Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gir ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GIR
mineral. Vid upphettning till 130°
bortgår kristallvattnet och s. k.
bränd gips återstår, vilken efter
ut-rörning med vatten hårdnar till fast
massa. Teknisk och konstnärlig
användning för avgjutningar, samt i
förbandstekniken vid benskador
m. m.
Gi’r [j-J, riktningsförändring hos ett
gående fartyg. — Gi’ra, sätta ny
kurs.
Giraff släktet. Giraffa, tillhör familjen
giraffdjur. Hithörande former bruka
sammanföras till en enda art,
giraffen, G. camelopa’rdalis. Denna, som
numera förekommer endast på
ostafrikanska sjöplatån, har en
hjäss-höjd av 6 m men kan med sin
masklika tunga nå ännu högre, när
den betar löv i paraplyakacians
krona, 722 B, 1391, 1391 B, 1698.
Giraff djur [sji-], Giraff’idae, en
familj bland idisslarna, omfattar
giraffsläktet och okapin, se dessa ord.
Girandole [sjiransdål’], fr. 1.
Fler-armad ljusstake. — 2. örhänge med
grupp av ädelstenar. — 3.
Fyrver-kerisol (eldhjul), särskilt
festfyrverkeriet i Rom på
författningsda-gen den 2 juni.
Girardon [sjirardåns’], Francois (1628
—1715), fransk bildhuggare, en av
de främsta franska
barockskulptörerna under Ludvig XIV. Utförde
bl. a. gruppen Apollon och
nymferna (1666—75) samt reliefen Dianas
bad m. m. i Versailles, Richelieus
gravvård i Sorbonnekyrkan (1694)
och en ryttarstaty av Ludvig XIV
(1699) på Place Vendöme i Paris,
förstörd under franska revolutionen,
bevarad i liten modell, 373, 374 B.
Girardot [chirar3å’t], flodhamn i
Colombia, Sydamerika, vid
Magdalena-floden, med järnväg till Bogotä, 622.
Giraud [sjirå’], Henri (1879—1949 h
fransk general. Tillfångatogs på
franska nordfronten i maj 1940 av
tyskarna, men lyckades 1941 fly,
först till Frankrike och 1942 till
Alger, där han blev överbefälhavare
över de franska styrkorna. Efter
Darlans död, julen 1942,
överkommissarie och överbefälhavare i
Franska Nordafrika och de Gaulles
»medledare» av befrielseutskottet.
Avgick 1943 efter slitningar med de
Gaulle och lämnade 1944 även
överbefälet. Utgav Un seul but, la
vic-toire (1949), 3749 B.
Giraudoux [sjirådo’], Jean (1882—
1944), fransk författare, diplomat
och 1939—40 propagandachef i
in-formationsministeriet. Efter några
romaner i impressionistisk och
preciös stil, t. ex. Bella (1926),
övergick G. till dramatiken, först genom
att dramatisera sin roman Siegfried
(1928, sv. ö. 1929), sedan med de
även i Sverige spelade Amphitryon
38 (1929) och Trojanska kriget blir
inte av (1935, sv. ö. 1938),
fantasirika moderniseringar av antika
myter.
Girering [ji-], betalningstransaktion
genom överföring från en persons
girokonto till en annans. Genom G.
kunna betalningar verkställas utan
användande av kontanter. — Jfr
Giro, 1392.
Giresta, församling i Lagunda
kommun i s. Uppland, Uppsala län, 273
inv. 1954.
Girgenti [djirdjen’ti], numera
Agri-gento, italiensk stad på s.v. kusten
av Sicilien, 40 941 inv. 1951. Ruiner
efter den antika staden Agrigentum,
grekernas Akragas.
Girland, fr. guirlande, flätad ranka
av blommor, blad, papper m. m.
— Även ornament av denna form.
Girl friend [gal frend], eng.,
flickvän, en ung mans väninna.
