Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gjutning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GJUTNING
GLASBJÖRK
av legeringsämnen och eventuellt
något mjukjärnsskrot.
Gjutning, det förfarande vid vilket ett
flytande ämne får stelna i en form,
vars struktur den då avbildar. G.
av metaller sker antingen i
sandform (gjutjärn, rödgods, mässing,
magnesium, silumin osv.) eller i
kokiller av gjutjärn eller stål
(aluminiumlegeringar, zink, bly etc.).
Vid pressgjutning pressas den
smälta massan (vanligen zink- el.
aluminiumlegeringar) in i en precisions
-mässigt utförd kokill med stor
hastighet och under kraftigt tryck.
Gjutstål, äldre benämning på
degel-stål.
Gjöa [j-], namn på det fartyg
varmed Amundsen företog sin
polarexpedition 1903—06; nu uppställt
i Golden Gate Park, San
Francisco, 93, 95 B.
Gjöres, Axel (f. 11/11 1889),
kooperatör, ämbetsman, politiker.
Generaldirektör i Kommerskollegium sedan
1938, folkhushållningsminister 1941
—47, handelsminister 1947—48.
Ordförande i Föreningen Norden 1945—
49. Ledamot av F. k. 1943—50. Har
publicerat ett flertal skrifter om
kooperation.
1. Gjörwell, Carl Christopher (1731—
1811), författare, historiker,
tid-skriftsutgivare av bl. a. Svenska
Mercurius och Samlaren, förläggare,
bokhandlare och outtröttlig
brevskrivare. G. är en typisk
representant för det senare 1700-talets
borgerliga sentimentalitet, närd av
gess-nerska herdeidyller och herrnhutisk
fromhet. Har haft en viss betydelse
för de förromantiska och romantiska
skalderna i Sverige.
2. Gjörwell, Carl Christoffer (1766—
1837), son till C. C. G., arkitekt,
elev till Desprez, en av de främsta
företrädarna för den nyklassiska
arkitekturen i Sverige. Bland hans
verk märkas Drottningens paviljong
på Haga, Gamla Akademihuset i
Åbo (1803—05; nu Hovrätt) och
Garnisonssjukhuset i Stockholm
(1817—34), 3325.
Gjövik [jö’-l, norsk stad i Oplands
fylke vid Hunnselvens mynning i
Mjösa, 6 080 inv. 1950.
Kraftstationer och industri, margarin m. m.
G-klav (^L ) eller violinklav är ett
tecken, som, anbragt i början av ett
notsystem, ger nyckeln till hur de
efterföljande noterna skola läsas.
Dess största slinga omsluter
systemets andra linje nedifrån räknat och
anger, att tonen »ettstrukna g»
skall tecknas på nämnda linje.
Gla, två sjöar i s.v. Värmland, övre
och Stora G., respektive 163 och
141 m ö. h., tillsammans 48 km2,
avrinna till Glavsfjorden.
Glace (fr., is) eller glass, dessert av
frusen saft eller grädde, avsmakad
med fruktsaft, vanilj, choklad, kaffe
e. dyl. Jfr Coupe.
Glace’ra, se Glasyr.
Glaciala bildningar,
erosionsföreteel-ser och avlagringar, uppkomna
genom glaciärers och inlandsisars
verksamhet. Kunna tillhöra vitt
skilda nedisningsperioder (de
prekamb-riska, den devoniska,
permokarbo-niska och kvartära). G. avse i
allmänhet blott dem som bildats under
den kvartära nedisningen.
GlacifluviaTa bildningar, detsamma
som isälvsavlagringar, 1856.
Glaciologi, vetenskapen om
glaciä-rerna ur fysikalisk, klimatologisk
och geomorfologisk synpunkt.
Glaciä’r, jökel, isström, som långsamt
glider nedåt dalarna, 339 B, 1394,
1395 B.
Glaciä’rälv eller glaciärbäck, isälv,
vattendrag på glaciärens botten, avför
smältvattnet och utmynnar i en
tun-nelliknande öppning, glaciärporten.
Glada, Mil’vus mil’vus, en av våra
största dagrovfåglar, längd 64 cm,
vingbredd 150 cm, brun, med lång,
kluven stjärt. Vid sekelskiftet var
G. ej sällsynt i s. och mellersta
Sverige men har genom hänsynslös
förföljelse blivit det. Fridlyst, 2878.
Glada änkan, operett av Franz Léhar
(1905, uppförd i Stockholm l:a ggn
1907), 2583.
Gladbach, se Mönchen-Gladbach.
Gladbeck [gla’t-], industri- och
gruvstad i Ruhrområdet, Westfalen, v.
Tyskland, 75 200 inv. 1952.
Gladhammar, kommun i n.ö.
Småland, Kalmar län, 4 385 inv. 1954.
Bildad genom sammanslagning av
Gladhammar, Törnsfall och
Väst-rum.
Gladiator (lat. gla’dius, svärd), i det
gamla Rom frivilliga duellanter
(tve-kämpar), ursprungligen krigsfångar,
sedan förbrytare och slavar.
G.-kamp omnämnes tidigast 264 f. Kr.
men blev fram emot vår
tideräknings början allt vanligare. Deras
strider försiggingo i särskilda
byggnader, s. k. amfiteatrar, och
anordnades av ämbetsmän eller enskilda.
Det fanns t. o. m. gladiatorskolor.
Under kejsartiden kämpade
gladiatorer även mot vilda djur, 2852.
Gladiolus, släkte av familjen
svärds-liljeväxter med vackert färgade
blommor i ensidiga, täta ax och med
svärdlika blad. Hemmahörande i
Sydafrika, men många arter odlas
hos oss.
