Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Egina ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EGINA
EHRENSVÄRD, ALBERT
formell skicklighet och stark
subjektivism.
Egi’na, ö i Eginabukten på Greklands
ö. kust, 96 km2, ca 9 500 inv.
Svampfiske. — I äldre tider
innehades E. av dorema och var före
perserkrigen Greklands rikaste
handels- och industriområde med en
blomstrande kultur. Berömt är
Afaiatemplet. På 400-talet f. Kr.
erövrades ön av Aten och var senare
i omväxlande ägo. 1828—31 var E.
tidtals säte för den grekiska
regeringen.
Eginabukten eller Saro’niska viken,
bred vik av Egeiska havet på
Greklands ö. kust mellan Ättika och
Peloponnesos.
E’gino (d. 1072), biskop av Lund och
Dalby, drev missionsverksamhet på
Bornholm samt i Göta- och
Svealand.
Egk [ek’], Werner (f. 17/5 1901), tysk
kompositör, kapellmästare vid
Staats-oper i Berlin från 1937, efter kriget
verksam i Baden-Baden. Han har
förvärvat sig ett namn genom sina
operor Die Zaubergeige (1936 i
Berlin) och Peer Gynt (1938) efter
Ib-sens drama, baletten Abraxas m. m.
Egmont, Lamoral (1522—68), greve av
E., nederländsk frihetshjälte.
Besegrade 1558 fransmännen vid
Gra-velines, ståthållare i Flandern 1559,
stödde Nederländerna i oppositionen
mot religionsförföljelserna men
motsatte sig ett väpnat uppror.
Avrättades av Alba. —
Huvudpersonen i en av Goethes tragedier,
ton-satt av Beethoven, 3691.
d’Egmont [dägmåns’], Septimanie
(1740—73), fransk societetsdam,
vars salong i Paris var en
träffpunkt för intellektuella och
politiker. Hennes vänskap med Gustav
III tog sig bl. a. uttryck i en
intressant brevväxling.
Egnahem, beteckning på enfamilj
s-(undantagsvis även tvåfamiljs-)hus,
som bebos av ägaren. Dels
jord-bruksegnahem, dels
bostadsegna-hem. En omorganisation av den
statliga egnahemsverksamheten
företogs 1948. Frågor rörande
jord-bruksegnahem underställdes
Lant-bruksstyrelsen (med lokala
lantbruksnämnder), medan
bostadsegna-hemsfrågor komma att sortera
under Bostadsstyrelsen (med lokala
länsbostadsnämnder). Samtidigt
infördes, främst genom
förenhetligan-de av tidigare låneformer, ett nytt
statligt lån, egnahemslånet, 467.
Egneil, Claes (f. 1916), modern
fem-kampare, kapten, vunnit SM 5
gånger, i vinterfemkamp 3 gånger
samt fick 1945 Svenska Dagbladets
guldmedalj. Han deltog 1948 i OS i
London i pistolskjutning,
silvermedaljör i lag i modern femkamp i
OS 1952, — 2330, 2331 B.
Eg’o, lat., jag. Jfr nedan.
Egocent’risk (lat. eg’o, jag, och
centrum, medelpunkt) kallas en person,
som anser sig själv vara tillvarons
medelpunkt, självupptagen person.
En egocentrisk person kallas
ego-centriker och säges lida av
ego-centricite’t.
Egois’m (lat., eg’o, jag), en
inställning som sätter det egna jagets väl
framför andras. — Egoist, självisk
och egennyttig person. — Egois’tisk,
självisk, egennyttig.
Egotis’m, dyrkan av det egna jaget.
— Egotis’t, jagdyrkare.
Egrene’rmaskin, eng. »ginner»,
bomullsmaskin som borttager frön och
kapslar från råbomullen, 452.
Egtvedfyndet, danskt gravfynd frän
bronsåldern, funnet 1921 i byn
Egt-ved nära Kolding på Jylland. E. ut-
göres av en ekkista, innehållande
en ung kvinna, iklädd en i sitt slag
enastående dräkt, bestående av en
ylletröja, ett fransskört och ett
bälte med smyckeplatta av brons.
Egyp’ten, kungarike i n. ö. Afrika,
kring nedre Nilen. 1000 000 km2,
21 425 000 inv. 1952, därav 90 %
muhammedaner, resten till stor del
koptiska kristna. Huvudstad Kairo,
24 K, 769 B, 775 B, färgpl. vid s. 776,
3097.
Egyptens gräshoppor, en av de
egyptiska landsplågorna, omtalad i 2
Mos. 10.
Egyptens köttgrytor, anspelning pä
berättelsen i 2 Mos. 16 om hur
judarna knorrade över att de genom
att ge sig ut i öknen hade gått
miste om de egyptiska köttgrytorna.
Egyptienne, fr., tryckstil med
jämntjocka staplar och kraftig betoning
av schatteringarna.
Egyptiska museet i Stockholm,
grundat 1928 på initiativ av P. Lugn.
Innehåller egyptiska fornsaker, i
synnerhet från förhistorisk tid.
Inrymt i gamla Riksbankshuset vid
Järntorget.
Egyptiska språket, talades i nedre
Nildalen från omkring det fjärde
årtusendet f. Kr. till omkring 1750, e.
Kr. E. synes besläktat med både
semitiska, hamitiska och
östafrikanska språk. Det omfattar
perioderna fornegyptiska, demotiska och
koptiska.
Egyptisk skrift, ursprungligen en ren
bildskrift. Efter hand blevo
emellertid skrifttecknen ljudtecken,
tecken för stavelser. Jfr Hieroglyfer.
Egyptiskt mörker, i anslutning till 2
Mos. 10 ett ogenomträngligt
mörker. — I överförd bemärkelse:
andligt mörker.
