Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Geijerstam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af GEIJERSTAM, GUSTAF
GENARP
af Geijerstam, Gustaf (1858—1909),
författare. Hans tidigare produktion
behärskas helt av den realistiska,
pessimistiska 80-talsandan —
Grå-kallt (1882), Erik Grane (1885) —
senare skildrade han helst det
idylliska — Mina pojkar (1896), Boken
om Lillebror (1900). Såväl dessa
böcker som hans folklivsberättelser
och folklustspel vunno stor
popularitet.
Geirangerfjorden [ge’jr-], fjord i v.
Norge, den inre delen av
Sundals-fjorden av Storfjord. Berömd för
sin skönhet. Från Maråk går väg
till Gudbrandsdalen.
Geiserik [gäi’-] (d. 477),
vandalkonung, övergick 429 med sitt folk
till Afrika och intog Kartago.
Plundrade 455 Rom och bedrev till sin
död inkomstbringande härjningståg
med sin flotta i Medelhavet, 1090.
Gei’sha, japansk danserska och
sångerska, samtidigt ett slags
glädjeflicka, 1851 B. — Geishan, operett
med musik av S. Jones. Uppförd
1 :a ggn i London 1896.
Geissler [gai’-J, Heinrich (1814—79),
tysk instrumentmakare och fysiker,
konstruerade en mångfald typer av
kemiska apparater och fysikaliska
utensilier, bl. a. en
kvicksilverluftpump. G. tillverkade även de
efter honom uppkallade urladdnings
-rören, Geisslerrör, som likväl ej
uppfunnits av honom, 2929.
Geisslerrör eller urladdningsrör,
uppfunnet 1854 av engelsmannen J. P.
Gassiot, konstruerat av den tyske
instrumentmakaren H. Geissler. Ett
G. är ett långsmalt glasrör med
en elektrod i vardera änden.
Röret är fyllt med t. ex. helium, väte,
kväve, neon eller annan gas till
några mm kvicksilvertryck. Då
röret anslutes till ett induktorium
lyser det med en färg, som är
karakteristisk för den inneslutna
gasen, 2929, 2932.
Geist [gaist, svenskt uttal även gäist],
ty., ande, själ, snille, hänförelse.
Gejd [g-] eller gejder (eng. guide,
ledare), på en maskin en
anordning, som säkerställer en rätlinig
rörelse hos fram- och återgående
maskindelar, t. ex. en piston;
styrskenorna för en hisskorg.
Gejrsodd, isl., spjutspets, använt i
uttrycket rista G., sticka sig med
spjut för att undgå strådöden. Att
metoden varit flitigt praktiserad av
nordmännen själva är tvivelaktigt.
Den omtalas så mycket oftare i
moderniserade sagor om dem.
Ge’jser eller geysir, varm källa, vars
vatten uppvärmes av omgivande
heta, vulkaniska bergarter och
regelbundet exploderar i en hög
vattenpelare. G., som fått sitt namn
efter Stora Geysir på Island,
finnas främst på Island, i Yellowstone
Park och på Nya Zeeland.
Gel kallas den kolloidala fällningen
i motsats till den kolloidala
lösningen, sol. I mera inskränkt
bemärkelse även beteckning för
halvfasta massor, som uppkommit
genom vattenupptagning och
sväll-ning av kolloider.
Gela [djäTa], före 1928 Terranova,
stad på s. Sicilien, 43 678 inv. 1951,
i närheten ruiner av den
forngre-kiska staden G.
Gelati’n [sje-] (lat. gela’re, bringa till
stelning), ett rent, nästan färglöst
lim, berett genom kokning av
kalvskinn. Användes inom matlagning,
till det ljuskänsliga skiktet i
fotografiska plåtar och film, m. m.,
43.
Gelbgjutare, se Gälbgjutare.
Gelderland [chel’darlant], nrovins i
mellersta Nederländerna. 5 002 km2.
1 149 102 inv. 1954. Huvudstad
Arn-hem, 319 K.
Geldern, landområde vid nedre Rhen
och Ijsel, bildade under medeltiden
ett hertigdöme, tidvis förenat med
Burgund, senare delat på
Nederländerna och Belgien. Norra delen
motsvarar nuvarande holländska
provinsen Gelderland.
Geldner [gelt’ner], Karl Friedrich
(1853—1929), tysk språkforskare,
orientalist, professor i Marburg,
banbrytande forskningar om Avesta
och Rigveda.
Gelé [sjele’] (lat. gela’re, bringa till
stelning), genomskinlig vätska från
kött, fisk, frukt eller bär, vilken
stelnat i sin form antingen på grund
av vissa animala produkters
lim-halt eller genom tillsats av gelatin
eller annat stelningsmedel.
GeTimer, vandalernas siste konung,
530—534 e. Kr., besegrad oeh
tillfångatagen av Belisarius.
Gelin [sjeläns’], Daniel (f. 1921), fransk
skådespelare. En av Frankrikes
bästa yngre aktörer, som framträtt i
en rad uppmärksammade filmer.
Smutsiga händer (1952), Oh, ni
bedårande varelser (1953) och Slaven
(1954).
Gellerstedt, Albert Theodor (1836—
1914), arkitekt, konstnär, skald,
professor i arkitektur vid Tekniska
högskolan 1877—82, överintendent
1897—1904. Främst står han som
akvarellist och etsare med ett friskt
naturstudium, inspirerat av franskt
friluftsmåleri. Hans poesi anknyter
till Topelius’ och Sehlstedts visor,
28
Gellerstedt, Nils (1896—1954), med. dr,
professor i patologisk anatomi vid
Uppsala universitet från 1948.