Girlscout [gal-skäd’t], eng., flickscout.
Giro [sv. uttal ji’rå eller gi’rå,
italienskt uttal dji’rå] (it., omlopp),
även giroräkning, bankkonto, avsett
att användas till girering. Viktigast
i Sverige postgirorörelsen.
Affärsbankernas s. k. kredit i räkning
utgör även exempel på G., 1392.
Girodet-Trioson [s j irådä’-triåsån«’],
Anne Louis (1767—1824), fransk
målare, elev till David och Gros.
Valde för den romantiska skolan
karakteristiska ämnen, bl. a.
inspirerade av Chateaubriand, t. ex.
Åtalas gravläggning (1808), vilka
han emellertid behandlade i
enlighet med den klassiska skolans
program, 2425 B.
Gironde [sjiråns’d], Garonnes
mynningsvik, även franskt departement,
med betydande vin- och
rågproduktion, 10 726 km2, 896 517 inv. 1954.
Huvudstad Bordeaux, 1142.
Gironden [sji-], namn på en
vänsterfraktion under franska
revolutionen. Medlemmarna kallas girondister
eller brissotiner, efter Brissot. Det
var främst G. som drev till
krigsförklaringen mot Österrike 1792. G.
motarbetade vänstern och
medverkade endast motvilligt till konungens
avrättning. Dess makt bröts under
skräckväldet hösten 1793, då de
främsta ledarna avrättades, 1156.
Girs, Ægi’dius (d. 1639),
krömkeskri-vare, författare till Konung
Gus-taffs I och konung Erichs XIV
chrönikor och Konung Johan III:s
chrönika.
Gislaved, köping i Jönköpings län, v.
Småland vid Nissan. 6 323 inv. 1954.
Här har Svenska Gummifabriks AB
sina fabriker. Även
läderremsfabri-ker och garverier m. m. 1952
inkorporerades Bosebo och Våthult,
3111 K.
Gislén, Torsten (1893—1954), zoolog,
från 1932 professor i zoologi i Lund.
G. företog forskningsresor till
England, Japan, Hawaii, Califomien och
Donaustaterna och utgav bl. a.
skrifter berörande marin sociologi,
systematik, ekologi, djurgeografi
och evolutionshistoria. Även flera
resebeskrivningar.
Gisle Surssons saga [j-], isländsk
släktsaga från omkring 1200 om en
man som av ättkänsla drives till
dråp, blir fredlös och vistas i öde
trakter, sysselsatt med drömmar
och diktning tills han själv blir
dräpt (sv. ö. 1936).
Gislöv, kommun i s.v. Skåne,
Malmöhus län, 2 016 inv. 1954. Bildad 1952
genom sammanslagning av Bösarp,
Dalköpinge, Gislöv, Gylle och
Kyr-koköpinge.
Giss, den med ett halvt tonsteg höjda
tonen g.
Gisseberget, ett av taffelbergen på
Falbygden i Västergötland, 3774.
Gissel. 1. Piska, särskilt om ett slags
redskap för botgöring eller
bestraffning. — 2. I överförd bemärkelse
plågoris, straff. — 3. Benämning
på större flimmerhår.
Gisseldjur, se Flagellater, 2674, 3599.
Gissing [gis’s-], George (1857—1903),
engelsk författare. Hans romaner,
som något påminna om Dickens,
skildra samma proletära existenser
som denne, men på ett mera
naturalistiskt och pessimistiskt sätt. Hans
numera kanske mest levande bok
är den förklätt självbiografiska
Private papers of Henry Ryecroft
(1903, sv. ö. 1929).
Gisslan, person eller grupp av
personer, som en krigförande part tagit
i förvar som säkerhet för att
motparten skall fullgöra vissa
förpliktelser eller låta sig tvingas till vissa
–––––––––––– GJUTJÄRN
eftergifter. — Även säkerhet i
allmänhet, pant.
