Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - E ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. 1. Inom musiken: grundskalans
tredje ton. — 2. Romerskt
siffertec-ken för 250. — 3. Inom matematiken
basen i det naturliga
logaritmsystemet. — 4. I engelska och franska
förkortning för east, est, öster. —
5. I svenskan förkortning för »eller»
enligt tekniska
nomenklaturcentralen.
Ea, babylonisk gudom, det
underjordiska vattnets gud, 248.
e. a., förkortning för lat., ex ac’tis,
enligt handlingarna.
Eagle [i’gl], eng., örn, amerikanskt
guldmynt = 10 dollar.
Eagle [i’gl], golf term som innebär 2
slag bättre än Bogey (se d. o.).
Eaker [i’ka], Isa (f. 1896), amerikansk
militär, organiserade den
amerikanska bomboffensiven mot
Tyskland fr. o. m. 1942, ledde sedan
luftoffensiven från Afrika och
Italien, 1945—47 flygstabschef.
Eakins [hkins], Thomas (1844—1916),
amerikansk målare, studerade i
Paris, där han upptog den franska
realismens målsättning. Efter
hemkomsten blev han den främste
skildraren av samtida amerikanska
gestalter, framför allt inom
vetenskap och idrott, 82.
EAM, förkortning för grekiskt uttryck
med betydelsen Den nationella
befrielsefronten, namnet på
motståndsrörelsen under den tyska
ockupationen i Grekland 1941—44. EAM:s
militära organisation kallades ELAS
och erhöll en starkt vänsterradikal
och kommunistisk prägel. EAM
vägrade att underkasta sig resultatet av
1946 års folkomröstning om
monarkin. Dess kommunistiska element
organiserade då det inbördeskrig,
som med stöd av grannländerna
pågick i flera år.
Earl [al] (sv. jarl), engelsk adelstitel,
den tredje i rang. Motsvarar
ungefär greve och medför medlemskap
i överhuset.
Early English [aTi ing’glisj], den
engelska unggotiska byggnadsstilen;
sträcker sig från 1170-talet till
1200-talets mitt. De förnämsta
byggnaderna under denna period
äro katedralerna i Wells, Lincoln
och Salisbury, 833, 835 B.
East [i’stl, eng., öster.
Eastbourne [i’stbån], stad i Sussex,
s.ö. England, vid Kanalen, 57 600
inv. 1954, omtyckt badort, svårt
bombad under andra världskriget,
3273 K.
East Chicago [i’st sjika’gåo], stad i
Indiana, USA, vid sjön Michigan.
54 263 inv. 1950. Industriförstad s.ö.
om Chicago.
East End [i’stend], stadsdel i ö.
London, 2192.
Easter Island [i’star aiTand], se
Påskön.
East Galloway [i’st gähåoej],
detsamma som Kirkcudbright.
East Ham [i’st häm], stad i Essex i
s.ö. England, 117 700 inv. 1954.
Hamn- och industriförstad till
London.
East London [i’st lan’dan], hamnstad
i Kapprovinsen i Sydafrikanska
Unionen. 76 105 inv. 1951, — 24 K.
East Lothian [i’st låo’Öian], tidigare
Had’dington, grevskap i s.ö.
Skott
land, 692 km2, 52 258 inv. 1951,
huvudstad Haddington vid Tyne.
Eastman [i’stman], George (1854—1934),
amerikansk uppfinnare och
industrimän. Tjänade en jättelik
förmögenhet på sina Kodakkameror och
donerade stora summor till
tandvården, därav en miljon dollar till
tandklinik i Stockholm (Eastman
-institutet, invigt 1936). E. dog för
egen hand, 1124, 3576.
East Riding [i’st rai’ding], ö. delen
av grevskapet Yorkshire, England.
East River [i’st riv’o], sundet som
skiljer New York från Brooklyn,
2479 B.
East Saint Louis [i’st sant lo’is], stad
vid Mississippi mitt emot staden
St. Louis, Illinois, ö. USA. 82 295
inv. 1950. Stor boskapshandel.
Eau [å], fr., vatten, i
sammansättningar benämning på flera olika
vätskor.
Eau de Cologne [å da kålånj’], fr.,
»vatten från Köln», lösning
bestående av 75—80 % sprit, tillsatt med
eteriska oljor eller parfym.
Eau-de-vie [ådavi], fr., »livets vatten»,
sprit destillerad av vin från andra
distrikt än Cognacsdistriktet i
departementen Charente och
Charen-te-Maritime vid Biscayabukten, 3698.
Eaux-Bonnes [å bån’], och
Eaux-Chaudes [å sjå’d], två kurorter i
dep. Basses-Pyrénées, på
Pyrenéernas n. sluttningar, s.v. Frankrike,
med varma källor.
E’bal, berg med karg natur i
Sama-rien, Palestina, i Bibeln
»Förbannelsens berg», 2606.
Ebb, fallande tidvatten el. lägsta
tidvattennivå, 3476.
