Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ehrensvärd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EHRENSVÄRD, CARL AUGUST
EISENSTEIN, SERGEJ
rikesminister 1911—14. Utgav
essayer om och översättningar av
fransk litteratur.
8. Ehrensvärd, Carl August (f. 1892),
son till amiral Carl August E.,
greve, chef för försvarsstaben 1945—
47, generallöjtnant och chef för
armén 1948.
Ehrlich, Paul (1854—1915), tysk läkare
av judisk börd, jämte Hata
salvar-sanets upptäckare, erhöll
tillsammans med E. Metjnikov nobelpriset
i medicin (1908), 105, 2218, 3621.
Ehrling, Sixten (f. 3/4 1918), dirigent
och pianist, från 1944 ordinarie
kapellmästare vid Kungl. Teatern.
Hovkapellmästare 1953. E. är en
orkesterledare med utpräglat sinne för
modem rytmik, 3346.
Ehrnroot, Leo (f. 1877), finländsk
politiker, senator 1917, t. f.
utrikesminister 1919, handelsminister 1920,
borgmästare i Helsingfors 1926—31
och 1936—43, 1943—44
inrikesminister.
von Eichendorff, Joseph (1788—1857),
tysk skald, en av romantikens
finaste lyriker, med utsökt känsla
särskilt för »skogsensamhetens»
estetiska värden. Hans
kontempla-tiva läggning kommer fram inte
bara i hans katolskt färgade,
resignerade centrallyrik utan också i
hans förtjusande prosaberättelse Ur
en dagdrivares dagbok (1826; sv. ö.
1899), 3569.
Eichhom, Cristopher (1837—89),
bib-lioteksman, tjänsteman vid Kungl.
Biblioteket, flitig forskare och
utgivare av bl. a. Bellmans och
Stag-nelius’ skrifter.
von Eichwald, Håkan (f. 2/4 1908),
dirigent, från 1945 ledare för
orkesterföreningen i Hälsingborg. Ägnade
sig tidigare även åt populärmusik.
Eidem, Erling (f. 23/4 1880), teolog.
Blev docent i N. T:s exegetik 1913,
professor i Lund 1928 och
ärkebiskop 1931—50. Medverkade vid
den slutliga tillkomsten av 1917 års
bibelöversättning. Paulusforskare
och författare till högt skattade
uppbyggelseskrifter (bl. a. Den
lidande Guden, 1921). Har utarbetat
förslag till revision av
kyrkohandboken.
Eider [ai’dar], da. Ej’der, flod i n.
Tyskland, på gränsen mellan
Schleswig och Holstein, från trakten av
Kiel till Nordsjön. 188 km lång.
Har politiskt spelat en större roll
som det gamla danska landets
sydgräns, 1954.
Eiderprogrammet, se Ejderprogrammet.
Eiderstedt [ai’darsjtät], halvö på
Schleswigs v. kust n. om Eiders
mynning. Bördigt marskland.
Eidetis’m, förmåga att återge syn-
eller hörselbilder med sådan tydlighet
att de förefalla ha karaktär av
direkt varseblivning. Denna starka
minnesförmåga förekommer
speciellt hos barn, men avtar i regel
under puberteten. — Eide’tiker,
person med eidetisk förmåga, som
kan ta sig uttryck t. ex. i att han
lär sig Bibeln, tågtidtabellen eller
liknande utantill.
Eidfjorden [ejd-], Hardangerfjordens
innersta del, s.v. Norge.
Eidsborg, ort i Telemarks fylke i s.
Norge med en stavkyrka från
1200-talet, som är ett av landets
förnämsta byggnadsminnen från
medeltiden.
Eidsivating, ett av de fornnorska
lagtingen, omfattande s.ö. Norge, med
tingsplats i Eidsvold. Bestod
formellt till 1797. E.-lagen finnes
bevarad i brottstycken.
