Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ebro ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBRO
ECONOMISER
E’bro, spansk flod från Kantabriska
bergen till Medelhavet. 930 km lång.
Genomflyter Aragonien och har
från Pyrenéerna bl. a. tillflödena
Aragon, Gallego och Segre. Under
spanska inbördeskriget utkämpades
längs flodens lopp genom
Katalo-nien ett stort slag, »Ebroslaget»
(juli—oktober 1938), 3175 K, 3176.
Ebullioskopi’, ett sätt att bestämma
ett ämnes molekylvikt genom
uppmätning av kokpunktsförhöj ningen
hos ett lösningsmedel, i vilket en
avvägd mängd av ämnet upplösts.
E’bur, lat., elfenben.
Eburi’t, blekt ebonit, försatt med ett
vitt fyllnadsämne. Användes till
biljardbollar.
Eburo’ner, keltiskt folk, som bodde
kring floden Maas på Caesars tid.
ECAFE (Economic Commission for
Asia and the Far East),
Ekonomiska kommissionen för Asien och
Fjärran Östern, ett FN-organ, som
tillkom 1947 för underlättande av
dessa områdens ekonomiska
utveckling samt av deras ekonomiska
förbindelser inbördes och med
omvärlden.
Écarté (fr. écarter, avlägsna),
kortspel för 2 personer med 32 kort
(hackorna 2—6 avlägsnas ur leken).
Ec’ce hom’o, lat., se människan
(mannen), enligt Johannes 19:5
(Vul-gataö versättningen) Pilatus’
yttrande när han visade Jesus för folket.
— Inom konsten även benämning
på avbildningar av denna scen.
Eccles [ekis], stad i Lancashire, n.v.
England, 43 580 inv. 1954.
Bomullsindustri.
Eccle’sia, lat., kyrka. — E. miTitans,
den (jordiska) stridande kyrkan. —
E. trium’phans, den (himmelska)
triumferande kyrkan. I konsten
personifierad av en kvinna med kors.
ECE (Economic Commission for
Europé), Ekonomiska Kommissionen
för Europa, bildades 1947 som FN:s
första regionala organ. E. är ett
samarbetsorgan med uppgift att
utveckla de ekonomiska
förbindelserna inom Europa och mellan Europa
och världen i övrigt samt att höja
produktiviteten i Europa.
Medlemmar är förutom de västeuropeiska
FN-staterna och USA även Sovjet,
Polen, Tjeckoslovakien och Ukraina.
E. utger bl. a. en årlig översikt över
Europas ekonomi.
Echappe’ra (fr. échapper), rymma,
undkomma, »schappa».
Echauffe’rad [esjå-], fr., varm och
upprörd, uppjagad.
Echegaray [ätjägaraj’], José (1833—
1916), spansk dramatiker. Skrev en
mängd sceniskt verkningsfulla och
populära dramer, t. ex. El gran
Galeoto (1881, Den store Galeotto,
sv. ö. 1902). Nobelpristagare i
litteratur 1904 (tillsammans med F.
Mistral), 3189.
Echelong [esjlå’ng], trappsteg, äldre
militär beteckning för en
framskjuten eller tillbakadragen, utanför
flyglarna opererande
underavdelning.
Echene’is, se Sugfisken.
Echeve’ria [-k-], tropiska
fetblads-växter med röda och gula blommor,
som ofta odlas i trädgårdar eller
krukor.
Echinocac’tus, igelkottskaktus,
klot-liknande kaktusarter, se Kaktus
-växter.
Echinococ’cus, biåsmask, förekommer
huvudsakligen i hundens
tarmkanal. Kan överföras till människans
tarmkanal och ge upphov till stora
svulstbildningar, vanligen i lever
och lungor. Jfr Binnikemask.
Echium [-k’-], se Blåeld.
Ech-n-A’ton (även kallad Amenofis
IV), konung av Egypten omkring
1375—58 f. Kr., bekämpade den
te-banska guden Amon Ras präster
och införde dyrkan av solen, Ra,
som ende gud, 776, 779, 782.
Écho de Paris [ekå’ da pari’],
konservativ fransk daglig tidning i Paris
1883—1938. Uppgick i Le Jour.
Ecija [ä^icha], stad i s.v. Spanien,
41 679 inv. 1950. Vävnadsindustri.
Eck, Johann (1486—1543), tysk katolsk
teolog, bekant motståndare till
Luther (disputationen i Leipzig 1519),
2211.
Eckart, den trogne E., tysk sagofigur,
förekommer som väktare i
Nibel-ungenlied och har spelat en stor
roll i tysk folktro och litteratur.
Eck’art, »mäster E.», se Eckhart.
Eck’ehart, se Eckhart.
Eckener, Hugo (f. 1868), tysk
luftskeppskonstruktör och aviatör.
Företog 1929 en världsomsegling med
luftskeppet LZ 27 (»Graf Zeppelin»),
vilken tog drygt tjugu dygn.
Eckerberg, Sixten (f. 5/9 1909),
dirigent, pianist, tonsättare, 1937
dirigent för Göteborgs radioorkester
och från 1939 ledare av Göteborgs
orkesterförening. Har komponerat
bl. a. två symfonier och två
pianokonserter, 3346.
Eck’ermann, Johann Peter (1792—
1854), tysk författare, Goethes
sekreterare under dennes sista år.
