Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gentiana ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GENTIANA
GEOMETRISK SERIE
holm och vid Kungl. teatern, där
han bl. a. iscensatt Bizets Carmen
(1954). Han har också arbetat som
filmregissör, Leva på hoppet (1951).
Gentia’na, släkte av växtfamiljen
vridblommiga med 5 vilda arter i
Sverige samt några odlade.
G.-arterna äro land- eller strandväxter
med enkla, helbräddade, motsatta
blad och blå krona. G.-rot är en
drog, som utgöres av den torkade
jordstammp" och användes för
framställning av en magmedicin.
Gentia’naviolett, blandning av
kristallviolett, metylviolett, dextrin.
Användes som färgningsvätska för
olika mikroskopiska preparat.
Gentil [sjangti’l], fr., elegant, artig,
frikostig, flott.
Genti’le [djen-], Giovanni (1875—1944),
italiensk filosof och politiker.
Anslöt sig till fascismen och sökte ge
en filosofisk uttolkning åt dess
handlingslära. Mördad 1944.
Gentile da Fabriano, se Fabriano.
Gentleman [djen’tlman, sv. uttal [-jänt-leman],-] {+jänt-
leman],+} (lat. gentiTis, släktlorvaui),
i England egentligen en man av
ädel börd, ridderligt sinnelag, fin
uppfostran, så välsituerad att han
ej behöver arbeta; i modern
mening en bildad, taktfull, pålitlig
och till det yttre vårdad man.
Gentlemen’s agreement, se
Agree-ment.
Gentofte, förstadsområde n. om
Köpenhamn. 87 803 inv. 1950. Här ligga
även slotten Bernstorff, Hvidöre,
Charlottenlund samt Klampenborg.
Gentry [djen’tri] (lat. gens, ätt),
engelsk samhällsklass, socialt närmast
under högadeln, nobility; lantadeln,
lågadeln. Till G. hörde knights och
esquires.
Gentsystemet, en form av frivillig
arbetslöshetsförsäkring, som
finansieras genom att det allmänna
lämnar medel till fackföreningarnas
arbetslöshetskassor. G. har fått sitt
namn efter staden Gent där
systemet först praktiserades. Den
arbetslöshetsförsäkring, som infördes
i Sverige 1934, byggde i stort sett
på samma system.
von Gentz [gän tsj, Friedrich (1764—
1832), tysk politisk författare och
diplomat, motarbetade såsom
moderatliberal franska revolutionen,
senare Metternichs förtrogne
rådgivare och motståndare till liberala
rörelser. Sekreterare vid
Wienkon-gressen, lysande stilist.
Gentzel, Ludde (f. 17/1 1885),
skådespelare, en av Sveriges främsta
inom folklustspelet och revyn.
Under största delen av sin bana var
han knuten till Göteborgsscener,
oförglömlig som Vickberg i Hans
nåds testamente och som
Optimisten i radio. Filmer bl. a.: Hans
nåds testamente (1940), Ordet
(1943), Det regnar på vår kärlek
(1946).
Ge’nua, ital. Genova [djä’nåva],
huvudstad i provinsen Genua, n.v.
Italien, Ligurien, vid
Genuabuk-ten. 694 000 inv. 1953. Många
renässanspalats. Berömd är
kyrkogården Campo Santo. Universitet,
grundat 1243. Italiens främsta
sjöstad, som betjänar det
norditalienska industriområdet på Poslätten
i det inre och delvis även Schweiz.
Stora skeppsvarv, järn- och
stålverk, textilindustri. Befäst
örlogs-bas. Under medeltiden självständig
republik med stor handel på
Orienten, 1813 K.
Ge’nuabukten, bred bukt av
Medelhavet, n. Liguriska havet, n.v.
Italien.
Genuakonferensen, politisk-ekonomisk
konferens i Genua 1922, främst
intressant såsom det första försöket
till uppgörelse med Sovjetunionen,
ehuru utan resultat.
Genui’n [je-] (lat. genui’nus), äkta,
ursprunglig.
Gen’us, lat., kön, släkte. — Inom
språkvetenskapen: substantiv och
pronomen i svenskan indelas i 4
genus eller kön, maskulinum eller
hankön (gossen, han), femininum
eller honkön (flickan, hon),
real-genus eller denkön (boken, den)
och neutrum eller detkön (bordet,
det).
Gen us irrita’bile va’tum, lat.,
»skaldernas lättretade släkte», citat från
Horatius.
Genusköp, se Generiskt köp.
Gen’us proximum, i den formella
logiken namn på det närmast högre
släktbegreppet, vars angivande
fordras för en regelrätt definition.
Geo- (grek, ge, jord), i
sammansättningar, jord-, jfr nedan.
Geo., förkortning för staten Georgia,
USA.
Geoantiklina’1 [jeo-], se
Geosynkli-nal.
Geocen’trisk (lat. cent’rum,
medelpunkt), med jorden som
medelpunkt. — Geocentrisk
världsåskådning, se Ptolemeiska systemet, 181,
2061.
Geodesi’ [sv. uttal jeo-], (grek,
dai’-esthai, dela), jorddelning,
vetenskapen om jordens uppmätning.
Omfattar bestämning av jordens
form, storlek och massfördelning.
G. inkluderar även gradmätning.
Geode’t, person som utför mätningar
eller beräkningar inom geodesin.
Geodynamik, läran om de geologiska
processerna och de naturkrafter,
som bestämma dessa, 1370.
