Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Fjäder ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FJÄDER
FJÄLLTRAV
vanligen härdat stål, ehuru även
hård mässing, fosforbrons, gummi
och trä användes. De vanligaste
fjädertyperna äro blad-F., skruv-F.,
raka torsions-F. samt spiral-F.
(vartill bl. a. urfjädrar höra).
Fjäder anses vara ett ombildat
hornfjäll. Består av spolen, som sitter
nedsänkt i huden och längst ned
innehåller en blodkärlsrik bindväv,
vidare skaftet samt det därpå
utbildade fanet. Detta består av
fanstrålar med två rader bistrålar,
stundom försedda med hakar. Ett
enhetligt, skivlikt fan bildas genom
att dessa hakar häktas i varandra.
En sådan F. kallas konturfjäder.
Den ger fågelkroppen dess
ytterkon-tur, dess ving- och stjärtpennor.
Dun saknar hakar. Färgen på en
F. beror antingen på pigmentkorn
eller tunna starkt ljusbrytande
celllager. De flesta fåglar byta F.,
rugga, om hösten, några även om
våren, rovfåglarna omärkligt året
runt. Fjäderdräkten skyddar mot
värmeförlust samt gör det möjligt
för fåglarna att flyga. F. kunna
betraktas som greniga hår och
förekomma endast hos fåglar.
Fjäderfä, som husdjur hållna fåglar,
t. ex. anka, gås, höns, kalkon, 990.
Fjäderholmarna, två holmar i Lilla
Värtan vid Stockholms inlopp.
Fjäderlöss, Malloph’aga, se Pälsätare.
Fjädermoln, molnform, se Cirrus, 2333.
Fjädermott, Pteropho’ridae, två
fjärilfamiljer, utmärkta av att
vingarna äro delade i smala flikar. En del
arter ser man i skymningen ganska
allmänt flyga över gräsmarker.
Larverna leva i blomknoppar.
Fjädermyggor, Tendiped’idae eller
Chironomyüdae, en myggfamilj med
hos hanarna fjäderlikt håriga
antenner. Äggen läggas i vatten,
larverna leva i bottenslammet och äro
viktig föda för i synnerhet
karp-fiskar.
Fjädernerviga, benämning på blad,
som genomgås av en kraftigare
huvudnerv, från vilken svagare
sido-nerver utstråla.
Fjäderpensel, tofs av greniga hår,
som hos vissa växter tjänar till
fruktens spridning med vinden. Äro
håren ogrenade, uppstår hårpensel.
Fjädervikt, viktklass i boxning (54—
57 kg), brottning (57—62 kg) och
tyngdlyftning (56—60 kg), 476, 510.
Fjädrundaland eller Fjärdhundraland,
ett av Upplands tre folkland,
omfattande nuvarande Trögds, Asunda
och Lagunda härader i Uppsala län
och Torstuna och Simtuna härader
i Västmanlands län, 3592.
Fjäikestad, församling i Nosaby
kommun i n.ö. Skåne, Kristianstads län,
1 060 inv. 1954.
Fjälkinge, kommun i n.ö. Skåne,
Kristianstads län, 5 916 inv. 1954.
Intressanta bronsåldersfynd bl. a. av
två yxor från England och en från
Italien. Stor tobaksodling.
Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Fjälkinge, Gustav Adolf,
Ivö, Kiaby, Nymö, Rinkaby och
Trolle -L j ungby.
Fjäll. 1. Inom botaniken: Blad som
omvandlats för olika ändamål, t. ex.
hinnaktiga F. hos fräkenväxter och
tallört, knoppfjäll hos träd och
buskar, kottefjäll hos barrträd, lökfjäll
hos t. ex. tulpan. — 2. Inom
zoologin: F. av olika beskaffenhet, t. ex.
fjärilarnas kitinfjäll på vingarna,
ormars och ödlors F., som äro
för-horningar i överhuden. Nutidens
fåglar ha kvar F. endast på tarser
och tår. Bland däggdjur ha
myrkottar F. samt vissa gnagare (på
svansen). — 3. Inom geografin: Berg
som nå över skogs gränsen (lågfjäll)
eller snögränsen (högfjäll).
