Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Erlangen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERLANGEN
ERZERUM
demokratiska partistyrelsen, 129,
2712, 3127 B.
ErTangen, tysk stad i Bayern vid
Regnitz. 56 300 inv. 1952.
Universitet, bryggerier, 3559 K.
Er langer, Joseph (f. 1874), amerikansk
fysiker. Delade med H. S. Gasser
1944 års medicinska nobelpris för
sina upptäckter rörande
impulshastigheten i nervtrådar och dess
relation till nervtrådens diameter.
ErTau, ung., Eger, stad i n. Ungern
vid Eger, biflod till Theiss, 32 000
inv.
Erling Skakke (d. 1179), norsk
storman, g. m. Sigurd Jorsalafars
dotter Kristina. Deras son, Magnus
Er-lingson, lyckades E. göra till konung
och blev hans förmyndare samt
styrde Norge med stor hårdhet, tills
han stupade i kamp mot Sverre.
Erlingsson, Thorsteinn (1858—1914),
isländsk skald. Hans dikter äga en
betydande poetisk intensitet och ge
uttryck åt nationella, demokratiska
och ibland också
kristendomsfient-liga åsikter.
Erlkönig (ty., felaktig översättning av
danska Ellerkonge, älvkonung),
ballad av Goethe (1782), tonsatt av
Schubert (1815).
Erman, Adolf (1854—1937), egyptolog,
professor i Berlin, chef för
egyptiska museet. E. var en av de
främsta kännarna av det gamla Egyptens
historia och kultur, om vilka han
utgav talrika arbeten, bl. a. en stor
ordbok.
Erman, Knut (f. 12/6 1903), sångare
(basbaryton), har framträtt i
oratorier och sedan 1947 vid Stora
teatern i Göteborg. E. är sedan
1931 organist i Annedals församling
i Göteborg.
Erma’narik eller Ermenrik (d. 375),
östgotisk konung; skall ha begått
självmord då hans rike hotades av
hunnerna; E:s gestalt har ofta
behandlats i sagodiktningen.
Er’meland [-lant], landskap i
Ost-preussen, s.ö. om Frisches Haff av
Östersjön. Besatt av ryssarna 1945
och införlivat med Sovjetunionen.
Ermenonville [ärmanån«vil’], by med
slott i dep. Oise, Frankrike. J. J.
Rousseau dog i E. och ligger
begraven där.
Erne [an], flod på n. Irland, mynnar
i Donegal Bay på v. kusten, 116 km
lång, 3273 K.
Ernestin’ska linjen, den från kurfurst
Emst av Sachsen (d. 1486)
härstammande ättegrenen av huset
Wettin. Innehade
kurfurstevärdigheten till 1547. Den uppdelades med
tiden i olika grenar:
Sachsen-Alten-burg, Sachsen-Eisenach,
Sachsen-Gotha, Sachsen-Koburg,
Sachsen-Meiningen och Sachsen-Weimar.
Till E. höra engelska, belgiska och
bulgariska furstehus.
Ernst, Max (f. 1891), tysk målare,
sedan 1946 bosatt i USA. E. anslöt sig
först till dadarörelsen och blev
senare en av surrealismens främsta
företrädare. Hans konst ger
suggestiva uttryck för en makaber,
overklig skräckstämning, 3554.
Ernst, Paul (1866—1933), tysk
författare, novellist, dramatiker och
romanförfattare, epiker och kritiker,
vars omfångsrika produktion kom
att behärskas av motsättning till
den naturalism och marxism han i
början var behärskad av.
Ernst Ahlgren, pseudonym för
författarinnan Victoria Benedictsson.
Ernst August (1771—1851), hertig av
Cumberland, konung av Hannover.
Son till Georg III av England,
efterträdde E. A. 1837 sin bror
Vilhelm IV på Hannovers tron,
varigenom personalunionen med England
upphörde. Som konung visade sig
E. såsom en brutal reaktionär och
upphävde landets liberala
författning.
Ero dium, se Skatnäva.
Eroge’n, grek., kärleksväckande.
Eroge’na zoner, de delar av kroppen,
vilkas åsyn eller beröring
framkallar sexuell lustkänsla, t. ex.
läpparna, brösten och områdena kring
könsorganen.
Eroica-symfonin, symfoni nr 3 i
Essdur, op. 55 av L. van Beethoven.
Verket tillägnades först Napoleon,
men sedan denne låtit utropa sig
till kejsare fick det i stället gälla
en hjälte i allmänhet, 307.
Ero’ico [erå’ikå], ital., njältemodig,
kraftfull.
Er’os. 1. I den grekiska myten
ursprungligen fruktbarhetsgud,
stundom betraktad som alltings upphov,
senare uppfattad som kärleksgud,
1430. — 2. En av småplaneterna
mellan Mars och Jupiter, upptäckt
1898. Dess medeldiameter är blott
16 km. Planeten är icke sfärisk
utan anses bestå av ett klippblock.
Erosio’n. 1. Inom geologin: bortnötning
av berggrund och jordlager genom
rinnande vatten, vågor, vind och
glaciärer, 1375, 3058. — 2. Ytligt
sår.
Erosionsbas, den nivå, vid vilken
flodernas erosionsförmåga upphör,
vanligen havsytan, men under
geologiskt sett kortare tidrymder en
insjö eller ett stråk av en hård
bergart (erosionströskel).
Erosionsberg, berg som bildats genom
att omgivande partier av
berggrunden borteroderats, 332.
Ero’ter, den grekiska motsvarigheten
till amori’ner och cupido’ner, i den
sengrekiska dikten liksom i dikt och
konst fr. o. m. renässansen
kärleksgudar, snarare att betrakta som
allegoriska än mytiska väsen.
