Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Giles ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GILES Ö
GIPS
Han är lärare vid
musikkonserva-toriet i Moskva.
Giles ö [djails], Giles land, polarö,
100, se Vitön.
Gil’gamesj, fornbabylonisk
nationalhjälte, besjungen i versepos,
återfunnet på stentavlor i Ninive (sv. ö.
1945), 247.
Gilja’ker [g-], folkstam på n.
Sacha-lin och vid nedre Amur, anses
tillhöra de äldsta folken i Sibirien.
Giljoti’n (fr. guillotine), fallbila,
redskap för avrättning genom
halshuggning, använd första gången 1792
och uppkallad efter den franske
läkaren J. I. Guillotin (1738—1814),
som 1789 i nationalförsamlingen
föreslog att avrättningarna skulle
förrättas på mekanisk väg.
Gill, Eric (1882—1940), engelsk
konstnär, skulptör, bokkonstnär. Skapare
av bl. a. typsnittet Gill sans serif
(grotesk).
1. Gillberg, Jakob (1724—93),
koppar-stickare, elev till J. E. Rehn,
professor vid Konstakademien 1768.
Mest kända äro G:s efter samtida
målningar utförda porträtt, bl. a. av
Gustav III och Sofia Magdalena.
Har även utfört genre- och
landskapsbilder, 1420.
2. Gillberg, Jakob Axel (1769—1845),
son till Jakob G., miniatyrmålare,
professor vid Konstakademien 1798,
direktör 1840. Har särskilt utfört
miniatyrporträtt, ofta med god
ka-rakteriseringsförmåga.
Gillberga, 1. Församling i Västra
Re-karne kommun i n.v.
Södermanlands län, 815 inv. 1954. — 2.
Kommun i s. Värmlands län, 3103 inv.
1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Gillberga och Kila.
Gillelej’e [g-], fiskläge och badort på
n. Själland. 1 944 inv. 1950. Mycket
besökt av svenska fiskare. Järnväg
till Helsingör.
Giller, utlösningsmekanismen på
fällor, saxar, snaror, stockar och
liknande fångstredskap. G. är anbragt
på den punkt, där villebrådet skall
befinna sig i fångstögonblicket och
träder i funktion vid beröring. Ett
agn eller bete lockar fram djuret
till G.
Gillesocialism (eng. guild socialism),
politisk riktning, som vill lägga
ledningen av produktionsföretagen i
händerna på fackföreningarna. G:s
idéer utformades främst av de
engelska nationalekonomerna S. G.
Hobson och G. H. D. Cole.
Fackföreningsrörelsen i England har
tidvis, särskilt på 1920-talet, i viss mån
varit influerad av G. I Sverige har
SAC (se d. o.) rönt visst inflytande
från G., 3126.
Gillhov, kapellby vid sjön Näcktens
s. ända. Hackås kommun, Jämtlands
län.
Gillhög, Gilles hög, stor gravhög från
stenåldern i Barsebäcks kommun,
Malmöhus län. Utgrävd 1931—32.
GilTingham [djiVingam], stad i Kent
i s.ö. England, 79 040 inv. 1954.
Gill jam, Gustaf (1832—1908),
politiker och skolman, mångårig
konservativ riksdagsman,
ecklesiastikminister 1891—98, 1898—1905
universitets-kansler
Gillot [sjijå’], Claude [klå’d] (1673—
1722), fransk målare och grafiker,
anställd vid Operan i Paris som
ledare för kostym- och
utstyrselavdelningarna. G. är en av de första
i den franska 1700-talskonsten, som
målar motiv från teatervärlden.
Härigenom förebådar han motiviskt
Watteau, som också var hans elev.
Gillray [gil’rei], James (1757—1815),
engelsk tecknare och
kopparsticka-re, berömd för sina respektlösa
politiska karikatyrer, med förkärlek
riktade mot Franska revolutionen
och Napoleon I men även mot det
engelska kungahuset, Fox, Pitt m.
fl., 1943.
