Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Eloxering ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELOXERING
EMBOLI
skämtsamt uttryck om ett
imponerande yttre.
Eloxe’ring, elektrolytisk oxidation av
aluminium, varvid en hård och
skyddande hinna av mer el. mindre
genomskinlig aluminiumoxid bildas
på metallens yta. Denna hinna kan
efteråt färgas.
El Pa’so, stad i v. Texas, USA, vid
Rio Grande del Norte. 130 485 inv.
1950. Järnvägsknut. Stora smältverk
för bly och koppar. Flygstation.
Elphinstone [el’finstan], Mountstuart
(1779—1859), engelsk
koloniaipoxisl-ker, verksam i Indien, författare till
ett berömt verk om Indiens
historia, The History of India (1841).
ETritsa, kvidd, Phoxi’nus phoxi’nus,
högst 10 cm lång karpfisk med
nästan osynliga fjäll, som finnes i klart
sötvatten i hela Sverige och längs
hela ostkusten. E. synes i täta stim
vid badstränderna (»gli»), fångas
med håv till agn och är en prydnad
för kallvattensakvariet.
ETsass fr. Alsace [-sas’], landskap i
ö. Frankrike mellan Rhen och
Vo-geserna; 8 902 km2 med 1 200 000
inv. 1946. Huvudstad: Strasbourg. —
E. har en växlande historia. Ärvdes
under senare medeltid av
Habsbur-garna, tillhörde 1648—1871
Frankrike, 1871—1919 Tyskland och
därefter åter Frankrike. Ockuperat av
Tyskland 1940—45. Befolkningen är
tvåspråkig, 1142, 2197.
Elsass-Lothringen, fr. Alsace-Lorraine,
benämning på det franska
landområde, som Tyskland erhöll i freden
med Frankrike 1871 men åter måste
avstå 1919.
Elsheimer, Adam (1578—1610), tysk
målare och etsare, från 1600
verksam i Rom. Tog i Italien intryck av
venetianarna och Caravaggio. Hans
landskapsmålningar med
mytologiska eller religiösa staffagefigurer
äro säregna genom sitt ljusdunkel
och sin lyriska stämning och fick
stor betydelse för senare
nederländskt måleri, bl. a. Rembrandt.
Elskamp, Max (1862—1931), belgisk
skald, excentrisk företrädare för
symbolismen, skrev på 90-talet flera
tunna diktsamlingar som rönte stor
uppskattning i Frankrike, bl. a. av
Péguy och Claudel.
ETssler, Franziska (Fanny) (1810•—84)
internationellt välkänd österrikisk
dansös, dotter till Haydns notkopist,
Johann E. i Eisenstadt, 664.
Elster, tyska floder. — 1. Svarta E.,
biflod till Elbe från Lausitz,
infaller ovanför Wittenberg. 210 km lång
och kanaliserad i nedre loppet. —
2. Vita E., biflod till Saale.
Upprinner på Elstergebirge och infaller
i Saale s. om Halle. 195 km lång.
1. Elster, Kristian d. ä. (1841—81),
norsk författare, en av realismens
främste representanter, skrev flera
romaner, bl. a. Tora Trondal (1879)
och Farlige folk (1881, sv. ö.
Farliga karlar, 1884).
2. Elster, Kristian d. y. (1881—1947),
son till K. E. d. ä.), norsk
litteraturhistoriker och författare, bekant
för sina sociala romaner (I lære,
Landvejen m. fl.) samt en stor
illustrerad Norsk litteraturhistorie.
Elswick [els’oik], n.v. förstad till
New-castle-on-Tyne, n.ö. England, stora
verkstäder och skeppsvarv.
Elton, avloppslös saltsjö i Ryssland, ö.
om Stalingrad, 225 km2, lämnar Vi
av hela Rysslands saltproduktion.
Éluard [elya’r], Paul (1895—1953),
fransk skald, av många räknad till
de förnämsta bland modernisterna.
Hans poesi, helt byggd på bilder och
associationsmättade ordgrupperingar,
var i början starkt surrealistisk men
har sedan blivit alltmer
allmän
mänsklig, framför allt i hans
utsökta kärlekspoesi (La vie
immé-diate, 1932, Les yeux fertiles, 1936,
Poésie et vérité, 1942, Une longue
réflexion amoureuse, 1947, m. fl).
Elucidatio’n, lat., upplysning,
förklaring.
Elude’ra (lat., elu’dere, övervinna i
lek), kringgå, överlista, gäcka.
Eluviala bildningar, geologiska
förvittringsprodukter, som, ofta
skyddade av växtligheten, kvarligga på
den ursprungliga platsen.
Elverk, förkortning för
Elektricitetsverk.
Elverum, samhälle i Hedmarks fylke,
nära Hamar, järnvägsknut och
garnisonsort, 3 595 inv. 1950. I E.
samlades stortinget jämte
konungen efter den tyska invasionen i
april 1940 och avvisade ett tyskt
ultimatum om bildandet av en
Quislingregering. E. ödelädes kort
därpå av ett tyskt
flygbombardemang, 2515 K.
Elvestad, Sven (1884—1934), norsk
författare. Utgav psykologiska och
satiriska romaner samt en mängd
detektivböcker, de senare under
pseudonymen Stein Riverton.
Elvius, Pehr (1710—49), matematiker,
statistiker och astronom,
Vetenskapsakademiens ständige
sekreterare från 1744. E. genomdrev i denna
befattning anläggandet av
Stockholms observatorium mitt för
nuvarande Observatoriegatan.
Ely [ili], engelsk stad vid Ouse, n.n.ö.
om Cambridge, 9 860 inv. 1954. Dess
katedral, uppförd 1083—1550. är en
av Englands praktfullaste, 834 B.
EVymus, se Strandråg.