Eroti’k (grek. e’ros), kärlek, älskog.
— Ero’tika, samling av erotisk, ofta
pornografisk litteratur. — Ero’tisk,
kärleks-, älskogs-, sinnligt anlagd.
— Ero’tiker, person med utpräglat
erotisk läggning.
Erotomani’ grek., kärleksvansinne,
stegring av könsdriften utöver det
normala. — Erotoma’n, grek.,
person med onormalt kraftig
könsdrift.
Erra’re huma’num est, lat., det är
mänskligt att fela, citat från Seneca
och Hieronymus.
Erra’ta, lat., tryckfel; singularis:
erra-tum.
Erratiska block, flyttblock.
Er’ror, lat., fel, misstag. — Error
prin-cipaTis, i skollogiken det felslut som
uppstår, då utgångspunkten är falsk.
Erska, församling i Bjärke kommun
i v. Västergötland, Älvsborgs län,
1 403 inv. 1954. I E. finnas ett par
större gravfält från järnåldern.
Erskine [a’skin], John (f. 1879),
amerikansk skald och författare, mest
känd genom romanen Den sköna
Helenas privatliv (1925, sv. ö. 1926).
Erslev, Kristian (1852—1930),
framstående dansk historiker, professor i
Köpenhamn 1883 och riksarkivarie
1916. E. ägnade sig främst åt
medeltidens och 1500-t:s historia. Bland
hans arbeten kan nämnas Danmarks
Historie under Dronning Margarethe
og Erik af Pommern (2 bd 1882—
91), ett även för svensk historia
epokgörande arbete, samt Danmarks
Riges Historie, 2 (1898—1905), vilka
båda arbeten innebära genombrottet
för moderna historiskt-kritiska
metoder. Sin tids främste historiker i
Norden.
Ersson, Erik (1811—72),
bondepolitiker, riksdagsman 1853—68, en av
lantmannapartiets grundläggare,
personlig vän till Carl If var sson (se
d. o.).
Ersta diakonissanstalt, belägen på
egendomen Ersta på Södermalm i
Stockholm, Svenska
diakonisällskapets centrala institution. Omfattar
bl. a. sjukhus, där diakonissor
utbildas i sjukvård samt hospits och
kyrka.
Erstavik, gods i Nacka stad,
Stockholms län, vid Erstaviken, 2 426 ha,
fideikommiss för släkten af
Peter-sen. Från E. avsöndrades
Saltsjöbaden 1891. E:s slott uppfördes
1763.
Erstaviken, vik av östersjön vid n.ö.
kusten av Södertörn.
Erteböllekulturen, den yngsta
kulturkretsen inom Nordens äldre
stenålder, daterad till ca 5000—4000 f.
Kr. och uppkallad efter en
kökken-mödding (se d.o.) vid Ertebölle på
Jylland. E. är den skandinaviska
motsvarigheten till Västeuropas
campignienkultur, 883.
Er’tholmene, dansk ögrupp n.ö. om
Bornholm, 0,39 km2, 162 inv. 1950.
På en av öarna, Christiansö, låg en
fästning 1684—1855.
Eruptio’n, vulkaniskt utbrott; genom
hål i jordskorpan våldsamt
framträngande av lava, aska, ånga eller
varmt vatten.
Erupti’va bergarter, gemensam
benämning på bergarter bildade genom
kristallisation eller stelnande av
smältflytande magmor, 1858.
Ervalla, församling i Axbergs
kommun i s.v. Västmanland, Örebro
län, 1 334 inv. 1954.
Er’vum, latinskt släktnamn, som förr
begagnades om Lens culina’ris,
Vicda hirsu’ta och V. tetrasper’ma,
se Lins.
Eryman’tos, fomgrekiskt namn på
berget Olonos, 2 224 m, i Arkadien,
där det erymantiska vildsvinet, som
dödades av Herkules, uppehöll sig.
Eryn’gium, se Martorn.
Erys’imum, se Äkergyllen.
Erysip’elas, rosfeber, vanlig
ansikts-ros.
Erys’iphe, se Mjöldagg.
Eryte’m, grek. erythe’ma, rodnad,
blodöverfyllnad i huden. Kan
uppstå vid 1) yttre hudretningar, 2)
intagning av vissa medikament
(individuellt mycket olika), 3) vissa
infektionssjukdomar, 4) nervösa
rubbningar i hudens blodcirkulation.
Erythrae’a, släkte av underfam.
Gen-tiana’ceae, familjen vridblommiga,
med enkla, helbräddade, motsatta
blad, röd krona och utdraget stift.
I Sverige 3 arter. — Kustarun, E.
vulga’ris, allmän på havsstränder
upp till Gästrikland.
Erythre’a, detsamma som Eritrea, 24,
24 K, 866, 1816.
Erythronium, ett släkte liljeväxter,
vartill hör E. dens’ can’is,
hund-tandslilja, som odlas för sina
välluktande violetta eller röda
blommors skull.
Erythrox’ylon, se Kokabusken.
Erytri’t, en fyrvärd alkohol, som
finnes i alger och lavar. Har söt smak.
Erytrocy’t, röd blodkropp.
Erytrofobi’, sjuklig fruktan för att
rodna.
Erytropsi’, rödseende, synfel, varvid
föremålen synas i ett rött skimmer.
Erytro’s, grek. röd. Ingår i ett flertal
ord och växtnamn. Jfr ovan.
Erzberg, se Eisenerz.
Erz’berger [är’ts-], Matthias (1875—
1921), tysk politiker. Avslöt
vapenstilleståndet i Compiègne 1918 och
var finansminister i Bauers ministär
1919—20. Mördades av en
nationa-listliga.
Erzerum’, stad i turkiska Armenien,
4163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