Utgav det för kännedomen om Goethe
ovärderliga arbetet Gespräche mit
Goethe (8 band, 1837—48, Samtal
med Goethe, sv. ö. 1925), 1404.
von Eckermann, Harry (f. 5/11 1886),
godsägare, bergsingenjör, fil. dr
och docent i petrografi vid
Stockholms högskola, titulärprofessor
1940, ivrare för industriell
demokrati. E. har redovisat sina
omfattande geologiska forskningar i ett
stort antal vetenskapliga arbeten.
Eck’ernförde, stad i delstaten
Schles-wig-Holstein, n. Tyskland, vid
Ec-kenförder Bucht av Kielbukten.
23 356 inv. 1950. Badort.
Eck’ersberg, Christoffer Wilhelm (1783
—1853), dansk målare av ny
klassicistisk inriktning, banbrytare för
det danska 1800-talsmåleriet. Elev
av Abildgaard och i Paris av J.-L.
David, vistades 1813—16 i Rom, blev
1818 professor vid konstakademien
i Köpenhamn och utbildade där de
flesta danska målarna av de
följande generationerna. Hans
kärleksfulla och redbara naturstudium och
hans djupa aktning för
teckningens precision kommo sålunda länge
att prägla den danska
målarkonsten. D. har utfört figurstudier,
porträtt, bl. a. av Thorvaldsen (1814)
samt landskap och mariner, 668,
669 B.
Eckert-Lundin, Eskil (f. 24/6 1906),
populärtonsättare och
kapellmästare, från 1946 musikchef vid ab
Svensk filmindustri.
Eckerö, den västligaste av de större
åländska öarna med märklig
medeltida gråstenskyrka. 106 km2,
923 inv. 1954.
Eck’hart eller Eckehart, kallad
»Mäster E.» (omkring 1260—1327), tysk
teolog, prior, professor i Paris och
lärare vid dominikanernas högskola
i Köln, en av medeltidens största
mystiker. Hans på tyska hållna
predikningar vittna om en
enastående pedagogisk duglighet och ett
mästerligt herravälde över spraKet
då det gäller att tolka svåra ting
(sv. ö. Undervisande tal, 1922). I
sina latinska skrifter visar han sig
vara grundligt förtrogen med
skolastiken, särskilt med Thomas av
Aquino, men några dunkla uttryck
föranledde 1326 ett åtal för
panteis-tiskt kätteri. E. blev först frikänd,
men efter hans död fördömdes
vissa av hans satser. Nutidens
forskning har i stort sett kommit E. att
framstå som en mera ortodox
fastän kanske mindre originell tänkare
än vad man tidigare föreställde sig,
2397.
Eck’hart, Diedrich (1868—1923), tysk
författare, en av Hitlers första
anhängare, utgav Völkischer
Beob-achter. Fick ett ödesdigert
inflytande på politiken genom sitt
vanställande »tillrättaläggande» av
Go-bineaus rasteorier och Nietzsches
maktlära.
Eckhoff, Emil (1846—1923), arkeolog
och konsthistoriker, antikvarie vid
Statens historiska museum, utgav
arbeten om svensk
medeltidsarki-tektur, bl. a. Svenska stavkyrkor
(1914—16).
von Eckleff, Carl Fredrik (1723—86),
ämbetsman, frimurare, stiftare av
Tankeby ggar orden 1753 och den
första Andreaslogen i Sverige 1756.
Landets förste ordensmästare.
Ecklesiasti’k (grek., ekklesi’a,
församling), till kyrkan hörande.
Ecklesiastik boställsordning,
författning av 30 aug. 1932, som reglerar
den ekonomiska förvaltningen av
och tillsynen över prästgårdar samt
löneboställen, vilka senare
utarrenderas.
Ecklesiastikdepartementet, den högsta
myndigheten över kyrkan och
undervisningsväsendet, bibliotek,
museer, arkiv och andra kulturella
institutioner. (Tillkom genom
de-partementsref ormen 1840).
Ecklesiastikminister, benämning på
statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet.
Ecklesiastikstaten, benämning på
rikets kyrkliga tjänstemän.
Ecklesiastikår, prästerligt tjänsteår
som tidigare började 1 maj. Sedan
1934 avskaffat.
Eckmann, Otto (1865—1902), tysk
konstnär, en av jugendstilens
tidigaste och främsta representanter i
Tyskland. E. verkade särskilt för
konsthantverkets höjande, speciellt
inom bokkonsten.
ECLA (Economic Commission for
Latin America), Ekonomiska
Kommissionen för Latinamerika, ett
FN-organ som bildades 1948 med syfte
att bidra till de latinamerikanska
ländernas ekonomiska utveckling.
Bland medlemmarna återfinnes
förutom dessa länder USA,
Nederländerna och Storbritannien. E., vars
verksamhet de första åren
huvudsakligen bestod i att göra
systematiska undersökningar av den
latinamerikanska ekonomins struktur,
utger en årlig översikt över
Latinamerikas ekonomi.
École des beaux-arts [ekål’ de båsa’r],
franska konstakademiens skola i
Paris, grundad 1648. Undervisar i
måleri, skulptur och arkitektur.
École libre de Sciences politiques
[ekål’ libr da sians’s pålitik’],
ansedd högskola i Paris, närmast för
utbildning av diplomater och
ämbetsmän. Livligt besökt av
utlänningar.
École normale (supérieure) [ekål’
når-mal’ (syperiö’r) ], fransk högskola i
Paris för utbildning av läroverks
-och universitetslärare.
Economiser [ikån’amaisa, svenskt
uttal ekonomäi’ser], värmebesparare,
apparat för nedbringande av
kolåtgången vid ångkraftverk osv.
genom matarvattnets förvärmning
medelst rökgasvärmen.
4135
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
