Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Elisabet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELISABET
ELOQUENTIA
Elisabet (f. 1900), f. lady Bowes-Lyon,
änkedrottning av England, gemål
till Georg VI.
Elisabet Charlotte av Pfalz (1652—
1722), hertiginna av Orléans, g. m.
hertig Filip av Orléans, vanligen
kallad Liselotte eller Madame.
Historiskt intressant är hennes
öppenhjärtiga brevväxling med tyska
fränder, varav omkring 4 000 brev
äro bevarade.
Elisabet den heliga (1207—31),
ungersk prinsessa, g. m. lantgreve
Ludvig av Thüringen, efter vars död
(1227) hon i franciskansk anda
ägnade sig åt askes och välgörenhet.
Kanoniserades 1235. E. är
Elisa-betssystrarnas skyddshelgon.
Elisabet Farne’se (1692—1766),
drottning av Spanien, dotter till
Odoar-do av Parma, 1714 g. m. Filip V
av Spanien. Inledde i samförstånd
med sin förste minister, den
par-mesanske diplomaten kardinal
Al-beroni, och med undanskjutande av
konungen en reformperiod och
återvann de spanska besittningarna i
Italien. I utrikespolitiskt hänseende
gjorde hon front mot kejsaren och
gick släkten Farneses ärenden.
Elisabsthville [-vil’], huvudstad i
provinsen E. i s. Belgiska Kongo,
118 702 inv. 1952, därav 6 200 vita.
Provinsen kallades förr Katanga,
496 965 km2, 1 397 294 inv. 1953. Rika
fyndigheter av uran, kobolt och
koppar.
Eli’sabet Petrov’na (1709—62),
regerande kejsarinna av Ryssland,
dotter till Peter den store.
Bemäkti-gade sig tronen genom en kupp
1741, förde krig mot bl. a. Sverige
och Preussen och lät sina
gunstlingar utöva stort inflytande på
styrelsen. Obildad, trög, hemfallen åt
dryckenskap.
Elisabetsystrar, romersk-katolsk
kon-gregation för sjukvårds- och
skolarbete, grundad 1842 i Schlesien,
verksam såväl i övriga Europa som
USA; kom till Sverige 1866.
Elisio’n, elidering, utstötande;
uteslutning av slutvokalen (i
franskan framför ord som börja med
vokal eller s. k. vokaliskt h, t. ex.
c’est för ce + est, det är; 1’homme
för le + homme, mannen).
E’liska skolan, filosofisk riktning,
grundad efter Sokrates’ död av
dennes lärjunge Faidon från Elis,
kallades senare även den eretriska
skolan.
Eli’t, fr., utvald, urval, kärntrupp, de
främsta inom något område.
Elivågor, frusna älvar i Ginnungagap,
som enligt Eddan uppvärmdes av
elden från Muspelhem och gåvo
upphov åt Ymer.
EIixi’r arab., pulvret. Var i alkemin
ett tänkt preparat, som hade kraft
att förvandla metaller till guld (stora
elixiret) eller silver (lilla elixiret);
trolldryck; patentmedicin
(livs-elixir, ofta bildligt).
Elizabeth [ilis’abeb], stad i New
Jersey, USA, förstad till New York.
112 817 inv. 1950. Betydande
industri (Singers symaskinsfabriker
m. m.).
Eljaröd, församling i Brösarps
kommun i s. Skåne, Kristianstads län,
386 inv. 1954.
Eljen, ungerskt hurra- eller leverop.
Elkan, Sophie (1853—1921),
författarinna, berömd för sina historiska
romaner, däribland John Hall (1899),
Konungen (1904—1906), Anckarström
(1910).
Elkan & Schildknecht, musikförlag
och musikhandel i Stockholm,
grundades 1859 och innehas sedan 1913
av E. Carelius (f. 1878), som bl. a.
utgivit svensk musik.
Elkjær [-kär], Sigurd (f. 1885), dansk
författare, vars noveller och
romaner, bl. a. Jakob og Hagar (1935,
sv. ö. 1944), Mellem Hav og Fjord
(1936, sv. ö. 1946), Et Muldskred i
Havet (1937) och Landfast (1938),
skildra livet i hans jylländska
hembygd.
Elk Mountains [mao’ntins], fjällgrupp
i staten Colorado, v. USA, högsta
topp Castle Peak, 4 302 m.
Ella (d. 867), konung i
Northumber-land, bekämpade de nordiska
vikingarna. Enligt sagan kastade han
Ragnar Lodbrok i en ormgrop men
dödades senare av dennes söner.
Ellakors, alfkors, inskription i form
av ett kors på amuletter eller
byggnader. E. anses i folktron utgöra
ett skydd mot alfer och andra
farliga väsen.
Ellegaard, France (f. 10/10 1913),
dansk pianist. Har tidvis varit
verksam i Sverige, numera gift i
Finland. Är en av Skandinaviens
förnämsta konserterande solopianister.
Elleholm. 1. Församling i Mörrums
kommun i s.v. Blekinge län, 255
inv. 1954. — 2. Gods i Mörrums
kommun, vid Mörrumsåns mynning.
Kring det nu försvunna slottet, som
tillhörde lundabiskopen, låg från
1450 en stad, som förstördes under
nordiska sjuårskriget.
Ellenborough [el’inbara], Edward Law,
earl of E. (1790—1871),
generalguvernör över Indien 1841—44, flera
gånger minister, förberedde Indiens
övergång till engelska kronan 1858.
Ellesmereland [äPsmér-], arktisk ö i
Canada, v. om Grönland, från
vilket det skiljes genom Smiths sund.