Eidsvold, eller Eidsvoll, gård i
Eids-volds herred, Norge. Till E., som
1814 ägdes av statsrådet Karsten
Anker, sammankallade prins
Kristian Fredrik den riksförsamling
som gentemot Kielfreden förklarade
Norge självständigt (febr. 1814). I
april—maj s. å. utarbetades på E.
den s. k. E.-författningen av den
17 maj. E. blev 1837 norsk
nationalegendomen, 2520.
Eifel, n.v. delen av Rhenska
skifferbergen, v. Tyskland, övergår i n.v.
i Hohes Venn. Har talrika gamla
vulkankäglor och vattenfyllda
ex-plosionskratrar (Maaren). Många
bad- och kurorter, 3559 K.
Eiffeltornet, 300,65 m högt
utsikts-och radiotorn i Paris, uppkallat
efter konstruktören ingenjören A. G.
Eiffel. E. uppfördes 1887—89 på
Marsfältet till världsutställningen
1889. Järnkonstruktionen väger ca
7 000 ton, 2622.
Eiger [ai-], bergstopp i Bernalperna,
3 975 m hög.
Eigtved [ajkt’-], Nicolai (1701—54),
dansk arkitekt, hovbyggmästare,
den danska rokokons främste
representant, uppförde i Köpenhamn
bl. a. delar av Christiansborg och
Marmorbroen med dess paviljonger,
Prinsens Palae (1743—44, nuvarande
Nationalmuseet) och från 1749 den
danska rokokons huvudverk
Ama-lienborg.
Eijkman, Christiaan (1858—1930),
holländsk militärläkare med
förläggning bl. a. till Java, där han
lyckades finna orsaken till
beriberi-sjukdomen. Professor i Utrecht 1898.
Genom sina studier var E. en av
vitaminlärans grundläggare. För
sina upptäckter erhöll E. halva
nobelpriset i medicin 1929.
Eikesdalen [ej-], dalgång i
Romsda-len. Möre fylke, v. Norge.
Einarson, Gizur (1508—48), Islands
reformator och förste lutherske
biskop.
Einar Tambaskälver (d. 1055), norsk
storman, bågskytt hos Olav
Trygg-vesson i slaget vid Svolder. Mördad
av Harald Hårdråde.
Einau’dl, Luigi (f. 1874), italiensk
liberal nationalekonom och politiker,
professor i Turin, riksbankschef
1945, finansminister, Italiens
president 1948—1955.
Eindhoven [äjnt’håfan], stad i s.
Nederländerna, prov. Noord-Brabant;
industristad, särskilt bekant som
säte för den stora radiofirman
Philips. 149 460 inv. 1954. Staden
erövrades av de allierade genom
luft-landsatta trupper (18/9 1944), 319 K.
von Einem, Gottfried (f. 1918),
österrikisk tonsättare, mest känd genom
operorna Dantons död (Salzburg
1947) och Der Prozess (Salzburg
1953). Hans stil är påverkad av
Stravinskij och jazzen.
Einhard [ainhart] (d. 840), frankisk
hovman och historieskrivare. Var
bl. a. lärare vid Karl den stores
klosterskola och skrev en litterärt
mer än historiskt värdefull biografi
över denne.
Einherjar, i den isländska mytologin
namn på kämpar, som fallit i strid
och av Oden upptagits till Valhall.
Einsiedeln [ai’nsidaln], berömd
vallfartsort i kantonen Schwyz, 10 km
s. om Zürichsjön, Schweiz.
Bene-diktinkloster, grundat på 800-talet,
med undergörande Mariabild. Ca
8 500 inv., 2955 K.
1. Einstein [ai’nsjtain], Albert (1879—
1955), särskilt bekant för sin
relati-vitetsteori, först uppställd 1905. E.
blev professor i fysik i Zürich 1912
och var direktör för Kaiser
Wil-helm-institutet för fysik från 1913
till 1933, då han på grund av sin
judiska börd avlägsnades av nazist
-regimen. E. var härefter knuten till
Princeton-universitetet i USA. Han
blev amerikansk medborgare 1940.