Flerstädes betecknas med fjäll kala
höjdsträckningar i motsats till odlade
slätter, 980, 995 B, 3121 B.
Fjällabben är intressant genom sin
vana att under häckningstiden i
fjällen uppträda som rovfågel,
livnärande sig av lämmeljakt. Se
vidare Labbsläktet.
Fjällbacka, municipalsamhälle och
fiskläge i n. Bohuslän, halvvägs
mellan Lysekil och Strömstad.
Badort. 720 inv. 1954.
Fjällberget, 469 m högt berg i
Västmanland v. om Grängesberg.
Fjällbinka, vitbinka, Erig’eron
uni-flo’rus, flerårig krageväxt, stjälk
2—15 cm hög med ensam, stor, smal
korg, strålblommor gredelina, i
flera kransar, holkfjäll mörka, håriga.
Frukt med fjäderpensel.
Fjälltrakter.
Fjällboskap, nordsvensk, hornlös
nöt-kreatursras, småvuxen, vit, med
svarta tecken på öron och nos,
föremål för förädling. Värdefulla
egenskaper äro härdighet,
förnöjsamhet och mjölkens höga fetthalt.
Fjällbrud, fjällbräcka, Saxif’raga
co-tyle’don, fam. Saxifraga’ceae, 60 cm
hög ört med jordblad i rosett och
utlöpare. Stjälken har strödda blad
och vita blommor i rikblommig,
sammansatt klase. Förekommer
sällsynt på fjällklippor i Lappland och
Jämtland. Odlas stundom i
stenpartier, 998.
Fjällbräcka, snöbräcka, Saxif’raga
ni-vaTis, fam. Saxifraga’ceae. Blad
trubbsågade, jordblad i rosett. Stjälk
bladlös, 15 cm. Blommor i små,
täta knippen. Krona liten, vit.
Tämligen allmän i fjällen.
Fjäll-duntrav, Epilob’ium alpi’num,
med äggrunda till avlånga blad. Jfr
Epilobium.
Fjällfibbla, Hiera’cium alpi’num,
familjen korgväxter, flerårig,
låg-vuxen, med stjälk och blad tätt
långhåriga, blomkorg ensam,
mycket stor, tätt silkeshårig eller med
täta, svarta glandler. Allmän pä
fjällhedar.
Fjällgröna, Diapen’sia lappo’nica,
familjen ljungväxter, risartad, hårt
tuvad fjällväxt med övervintrande
blad. Blommor ensamma, Krona
stor, vit, sambladig.
Fjällgås, A’nser eryth’ropus, gåsfågel,
som häckar i videregionen i
Lapplands fjäll. F. liknar bläsgåsen men
är mindre, 2136.
Fjällheden är en för fjällregionen
utmärkande form av hed,
sammansatt av köldhärdiga arter, bland
dem många arktiska. Ris, gräs,
halvgräs och örter dominera i
lagfjället, högre upp taga mossor och
lavar överhand.
Fjällkloärt, Astrag’alus alpi’nus, art
av familjen ärtväxter, med
blommor i kort, huvudlik klase,
8—10-pariga, undertill mjukhåriga blad
och lågväxt, grenad stjälk. Allmän
på fjällängar.
Fjällklöver, SibbaTdia procum’bens,
art av fam. Rosaceæ, med små, gula,
kortskaftade, knippvis gyttrade
blommor, trefingrade blad och
tätt-stående stjälkar från en grov
jordstam. Allmän på grusig fjällmark.
Fjällkåpa, AlchemilTa alpi’na, art av
fam. Rosaceæ, med små gulgröna
blommor och djupt flikiga,
silvergrå blad. Allmän i fjälltrakter.
Fjällning, den från hudens ytligaste
skikt, hornlagret, normalt omärkliga
men vid retning kraftigare
avstöt-ningen av förhornade celler i större
eller mindre hudflak. Retningen kan
vara mekanisk eller vanligare
inflammatorisk, varvid fjällningen är
sekundär till en blodöverfyllnad i
huden, t. ex. efter utslagen vid
solbränna osv. Den kan även vara
primär, t. ex. vid hyperkeratoser.
