Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Esperanto ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESPERANTO
ESTEN
Esperan’to, konstgjort världsspråk, som
utarbetades 1887 av den polske
ögonläkaren Zamenhof. Överallt runt
jorden finnas esperantoföreningar,
som utgiva läroböcker,
översätt-ningslitteratur och tidskrifter,
anordna kurser och examina osv. En
moderniserad form av esperanto är
ido. Jfr Hjälpspråk, 1624, 3201.
Espi’na de Serna, Concha [-tja] (f.
1877), spansk författarinna, bekant
i synnerhet för sina fint
psykologiska kvinnostudier och sina
skildringar av spanskt landsortsliv och
spansk natur. Bland hennes
romaner märkas Mariflor (1914, sv. ö.
1929) och De dödas metall (1920, sv.
ö. 1925), 3189.
Espirito San’to [esjpi’rito sansto], den
främsta »kaffestaten» i Brasilien
vid kusten n.ö. om Rio de Janeiro,
40 882 km2, 870 987 inv. 1950.
Huvudstad Victoria, 493 K.
Esplanad (fr., det utjämnande), fri,
öppen, trädplanterad plats eller
bred gata.
Esplunda, gods i Rinkaby socken,
Örebro län. I grevliga ätten Mörners
ägo sedan 1680-talet. Stort
bibliotek och arkiv med handlingar från
bl. a. Johan Gyllenstierna.
Espressi’vo, ital. musikterm:
uttrycksfullt.
Espri’t [espri’] eller espri, fr. (lat.,
spiritus, ande), fin kvickhet,
elegant munterhet, intelligent skämt,
spiritualitet. Anses särskilt
känneteckna fransmännen (gallisk E.). —
Esprit de corps [äspri’ da kå’r],
kåranda. — Esprit d’escalier [-[däs-kelje’],-] {+[däs-
kelje’],+} trappkvickhet, ett dräpande
svar som man kommer på först
sedan man hunnit ut på trappan. —
Esprit fort [får’], »stark ande»,
fritänkare.
de Espronceda [äsprånbä’da], José
(1808—42), spansk skald, påverkad
av Byron, företrädare för den
revolutionära romantiken och av många
räknad som Spaniens största lyriker
på 1800-talet, 3189.
Esq., förkortning för Esquire.
Esquilinus, en av de »sju kullar», pä
vilka det forntida Rom var anlagt,
2850.
Esquimalt [eskoaj ’malt], örlogsbas i
British Columbia, v. Canada, på
sydspetsen av Vancouverön. Ca 5 000
inv. Förstad till Victoria.
Esquire [eskoa’a], eng., lantjunkare;
tilltalstitel i brev, vanligen
förkortat Esq. Titeln, som sättes efter av
dopnamn eller initialer föregånget
tillnamn, utesluter andra titlar och
är ungefär liktydig med vårt »herr».
Esquirol [eskirål’], Jean Etienne
Do-minique (1772—1840), en av
föregångsmännen på det psykiatriska
området i Frankrike. Hyste ett
varmt intresse för de sinnessjuka
och bidrog till införandet av mera
humana behandlingsmetoder. På
psykiatrin har han utövat stort
inflytande inte minst genom sin
mo-nomanilära, som alltjämt går igen
i termer som kleptomani och
pyro-mani. Han intresserade sig också
livligt för språkrubbningarna,
vilkas ödesdigra betydelse han förstod
tidigare än någon annan.
Esra, judisk lärd och folkledare vid
mitten av 400-talet f. Kr. Flera
judiska skrifter äro uppkallade efter
E., bl. a. Esra bok i Gamla
Testamentet och två apokryfiska
skrifter, Tredje Esra bok och Esras
apokalyps, 1883.
Esrom sö, sjö på n. Själland, v. om
Helsingör. Vid n. ändan låg Esrom
kloster grundat på 1140-talet,
upplöst 1559. Klosterbyggnadema äro
delvis bevarade.