Ebbe, Axel (1868—1941), bildhuggare,
vars skulpturer präglas av ett starkt
symboliskt innehåll. Till hans mest
kända arbeten höra den 1893
utförda Solrosen (brons i Kungsparken,
Malmö). 1935 invigdes i Trelleborg
ett särskilt Ebbemuseum. E. har
även utgivit dikter på skånskt
landsmål.
Ebberöds Bank, lustspel av Axel
Brei-dahl (1923). Uttrycket Ebberöds
Bank användes även om
misslyckade och amatörmässiga affärer.
Ebbesen, Dagmar (1891—1955),
skådespelerska, främst verksam inom
lustspelsgenren bl. a. vid
folkteatrarna i Göteborg (1916—19) och
Stockholm (1919—28, 1930—32). Sin
största framgång hade hon som
Kristina i Hemslavinnor. Senare
mest verksam vid filmen, bl. a. i
Hemslavinnor (1933), Hemsöborna
(1944) och Fästmö uthyres (1950).
Eb’binghaus, Herman (1850—1909),
tysk psykolog, den experimentella
minnespsykologiens grundläggare
och bekant läroboksförfattare.
Viktigaste arbeten: über das
Gedächt-nis (1885), 2756.
Eben Emael, belgiskt fort vid
Albert-kanalen. Stormades av tyskarna 11
maj 1940 genom fallskärms- och
glidplanstrupper.
Eben-Haeser eller Eben-Eser (hebr.,
hjälpstenen), en plats, belägen
mellan Mispa och Sen, där Samuel till
minne av segern över filistéerna
skall ha rest en sten (1 Sam. 7:12).
— Även namnet på skådeplatsen för
en strid, där israeliterna besegrades
av filistéerna och arken förlorades
(1 Sam. 4:1 ff. och 5:1).
E’benholts kallar man virket efter en
del olika tropiska trädslag (främst
Diospyros-arter) med svartbrun
hård ved. Användes i
konstsnicke-riet.
Ebenholtsön, se Ceylon, 602.
Ebenist, fr., ebenholtssnidare,
yrkestitel för konstsnickare, speciellt på
1700-talet, 2420.
Eberhardt, Johan Hartman (1727—96),
historisk författare, lektor i
Härnösand, skrev bl. a. en svensk
mynt-och finanshistoria (1771).
E’bers, Georg (1837—98), tysk
egyp-tolog och romanförfattare. Med
stark historisk inlevelse har han i
sina böcker behandlat
fornegyptis-ka motiv såsom i En egyptisk
konungadotter (1864, sv. ö. 1865),
Homo sum (1878, sv. ö. s. å.).
Eberstein, Gösta (f. 4/12 1880),
jurist, universitetslärare, professor i
speciell privaträtt och finansrätt
vid Stockholms högskola 1916—48.
Har utgivit ett flertal juridiska
skrifter, bl. a. Om skatt till stat
och kommun (2 bd, 1929—37).
Ebersteins armépris, uppsatt av
idrottsmecenaten John Eberstein i
London, för årliga skidtävlingar
inom den svenska armén, första
gången utdelat 1919.
EberswaFde, stad i delstaten
Bran-denburg, n.ö. om Berlin, Tyskland,
30 186 inv. 1946. Skogshögskola,
3559 K.
Ebert, Friedrich (1871—1925), tysk
socialdemokratisk politiker. E., som
länge var en av sitt partis ledare,
spelade stor roll i revolutionen 1918
och efterträdde prins Max av
Baden som rikskansler. E. var
riks-president 1919—25. Kraftfull,
moderat, 1614.
E’bert, Max (1879—1929), tysk
arkeolog, professor i Berlin från 1927,
har gjort omfattande utgrävningar
i Sydryssland, Baltikum och
Ost-preussen. Har utgivit det
betydelsefulla arbetet Südrussland im
Al-tertum (1921).
Ebioni’ter, judekristen sekt som ägde
bestånd från 100-talet till fram
emot 500. Förnekade Kristi gudom,
hängde fast vid den mosaiska lagen
och förkastade de paulinska lärorna,
von Ebner-Eschenbach, Marie,
grevinna, f. Dubsky (1830—1916),
österrikisk författarinna. Hennes
skildringar av bönder och lantadel
utmärka sig för stillsam humor,
förtrogenhet med miljön och en
patriarkalisk konservatism i
förening med social ansvarskänsla.
Ebo (död 851), ärkebiskop av Reims,
senare biskop av Hildesheim, den
förste missionären i Danmark (823),
handhade den nordiska missionen
vid tiden för Ansgars framträdande,
102.
Eboni’t, hårdgummi, vulkaniserad
kautschuk, uppfanns av
engelsmannen T. Hancock 1840. E. innehåller
20—50 % svavel. Materialet
begagnades förr i stor utsträckning som
elektrisk isolator men har i
konkurrens med plasterna förlorat det
mesta av sin betydelse, 1969.
Ebreer, se Hebreer.
4134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
