Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Ester ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ESTER
ETHELRED
Karlskrona, utmärkt med lys- och
ljudboj.
Ester, Estlands invånare, nära
besläktade med finnarna, 1397. — Inom
kemin: se Estrar.
Esters bok i G. T. handlar om
judinnan E., som blev gemål åt
perserkungen Ahasverus och sitt folks
räddare. Den vill motivera
purim-festens firande. Boken ogillades av
Luther på grund av dess mot
främmande folk fientliga inställning,
1883.
Es’terhåzy [-ha’si] (av Galåntha),
högadlig ungersk ätt med urgamla anor.
Många av medlemmarna voro stora
konst- och musikälskare, och
släktens namn har därför blivit
förknippat med framför allt Haydns
liv men även med episoder ur
Beethovens, Schuberts och Liszts,
1573.
Esterhäzy [ästarasi’], Ferdinand Walsin
(1847—1923), fransk militär och
spion. • Misstänktes 1896 som tysk
spion och författare till den
dokumentförteckning, som 1894 tillskrevs
Dreyfus och förde denne i fängelse.
Ställd inför krigsrätt frikändes E.
(1898) men flydde till England och
erkände sig där såsom författaren,
3585.
Estesiome’ter, instrument med tvä
mot varandra skjutbara spetsar för
mätning av hudkänsligheten.
Este’t, estetiker, benämning på person
som ägnar sig åt estetik eller har
en starkt estetisk livsinställning.
Ofta med skämtsam innebörd,
es-tetsnobb, skönande. — Estetici’sm,
ensidig estetisk åskådning.
Esteti’k betydde ursprungligen läran
om det som förnimmes med våra
sinnen. I denna mening brukas
t. ex. ordet av Kant. Den tyske
filosofen Baumgarten (1714—1762)
lanserade emellertid termen som
beteckning för vetenskapen om »det
sköna», dess former och lagar, och
denna betydelse har sedan blivit
vedertagen, 140.
Estienne de Bonnueill, se Bonnueill.
Estève [-äv’], Maurice (f. 1904), fransk
målare, en av den franska konstens
förgrundsgestalter på 1940-talet. E:s
konst söker vanligen förena
verk-lighetsstudium med långt gången
abstraktion av starkt dekorativ
verkan. Hans färg är het och
skimrande.
Esthonia [estå’-], latinska namnet på
Estland.
Estland, estn. Eesti, sovjetrepublik vid
östersjön, s. om Finska viken.
45 120 km2, 970 000 inv. 1945.
Huvudstad Tallinn (Reval). Självständigt
land 1918—40, 6 aug. sistnämnda år
införlivat med Sovjetunionen, 656,
861, 863 K.
1. Estlander, Carl Gustaf (1834—1910),
finländsk litteratur- och
konsthistoriker. Var målsman för den svenska
kulturen i Finland och stiftade
Svenska litteratursällskapet där.
Bland hans skrifter märkas De
bildande konsternas historia (ny uppl.
1925), Runebergs skaldskap (1902),
Uppsatser om J. L. Runeberg (1914).
2. Estlander, Bernhard (1863—1931),
son till C. G. E., finländsk
historiker, författare till flera skolböcker
i historia samt Elva årtionden ur
Finlands historia (1919).
Estlandssvenskarna, benämning på den
grupp (omkring 7 000)
svensktalande, som sedan gammalt bebodde
några öar och kustområden i
Estland. Praktiskt taget hela gruppen
överfördes under andra världskriget
till Sverige, 862 B, 3606.
Est mod’us in re’bus, lat., det finnes
en gräns för allt, måtta i allt, citat
från Horatius.
Estniska språket, östersjöfinskt språk,
talas av ca 1,5 milj, människor.
Skriftspråk sedan 1600-talet. Det nu
gällande riksspråket bygger på den
nordestniska dialekten.
Eston [estn], stad i Yorkshire,
mellersta England, nära Middlesbrough,
33 680 inv. 1954. Stor järnindustri.
Estime [-im’], fr., högaktning. —
Estimera, uppskatta, värdera. —
Esti-ma’bel, aktningsvärd.
d’Estournelles de Constant [dästornäl’
da kån^stans’], Paul Henri Benjamin
(1852—1924), fransk diplomat och
politiker, erhöll 1909 halva Nobels
fredspris för sitt arbete för
internationell skiljedom.
Estra’d, fr., upphöjd plats, plattform.
Estrar, organiska föreningar,
uppkomna ur alkoholer och syror under
vattenutträde, t. ex. fetter och
vax-arter.
EstrelTa de Sori’a, opera i 4 akter av
F. Berwald, fullbordad 1841,
uppförd l:a ggn i Sthlm 1862.
Estremadura [estremaÖor’a]. 1. Prov,
i mellersta Portugal, vid Atlanten.
5 340 km2, 15S5 067 inv. 1950.
Huvudstad Lissabon, 2720, 3175 K. —
2. Skrives även Extremadur a,
landskap i v. Spanien, kring Tajo
och Guadiana. 41 602 km2, 1 364 857
inv. 1950, — 3174, 3175 K.
Estridska ätten, dansk konungaätt
1047—1521, som härstammade från
Knut den stores systerson Sven
Estridson och utdog med Margareta.
Estrup, Jacob (1825—1913), dansk
politiker. Såsom statsminister 1875—94
bekämpade E. folketingets försök att
införa parlamentariskt styrelsesätt.
E. var chef för det konservativa
godsägarpartiet och sökte nyordna
Danmarks försvarsväsen i strid med
Vens trepartiet.
