Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - D - Dubbelcicero ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DUBBELCICERO ––––––––––––
la konturer. Det har visat sig, att
ljuset i de två strålarna är
fullständigt planpolariserat och att
po-larisationsplanen bilda rät vinkel
med varandra.
Dubbelcicero eller vanligare
tvåcice-ro, typgrad på 24 punkters kägel.
Dubbelgrepp, två- eller flerstämmigt
spel på stråkinstrument, ackordiskt
eller flerstämmigt (ss. ofta hos
Bach).
Dubbelkloster, kloster med såväl
munkar som nunnor. T. ex. inom
Bir-gittaorden.
Dubbelkommando, i flygplan
inmonterade dubbla manöverorgan
(spakar, reglage).
Dubbel-kors, £5 numera X, användes
för att höja en ton med två halva
tonsteg. X för c blir alltså = cississ,
vilken ton enharmoniskt är
densamma som d.
Dubbellår, speciellt kraftigt
utvecklade lårmuskler hos nötkreatur.
Dubbelmittel, typgrad på 28 punkters
kägel.
Dubbelmyntfot, se Bimetallism.
Dubbelnelson, grepp i grekisk-romersk
stil i parterrbrottning. Brottaren i
överläge sticker båda armarna
under motståndarens överarmar, hakar
ihop sina händer över hans nacke
och pressar honom runt på rygg.
Dubbelsalt, ett ämne bestående av två
enkla salter, som kristalliserat
tillsammans, men som i vattenlösning
sönderfaller i sina komponenter,
t. ex. alunarterna.
Dubbelseende, diplopi, varseblivande
av två bilder av ett föremål, som
betraktas med båda ögonen,
binoku-lärt D. och med endast ett öga
(monokulärt D.). D. kan förekomma
vid skelning,
ögonmuskelförlam-ningar, trötthet, hjärntumörer och
förändringar i själva ögat, t. ex.
linsluxation.
Dubbelspat, benämning pä kalkspat
(se d. o.) på grund av dess
utpräglade förmåga av dubbelbrytning.
Dubbelstjärnor, stjärnor, som för ögat
synas enkla, men i verkligheten
bestå av två eller flera stjärnor. Med
spektroskopiska D. avses sådana D.,
som man endast med spektroskopets
hjälp kan konstatera vara dubbla.
Dubbeltrast, Tur’dus visciv’orus (lat.,
mistelätare), förekommer i hela
Sverige, mest norrut. Stann- och
flyttfågel. Sveriges största trast.
Färg närmast som taltrastens.
Dubbeltydiga bilder, eller reversibla
bilder, sådana bilder där man utan
att vända på bilden kan få fram
skilda motiv beroende på vilken del
av bilden man ser som figur eller
grund.
Dubbelverkande säges en
kolvmaskin (ångmotor, förbränningsmotor,
pump) vara om kolvens bägge sidor
göra tjänst på samma sätt.
Dubbelörn, heraldiskt namn på örn
med två halsar och två från
varandra vända huvuden, från
1400-talet de romerska kejsarnas
vapen-bild, även använd av de ryska och
österrikiska kejsarna.
Dubblé (fr. doublé). 1. Jaktterm: två
djurs fällande med dubbelbössa
omedelbart efter varandra med ett
skott ur vardera bösspipan. — 2.
Teknisk term: se Doublé.
Dubble’ra, tvåfaldiga; runda en udde.
Dubblet’t, övertaligt exemplar, t. ex.
av ett frimärke som redan förut
finnes i en samling; även
bostadslägenhet om två rum.
Dubbning, filmterm, som innebär att
man avlägsnar talet från en film
och ersätter det med tal på ett
annat språk, som intalats av andra
skådespelare. Talet skall då
över
ensstämma med munrörelserna på
bilderna.
Du’bier (svensk pluralis för lat.
dub’ium), tvivel. — Dubiö’s,
tvivelaktig.
Dublin [dab’lin]. 1. Huvudstad i Éire,
vid Irländska sjön. 522 183 inv. 1951.
Slott från 1500-talet, två kyrkor
från 1100-talet. Två universitet. Stor
hamn och betydande export av
livsmedel. Stora bryggerier och
whisky-brännerier, varv och
järnvägsverk-städer, 3273 K. — 2. Grevskap i
prov. Leinster, ö. Eire. 846 km2,
170 839 inv. 1951.
Dublo’n, äldre spanskt guldmynt.
Dubois [dyboa’], Guillaume (1656—
1723), fransk statsman, kardinal. D.
var den franska politikens ledare
under Filip Regenten, vars
inflytande han stödde. Utrikespolitiskt drev
D. en framgångsrik allianspolitik,
som bl. a. ledde till ett närmande
till England.
Du Bois-Reymond [dyboa rämå"^’],
Emil (1818—96), tysk naturforskare
och filosof. Studerade bl. a.
djurelektriciteten. Som filosof hyllade
D. den agnostiska s. k.
Ignora’bi-musläran, dvs. att frågan om
materiens och medvetandets väsen ej
kan av naturvetenskapen besvaras.
Dubonnet [dybånnä’], fr., hallonröd
apéritif.
Du Bos [dybå’], Charles (1882—1939),
fransk kritiker som i
Approximations (1922—37) och talrika andra
skrifter har visat en sällsynt
förmåga att leva sig in i olika tiders
och länders litteratur.
Du’brovnik, det officiella namnet på
staden Ragusa i Dalmatien.
Dubuque [dobjo’k], stad i lowa,
mellersta USA, vid Mississippi, 49 671
inv. 1950. Viktig flodhamn och
centrum i ett zink- och
blymalms-distrikt.
