer till bibeln,
Rabelais, Dante, Don Quijote,
Münch-hausen och andra klassiska
litteraturverk, reproducerade i stora
träsnitt och ofta uppburna av än
frodig, än burlesk och än patetisk
fantasi, 535 B, 679 B, 726 B, 1079 B,
1181 B.
Do’rer, fomgrekisk folkstam, som
anses ha invandrat från n. under den
sista grekiska folkvandringen
omkring 1100 f. Kr. och bosatt sig på
Peloponnesos och Kreta. Till dem
hörde bl. a. de krigiska
spartanerna, 1442.
Dorestad, nu Wijk-bij-Duurstede,
forntida frisisk handelsstad vid
Nedre Rhen, omkring 800 ett viktigt
centrum för den nordiska handeln.
I D. präglades de äldsta nordiska
mynten.
Dorgelès [dårsjalä’s], Roland, pseud.
för R. Lécavalé (f. 1886), fransk
författare, känd för sina
krigsskildringar, Les croix de bois (1919), Le
réveil des morts (1923) m. fl.
Doria [då’-], berömd genuesisk adlig
ätt, vars ryktbaraste medlem var
krigaren och politikern Andrea D.
(1468—1560), som 1528 befriade
Genua från fransmännen och
återställde republiken under kejsar Karl V :s
beskydd.
Do’ris, landskap i det gamla
Grekland, mellan Etolien och Fokis,
ansågs som de peloponesiska
grekernas stamland. — Även namn på de
doriska kolonierna i s.v. Mindre
Asien.
Dorisk kolonnordning, en av den
klassiska antikens kolonnordningar, i
vilken kolonnskaftet reser sig
direkt från underlaget, avsmalnar
uppåt med en svag förtjockning,
entasis, och dekoreras med
längs-gående räfflor, kanelyrer, som möts
i skarpa kanter. Kapitälet består av
en rund skiva, echinus, och en
täckplatta, abakus. Entablementet (se
d. o.) är sammansatt av en
odekorerad arkitrav, en fris, prydd med
triglyfer och metoper, samt en
framskjutande gesims, 542 B, 544.
Doriot [dåriå’], Jacques (1898—1945),
fransk politiker, kommunistisk
deputerad 1924—36, därefter ledare för
antikommunistpartiet Franska
folkpartiet. Önskade fullständig
uppslutning på Tysklands sida under
andra världskriget. Medlem av
Pé-tains »nationalråd» från 1941. Flydde
vid invasionen till Tyskland, död där
under ett bombanfall.
Dorisk dialekt, se Grekiska språket.
Dorking, engelsk hönsras med tung,
långsträckt kropp och två baktår.
Köttras, sällsynt i Sverige.
Dor’mitor, bergstopp i s. Jugoslavien
(Montenegro), 2 528 m.
Dormito’rium, lat., den gemensamma
sovsalen i ett kloster.
Dorn (samma grundstam som i sv.
törne), redskap eller verktyg av
spetsigt konisk el. liknande form.
Ex. svarvdom, detsamma som
svarvdubb. Dragdorn är en konisk
eller äggformad kropp, som
användes vid dragning av rör för att
tjänstgöra som inre mothåll mot
dragskivan.
Dorote’a. 1. Kommun i s. Lappland,
Västerbottens län, 5 816 inv. 1954, —
1051 K, 1910 K. — 2.
Municipalsamhälle i D. kommun, Västerbottens
län, s.v. Lappland vid inlandsbanan
nära Ångermanlands gräns. 1110
inv. 1954.
Dorotea, dansk-norsk-svensk
drottning (1430—95), prinsessa av
Bran-denburg, g. 1445 med Kristoffer av
Bayern och 1449 med Kristian I av
Danmark. Utövade stort politiskt
inflytande.
Dorpat [dår’-], estn. Tartu, stad i ö.
Estland, vid floden Embach. 60 000
inv. 1938. Universitet, grundlagt 1632
av Gustav II Adolf, 863 K, 3588.
Dorsa’1 (av lat. dor’sum, rygg), som
hör till ryggen. — Dorsaler, ljud
som bildas med tungryggen.
Dorse’ring, valörmarkeringssystem vid
alla sådana värdepapper, som ges ut
i olika valörer (aktier, förlagsbevis
m. m.). Till D. hör, att alla viktiga
upplysningar rörande ifrågavarande
värdepapper samlas utmed det
färgade valörbandet i värdebrevets
rygg (lat. dorsum).
Dorsetshire [då’sitsjio], grevskap i s.
England vid Kanalen, 2 532 km2,
301 500 inv. 1954, huvudstad
Dorchester, 11 750 inv. 1954.
Dortmund, stad i delstaten
Nordrhein-Westfalen, v. Tyskland, vid Rhens
biflod Emscher. Utgångspunkt för
Dortmund—Emskanalen. Flodhamn.
Exportplats för stenkol. D. ingår i
Ruhrområdet och har stor järn- och
stålindustri, bryggerier. Till större
delen i ruiner efter upprepade
bombanfall under andra
världskriget. D. hade 554 500 inv. 1952,
— 3559 K.
Dortmund-Emskanalen, betydelsefull
kanal i n.v. Tyskland, från Rhen till
Ems mynning i Nordsjön, 281 km
lång, 2,3—2,7 m djup. Byggd 1892—
99. Har stor betydelse för exporten
av Ruhrområdets stenkol och dess
import av svensk järnmalm, 1538.
Dorval, flygplats vid Montreal, ö.
Ca-nada.
Dos, dosering (grek. dos’is, det givna),
den mängd medicin, som per gång
skall tas in av en sjuk.
Dose’ring, lutning av en bank,
jordvall eller vägkurva.
Dos Passos [dås päs’ås], John (f.
1896), amerikansk författare. I sina
romaner har han givit uttryck åt
rotlösheten, oron och den
hänsynslösa egoismen i det moderna
samhället (Manhattan Transfer, 1925;
Till Manhattan, sv. ö. 1931; The
42nd Parallel 1930; 42 :a
breddgraden, sv. ö. 1932).
Dossier, dossié, samling aktstycken
som gälla viss sak eller person.
Dosta, Clinopod’ium vulga’re, ört av
familjen kransväxter, 2—5 dm hög
med mångblommiga kransar av röda
blommor och mjukhårig stjälk. Den
förekommer tämligen allmänt i
skogsbackar.
Dostojev’skij, Fjodor [å-] (1821—81),
rysk författare, vars romaner äro
lika enastående genom sin
männi-skoframställning som genom sitt
tankedjup. Till de mest betydande
höra Brott och straff (eller
Ras-koTnikow, 1866), Idioten (1868),
Onda andar (eller Demonerna, 1871
—72) samt Bröderna Karama’zov
(1879—80), som i allmänhet anses
vara D :s förnämsta verk, och bl. a.
innehåller D:s djupaste tankar i
religionsfilosofiska och moraliska
frågor. I En skriftställares dagbok
(1876—77) gav D. uttryck åt den
politiska konservatism och
pansla-vism som utgjorde en annan sida
av hans sammansatta personlighet.
— De flesta av hans skrifter äro
4120
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