Elyria [ili’ria], stad i Ohio, s.v. om
Cleveland, USA, 30 307 inv. 1950.
Mångsidig industri.
Élyséepalatset i Paris uppfört 1718,
den franske presidentens bostad från
1873.
Elys’ium (grek. ElysTon), i grekiska
myten de saligas öar, där varken
snö eller regn faller och blott milda
västanvindar (sefyrer) blåsa. Enligt
efterhomerisk tro kommo till E. alla
människor, som tre gånger avhållit
sig från orättrådighet.
El’zevier, holländsk boktryckarfamilj,
bosatt i Leyden och Amsterdam
under 1500- och 1600-talen, utgav
omkring 2 000 upplagor av klassiska
författare (s. k. elzevierer), 429 B,
436, 437 B.
ETäköön, finska, leve- och hurrarop.
EM, europamästerskap.
Emajögi, se Embach.
Emalj, 1. Den yttersta beläggningen
på tänderna (adamanti’n), uppbyggd
av stavar på kalksalter, 3573 B. —
2. Lättsmält glasmassa, som
användes för dekoration av porslin och
metallföremål, 1401.
Emaljfiskar, emaljfjälliga fiskar,
fiskar med fjäll, bestående av en
för-bening i läderhuden, överdragen
med emalj. Se Hajfiskar.
Emaljfjäll, hudtand, med uppstående
taggar försedd skivformig förbening
i läderhuden, överdragen med emalj.
Förekommer hos hajar och rockor.
Även tänderna i munnen på haj
-fiskarna äro hudtänder.
Emaljkonst, inläggning eller målning
med emalj, oftast på metallgrund.
E. indelas i guldsmedsemalj och
målaremalj. Inom den förra finnas
olika tekniker. I cell- eller
cloison-néemalj (émail cloisonné)
utmär-kes mönstrets konturer med
metalltrådar, varefter emalj insmältes
i mellanrummen. Denna teknik
förekom redan på folkvandringstiden,
hade en blomstringsperiod i den
bysantinska konsten och
fulländades i Kina och Japan på 16- och
1700-talen. I gropemaljen (émail
champlevé) fy lies fördjupningar i
underlaget med emalj. I
genomskinlig emalj (émail translucide)
användes genomskinliga smältfärger
ovanpå en ingraverad teckning eller
relief. Centrum för de båda
sistnämnda teknikerna var från
1100-talet Limoges i Frankrike. — I
målaremalj en pålägges emaljen som
vanlig färg på underlaget. Denna
teknik var populär under
renässansen. Högst nådde den i Limoges.
Inom porträttminiatyren förekom
målaremaljen ända fram till
1800-talets början.
Emanatio’n (lat., utflöde) — 1. Inom
teologin och filosofin människans
tillblivelse såsom en gradvis
skeende »utströmning» direkt från
gudomen i stället för att vara skapad av
Gud ur intet, en åsikt, som
hävdades av nyplatonikerna o. vissa äldre
kristna (kätterska) sekter. — 2.
Ljusets utflöde från en ljuskälla (enligt
Newton är ljuset till sin natur en
E.). — 3. Detsamma som
radium-emanation (radon).
Emancipatio’n (lat. emancipa’re,
frigöra), i antikens Rom:
myndighetsförklaring av son. Nu i allmänhet
frigörelse från band, auktoritet o.
dyl., särskilt brukligt är ordet
kvinnoemancipation, som användes
sedan omkring 100 år för att
beteckna kvinnans frihetssträvanden på
skilda sociala områden. —
Emanci-pera, frigöra. — Emanciperad,
frigjord (om kvinna ofta i klandrande
bemärkelse), 1886.
Emancipationsakten, engelsk lag av
1829 som gav katoliker tillträde till
ämbeten och parlament.
Emane’ra (lat. emana’re), härstamma
från, utgå ifrån.
Ema’nuel. 1. (hebr. Immanuel), Gud
med oss. — 2. Svensk namnform för
Manoel, portugisiska konungar.
Emanuel Filibert (1528—80), hertig av
Savojen 1553, stred på Karl V:s
sida mot fransmännen och
återerövrade sitt av dem ockuperade
land.
Emanuelstil, manoelstil, kallas den
säregna blandning av sengotik,
ungrenässans och orientalisk stil, som
utmärker portugisisk arkitektur
under Manoel I (1469—1521). Stilens
främste representant är J. de
Cas-tilho (d. före 1553).
Em’ba, flod i Kasakstan,
Sovjetunionen, som utmynnar i Kaspiska
havet, 600 km lång, 166, 3160.
Embach, estn. E’majögi, flod i
Estland från Virtsjärv till Peipus, 260
km lång.
Emballage [-a’sj], fr., förpackning. —
Emballera, slå in, förpacka.
Embar’go, (sp., hinder, spärr)
betecknar ursprungligen beslagtagande av
skepp i en hamn. — Lägga E. på,
lägga beslag på något i allmänhet.
Embarke’ra (fr. barqcue, fartyg),
inskeppa sig, gå ombord. Motsats:
de-barkera.
Embarras [an»bara’], fr., hinder,
förlägenhet, besvär. — Embarras de
richesse [da risjäs’], bryderi på
grund av rikedom, svårighet att
välja mellan många möjligheter.
Embelle’ra, fr., försköna(s).
Embla, i den nordiska myten den
första kvinnan, jfr Ask, 3041.
Emble’m [angble’m], (grek. em’blema,
insatt smycke), under antiken små
inlagda eller fastlödda reliefer,
särskilt på metallkärl, senare även
sinnebild, tecken.
Emboli’ grek., tilltäppning av ett
blodkärl genom en i blodströmmen
inkommen främmande kropp,
blodpropp, celler, fettdroppar, luft m. m.
4T5i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
