Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - E - Exteroceptorer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EXTEROCEPTORER
EÖTVÖS
ställning föreställande Kristi
nedtagande från korset, ett märkligt
prov på tidig medeltida
monumentalskulptur.
Exteroceptorer, lat., av Sherrington
införd benämning på de nervorgan
som mottaga och förmedla intryck
från yttervärlden, t. ex. öga och öra.
ExterritoriaTrätt, juridisk term, rätt
för en viss person eller egendom
att vara undandragen ett lands
överhöghet eller lagar, gällande
t. ex. främmande länders
diplomater och konsuler.
Exterritorialvatten, vatten över vilket
intet land kan hävda politisk och
juridisk överhöghet.
Extra (lat., utom), utom det vanliga;
ytterligare; utomordentlig; för
tillfället anställd.
Ex’tra eccle’siam nul’la sa’Ius, lat.,
utanför kyrkan ingen frälsning,
romersk-katolsk grundsats, uttryckt
av Cypria’nus (första hälften av
200-talet) med orden Salus extra
ecclesiam non.
Extrahe’ra, lat., göra utdrag, utdraga.
Extrajudiciell’ bestraffning, rätt för
vissa ämbetsmän att ålägga
underordnad straff utan domstols
hörande, t. ex. disciplinstraff för
krigsmän.
Extrakt. 1. Utdrag (t. ex. ur en skrift).
— 2. Inom farmacien produkten av
ett med lösningsmedel behandlat
ämne, som sedan avdunstas. Efter
graden av avdunstning skiljer man
på flytande, tjocka och torra E.
Extraktio’n, lat., utdragning;
härkomst, 3575.
Extra ordina’rie, förkortat e. o., utom
det vanliga. — E. o. tjänsteman,
fast anställd men ännu ej på
ordinarie stat uppförd
befattningshavare i statsförvaltningen.
Extraordinä’r, fr., utom det vanliga,
ovanlig.
Extravagans’, fr., överdriven lyx (i
klädsel e. dyl.), överdåd. — Extra
-vagera, gå till överdrift. —
Extra-vagant, överdriven, överdådig.
Extraversio’n, extroversion,
utåtrikt-ning av den psykiska aktiviteten
och intresset (Jung).
Extre’m, lat., ytterlig. — Les
extremes se touchent [leseksträ’m sa
tosj’], fr., ytterligheterna beröra
varandra.
Extremist’, politisk ytterlighetsman,
som står längst ute på ett partis
högra respektive vänstra flygel.
Extremite’t (lat. extremitas, det
yttersta) lem. — Främre
extremiteter, framben, respektive armar. —
Bakre extremiteter (bak)ben.
Extrospektio’n, iakttagelse av en
persons yttre beteende, dvs. tal,
rörelser etc. Jfr Introspektion.
Extrusi’va bergarter, detsamma som
effusiva bergarter.
Exumaöarna [egso’ma-], liten ögrupp
bland Bahamaöarna, 3 800 inv. 1943.
Ex un’gue Ieo’nem, lat., på klon
känns lejonet igen.
Ex u’su, lat., på grund av bruket.
Ex vo’to, lat., enligt löfte.
van Eyck [äjk], Hubert (omkring
1370—1426) och Jan (omkring 1390
—omkring 1441), bröder,
nederländska målare, huvudsakligen
verksamma i Gent och Brügge, de främsta
banbrytama för det nordeuropeiska
renässansmåleriet. Deras
huvudverk är det s. k. Genteraltaret för
kyrkan S:t Bavo i Gent (1420—
1432). Av Jans verk märkas för
övrigt såväl altarmålningar, hl. a.
Rollins madonna (Louvren) och van
der Paeles madonna (Brügge) som
porträtt, t. ex. makarna Arnolfini
(London) och konstnärens hustru
(Brügge), 432, 884, 884 B, 1005 B,
2401.
Eyde [äj’da], Sam (1866—1940), norsk
ingenjör och diplomat. Utarbetade
tillsammans med K. Birkeland en
(numera övergiven) metod för
utvinnande av kväve ur luften
(Nor-gesalpeter) och grundade härför
Norsk hydro-elektrisk kvælstof
ak-tieselskab (1905). E. var 1920—23
norsk minister i Polen, 94.
Eyjafjallajö’kull, en 1 868 m hög
vulkan, täckt av snö, på s.v. kusten av
Island. Senast 1821 ägde ett stort
utbrott rum.
Eyjafjöröur, fjord på Islands n. kust,
60 km lång, 15 km bred. Vid E.
ligger Akureyri.
Eylau [ajTau], Preussisch-Eylau, pol.
Ilawa, obetydlig stad, i Ostpreussen.
Bekant genom slaget vid E. 7—8
febr. 1807 mellan Napoleon och
Alexander.
Eyravallen [ejra-J, idrottsplats i
Örebro, invigd 1923, en av den svenska
landsortens förnämsta.
Eyrbyggja saga [äjr’-], sagan om
inbyggarna på Eyr vid Breidifjorden
på v. Island, en av de litterärt och
kulturhistoriskt intressantaste av de
isländska sagorna, sannolikt
författad vid mitten av 1200-talet (sv. ö.
1935).
Eyre [ä’a] .Edward John (1815—1901),
engelsk upptäcktsresande, guvernör
på Nya Zeeland och Jamaica. Har
givit namnet åt den av honom
upptäckta Eyresjön.
Eyresjön [äa-], saltsjö i Sydaustralien,
omkring 9 500 km2, 12 m. under
havet. Upptar flera tidvis
vattenförande floder, uttorkar under den
torra årstiden, 229, 232 K.
Eystein Haraldsson [äj’stäjn] (d.
1157), norsk konung, regerade
tillsammans med sina bröder Sigurd
och Inge, i vilkas inbördes kamp
E. stödde den förre. 1157 måste E.
fly för Inge, men upphanns av
denne och mördades.
Eystein Magnusson (d. 1123), norsk
konung 1103 efter fadern Magnus
Barfot. Regerade i samråd med
sina bröder och lade Jämtland
under norsk överhöghet.
Eystein Meyla (d. 1177), norsk
konung. Kom till makten med
birke-beinamas hjälp 1176 men mördades
redan följande år.
Eysteinn Äsgrimsson (d. 1361),
isländsk skald, vars stora kväde Lilja
(sv. ö. 1916) om jungfru Maria
har kallats den nordiska
medeltidens förnämsta religiösa dikt, 1801.
Eystrasalt [äj’-], österhavet,
fornnordiskt namn på Östersjön.
Eyvind Skåldaspillir (omkring 915—
omkring 990), norsk skald. Av
honom finnas bevarade de ståtliga
dikterna Håkonarmål och Håleygjatal.
Han beskylldes för plagiat och fick
därav sitt namn, som betyder
skal-defördärvaren.
Eze’kiel, se Hesekiel.
Eötvös [öt’vösj], Josef (1813—71),
liberal ungersk minister. Införde
obligatorisk folkundervisning och
verkade för judarnas emancipation.
4173
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