Estua’rium, bred, i allmänhet
trattfor-mig, speciellt om flodmynningar,
1142.
Es’tuna, församling i Lyhundra
kommun i ö. Uppland, Stockholms län,
865 inv. 1954.
Esztergom [es’tergåm], ty. Gran, stad
vid Donau i n.v. Ungern, 22 000 inv.
1941. Ungerns kyrkliga medelpunkt.
Etable’ra, fr., göra fast: inrätta,
anlägga, grunda. — Etablissemang’,
inrättning, anläggning, speciellt av
militär, kommersiell eller
nöjes-karaktär.
Etage [eta’sj], fr., våning.
Étagère [-sjä’r] eller etagär (fr. étage,
våning), hängande eller stående
»hylla» i flera våningar för
prydnadsföremål o. dyl, vanlig i senare
1800-talets salonger.
Étalage [-a’sj], fr., utställning,
skyltning.
Etalone’ring, justering, särskilt av
bas-mätningssträngar och måttband inom
lantmäteriet. En vanlig
etalonerings-sträcka är 24 m.
Etalong’, fr., likare Jfr Etalonering.
Étampes [etans’p], stad i Frankrike,
50 km s. om Paris, 11 890 inv. 1954.
Kyrka med berömd
skulptursmyc-kad portal, daterad till 1120-talet.
Eta’n, kolväte, brännbar gas, som
förekommer löst i petroleum.
Etano’l, benämning på Etylalkohol.
Etappförband, underhållsförband i
arméns krigsorganisation,
huvudsakligen avsedda att handha
verksamheten vid i etappgruppema (se
d. o), ingående etappanstalter, t. ex.
etappmagasin (av livsmedel),
etappbageri, etappförråd av ammunition
osv. E. utbildas och mobiliseras
till större delen av trängtrupperna.
Etappgrupp, större förband avsett för
underhåll av en fördelning eller
motsvarande styrka.
Etappområde, äldre benämning för
anknytningsområde mellan
hemor
ten och stridszonen. Begreppet
används icke längre.
État [eta’], fr., stat, stånd.
Etatis’m, statlighet, har i politiskt
språkbruk blivit liktydigt med
stats-förgudning. Även namn på den
ke-malistiska statsideologien i Turkiet.
États généraux [eta’ sjenerå’],
riksständer, kallades den franska
riks-representationen till 1789, då de
efterträddes av
nationalförsamlingen. I E. utgjordes första ståndet av
prästerskapet, andra av adeln,
tredje av de icke privilegierade. De
blevo aldrig någon fast institution,
voro snarare ett urtima möte för
beviljande av extraordinära skatter.
Någon lagstiftningsrätt ägde de ej.
Sin största makt nådde de vid
mitten av 1300-talet under Étienne
Mar-cel. Sedan sammankallades de
alltmera sällan och efter 1614 ej förrän
1789.
Etatsråd, dansk titel, utdelas av
konungen. Är ej förenad med något
ämbete.
Et ce’tera (etc.), lat., och det övriga,
osv., m. m.
Et consor’tes, lat., jämte
meningsfränder, och andra likadana.
Etelhem, församling i Ljugarns
kommun i mellersta Gotlands län, 474
inv. 1954, med kyrka från
1200-talets början, 1403.
Ete’n, omättat kolväte, som ingår i
lysgas, krackgaser och naturgas.
Framställes tekniskt genom att etvl
alkoholångor ledas över aluminium
-oxid vid ca 400° C. Utgör
utgångsmaterial för framställning av ett
flertal kemiska produkter, bl. a.
lösningsmedel. Små mängder bildas,
då frukt mognar och används att
påskynda mognandet av omogen
frukt.
Ete’okles, enligt den grekiska sagan
son till kung Oi’dipus av Tebe och
hans mor Iokas’te, stred med sin
bror Polynei’kes om
konungamakten i Tebe, varvid båda stupade.
Eter, gängse namn på (di-)etyleter,
flyktig, mycket eldfarlig vätska,
med kokpunkten 34,6° C. Användes
som lösningsmedel för hartser och
fetter m. m. samt som narkosmedel,
304.
Ete’risk, luftig, översinnlig, flyktig
(om vätskor).
Ete’riska oljor, lättflyktiga oljor i
växtvärlden.
E’tem, ett hypotetiskt medium, som
tänkes utfylla allt tomrum och
genomtränga all materia. Begreppet E.
infördes i fysiken av Chr. Huyghens
omkring 1650. E.-hypotesen anses
numera som obehövlig — dess
uppgift har varit att göra tomrummet
åskådligt
EternelTer, se Evighetsblommor.
Eternism’, den filosofiska åskådning
som anser att den sanna
verkligheten är av tidlös natur.
Eterni’t, ett av handelsnamnen på
asbestcement. E. framställes i form av
plattor, behållare, rör etc. och består
av cement, asbestfibrer samt
kisel-gur och ev. andra fyllnadsmedel.
Materialet är brandsäkert och i viss
mån eldhärdigt.
Eter-rus, kortvarig, ofullständig
bedövning med eter.
Ete’sier, monsunartade, svalkande
vindar huvudsakligen från n.v. på ö.
Medelhavet under tiden maj—okt.
Beskrivna redan av Hesiodos och
prisade av grekerna.
Ethelbert [et>’albat] (d. 616),
anglosaxisk konung i Kent. Lät döpa sig
och beredde väg för den kristna
missionen i England.
Ethelred [eb’al-1, konung av England
978—1013 och 1014—16, måste
fri-köpa sitt land från vikingarnas
an
4166
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
