Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dotterbolag ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOTTERBOLAG
DRACHMAN, HOLGER
översatta till svenska, 737, 738 B,
2907.
Dotterbolag, företag, vars
aktiemajoritet äges av ett annat företag
(»moderbolaget»), vilket i regel även
tagit initiativet till dotterbolagets
grundande. Av skattetekniska och
liknande skäl är det vanligt att de
stora industriföretagens avläggare i
utlandet rättsligt få karaktären av
(formellt fristående) D. Se även
Koncern.
Dou [dao], Gerard (Gerrit) (1613—
75), holländsk genremålare, elev av
Rembrandt, till vars stil han först
anslöt sig, men övergick efter hand
till ett miniatyrartat målningssätt.
D. skildrade med förkärlek scener
ur det borgerliga vardagslivet,
gärna med modellen i halvfigur
pla-serad i en fönsteröppning mot mörk
bakgrund, 1643.
Douai [doä], stad i dep. Nord, n.
Frankrike, 2 mil s. om Lille. 43 380
inv. 1954. Järnindustri,
sockerfabriker. Förstördes till stor del under
första världskriget.
Douarnenez [doarnane’], stad i
dep-Finistère, v. Frankrike, 20 089 inv.
1954. Fiskehamn och badort.
Douaumont [doåmåns], franskt fort
vid Verdun, n.n.ö. om staden. Var
1916 föremål för förbittrade strider.
Double [dab’1], eng., dubbel. — I
tennis och liknande racketspel
detsamma som fyrmansspel eller
dubbelspel, dvs. spel där två par möter
varandra. Man skiljer härvid på
damdouble, herrdouble och mixed
double (en herre och en dam i
varje par). — Motsats: single.
Double [doble’], dubble, överdrag av
guld eller silver på oädla metaller
eller legeringar.
Double sculls [dab’1 skals],
kapprodd-ningsbåt för två roddare med var
sitt årpar; ingen styrman.
Doubs [do]. — 1. Flod i ö.
Frankrike, biflod till Saöne, från
Jura-bergen, 430 km lång. — 2.
Departement i ö. Frankrike, 5 260 km2,
327 187 inv. 1954, huvudstad
Besan-con.
Douce France, La douce France [dos
fran*s’], fr., det ljuva Frankrike,
uttrycket går ursprungligen tillbaka
till en passus i Rolandssången.
Doughty [dao’ti], Charles Montagu
(1843—1926), engelsk
upptäcktsresande och författare, berömd genom
sin väldiga reseskildring Traveis in
Arabia Deserta.
Douglas [dagTas], huvudstad på ön
Man i Irländska sjön. 20 000 inv.
1939. Besökt badort.
Douglas [dagTas], berömd skotsk
adelsätt, vars många olika grenar
spelat stor roll i landets historia.
1. Douglas, sir James D. (d. 1330),
kallad den gode D., stödde Robert
Bruce i befrielsekampen mot
England.
2. Douglas, sir James D. (d. 1581),
4:e earl of Morton, var ivrig
förkämpe för reformationen och
bekämpade Maria Stuart. Var
Skottlands regent 1572—78, avrättades
av Jakob VI.
3. Douglas, sir James D. (1667—1711),
andre hertig av Queensberry, stödde
Vilhelm av Oranien och
undertecknade unionsfördraget mellan
England och Skottland 1706.
Douglas [dagTas], Kirk (f. 1916),
amerikansk filmskådespelare. Efter en
rad starkt dramatiska roller anses
han höra till de mest begåvade av
Hollywoods yngre aktörer. Hade sitt
genombrott i boxningsfilmen
Champion (1949). Senare filmer bl. a.:
Ung man med trumpet (1950),
Sensationen för dagen (1951) och
Polisstation 21 (1951).
Douglas [dagTas], Melvyn (f. 5/4
1901), amerikansk filmskådespelare.