Ess, tonen e sänkt med ett halvt
tonsteg.
Essay, se Essä.
Ess-dur, tonart förtecknad med tre b
(för h, e och a). Parallelltonart är
c-moll.
Es’se, lat., vara. — Vara i sitt esse i
betydelsen trivas har sammanställts
med fr. étre å son aise och därför
ibland stavats ässe.
Essener, se Esséer.
Esséer, essener, judisk sekt, som på
Jesu tid anges ha haft omkring
4 000 medlemmar, företrädesvis
samlade vid Döda havet. De levde
asketiskt i kommunistiska samfund
som erinrade om munkordnar,
sysselsatta med åkerbruk, bön,
reningar och invigning i hemliga
läror.
Esselte AB, Stockholm, bildades 1913,
tillverkar genom anslutna firmor
alla slag av tryckalster,
pappersva-ror, kontorsmaterial och
kartongarbeten. Bedriver också förlags- och
bokhandelsrörelse. Bland
dotterbolagen märks AB P. A. Norstedt &
Söner. E. har ca 7 500 anställda.
E’ssen, stad i Ruhrområdet, Tyskland,
i rhen-westfaliska stenkols- och
industriområdet, huvudcentrum för
den tyska järn- och stålindustrin,
säte för Kruppverken, m. m. Genom
bombningar under andra
världskriget förstördes större delen av
staden och dess industrier. E. hade
1952 637 900 inv., 3559 K.
von Essen, svensk, ursprungligen
liv-ländsk ätt, som på 1600-talet inkom
till Sverige.
1. von Essen, Fredrik Ulrik (1721—
81), friherre, radikal mösspolitiker.
2. von Essen, Hans Henrik (1755—
1824), son till F. U. v. E., greve,
generalguvernör i Pommern 1800,
generalfältmarskalk 1811, förde
befälet mot Norge 1813 och var 1814
—16 riksståthållare där,
riksmarskalk, gunstling hos Gustav III,
Gustav IV Adolf och Karl Johan.
3. von Essen, Fredrik (1831—1921),
friherre, politiker, finansminister
1888—94, sedan riksmarskalk.
1. von Essen, Odert Reinhold (1755—
1837), finländsk militär, deltog som
överste i 1808—09 års krig,
besjungen i Fänrik Ståls sägner.
2. von Essen, Siri (1850—1912),
sondotter till O. R. v. E.,
finländsksvensk skådespelerska, vid
Dramatiska teatern 1877—81, Nya teatern
1882—83. 1877—91 g. m. August
Strindberg, vid vars skandinaviska
turné 1889 hon var primadonna och
vars inställning till dramatik och
teater hon starkt påverkade.
Essén, Axel, se Eje, Anders.
Essén, Rütger (f. 19/3 1890),
författare, journalist, fil. dr; medarbetare i
olika högertidningar och från 1941
i Dagsposten. Har skrivit flera
böcker om världspolitiska frågor. Före
och under andra världskriget
nationalsocialistiskt orienterad.
1. Essen-Möller, Elis (f. 17/2 1870),
gynekolog, professor i obstetrik och
gynekologi i Lund 1909—35. E. är
banbrytaren för den moderna
ki-rurgiskt inriktade
förlossningskonsten i Sverige.
2. Essen-Möller, Erik (f. 4/2 1901),
son till Elis E., professor i psykiatri
i Lund 1944. Har publicerat ett
flertal arbeten i
ärftlighetsforskning och psykiatri.
Ess’e, non vide’ri, lat., att vara, ej att
synas, Fredrik den stores valspråk.
Essens’ (lat. essen’tia, väsen). 1. Inom
filosofin betecknar E. det varande,
det väsentliga i tingen i motsats till
det tillfälliga och växlande. — 2.