Giss-moll, tonart förtecknad med 5
kors (för f, c, g, d och a).
Parallelltonart är H-dur.
Gistad, församling i Åkerbo kommun
i n.ö. Östergötlands län, 661 inv.
1954.
Gitagovinda, indisk dikt av Jayadeva
(1100-talet), som i glödande färger
skildrar Krishnas och Radhas
kärlek och har blivit föremål för en
mängd symboliska tolkningar.
Gitana [chita’-], sp., zigenerska;
zige-nardans. — Gita’no, zigenare.
Gitarr, ett stränginstrument (knäpp
-instrument), numera i regel försett
med sex strängar. Klanglådan har
flat över- och undersida och
insvängda sidor samt är försedd med
en hals, vars överända är lätt
bak-åtböjd. G., behandlad som
ackordinstrument, har genom sin
lättspelt-het blivit ett verkligt
folkinstrument. Redan på 1200-talet fanns G.
i Spanien. Vår tids främsta gitarrist
är spanjoren Andrés Sego via
å’-J,
2386.
Gitter (ty. Gitter, galler). Ordet [-användes inom fysiken dels för att
beteckna optiska anordningar i form
av fint ritsade speglar för spektrai
-analys eller det nätverk som
molekylerna i en kristall bilda, och dels
som synonym till galler (i
elektronrör).
Giurgiu [djor’djo], stad vid Donau i
s. Rumänien, 37 000 inv. 1941. Svårt
skadad av jordbävning i nov. 1940.
Giz’e, stad i övre Egypten, på V.
stranden av Nilen, mitt emot Kairo,
68 520 inv. 1947. V. om staden ligga
de stora pyramiderna och sfinxen,
769 B, 771 K.
Gjall, i nordisk mytologi dödsriket»
gränsflod, varöver Gjallarbron för.
Gjallarhorn, i nordisk mytologi: l.Det
horn, i vilket Heimdal skall blåsa
vid Ragnarök för att sammankalla
gudarna. — 2. Enligt Snorre jätten
Mimers dryckeshorn, Vishetens horn.
Gjellerup [gä?-], Karl (1857—1919),
dansk författare. Från Brändes’
kulturradikalism övergick han till en
romantisk, tyskpåverkad idealism
och hans senare produktion visar
starka intryck av indiskt tänkande.
Bland hans romaner må nämnas
Minna (1889, sv. ö. 1926), Kvarnen
(1896, sv. ö. 1926), Pilgrimen
Ka-manita (1906, sv. ö. 1908) och Den
gyllene grenen (1917, sv. ö. 1929).
1917 fick han nobelpriset
tillsammans med H. Pbntoppidan.
Gjerstad, Einar (f. 30/10 1897),
arkeolog, 1935—40 föreståndare för
svenska institutet i Rom, professor i
klassisk fornkunskap och antikens
historia i Lund från 1939. Har bl. a.
företagit och lett omfattande
grävningar på Cypern, den s. k.
Cypern-expeditionen (se d. o.). Bland hans
skrifter märkes Sekler och dagar,
(1933), 143, 638.
Gjukungar eller Niflungar kallas i den
äldre Eddan och Volsungasagan
konung Gjukes och Grimhilds barn
Gunnar, Hogne, Guttorm och
Gudrun. G. omtalas även i
Nibelungen-lied. Gjuke är en förvrängning av
Gibica, en burgundisk härskare på
400-talet.
Gjutflaska, järnram som bildar hölje
till gjutform av sand.
Gjutjärn, starkt kolhaltigt järn, främst
s. k. gråjärn, som användes för
gjutning. G. för gjutning av
maskingods innehåller vanligen ca 3 %
kol, 1,5 % kisel, 0,5 % mangan och
möjligast små mängder av svavel
och fosfor. G. beredes (vanl. i
kupolugn) av tackjärn genom tillsats
4253
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