Började som tonåring i
Shakespeare-roller vid Broadway, filmdebut 1931.
Filmer bl. a.: Ninotschka (1940),
Tvillingarna (1941) och En kvinnas
ansikte (1941).
1. Douglas [dugTas], Robert (1611—
62), greve, fältmarskalk. Utmärkte
sig i 30-åriga kriget och Karl X
Gustafs krig.
2. Douglas, Ludvig Wilhelm August
(1849—1916), greve, politiker,
hovman. Såsom utrikesminister 1895—
99 yrkade D. på strängare åtgärder
mot Norge och avgick efter schism
i flaggfrågan. Landshövding i
Östergötland 1901—12, sedan riksmar-
3. Douglas, Archibald (f. 19/7 1883),
son till L. W. A. D., militär,
generallöjtnant (1944), chef för armén
1944—48. Deltog i finska
inbördeskriget 1918, som han även skildrat
i bokform, Kriget i Finland 1918
(1928). D. har utgivit
memoarverket Jag blev officer (1950).
Douglas [dagTas], Stephen (1813—61),
amerikansk politiker, en av
demokraternas ledare, vars vacklande
hållning i slavfrågan uppmuntrade
sydstaterna.
Douglas Aircraft Co. [dagTas aa’kraft],
amerikansk flygplansfabrik i Santa
Monica, Californien, som bl. a.
tillverkar trafikflygplan. Dess typer av
civilflygplan användas över hela
världen och ha samtliga
beteckningar som börja med bokstäverna
DC (»Douglas Carrier»). Av dessa
är DC 7 med varianter fabrikens
modernaste typ, 1033 B, 1039 B,
1040, 1041 B, 1045 B.
Douglasgran, Oregon pine,
Pseudo-tsu’ga Dougla’sii, barrträd i v.
Nordamerika. Kan nå 80 m i höjd och
har mjuka barr. Då trädet växer
fort och virket anses gott, planteras
D. alltmer, 302.
Douhet, Giulio (1869—1930), italiensk
general, vars flygmilitära
författarskap har varit banbrytande för
utvecklingen av den strategiska
luftkrigföringen. Utgav 1921 II
do-minio dell’aria (Herraväldet i
luften).
Doumer [domä’r], Paul (1857—1932),
fransk statsman. Var medlem av ett
flertal ministärer och valdes 1931
till republikens president. Mördades
av en sinnessjuk rysk emigrant.
Doumergue [domär’g], Gaston (1863—
1937), fransk statsman. Efter att
upprepade gånger ha varit minister
blev D. 1924 president. Avgick 1931.
Under »Staviskykrisen» blev D. chef
för en samlingsministär men avgick
s. å., sedan han återställt lugnet.
Doumic [domik’], René (1860—1937),
inflytelserik fransk
litteraturkritiker och litteraturhistoriker.
Douro [dåo’ro], portugisiska namnet
på Duero, 2720, 2721 B, 3175 K.
Do’ ut de’s, lat., jag ger för att du
skall ge.
Dowden [daodn], Edward (1843—
1913), angloirisk författare och
kritiker, professor vid Trinity College,
Dublin, känd bl. a. genom studier
över Shakespeare och Shelley.
Dove [då’fa], Heinrich Wilhelm (1803
—79), tysk fysiker, organisatör av
den meteorologiska forskningen,
professor i Berlin. D. har bl. a.
uppställt en teori till förklaring av de
förhärskande vindriktningarna, D :s
vindvridningslag, som i korthet kan
uttryckas så, att vinden (på båda
halvkloten) vrider sig medsols, dvs.
på norra halvklotet medurs, på
södra moturs.
Dover [dåo’va]. — 1. Engelsk stad vid
Kanalens smalaste del. 34 400 inv.
1954. örlogshamn samt överfartsort
till Calais och Ostende, 3273 K. —
2. Stad i New Hampshire, n.ö. USA,
15 874 inv. 1950. — 3. Huvudstad i
Delaware, ö. USA, 6 223 inv. 1950.