[esangs’, esens’], inom kemin:
de-stillat av en vätska, vanligen
ete
risk olja; koncentrerad lösning av
välluktande ämnen, avsedda för
framställning av likörer, parfym o.
dyl.
Essentiell’ (lat. essen’tia, väsen),
väsentlig, nödvändig.
Essequi’bo, största floden i Brittiska
Guayana, n.ö. Sydamerika, 950 km
lång.
Es’sex, engelskt grevskap vid
Nordsjön, n.ö. om London. 3 899 km2,
2 113 000 inv. 1954. Det anglosaxiska
konungariket Essex sträckte sig
längre mot s.v. och hade London
som huvudstad, 3273 K.
Es’sex, Robert Devereux, earl av E.
(1566—1601), engelsk storman och
militär. E. efterträdde styvfadern
Leicester såsom Elisabets gunstling
och fick bl. a. flera militära
uppdrag. Mot slutet av 1590-talet
försämrades förhållandet till Elisabet
och sedan han på grund av
egenmäktigt förfarande som
generalguvernör på Irland dömts förlustig
sina ämbeten, inlät han sig på
konspirationer för att förändra
råds-kretsen. Detta misslyckades och E.
dömdes till döden och avrättades,
823.
Es’sex, earl av, se Cromwell, Thomas.
Essingen, Stora och Lilla, holmar i
Mälaren, Bromma församling,
Stockholm. Broförbindelse med
Kungsholmen. 12 033 inv. 1954. På Lilla E.
ligga AB Primus och AB
Elektro-lux industrikomplex.
Esslingen, stad i Würtemberg vid
Nec-kar i s. Tyskland. 70 633 inv. 1950.
Betydande maskin- och
textilindustri.
Esso (av SO, förkortning för
Standard Oil), fr. o. m. 1939 varumärke
för produkter från Standard Oil Co
of New Jersey. I Sverige
representeras detta företag av Svenska
petroleum AB Standard, Sthlm, 2659.
Essunga, kommun i v. Västergötland,
Skaraborgs län, 6 603 inv. 1954,
därav i Nossebro municipalsamhälle
1 220. Kommunen bildad 1952
genom sammanslagning av
Barne-Asaka, Bäreberg, Essunga,
Främme-stad, Fåglum, Kyrkås, Lekåsa och
Malma.
Essvik, industriort i Medelpad vid
Ljungans utlopp. Omfattar även
Nyhamn och Klampenborg.
Pappers-och massafabriker, 1 554 inv. 1951.
Essä’ eller essay (eng. es’say, fr.
es-sai, prov, försök), kortare
framställning av ett ämne på
vetenskaplig grund men med litterär form.
Såväl ordets användning som själva
genren kan anses härstamma från
Montaignes Essais (1580). — Essäist,
essäförfattare.
Estan’cia [-bia], sp., boskapsfarm
eller jordegendom i Sydamerika, 135.
Estaunié [ästånje’], Édouard (1862—
1942), fransk författare. Med skarp
psykologisk blick skildrar han
borgerligt vardagsliv, t. ex. i Det
förborgade livet (1908, sv. ö. 1928),
Ansiktet (1920, sv. ö. 1926) och Alla
människors väg (1921, sv. ö. 1925).
Este, italiensk fursteätt med stamorten
Este i nuvarande provinsen Padova.
Släkten spelade särskilt under
renässansen en stor roll. Bland dess
medlemmar märkas den sköna
Beatrice d’E. (1475—97), gift med
Mi-lanohertigen Ludovico Sforza, vid
vars hov hon samlade bl. a.
Lio-nardo da Vinci, Bramante och
Cor-reggio, samt Alfonso I (1486—1534),
gift med Lucrezia Borgia. Denne som
var skicklig militär och diplomat
ledde som kyrkans gonfaloniere
kampen mot Venedig efter
bildandet av ligan i Cambrai (1508).
Esten, farligt grund vid inloppet till
4165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