Gillstad [j-], församling i örlösa
kommun i n.v. Västergötland,
Skaraborgs län, 446 inv. 1954.
Gillt gods, juridisk term: felfritt gods.
Gillöga, obebodd grupp av mestadels
skoglösa skär i Rådmansö kommun,
Stockholms n. skärgård.
Gilson [sjilså“K’], Étienne (f. 1884),
fransk filosofihistoriker,
auktoritativ kännare av skolastikerna,
särskilt Thomas av Aquino.
Gimignano [djiminja’nå], San G.,
liten stad i Italien, prov. Siena.
Berömd för sina tretton gotiska
för-svarstorn inuti staden.
Gimle. 1. I nordisk mytologi den
guld-täckta sal, där de rättsinniga få bo
efter Ragnarök. — 2. Namn på
Quislings residens vid Oslo 1941—45.
Gimmersta, gods i Juli ta kommun, v.
Södermanlands län, med
huvudbyggnad från 1700-talets början.
Gimo. 1. Bruk i Olands kommun,
n.ö. Uppland, s.v. om östhammar.
Förr ett av Dannemoraverken, nu
främst träindustri. Gimo bruk
an-lades 1615 för Kronans räkning. Det
övertogs 1643 av Louis De Geer,
som där anlade den första
hammaren, 689, 3594. — 2. Brukssamhälle
och järnvägsknut vid G. 1, 1 044 inv.
1951. Bruksherrgården, uppförd 1763,
övertogs 1935 av en inom
högerpartiet bildad stiftelse och utnyttjas nu
av Högerns medborgarskola, 3405 K.
Gimsöy, en av Lofotenöarna, Norge,
47 km2.
Gimån, flod i Medelpad, biflod till
Ljungan, från Revsunden i
Jämtland. 170 km lång. Dess lopp är
typiskt för de oregelbundna
avloppsförhållandena i inre Norrland.
Gin [djin], olika sorters engelskt
sädesbrännvin, torra (dry) eller
sötade, kryddade med enbär eller annat.
Torr gin framställes numera även i
Sverige.
Gina, talja med minst tre skivor i
vardera blocket.
Ginbalk [ji’n-J, heraldiskt namn på
snedbjälke som går från övre
vänstra till nedre högra hörnet i en
vapensköld.
Ginderup [gin’nar-J, by i n.v. Jylland
s.v. om Thisted med Nordens största
samling av husgrunder, mer än 30
gårdar, från äldre järnåldern.
Ginger-beer [djin’dja bi’a],
Ginger-ale [-e’l], eng., läskedryck,
smaksatt med citron och ingefära.
Ginger-nuts [djin’dje nats], eng., små
pepparkakor.
Gingi’va, lat., detsamma som
tandkött.
Gingri, församling i Fristads kommun
i mellersta Västergötland, Älvsborgs
län, 756 inv. 1954.
Ginkgo [g-], klass nakenfröiga växter,
det enda kvarlevande släktet av
gruppen Ginkgoales, som under
ju-raperioden var rikt representerad i
jordens flora. G. växer i Ostasien
och betraktas i Kina som helig. Ser
ut som ett lövträd med
långstjäl-kade blad, som ha tvåflikig skiva.
G. användes mest som
prydnads-träd, 1997.
Ginnungagap [j-J, det gapande svalg,
som enligt nordisk myt fanns före
världens skapelse, 3251.
Ginst [g-], Genis’ta, släkte av
familjen ärtväxter, buskar eller
halvbuskar med gula blommor. I Sverige
växa vilt fyra sällsynta arter, av
vilka färgginst stundom odlas som
prydnadsväxt och förr brukades som
material för gulfärgning.
Ginstkatt, se Genett.
Ginstyckad sköld, vapensköld,
diago
nalt skuren från övre vänstra till
nedre högra hörnet.