— E. tilldelades 1921 års nobelpris
i fysik för sina teoretiska studier
av den fotoelektriska effekten, 184,
216, 784 B, 1262, 2280.
2. Einstein [ai’nsjtain], Alfred (1880—
1952), tysk musikforskare, från 1933
verksam utanför Tyskland, från 1939
i USA. Bland hans många skrifter
må nämnas hans Mozart-biografi
(1945), Music in the Romantic era
(1947) samt hans omredigering av
tredje upplagan av L. von Köchels
förteckning över Mozarts samtliga
verk.
Einthoven, Willem (1860—1927),
holländsk fysiolog, mest känd för sina
elektrofysiologiska undersökningar,
i synnerhet av hjärtats aktions
-strömmar. Erhöll 1924 års Nobelpris
i medicin, 1635.
Eir, enligt Snorres Edda läkekonstens
gudinna.
Eira, sjukhus i Stockholm, grundat
1816, för kroniska sjukdomar,
tidigare även för veneriska sjukdomar
och hudsjukdomar.
Eire [ej’ra]. 1. Iriskt namn på Irland.
— 2. Irländska fristaten,
självständig republik på Irland. 68 894 km2,
2 960 593 inv. 1951, till alldeles
övervägande delen romerska katoliker.
Huvudstad Dublin. Republikens
president Sean T. O’Kelly (1945—52),
1779, 3273 K.
Eire’ne (grek., fred), i grekiska
mytologin fredens gudinna.
Eirik Raudes land, Erik Rödes land,
norskt namn på en del av ö.
Grönland, föremål för en dansk-norsk
tvist 1931—33.
Eiriksjökull, utslocknad vulkan på v.
Island, nu glaciär, 1 798 m.
Eisen [äsän®’], Charles (1720—80),
fransk tecknare och grafiker, en av
den franska rokokons främsta
illustratörer, bl. a. till verk av La
Fontaine, Montesquieu och Ovidius,
437, 438 B.
Eisenach [ai’sanach], stad i
Thüring-en, mellersta Tyskland, nedanför
slottet Wartburg. 51834 inv. 1946.
Bland dess minnen Bachs
födelsehus samt Luthershuset, 2210, 3559 K.
Eisenachprogrammet, tyska
socialdemokratiens första partiprogram,
antaget i Eisenach 1869 och ersatt
1875 av Gothaprogrammet.
Eisenerz [ai’sanärts], stad i n.
Steier-mark, Österrike. 12 948 inv. 1951.
Turistort. Järnverk för förädling
av den alltsedan medeltiden i
dagbrott brutna järnspatmalmen från
det 1 534 m höga Erzberg.
Eisenhower [aVsenhaoa], Dwight
[döäjt] (f. 1890), amerikansk
militär, general 1943. Chef för de
amerikanska styrkorna i Europa 1942,
därefter överbefälhavare för
samtliga allierade styrkor. Ledde
invasionen i Frankrike 1944. Efter
kriget generalstabschef 1945—48,
rektor vid Columbiauniversitetet 1948.
1951 Atlantpaktförsvarets
överbefälhavare i Europa. Efter att ha
erbjudits kandidera redan vid
presidentvalet 1948 accepterade E. 1952
anbudet att ställa upp som
republikansk kandidat och hemförde en
överlägsen seger vid presidentvalet
i nov. s. å. Har utgivit Korståg i
Europa (1948, sv. ö. s. å.), 787, 788 B,
3746.
Eisenstein [ai’sensjtain], Serge’j (1898
—1948), rysk filmregissör och
teoretiker, professor i regi vid
filmhögskolan i Moskva. Från 1920
verksam vid Proletkults
arbetarteater i Moskva övergick han 1924 till
4I4I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