Dess olika delar bära olika namn,
såsom Grants, Grinnells och
Ellesmereland samt North Lincoln cch
Kung Oskars land. Ca 200 000 km2,
72, 2686.
Elliceöarna [elis-], brittisk ögrupp i
Oceanien, n. om Fidjiöarna. Består
av nio låga korallöar, 36 km2, 4 671
inv. 1951, export av kopra, 256 K,
2562.
Elli’da, i isländsk saga och dikt
förekommande fartygsnamn, i Tegnérs
Frithiofs saga använt som namn på
dennes vikingaskepp.
Ellinge, gods i Harrie kommun,
Malmöhus län, s. om Eslöv. Den
medeltida borgen, ombyggd på
1730-talet, var en typisk »vattenborg».
Ellington, Edward Kennedy (Duke)
(f. 29/4 1899), amerikansk
jazzkompositör, neger. Betraktas som en av
världens främsta på sitt område. Ett
av hans mest kända stycken är
Solitude, 1841.
EIlip’s. 1. Inom språkvetenskapen
detsamma som stympad sats, t. ex.
»välkommen» i stället för »du är
välkommen». — 2. Inom geometrin,
oval figur; en av de »koniska
sektionerna». En E. kännetecknas av
att summan av avstånden från varje
punkt på kurvan till de två
brännpunkterna är konstant och lika med
E :s storaxel.
Ellipsoi’d, rymdgeometrisk figur, vars
skärning mea ett plan bildar en
ellips, oavsett hur planet lägges. I
det allmänna fallet äro E:s tre axlar
av olika längd. Om två av dem äro
lika, erhålles en rotationsellipsoid,
3808 B.
Ellip’tisk, ellipsformad. — 1. Inom
språkvetenskapen: förkortad,
sammanträngd. — 2. Inom biologin:
el-liptiskt blad, blad som är tillspetsat
i båda ändar.
Ellis, Havelock (1859—1939), engelsk
sociolog och psykolog. E., som
bedrivit ett omfattande författarskap,
har särskilt behandlat sexualpsyko-
logien. Hans berömda arbete
Sexuell psykologi är översatt till svenska
(1934), 2981.
Ellis Island [äl’is aiTand], en liten ö
i New Yorks hamn, där
emigranterna förr måste landstiga och
undersökas, innan de släpptes in i
landet.
Ellsworths land [äl’soabs], en del av
Västantarktis omkring 90° v. längd,
2689 K.
Ellös, municipalsamhälle och fiskeläge
på n.v. Orust, Bohuslän. 379 inv.
1954. Badort, 424 K.
Elman, Mischa (f. 20/1 1891),
ryskamerikansk violinvirtuos.
Framträdde först som »underbarn» och har
givit konserter över hela världen.
Gästade Stockholm l:a ggn 1905.
Elmblad, Johannes (1853—1910),
operasångare, bas, måhända mest
uppskattad för sina gestaltningar av
roller i Wagner-operor. Anställd vid
olika utländska operascener samt
vid Kungl. teatern 1897—1902.
Elmgren, John (f. 1904), psykolog,
professor i psykologi och pedagogik vid
Göteborgs högskola sedan 1939.
Under E:s ledning har den
psykolo-gisk-pedagogiska institutionen vid
Göteborgs Högskola utvecklats till
ett modernt psykologiskt
laboratorium. Bland hans arbeten märkas
Minnets funktion, struktur och
utveckling (1934), Metoder och
strömningar i nutida psykologi (1940),
Pierre Janets psykologi (1943) och
Faktoranalys (1955), 2316, 1771,
2759.
Elmira [elmai’ra], industristad i New
York, USA, 49 716 inv. 1950. Säte
för känd tvångsuppfostringsanstalt,
Elmira Reformatory.
Elmquist, Gustaf Henning (1871—1933),
politiker och ämbetsman. Var
generaldirektör för Socialstyrelsen,
ordförande i
folkhushållningskommis-sionen, socialminister 1920—21,
minister i Helsingfors, landshövding i
Örebro län och sedan 1928
överståthållare. Ofta anlitad såsom
förlikningsman i svårare arbetstvister.
Elmseld, S:t Elmseld eller Eliaseld,
ett vanligen i samband med
åskväder på spetsiga föremål
uppträdande elektriskt fenomen, ofta i form
av en upp till 5 cm lång, svagt
lysande kvast. Fenomenet är ett
slags spetsurladdning, det åtföljes
av ett susande eller svagt
sprakande ljud. Bibelns »brinnande buske»
anses ha lysts upp av E.
Elo’ah eller Elohi’m, hebr., gud,
respektive gudar, i G. T. namn pä
Jahve.
El-Obei’d, huvudstad i prov.
Kordo-fan, Anglo-egyptiska Sudan, 70100
inv. 1951, viktigt karavancentrum
och ändpunkt för järnvägen från
Khartum, ny bilväg till Duala i
Franska Kamerun.
Elo’dea eller Helo’dea canaden’sis kom
på 1870-talet till Sverige, se
Vattenpest.
Elofson, Anders (f. 25/6 1873),
agronom, den moderna beteskulturens
grundläggare i Norden,
initiativtagare till Nordiska
jordbruksforska-res förening. Har utgivit betydande
skrifter om beteskultur och
fröodling.
Eloge [elå’sj], (lat., elogium,
gravskrift), beröm, lovord.
Elongatio’n, (lat. elonga’re förlänga).
— 1. Det skenbara vinkelavståndet
mellan en planet och solen eller
mellan en måne och dess
huvud-planet. — 2. Det momentana
avståndet mellan (tyngdpunkten hos)
en svängande kropp och dess
jämviktsläge.
Eloquentia, lat., vältalighet. — E.
cor’poris, kroppens vältalighet,
4150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