Geofag’i (grek, fagein, äta),
jordät-ning, förekommer hos naturfolk
samt vid vissa abnorma eller
sjukliga tillstånd.
Geoffrey of Monmouth [djef’ri av
mån’mab) (omkring 1100—1154),
engelsk författare, bekant för sin
latinska krönika om kung Artur.
Geoffroy Saint-Hilaire [sjåfroa’ [-sän«t-ilä’r],-] {+sän«t-
ilä’r],+} Étienne (1772—1884), fransk
zoolog, grundläde bl. a. läran om
missbildningar, teratologien. G.
hävdade arternas milj obetingade
föran-derlighet, varöver han råkade i en
ryktbar strid med Cuvier.
Geofysi’k, läran om jordens fysiska
företeelser och egenskaper.
Inkluderar atmosfärens, flodernas och
havens fysik.
Geofy’ter eller geofiler (grek, fyton’,
växt), växter som anlägga och
delvis utveckla sina föryngringsskott
under jordytan. En geofyt är
alltså en växt med jordstam, t. ex.
potatisen. Undantagsvis uppstå
knoppar på rötter, t. ex. åkertistel,
poppel.
Geognosi’ (grek, gnosis, kunskap),
äldre namn på den rent
beskrivande delen av geologin.
Geografi’ (grek. graf’ein, skriva),
jordbeskrivning, vetenskapen om de
till jordytan knutna företeelsernas
utbredning på jordytan. Efter
företeelsernas art skiljer man på fysisk
geografi, omfattande geomorfologi,
oceanografi, klimatologi, hydro -
grafi och glaciologi växtgeografi,
djurgeografi samt antropo- eller
kulturgeografi, omfattande
bebyggelsegeografi, ekonomisk geografi,
historisk geografi och politisk
geografi. Man brukar också uppdela
G. i allmän G., som studerar
företeelsernas utformning över hela
jordklotet, och speciell G. eller
regionalgeografi, som beskriver och
analyserar en viss region ur vissa
synpunkter som ensartat område i
fråga om terrängförhållanden,
växtvärld, kulturbygd m. m., 1370.
Geogra’fiska annaler, vetenskaplig
tidskrift utgiven av Svenska
sällskapet för antropologi och geografi.
Geografiska koordina’ter, en orts
latitud och longitud, se dessa ord.
Geogra’fisk bredd, se Latitud.
Geogra’fisk längd, se Longitud.
GeograTisk projektion, se
Kartprojektion.
Geoi’d (grek. eide’s, liknande), den
kropp som begränsas av en yta som
bildas av världshavens
medelvattenyta och dennas tänkta fortsättning
under kontinenterna, 1875.
Geoisoter’mer eller isogeoter’mer,
nivåytor i jordskorpan med samma
värmegrad.
Geokarp’ (grek, karpos’, frukt), växt
vars frukt genom särskilda
anordningar borrar in sig i jorden och
mognar där, t. ex. jordnöten.
Geokemi’, läran om jordens
kvantitativa kemiska sammansättning och
om lagarna för de olika elementens
och mineralens fördelning i
jordskorpan.
Geokronologi’, system för absoluta
geologiska tidsbestämningar med
hjälp av årsvarven i den varviga
leran eller på grundval av de
radioaktiva ämnenas sönderfall i
olika mineral, 1376, 1377 B.
Geokronolo’giska institutet, geologiskt
forskningsinstitut i Stockholm,
inrättat för professor G. De Geer vid
hans avgång från Stockholms
Högskola, 1377.
Geologi’ (grek. log’os, lära), läran
om uppkomsten,
sammansättningen och förändringarna av
jordskorpans berg- och jordarter, 1372.
Geologiska föreningen i Stockholm,
stiftad 1871 på initiativ av D.
Torell. Tagit viktiga initiativ inom
geologisk forskning. Utger
Geologiska föreningens Förhandlingar.
Geologisk profil, i regel ett bestämt,
lodrätt plan gjord framställning av
den geologiska lagerföljden och
lagerbyggnaden inom ett visst
område, 62 B.
Geometri’ (grek. metrei’n, mäta),
jordmätning, den del av
matematiken, som behandlar linjer, ytor
och kroppar. G. indelas i
syntetisk G. med Euklides som främsta
namn och analytisk G., vars
pionjär var Déscartes. Euklides’ yttre
hjälpmedel voro passare och
linjal. Descartes använde den
matematiska ekvationen med en eller
flera obekanta, 2277, 2279, 2281, 3809
B.
Geome’trisk ort kallas en linje eller
yta, som är så beskaffad att alla
dess punkter uppfylla ett visst
uppställt villkor. — Den geometriska
orten för punkter, som befinna sig
på ett visst avstånd från en given
punkt, är en sfärisk yta. I ett plan
är motsvarande ort en cirkel. Men
en cirkel är också geometriska
orten t. ex. för alla i ett plan belägna
punkter, från vilka en given
sträcka kan betraktas under en given
vinkel.
Geome’trisk serie kallas en talföljd,
vars tal stå i ett sådant
förhållande till varandra att varje tal är
produkten av det föregående talet
och ett konstant tal, kvoten. Så är
1, 3, 9, 27, 81 etc. en G. med
kvoten 3 medan G. 1, Vs, V», Var etc.
har kvoten Vs. En dylik fallande
serie med oändligt antal termer
har en ändlig summa, som beräknas.
4246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