Fjällnoppa, GnaphaTium (se d. o.)
supi’num, småväxt, med
brunkan-tade holkfjäll och blomkorgarna
hu-vudlikt gyttrade i stjälkens topp.
Allmän på snölegor och fuktiga
ställen i fjällen.
Fjällnäs, vintersportort i v.
Härjedalen vid sjön Malmagen nära norska
gränsen, med Sveriges högst belägna
sanatorium, 785 m ö. h., 1897 K.
Fjällpipare, Eudrom’ias morinelTus,
en vadarfågel av fam. brockfåglar.
Den är stor som en trast, har
gråbrun rygg och ett vitt band över
bröstet. Skildras av Bengt Berg i
Min vän fjällpiparen. Utom i de
Skandinaviska fjällen häckar den
i några bergstrakter i
Mellaneuropa och i Sibirien, 1271, 2136.
Fjällregion, inom växt- och
djurgeografin den del av fjällen som
ligger ovan trädgränsen.
Fjällripan, Lago pus mu’tus, se
Orr-fåglar, är rätt lik dalripan men
mindre än denna. F. är i vinterdräkt
vit med svarta tecken i vingar och
stjärt, om sommaren
mörkspräck-lig. Bebor våra nordiska
fjälltrakter, där den mest vistas vid eller
ovan trädgränsen, 1272 B, 3491,
färgpl. vid art. Fåglar.
Fjällros, lapsk alpros, Rhododen’drum
lappo’nicum, familjen ljungväxter,
en sällsynt fjällväxt, som
förekommer på hedar i Torne och Pite
lappmarker, 998.
Fjällräv, Alo’pex lago’pus,
förekommer i polartrakterna och även i
våra fjäll, där dess huvudsakliga
föda är lämlar och ripor. F. är
mindre än den vanliga räven och
har om vintern ludna trampdynor
och mycket yvig svans. Färgen är
om sommaren blågrå, om vintern
helvit. Blåräv är en särskild ras,
som ej blir vit om vintern och
därför uppfödes för pälsens skull,
719 B, 3190.
Fjällsippa, Dry’as octopet’ala, familjen
rosväxter. Tillhör fjällfloran.
Bladen likna ett ekblad i miniatyr.
Under istiden förekom fjällsippan
ända ned i mellersta Tyskland men
har endast hållit sig kvar på vissa
högre belägna platser och i vårt
land på fjällheden, 998.
Fjällsjö, kommun i n. Ångermanland,
Västernorrlands län, 4 305 inv. 1954.
Bildad 1952 genom sammanslagning
av Bodum och Fjällsjö.
Fjällsjö älv, källflod till
Ångerman-älven.
Fjällskivlingar, svampsläkte. Stolt F.,
Lepio’ta proce’ra, är som ung
läcker. Den liknar då en trumpinne.
Som äldre breder den ut sin
brun-fjälliga hatt och når en höjd av 0,5
m. Andra ätliga arter äro rodnande
F. och grynig F., 3300 B, 3303 B.
Fjällskära, Saussurea alpi’na, 10—50
cm hög korgväxt med lansettlika,
under gråludna blad. Korgar i flock,
1 cm långa, cylindriska, med
svart-kantade holkfjäll. Alla blommor
trattlika, violetta. Allmän på
gräsmark i fjällen.
Fjällsyra, Oxyr’ia di’gyna, familjen
syreväxter, med hängande blommor,
grönt hylle och röda ståndare,
njurlika rosettställda blad och ogrenad
stam. Allmän på fuktiga ställen i
fjälltrakter.
Fjälltolta, Mulged’ium alpi’num,
meterhög korgväxt med strödda,
parflikiga blad med stor ändflik och
blomkorgar i klase. Korgar 2 cm i
diameter, blommor blå, tunglika.
Allmän i fjälltrakterna på fuktiga,
skuggiga ställen, 998.
Fjälltrav, Ar’abis alpi’na, art av
trav
4194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