Dovers pulver [dåo’vas], rogivande
och smärtstillande läkemedel,
innehållande opium, kräkrot och
kaliumsulfat.
Dovhjort, Cer’vus (Da’ma) da’ma,
familjen hjortdjur, boghöjd 90 cm,
vikt 120 kg, om sommaren brun
med vita fläckar, om vintern
gråbrun utan fläckar, hom med
skövlar upptill. Införd till Sverige på
1300-talet, förekommer upp till
Södermanland, 1623.
Down [daon], eng., nere, deprimerad.
Down [daon], grevskap i s.ö.
Nordirland, 2 464 km2, 241 105 inv. 1951,
huvudstad Downpatrick, 3 878 inv.
1951.
Downing Street [dao’ning stri’t],
tvärgata till Whitehall, nära
parlaments-huset i London. Huset nr 10 är
sedan 1730-talet premiärministerns
bostad, nr 11 finansministerns. I
överförd bemärkelse beteckar D.
den brittiska regeringen i
utrikespolitiska sammanhang. Jfr Quai
d’Orsay, Wilhelmstrasse, Kreml etc.
Downs [dao’ns], North D. och South
D., höjder i s.ö. England mellan
nedre Thamesbäckenet och Kanalen,
uppbygga av kritkalk, mellan vilka
ligger det av lösare sandstenar och
lerskiffrar bestående The Weald.
Downtonian [daontåo’nian],
silursyste-mets yngsta del kring Fennoskandia
i Skåne, Oslofältet, Skottland och
Spetsbergen.
Dovre, fjällparti i Norge mellan övre
Gudbrandsdalen och Tröndelag. Högst
är Snöhetta, 2 286 m ö. h. Över
Dovre gå dels den gamla vägen
förbi Fokstua, Hjerkin och Kongsvoll,
dels Dovrebanan (Dombås—Stören,
anlagd 1910—21). Högsta punkt 1 025
m.
Dowson [dau’sn], Ernest (1867—1900),
engelsk skald av bohemisk
läggning, som i utsökta dikter tolkade
sekelslutets spleen och
skönhets-dyrkan.
Doxologi’, lovprisning, användes
särskilt om liturgisk lovprisning av
Gud, t. ex. slutet av Fader vår:
Ty riket är Ditt osv.
Doyen [doajän«], fr., dekan;
ålders-president; »äldste», särskilt i diplo-
Doyle [dåjl], sir Arthur Conan (1859
—1930), engelsk författare,
ursprungligen läkare. Vann hastigt oerhörd
framgång med sina berättelser om
mästerdetektiven Sherlock Holmes.
Under sina senare år verkade han
ivrigt för spiritismen, 704.
Dr eller D:r, förkortning för doktor.
Dråa [dra], Wadi D., flod, som
kommer från s. Atlasbergen och flyter
längs Marockos s.v. gräns.
Drabant. 1. Medlem av en furstlig
persons livvakt. Förekom i Sverige
från Gustav Vasas tid till fram på
1800-talet. Karl XII ombildade
kåren till att uteslutande omfatta
officerare, Karl XII:s livdrabanter. —
2. D. eller satellit, annan
benämning på planeternas måne. — 3. I
bildlig bemärkelse: viljelöst redskap.
Drabantstat, se Vasallstat.
Dra’ba vema, se Nagelört.
Drac [drak], alpflod i s.ö. Frankrike,
utmynnar i Isère, 150 km,
kraftverk vid Sautet.
Dracaena [-se-], se Drakblodsträdet.
Drach’enfels, borgruin och bergstopp
på Rhens högra strand s.ö. om Bonn,
n.v. Tyskland, 321 m, berömd
utsiktspunkt över Rhen.
Drachman, Holger (1846—1908), dansk
författare. D. började som marin -
15—507033 VIII
4121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
