Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - F - Flaggstyrman ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FLAGGSTYRMAN
FLÉMALLEMÄSTAREN
flaggman (t. ex. chefen för
kustflottan) utövar befäl.
Flaggstyrman, näst högsta
underoffi-cersgraden inom flottans
däcksavdelning.
Flaggunderofficer, näst högsta
under-officersgraden inom marinens
underofficerskår.
Flagrant (lat., flag’rens, brinnande),
uppenbar. — In flagranti (cri’mine),
lat., på bar gärning.
Flagstad, Kirsten (f. 24/4 1895), norsk
operasångerska, sopran, en av
världens förnämsta Wagner-sångerskor.
Hon har gästat många utländska
operascener och 1934—41 varit
knuten till Metropolitan.
Flaherty, Robert (1884—1951),
epokgörande engelsk-amerikansk
dokumentärfilmare. Besökte som
bergsingenjör nordligaste USA, vilket
inspirerade honom till hans första
film, Nanook, köldens son (1922).
Bland hans övriga filmer märkas
Söderhavsskildringen Moana, Solens
son (1925), Mannen från Aran
(1934), Elephant Boy (1936) och
Livet i Louisiana (1949), 942.
Flahult, Sveriges äldsta försöksgård,
anlagd 1890, för uppodling av
mossjord, i Bamarps kommun, 12 km s.
om Jönköping.
Flakeberg, församling i Grästorps
kommun i n.v. Västergötland,
Skaraborgs län, 539 inv. 1954.
Fla’kstadöy, en av Lofotenöarna. 106
km2, 1 073 inv.
Flambe’ra (fr. flamber, hålla över
elden), sterilisera instrument genom
hastig upphettning i fri låga.
Flamboyantstil [fla^boaja11^-], (fr.
style flamboyant, brinnande stil),
en för den franska sengotiken, från
början av 1400-talet, karakteristisk
stil, som fått sitt namn av
orna-mentikens flamlika mönster i
fönstrens stavverk, 550, 1171.
Flamin’go, Phoenicop’terus ro’seus,
1,3 m hög, storkartad vadare i
Medelhavsländerna och Ungern. Benen
och halsen äro långa, näbben kort
och på mitten tvärt omböjd,
fram-tårna förenade med simhud, 1268 B,
3624.
Flamini’nus, Tit’us Quinc’tius (d. 174
f. Kr.), romersk krigare och
politiker, besegrade 197 f. Kr. konung
Filip V av Makedonien och
proklamerade året därpå Greklands
frihet.
Flamin’ius, Caius (d. 217 f. Kr.),
romersk politiker och härförare,
införlivade Poslätten med romerska
väldet genom framgångsrika fälttåg
mot gallerna. Som censor lät han
anlägga Via Flaminäa, en
militär-väg, som leder från Rom till
Ri-mini (det gamla Ariminum), och
som ännu i dag är i bruk.
Besegrades av Hannibal vid sjön
Trasi-menus, där han själv stupade.
Flamländare, namn på det
keltiskgermanska befolkningselementet i
n. och v. Belgien och franska
Flandern, 320.
Flamländska språket, nederländska
språket i Belgien, talas av ca 4
milj, människor, 2462.
Flammarion [-iång’], Camille (1842—
1925), fransk astronom och
internationellt berömd
populärvetenskaplig författare, bl. a. till Bebodda
världar (1862, sv. ö. 1868), Urania
(1889, sv. ö. 1890», La planète Mars
(2 bd, 1892—1909) och Populär
astronomi (1880, sv. ö. 1897) m. fl.
F:s viktigaste astronomiska
forskningar ha ägnats planeten Mars
samt vissa dubbelstjärnor.
Flampunkt, den lägsta temperatur vid
vilken en brännbar vätska avger
ångor, som äro tändbara med öppen
låga. Mätes endast med härför
sär
skilt (enl. Abel-Pensky)
konstruerad apparat. Eldfarliga oljor av l:a
klass ha en flampunkt av under
21°, av 2:a klass mellan 21° och
40°.
Flamugn, ugn avsedd för härdning
eller för smältning av metaller
eller för annan upphettning,
kännetecknad av att endast lågan men
ej det fasta bränslet kommer i
beröring med upphettningsgodset.
Flandern, slättbygden i n. Belgien
samt angränsande delar av
Frankrike och Holland. Under medeltiden
berömd för sin ylleindustri och sina
stora handelsstäder, bland dem
Brügge, Gent och Ypern. I F.
utkämpades ett flertal större strider under
de båda världskrigen, 319 K.
Flandin [flan?dänR’], Pierre Étienne (f.
1889), fransk politiker. F. har varit
minister flera gånger,
konseljpresident 1934—35 och utrikesminister
1936. Verkade för samförstånd med
Tyskland och var en kortare tid
1940—41 utrikesminister i Pétains
regering. Arresterad 1944 och dömd
1946 till fem års förlust av
medborgerliga rättigheter. Har
författat Politique francaise 1919—40
(1947).
Flane’ra (fr., flåner), promenera utan
mål. — Jfr Flanör.
Flank, en truppstyrkas eller strids
-ställnings sida i förhållande till
fiendens ställning. — Flanke’ra,
betäcka eller begränsa på sidan.
Flanktrupp, närskyddstrupp, som
avdelas under marsch med uppgift
bl. a. att skydda huvudstyrkan mot
överraskande anfall i flanken.
Flanör (fr. flåneur), dagdrivare,
person som spatserar i sakta mak.
Flapper [fläp’a], eng., ung flicka,
backfisch.
Flaskbarn, späda barn, som ej få
naturlig uppfödning via brösten, utan
uppfödas med komjölk i flaska med
napp.
