Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elburs ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELBURS
ELEKTRA
ETburs, bergland vid Kaspiska havets
s. kust, i n. Iran, högsta topp
De-mavend, 5 670 m, 1239 K.
Elche, stad i s. Spanien, 55 877 inv.
1950. Berömd för den i närheten
belägna dadelpalmlunden, Europas
enda.
Eldbegängelse, kremation, förbränning
av en avliden persons stoft. Svenska
likbränningsföreningen stiftades 1882,
krematorium uppfördes i Stockholm
1887 och eldbegängelse lagfästades
1888, — 796.
Elddon, verktyg för att framställa eld,
hos primitiva folk i två
huvudformer: gnidningselddon, vanligen en
träpinne som drillas mot en
fördjupning i ett stillastående
trästycke, samt elddon för eldslagning.
Den senare formen, representerad
av stål, flinta och fnöske,
användes i Sverige till in på 1800-talet,
779 B.
Elddyrkan, en i natur- och
begynnande kulturreligion vanlig
företeelse. Elden representerar ljuset och
livsmakten, renar och är till nytta
i arbetslivet.
Eldfarliga oljor, se Oljor.
Eldfasthet, förmågan hos vissa
material att utan skada uthärda hög
temperatur (minst 1 570°). Eldfasta
ämnen äro bl. a. chamotte, kvarts,
asbest, kanthal. — Ordet E. ger i
många fall anledning till
missförstånd: eldfast glas och porslin tål
visserligen hög ugnsvärme men
spricker vanligen om det utsättes
för stark, koncentrerad värme från
t. ex. en gaslåga. Ett lämpligare
ord är här ugnsfast.
Eldfast lera, lera med hög halt av
aluminiumoxid och med låg kalkhalt.
Sintrad, dvs. hårdbränd E., kallas
chamotte.
Eldflugor, se Cucujo, 3025.
Eldforsen, vattenfall i Västerdalälven,
3763 K.
Eldh, Carl (1873—1954), bildhuggare,
professors namn 1936.
Ursprungligen ornamentsbildhuggare,
studerade 1896—1904 i Paris, där han tog
starka intryck av franska
bildhuggare, främst A. Rodin. E. har
utfört ett mycket stort antal verk, i
allmänhet präglade av lyrisk
innerlighet och psykologiskt djup, t. ex.
bronsgruppen Ungdom (1911),
statyer av G. Wennerberg, Djurgården
(1915), tre symboliska gestalter
föreställande Fröding, Josephson och
Strindberg i Stadshusträdgården
(1923), en Engelbrektstaty, Arboga
(1935) samt en staty av Strindberg
som den fjättrade titanen
(Tegnérlunden i Stockholm, 1938). Dessutom
ett flertal porträttbyster, 3206, 3270,
3328, pl. vid art. Bildhuggarkonst.
Eldhastighet, den hastighet varmed ett
vapen kan skjuta (antal skott per
tidsenhet). Mekanisk E. är den
högsta momentana E. vapnets
konstruktion medger. Praktisk E. är
den högsta E. som praktiskt kan
uppnås under längre tid,
magasins-byte o. d. inräknat.
Eldhus, en i Dalarna alltjämt
förekommande hustyp av timmer, som
leder sina anor tillbaka till
forntidens träarkitektur i Europa. E. har
vanligen kvadratisk plan, väggar av
knuttimrade stockar, ingång på
gaveln och framskjutande tak så att
en öppen förhall bildas samt
eldstad mitt på jordgolvet, varifrån
röken går ut genom ett hål i taket,
543.
Eldhärdiga stål, t. ex. för retorter och
ugnsdetalj er, innehålla vanligen
le-geringsbeståndsdelarna krom och
nickel, t. ex. 25 respektive 20 %.
Eldkorset, se Croix de feu.
Eldkula, mycket ljusstark meteor,
kallas även bolid, 190, 2026.
Eldkvarn, äldre benämning för
Ängkvarn dvs. ångmaskinsdriven kvarn.
— Eldkvarnstomten, den tomt där
Stockholms stadshus är beläget, är
platsen för Sveriges första E., som
nedbrann 31/10 1878.
Eldledning, ledning av eldvapens
verksamhet, vid tyngre vapen med stöd
av särskilt organiserad mät- och
observationstj änst.
Eldmarsch, framryckning under
eldgivning med handvapen, avsedd att
under stormning nedhålla de
fiender, som inte tidigare nedkämpats.
Eldmärke, naevus, i allmänhet
medfödd hudförändring, förorsakad av
en anhopning av kapillärkärl med
föga mellansubstans. Enligt
folktron förorsakas E. av att modern
som havande skrämts av eld.
Eldora’do, egentligen »den gyllene»,
sagans guldland. Legenden om E.
har sin grund i den
tronbestignings-ceremoni som firades hos chibcha i
nuvarande Colombia, där konungen
pudrad med guldstoft offrade
juveler i en helig sjö, vari han därefter
badade bort guldstoftet. Under
1500-talet var E. föremål för flera
forskningsexpeditioner långt efter det
chibchastammen underkuvats.
Eldprov, form av Gudsdom.
Eldrör, sammanfattande benämning på
gevärspipor, kanonrör m. m., dvs.
de delar av eldvapnen, där den
drivande kraften, krutgasen, utvecklas
och projektilen får sin
utgångshas-tighet och riktning.
Eldsalamander, Salaman’dra
maculo’-sa, ordningen stjärtgrodor, längd 2
—3 dm, svart med gula fläckar,
nattdjur, lever av maskar, sniglar
och smärre ryggradsdjur. Angripes
E., avsöndrar han från hudkörtlar
en frätande vätska, som kan döda
små fåglar, ödlor etc. — V. och
mellersta Europas fastland.