Gellert, Christian Fürchtegott (1715—
69), tysk författare. Hans Fabeln
und Erzählungen (1746—48)
översattes till en mängd språk —
däribland till svenska av Bellman 1793
— och Wallin tog med tre av hans
andliga sånger i psalmboken. G. är
en god representant för den tyska
upplysningens människovänliga
moral och småborgerliga klokhet.
Gellivare, se Gällivare, 2135 K, 2138.
Geln’hausen [-häosan], stad i Hessen,
Tyskland, med märkliga medeltida
byggnader, bl. a. ruiner av Fredrik
Barbarossas slott. 8 247 inv. 1950.
GeVon, envåldshärskare i Gela och
Syrakusa 485—477 f. Kr., slog
kartagerna 480 vid Himera. Dyrkad som
heros efter sin död, 146.
GeFsenkirchen, industristad i
Ruhr-området, Tyskland, nära Essen vid
Rhen-Hernekanalen. 341300 inv.
1952. Staden blev under åren 1943
—45 svårt bombskadad, 3559 K.
Gem (lat. gemma, knopp, ädelsten),
pluralis gemmer, ädel- eller
halvädelstenar, försedda med bilder
eller skrivtecken. Man skiljer mellan
G. med ingraverade bilder, intaglio,
vanligen använda till sigill, och
ka-méer, med bilden i upphöjt arbete,
relief, avsedda till prydnadsföremål.
Framställning av G. var känd redan
i förhistorisk tid och hade en
blomstringsperiod i det klassiska
Grekland.
Gemak [je-] (ty Gema’ch, kammare),
slottsrum, praktfullare utstyrd
kammare.
Gema’ra, hebr., fulländning, den
utförliga kommentaren till Talmuds
egentliga text, Mischna.
Gematri’, en från antiken
härstammande metod att omskriva ord med
siffertecken, särskilt omhuldad i
judisk spekulation. Förekommer
t. ex. i Uppb. 13: 18 (om
vilddjuret, vars tal var 666). Torde
före
komma i vissa nordiska
runinskrifter, 2893.
Geme’n (ty. gemein), allmän, vanlig;
menig soldat; elak, nedrig.
—Typografisk benämning på alfabetets små
bokstäver till skillnad från de stora
bokstäverna, versaler.
Gemensam beredning, behandling av
ett ärende av två eller flera
stats-departement tillsammans.
Gemensamhetsfiske, delägare i
fiskevatten, som är oskiftat eller eljest
tillhörigt flera, kunna besluta, att
fisket skall vara G. och brukas a\>
delägarna i bolag eller var för sig
enligt fastställd plan eller
utarrenderas. Länsstyrelsen prövar beslut
om G. Regler i lag 30 juni 1913.
Gemensamhetsskog, enligt
bestämmelse i lag 18 juni 1926 om delning av
jord å landet må skogsmark
undantagas från skifte eller
avstyckning såsom G., då så prövas
lämpligt för ändamålsenligt utnyttjande
av skogen.
Gemensamt haveri, skada som med
avsikt tillfogas fartyg och last för
att rädda det hela ur en hotande
fara. Kostnaderna härför bäras av
fartyg, frakt och last gemensamt i
motsats till enskilt haveri.
Utredningen handhaves av dispaschör.
Gemensamt straff, då någon dömes
samtidigt för flera brott utmätes
icke straff, som sedan
sammanlägges, för varje särskild brottslig
gärning, utan ett G., vilket omfattar
hela den flerfaldiga brottsligheten.
Gemensam votering, gemensam
omröstning för riksdagens båda
kamrar då kamrarna ha stannat i olika
beslut i vissa angivna frågor,
nämligen statsreglerings- och
bevill-ningsfrågor samt frågor om
Riksbankens och Riksgäldskontorets
styrelse och förvaltning.
Gemina’ta (lat. gemina’re, fördubbla),
långt konsonantljud,
dubbelkonsonant, t. ex. -bb- i stubbe.
Geminatio’n, fördubbling, särskilt av
konsonanter, som då kallas
gemine-rade. Se Geminata.
Gem’ini, latinska namnet på
stjärnbilden och djurkretstecknet
Tvillingarna (se d. o.).
Geminia’ni [dje-], Frances’co (1687—
1762), italiensk violinist och
kompositör, författare till den första
violinskolan (1731). G.
komponerade concerti grossi, violinsonater
m. m.
Gemla, stationssamhälle i s. Småland,
10 km v. om Växjö, bekant för sin
leksaksfabrik. 634 inv. 1951.
Gemma, stjärnan a i stjärnbilden
Norra Kronan (se Kronan).
Gems, Rupicap’ra rupicap’ra, en
an-tilopart, som lever vild i södra och
mellersta Europas bergstrakter. G.
har rakt uppstående, i spetsen
bakåtböjda horn, 112, 721 B.
Gemshorn, äldre biåsinstrument av
blockflöjttyp, tillverkat av
djurhorn, försett med 4—6 grepphål.
Gemy’t [ge- eller je-] (ty. Gemüt),
sinnelag, lynne; trevnad. —
Gemytlig, godmodig, fryntlig.
Gemäuerthof [gemåj’-], lett. Muru
muisja, by i s. Lettland, s.v. om
Mitau. Vid G. besegrade
svenskarna under A. Lewenhaupt en
starkare rysk armé 16 juli 1705.
Gen, detsamma som arvsfaktor,
3854.
Genant [sjenan’gt] (jfr Géne),
obehaglig, pinsam. Jfr även Gene’ra.
Genarp, kommun i s. Skåne,
Malmöhus län, 2 412 inv. 1954. Kyrkan
från 1590-talet en treskeppig
basilika och en av Skånes märkligaste
renässanskyrkor. Kommunen bildad
1952 genom sammanslagning av
4243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