Egyptisk ögonsjukdom, eller trakom,
smittsam bindhinneinflammation,
utmärkt av uppkomsten av
sago-grynslika korn på ögonlockens
insidor och kärlrika
vätskeansamlingar i ögats hornhinna. Medför
skrumpningar av bindehinnan och
inåtvändning av ögonlockskantema
samt grumling av hornhinnan och
blindhet.
Egyptolog, forskare i egyptologi,
vetenskapen om de gamla egypternas
språk, kultur och historia.
Eh bien [ebjän8’j, fr., nåväl, alltså.
Ehrenbreitstein [e’renbraitsjtain], stad
i Rhenprovinsen, mitt emot
Koblenz, v. Tyskland, 3 180 inv. 1933. På
en hög klippa en 1919 raserad
fästning.
Ehrenburg, Ilja (f. 1891), rysk
journalist och författare, vistades långa
tider utanför Ryssland, framför allt
i Paris, blev under andra
världskriget en av Sovjetunionens mest
kända krigskorrespondenter och fick
1942 Stalinpriset för romanen Paris’
fall, 2910.
von Ehrenheim, Pehr Jacob (1823—
1918), godsägare och politiker,
konsultativt statsråd 1866—70, ledamot
av F. k. 1867—1902, vice talman
1879—91, talman 1891—95.
Konservativ. Universitetskansler 1888—98
(ledamot av Svenska akademien
1897), 28.
Ehrenpreis, Marcus (1869—1951),
överrabbin i Stockholm, skriftställare,
professor honoris causa (1935). E.
har i sina intresseväckande
skrifter, bl. a. Landet mellan öster och
väster (1927), De som byggt Israel
(1—2, 1929—31), Talmud (1933) och
Israels möten med folken (1934),
behandlat förhållandet mellan
kristna och judar, i nutid och historisk
tid.
Ehrenreich [-raich], Johann (1722—
1803), tysk-svensk tandläkare och
keramiker, inkallades till Sverige
som hovtandläkare, grundade 1758
Mariebergs porslins- och
fajansfabrik.
Ehrenrettung [e’ren-], ty., upprättelse
åt klandrad, underskattad eller
oskyldigt misstänkt person.
Ehrenschiöld, Nils (1674—1728),
sjökrigare, amiral, berömd för sin
hjältemodiga kamp mot den ryska
övermakten vid Hangö 1714, varvid
han tillfångatogs. Amiral 1721.
Ehrensteen, Edvard (1620—86), ofrälse
ämbetsman, kungligt råd 1683, Karl
X Gustavs och Karl XI :s förtrogne.
Ehrenstrahl, David Klöcker (1629—
98), tysk-svensk målare, adlad 1674,
hovintendent 1690. Kom 1651 till
Sverige som Maria Eleonoras
hovmålare. Under en studieresa till
England, Frankrike och Italien
1654—61 tog han starka intryck av
Pietro da Cortonas barockmåleri.
Blev efter sin återkomst Sveriges
ledande konstnär. Bland hans
arbeten märkas allegoriska
kompositioner, bl. a. på Drottningholm
(1660-talet) och i Riddarhuset (plafonden
1675), porträtt, realistiska
genrebilder samt djurmålningar skildrande
svensk natur. Utgav även
konstteoretiska arbeten, 455 B, 783 B, 1948 B,
3248 B, 3322 B, 3324.
Ehrenstråhle, David (1695—1769),
hette först Nerman, adlad E.,
rättslä-rare, professor i Lund 1720—53,
skapade en fast grundval för den
juridiska undervisningen. Talrika
skrifter om svensk rätt.
Ehrenström, Johan Albrecht (1762—
1847), ämbetsman, politiker,
gusta-vian, inblandad i Armfeltska
konspirationen, satt 1794—98 i
fängelse, i rysk tjänst 1811, medverkade
vid Helsingfors ombyggnad,
kejserligt statsråd 1814. Hans intressanta
memoarer utgåvos 1882—83.
1. Ehrensvärd, Augustin (1710—72),
militär, ivrig hatt, framlade 1747 i
Sekreta utskottet en plan för
Finlands försvar, ledde från 1750
uppförandet av Sveaborg,
initiativtagare till arméns flotta,
överbefälhavare i pommerska kriget 1761,
avsked 1771, fältmarskalk 1772, — 958,
1588.
2. Ehrensvärd, Carl August (1745—
1800), son till A. E., greve,
sjöofficer, konstälskare, författare och
konstnär, överamiral i flottan 1784,
befälhavare för finska
skärgårdsflottan 1789, i onåd hos Gustav III,
avsked 1790. Nyklassicistisk
konsthistoriker, självständig, med kärv,
originell stil (Resa till Italien 1780
—82). Illustrerade själv sina
reseskildringar, karikatyrtecknare, 1944.
3. Ehrensvärd, Gustaf Johan (1746—
83), friherre, hovman och diplomat,
författare till berömda
dagboksanteckningar från Gustav III:s hov
(utg. 1877—78).
4. Ehrensvärd, Carl Fredrik (1767—
1815), friherre, halvbror till G. J.
E., deltog i sammansvärjningen mot
Gustav III 1792, levde sedan i
landsförvisning i Danmark under
namnet Gyllembourg.
5. Ehrensvärd, Albert (1821—1901),
sonson till Carl August E., greve,
ämbetsman, landshövding i
Göteborgs län 1864—85, utrikesminister
1885—89.
6. Ehrensvärd, Carl August (1858—
1944), son till Albert E., greve,
sjö-militär, amiral, sjöförsvarsminister
1907—10, chef för konungens stab
från 1924.
7. Ehrensvärd, Albert (1867—1940),
son till Albert E., greve, diplomat,
envoyé bl. a. i Paris 1918—34, ut-
4140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