Flaskgas, brännbar gas (butan eller
propån) i bärbara stålflaskor.
Flaskhals (eng. bottle neck), trång
passage i figurlig bemärkelse. Inom
en industri säges en avdelning
utgöra en F. om den är
underdimen-sionerad gentemot övriga.
Flaskkurbits, Lagena’ria vulga’ris, art
av familjen gurkväxter, odlad i alla
varmare länder, med vita blommor
och stora, ofta flaskformiga frukter
med hårt skal, varav husgerådskärl
och kalebasser tillverkas.
Flaskpost, skriftligt meddelande, inlagt
i en tillsluten flaska, som kastas i
havet. F. användes i vetenskapligt
syfte 1802 för utforskande av
golfströmmen.
Flaskträd. 1. Ano’na, släkte av familjen
Anona’ceæ, inhemskt i Amerika,
med stora, helbräddade blad och
stora, bärlika frukter, för vilkas
skull flera arter odlas i tropikerna,
t. ex. sockeräpple, kaneläpple. Den
mjuka veden, särskilt i rötterna,
användes som flaskkork. — 2.
Brachychi’ton. släkte av familjen
Sterculia’ceæ, endast förekommande
i Australien. Ett par arter ha
egendomligt förtjockad stam och kallas
därför flaskträd (bottle-tree).
Flaten, sjö i s.ö. delen av Stockholms
stadsområde med friluftsbad,
Fla-tenbadet, och campingplats.
Flatholmen, fiskeläge och
förutvarande municipalsamhälle i T j örns
kommun, Göteborgs och Bohus län,
på en liten holme utanför Tjöm.
Flatlus, Phthiräus pu’bis, parasit hos
människan, förorsakar klåda, fäster
sina ägg vid hårstrån, bekämpas
med renlighet, 2226.
Flattera (fr., flatter), smickra,
försköna. — Flattör, smickrare.
Flatöboken, en av de största och
vackraste fornisländska
handskrifterna, skriven på 1380- eller
1390-talet. Sändes vid mitten av
1600-talet till Köpenhamn, där den ännu
förvaras, som en gåva till kungen
från biskop Brynjolf Sveinsson.
Flau [flao], ty., svag, trög, olustig.
Flaubert [flåbä’r], Gustave (1821—80),
fransk författare, representerar
övergången från romantik till
naturalism. Hans främsta verk är
Ma-dame Bovary (1857, sv. ö. 1936),
skildringen av en romantisk lands
-ortsdams livsnederlag. Bland övriga
romaner märkas Salammbö (1862,
sv. ö. 1925), L’éducation
sentimental (1869; sv. ö.: Hjärtats fostran,
1951), La Tentation de
Saint-An-toine (1874) och Bouvard et
Pé-cuchet (1881, ofullbordad), 1008 B,
1182.
Flautan’do, italiensk musikterm: ett
flöjtlikt spelsätt på stråkinstrument.
Flavin [fläv’in], Martin (f. 1883),
amerikansk författare, har i flera
romaner skildrat det moderna
affärslivet och dess män. Hans bok
Resa i mörker (1943, sv. ö. 1944)
belönades 1943 med Pulitzerpriset.
Fla’vius, romerskt släktnamn, buret
av kejsarna Vespasianus, Titus och
Domitianus.
Flaxman [flä’ksman], John (1755—
1826), engelsk bildhuggare och
tecknare, nyklassicismens förnämste
representant i England. Gjorde
bl. a. illustrationer till Homeros,
Dante m. fl. i ren konturstil,
utförde ett stort antal gravmonument
och bedrev en betydelsefull
verksamhet som tecknare för Wedgwoods
stengodsfabrik.
Fle’bile, italiensk musikterm,
klagande.
Flebi’t, inflammation i venåder.
Flecker [flek’a], James Elroy (1884—
1915), engelsk författare. Bekant är
i synnerhet hans österländska
skådespel Hassan (1922, sv. ö. 1923,
uppf. 1925).
Fleet in being [fli’t in bi’ing], eng.,
flotta som existerar, betecknar den
sjöstrategiska metod, enligt vilken
en flotta, även en underlägsen
sådan, kan binda en fiendeflotta i
dess operationsmöjligheter genom
det hot, som dess blotta existens
utövar.
Fleet Street [fli’t stri’t], gata i
Londons City, där flera
tidningsoffici-ner ligga. F. har därför blivit
liktydigt med engelska pressen.
Fleetwood, Harald (f. 22/7 1879),
friherre, riksheraldiker sedan 1931,
framstående kännare av svensk
he-raldik och medeltida sigill.
Flegeton eller Pyrifleg’eton, i
grekisk mytologi en brinnande flod i
under jorden.
Fleg’ma (grek., slem i blodet), sävligt
lynne. — Flegma’tisk, trög, sävlig.
— Flegmatiker, en flegmatisk
person, 1938.
Flegmo’ne, inflammation, ofta
ledande till allmän blodförgiftning, 1535.
Flegre’iska fälten (lat. Campi Flegrei,
de brinnande fälten), vulkanområde
v. om Neapel, 1814.
Flekkefjord, hamnstad i s. Norge vid
Listerf jord, 2 858 inv. 1950. Sjöfart,
handel och industri. Järnväg till
Stavanger, 2515 K.
Flekte’rande språk, språk med
ordböjning, dvs. förstavelser eller
än-delser fogas till ordstammen. F.
språk äro t. ex. de indoeuropeiska
och de semitiska språken. Jfr
Agg-lutinerande språk och Isolerande
språk, 3202.
Flémallemästaren, anonym flamländsk
4T96
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