Giocoso [djåkå’så], italiensk
musikterm; skämtsamt, lekfullt.
Gioliffi [djiå-j, Giovanni (1842—1928),
italiensk statsman. Var flera gånger
regeringschef, stred för försoning
med Frankrike och påvestolen samt
var mot Italiens inträde i
världskriget. Spelade sedan ingen politisk
roll.
Giona, bergstopp n. om Korintiska
viken, Grekland, 2 512 m.
Giono [djiånå’], Jean (f. 1895), fransk
författare. Skildrar böndernas liv i
Sydfrankrike med primitivistisk
naturentusiasm och avsky för den
moderna stadskulturen. Bland hans
verk märkas bl. a. Må min glädje
vara (1935, sv. ö. 1944) och Les
vraies richesses (1936), Husaren på
taket (sv. ö. 1954).
di Giorgio Marti’ni [djår’djå],
Fran-cesco (1439—1502), en av
ungrenässansens ledande konstnärer i Siena,
arkitekt, målare och skulptör. G.
uppförde bl. a. kyrkan Madonna
del Calcinajo i Cortona, där
inflytande från Alberti är märkbart.
Han författade även en berömd
arkitekturtraktat, jämte Albertis
traktat den viktigaste under
ungrenässansen.
Giorgione [djårdjå’ne], egentligen
Giorgio (1477 eller 78—1510), italiensk
målare, en av det venetianska
renässansmåleriets största mästare och
vid sidan av Tizian, vars lärare han
var, dess mest betydande kolorist.
G:s konst betecknar det
venetianska måleriets övergång från
ungrenässans till högrenässans. Bland G:s
få säkra arbeten märkas Stormen
(Venedig) med en dramatisk
land-skapsskildring som förebådar
Tinto-retto, en altarmålning i katedralen
i Castelfranco samt Slumrande
Venus (Dresdengalleriet), på vilken
Tizian delvis utfört landskapet, 1820,
2401, pl. vid art. Italiensk konst.
Giorgi-systemet [djår’dji-j, ett efter
italienaren Giorgi uppkallat
praktiskt enhetssystem, besläktat med
cgs-systemet. Dess grundenheter äro
1 meter för längd, 1 kg för massa
och 1 sekund för tid. I G. blir
kraftenheten 1 kgm;’9,81 s2 = 0,102
kp och kallas 1 newton (N).
Fördelen med G. består i att det på ett
elegant sätt sammanbinder
mekaniska och elektriska enheter, enär 1
Nm = 1 joule (wattsekund). G.
benämnes även mks-systemet. Det
uppställdes 1901, — 2410.
Giornale dTta’lia [djårna’le], italiensk
tidning, utgiven i Rom, grundad
1901. Liberal till 1926, varefter den
under fascismen med Virginio Gayda
som redaktör blev snråkrör för
Mussolinis utrikespolitik. Nedlagd
1943—46 men återuppstod 1947
under ledning av Santi Savarino.
Giotto [djåt’å], di Bondo’ne (1266 el.
76—1337), florentinsk målare, den
egentlige skaparen av det måleri
som förde fram till renässansen. G.
frigjorde sig från den medeltida
yt-stilen genom sina plastiskt
modellerade gestalter och sitt av ljus och
skugga gestaltade rumsdjup. Hans
mest kända verk äro freskerna i
Arenakapellet i Padua (1305—07)
och i Sancta Croce i Florens. Som
arkitekt uppförde G. kampanilen till
domen i Florens, 1017 B, 1390, 1390
B, 1817, 2401, pl. vid art.
Målarkonst.
Giovan’ni [djå-], ital., Johannes.
Gipa, gippa, att vid segling i
undan-vind skifta över ett snedsegel från
den ena sidan till den andra. Jfr
Kovändning.
Gips, kalciumsulfat, förekommer som
4252
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