Duc [dyk], fr., hertig.
Duca [do’ka], lon (1879—1933),
rumänsk liberal politiker,
konseljpresident, mördad 1933 av en medlem
av Järngardet.
Duccio di Buoninsegna [do’tjå di
boåninsän’ja] (omkring 1255—1319),
italiensk målare. Siena-skolans
huvudmästare, jämte Giotto sin tids
främste målare i Italien. D:s
förnämsta arbete är det för domen i
Siena 1311 fullbordade altarverket,
Maestå (nu i dommuseet i Siena),
1818.
Duce [do’tje], ital., ledare, anförare.
— Il duce, allmänt brukad
benämning på B. Mussolini 1922—43 i
Italien.
Duchesse [dysjäs’]. 1. Fr., hertiginna.
— 2. Kraftig högglansig
sidenvävnad. Användes till klänningar och
duntäcken.
Duchåtel [dysjatäl’], se Dyschatell.
Ducie, ö i Oceanien i s.ö. delen av
Låga öarna.
Duclos [dyklå’], Jaques (f. 1896),
fransk kommunistledare.
Medverkade vid franska kommunistpartiets
grundande. Dess sekreterare sedan
1946.
Ducommun [dykåmans’]( Elie (1833—
1906), schweizisk politiker och
författare. Grundade den
internationella fredsbyrån i Bern och erhöll
halva Nobels fredspris 1902.
Ducos [dykå’], Pierre Roger (1747—
1816), fransk politiker. Blev 1799
medlem av direktoriet och deltog i
Napoleons statskupp s. å., varefter
han utnämndes till konsul.
Lands-förvisades som »kungamördare» 1816.
Dudevant, Aurore, se Sand, George.
Dudley [dadTi], gruv- och
industristad i Worcestershire i v. England,
64 420 inv. 1954. Betydande
järn-och maskinindustri.
–––––––––- DUKAS, PAUL
Dudley, Robert, earl av Leicester (se
d.o.), 823.
Dudok [dy’dåk], Willem Marinus (född
1884), holländsk arkitekt,
företrädare för en personligt utformad,
historiskt betydelsefull variant av
den moderna holländska
arkitekturen. D. var från 1915 stadsarkitekt i
Hilversum, där han utfört flertalet
av sina verk, bl. a. rådhuset, hans
huvudverk.
Dudweiler [do’dvailar], stad i
delstaten Nordrhein-Westfalen, v.
Tyskland. 25 000 inv. 1939. Kolgruvor
(bl. a. ett sedan 200 år brinnande
stenkoisberg) och järnindustri.
Duen’na (spansk stavning duena),
äldre dam som är »förkläde» åt en
yngre.
Du’eodde, Bornholms sydspets med
två fyrar.
Duero [doä’rå], Douro, flod i Spanien
och Portugal, från Iberiska bergen
till Atlanten vid Oporto. 780 km
lång, 3175 K.
Duet’t eller duo, sång- eller
instrumentalstycke för två.
Dufay [dyfä’], Charles Francois de
Cisternay (1698—1739), fransk
naturforskare, som gjort tidiga
upptäckter om elektricitetens natur.
Bl. a. upptäckte han att elektriska
laddningar kunde vara av två
inbördes motsatta slag (sedermera
kallade positiva och negativa).
Duff [daf], Alexander (1806—78),
berömd skotsk missionär. Kom 1829
till Indien, grundade där ett
eng-elsktspråkigt college för de högre
kasterna och blev banbrytare för
västerländsk undervisning i Indien,
2321.
Dufy [dyfi’], Raoul (f. 1877), fransk
målare, tillhörde kretsen kring
Ma-tisse, av vars ornamentala stil han
tagit starka intryck. Verksam även
som textiltecknare och
bokillustratör, 1184 B.
D. U. G. (Den unge gubben), radikal
studentförening i Lund 1884—93,
bland vars bemärkta medlemmar
voro Axel Wallengren och Bengt
Lidforss. Jfr D. Y. G.
Du gamla, du fria, den svenska
nationalsången med text av R.
Dybeck till en västmanländsk
folkmelodi. D. sjöngs första gången 1844,
ursprungligen med inledningsorden
Du gamla, du friska. Den har ej
officiellt antagits som svensk
nationalsång.
Dugong’, se Sirendjur.
Du Guesclin, Bertrand, se Guesclin
du.
Duhamel [dyamäl’]. Georges (f. 1884),
fransk författare. Krigsskildringen La
vie des martyrs (1917, Martyrernas
liv, sv. ö. 1921) och Civilisation
(1918, sv. ö. 1919), äro hållna i
pacifistisk och humanitär anda. I
romancykeln om Salavin har D.
framställt en grubbelsjuk och andligt
ömhudad naturs svårighet att finna
sig till rätta i samhället.
Pasquier-krönikan (10 delar 1933—44) är en
brett upplagd familjeroman, 1185.
Duisburg [dy’sbork], stad i delstaten
Nordrhein—Westfalen, v. Tyskland,
vid Ruhrs mynning i Rhen,
rhensk-westfaliska industriområdets
huvudhamn. D. är sammanvuxet med
grannstaden Hamborn och hade
tillsammans med denna 437 600 inv.
1952. Allt slags metall- och
maskinindustri, stora koksverk
(Thyssen-koncernens i Hamborn). Till stor del
ödelagt av allierat bombflyg under
andra världskriget, 3559 K.
Dukas [dyka’], Paul (1865—1935),
fransk tonsättare, har komponerat
operor, baletter, en symfoni osv.
Särskilt omtyckt är orkesterstycket
Trollkarlens lärling (1897), 1187.
4126
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