Eldsberga, kommun i Hallands län,
2 886 inv. 1954. Väl bibehållen
romansk kyrka av gråsten från
1100-talet. Kommunen bildad 1952
genom sammanslagning av Eldsberga,
Trönninge och Tönnersjö.
Eldsdyrkare, se Elddyrkan.
Eldslandet, på spanska Tierr’a del
Fue’go, ögrupp s. om Magellans
sund vid Sydamerikas sydspets,
48 000 km2, ca 6 000 inv. Politiskt
delat mellan Chile (s. och v. delen)
och Argentina (ö. delen), 135 K,
1718.
Eldsländare, sammanfattande namn på
tre numera nästan helt utdöda,
primitiva indianstammar på Eldslandet
och öarna däromkring.
Eldspruta, ett under första
världskriget uppfunnet vapen, avsett att
spruta eld över motståndaren
under närstrid.
Eldsättning eller bränning,
ålderdomlig metod för gruvbrytning, den
enda som stod till buds innan
sprängämnen uppfunnits, varvid
berget upphettades med stora
brasor och därefter hastigt avkyldes
med vatten, varvid sprickor
upp-stodo, 1465.
Eldvapen, skjutvapen, avsedda för
projektiler med krutladdning.
Sådana vapen förekom redan på
1400-talet, men först på 1800-talet
började de revolutionera krigföringen
fram till vår tids fruktansvärda
krigsteknik.
Eldverkan, den verkan i målet i form
av personal- och materielförluster
samt minskning av motståndarens
moraliska motståndskraft, som
åstadkommes genom beskjutning.
Eldyta, den sammanlagda yta genom
vilken värmen från en eldstad
intränger i pannans inre. Mätes pä
eldsidan. Här avses endast pannans
ångalstrande delar, varför ytan av
economiser och luftförvärmare
redovisas särskilt. I en modern
kraft-verkspanna kan man pr m3 eldyta
avdunsta intill 80 kg vatten pr tim.,
i en högeffektpanna under
force-ring intill 150 kg.
Eldöverfall, överraskande anfall i
form av enbart beskjutning.
ETea, lat. VeTia, grekisk koloni i s.
Italien vid Tyrrhenska havet,
grundad omkr. 540 f. Kr., 1443 K.
Elea’sar, namn på flera personer i
G. T., bl. a. Arons tredje son och
efterträdare såsom överstepräst.
Eleatiska skolan, namn på den
märkligaste östgrekiska skolan med säte
i Elea i Lukanien. Såsom E:s
grundare räknas Xenofanes (500-t. f.
Kr.), mest bekant genom sin kamp
mot det antropomorfistiska
gudsbe-greppet. Skolans främsta
representanter voro Parmenides och Zenon,
se dessa ord. E. betonade alltings
enhet, varför förändringsbegreppet
utsattes för en skarpsinnig analys
(av Zenon), 946.
Elec’tus (lat. vald), inom katolska
kyrkan titel på utsedd men ej vigd
biskop (Heming Gad titulerades
»herr Electus»).
Elefan’ta, ö vid Indiens v. kust, nära
Bombay, kultplats med flera
bra-manska klipptempel och ett i en
klippa uthugget jätteelefanthuvud.
Elefantdjur, Proboscid’ea (lat.
pro-bos’cis, snabel), en ordning bland
däggdjuren, i nutiden företrädd
endast av elefantsläktet. Se även
Dino-therium. Mammut, Mastodont, 720,
722 B, 796, 797 B.
Elefanti’asis, elefantsjuka, en kronisk,
tropisk sjukdom orsakad av en
mask. Den medför våldsam
förstoring av vissa kroppsdelar.
Likartade symtom kunna uppstå i
samband med infektiösa eksem m. m.
Elefanti’ne, ö i Nilen vid första
ka-tarakten, mitt emot Assuan, med
tempelruiner och sedan romartiden
avläst vattenståndsmätare.
Elefantorden, Danmarks förnämsta
orden. Fick stadgar 1693. Utdelas
framför allt till furstliga personer.
Medlemmar bära titeln excellens.
Elefantsköldpaddor, arter av släktet
Testu’do på Gala’pagosöarna och
öar i Indiska havet. Vikt 400 kg,
ålder 200 år. Se Jättesköldpaddor.
Elefantsläktet, ETephas, ordningen
elefantdjur. Afrikanska elefanten
(Elephas africa’nus), förr utbredd
över Afrika s. om Sahara, har
jättestora öron. Den har jagats ivrigt
för elfenbenets skull och skyddas
nu av myndigheterna. Indiska
elefanten (E. in’dicus) tämjes för att
arbeta i teakskogarna, där han är
oumbärlig. En utdöd art är
mammuten, se Elefantdjur, 720, 722 B,
796, 797 B.
Elegans [-ganss], fr., förfining. —
Elegant, stilig, smakfull.
Elegi’ (grek., klagosång). Under
antiken dikter med växlande innehåll,
avfattade på elegiskt versmått eller
distikon, se d. o. Senare betyder E.
en dikt med vemodig, milt sorgsen
stämning, oavsett versmåttet. —
Ele’gisk, vemodig, milt sorgsen.
Elektio’n, lat., val, urval.
Elek’tor, lat., väljare; ombud, som
valts av en större grupp (samtliga
röstberättigade medborgare,
församlingar) för att deltaga i ett andra
val av olika slag, 3628.
ElekTra, grekisk sagogestalt, dotter av
kung Agamemnon och
Klytaimest-ra. Tillsammans med sin broder
4146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