Gladkov [glatkå’f], Fjodor (f. 1883),
rysk författare, väckte uppseende
genom romanen Cement (1926; sv. ö.
1927), en skildring av det
industriella återuppbyggnadsarbetet inom
Sovjetunionen, 2910.
Gladsax, församling i Simrishamn.
1 172 inv. 1954.
Gladstone [glädstan], William Ewart
(1809—98), engelsk statsman, invald
i underhuset 1832, frihandelsvän,
finansminister 1853—55 och 1859—
66, ledare för det liberala partiet,
regeringschef 1867, verkade för
jordreformer på Irland, störtades pä
grund av sin ivriga utrikespolitik
1874, åter regeringschef 1880—85,
1886 och 1892—94, misslyckades i
försöken att ge Irland självstyrelse
(home-rule), genomdrev 1884 års
rösträttsreform, motsatte sig
rustningspolitiken. G. var djupt
moralisk och en stor vältalare, 1397.
Glafsfjorden, sjö i v. Värmland, 102
km2, 45 m ö. h., största djup 36 m.
Avrinner genom Byälven till
Vänern, 3763 K.
Glagolitiska alfabetet, den skrift
varmed de äldsta fornslaviska texterna
äro skrivna. Undanträngdes av
ky-rilska alfabetet, se d. o.
Glamorganshire [glamå’gansja],
grevskap i s. Wales, England, vid
Bris-tolkanalen. 2 016 km2, 1 207 000 inv.
1954. Huvudstad Cardiff.
Glamour girl [gläm’a göl], eng.,
eggande ung kvinna, speciellt i
amerikansk film och revy.
Glan, sjö i n. Östergötland, begränsad
i v. och n. av mäktiga
förkastnings-branter, 21 m ö. h., 75 km2, 18 m
djup. Genomflytes av Motala ström.
Gland, maskinelement i form av en
cylindrisk hylsa, avsedd att
uppträdas på en axel, t. ex. för att
fördela trycket på en tätande
packning omkring axeln.
Glandel (lat. glan’dula), körtel eller
körtelcell hos växter, dels inre.
dels yttre, i senare fallet ofta med
skaft, glandelhår, klibbhår. — G.
avsöndrar ämnen av skilda slag,
såsom socker, harts, olja, slem.
Glan’dula, lat., körtel.
Glansbaggar, grupp av skalbaggar, till
vilken bl. a. den i Sverige vanliga
skadliga rapsbaggen hör.
Glanser, benämning på en del svavel
-haltiga mineral, med tydlig
metallglans och ringa hårdhet.
Glanshammar, kommun i n. Närke,
Örebro län, 4 704 inv. 1954, kyrka
från 1200-talet med väggmålningar
från 1500-talets slut, 2584 K.
Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Glanshammar, Götlunda,
Lillkyrka, Rinkaby och Ödeby.
Glanspapper, ett papper som är
lackerat och starkt glättat.
Glanshammarfyndet, se Hasslefyndet.
Glansstarar, gemensamt namn på en
del afrikanska starar med vackert
metallglänsande fjäderskrud
tillhörande olika släkten, t. ex.
stålglans-starar och stjärtglansstarar, 1277.
Glareanus, Henricus (1488—1563),
schweizisk musikteoretiker. Genom
sin skrift Dodecachordon (1547)
jämnade G. bl. a. vägen för senare
tiders dur- och molltonarter.
Glar’neralperna, det schweiziska
alp-området mellan Reuss och Rhen.
Når i Tödi 3 623 m ö. h.
Gla’rus [-os], kanton i ö. Schweiz
mellan Rhens och Limmats
dalgångar, ett alpland med Glarneralperna
och Tödi, 3 623 m. 684 km2, 38 509
inv. 1953, tysktalande. Huvudstad
Glarus vid Linth med 5 000 inv.,
876 B, 2955 K.
Glas, en genomskinlig, amorf
blandning av alkalisilikater och silikater
av kalcium, bly, aluminium eller
andra metaller, framställd genom
smältning vid hög temperatur.
Beroende på de olika metaller, som
ingå i silikaterna, erhåller glas
olika fysikaliska egenskaper. —
Nat-ronglas, eller fönsterglas,
innehåller silikater av natrium och kalcium
samt en mindre mängd aluminium.
Spegelglas är ett natronglas fritt
från aluminium. Utbytes kalcium
mot bly erhålles bly glas, som är
tungt och lättsmält. Dessutom
finnas vissa specialglas, t. ex.
kvartsglas, innehållande ren SiOs,
boro-silikatglas, innehållande bor,
natrium och aluminium (jfr Jenaglas),
samt de för optiska ändamål
använda flint- och kronglasen, som
äro ett kaliumblyglas respektive ett
mycket rent natronglas, 1398.
Glas, tidberäkning till sjöss,
uppkommen ur bruket med halvtimmes
timglas ombord. Dygnet indelas i sex
fyratimmarsvakter, omfattande åtta
glas (halvtimmar): första vakten 20
—24, hundvakten 0—4, dagvakten
4—8, förmiddagsvakten 8—12,
mid-dagsvakten 12—16 och
eftermiddagsvakten 16—20. 6 glas motsvarar
följaktligen på hundvakten kl. 3,
på dagvakten kl. 7, på
förmiddagsvakten kl. 11 osv. Markeras med
slag på en skeppsklocka.
Glasberget. Uttrycket sitta eller
komma på G. (dvs. ej bli gift) är
hämtat från ett germanskt, från Asien
övertaget sagomotiv: prinsessan,
som sitter på toppen av G. och
endast låter sig erövras av den som
kan rida uppför berget.
Glasbjörk, Bet’ula pubes’cens eller
odora’ta, härdigt, ljusälskande träd,
vars vingade nötter spridas med
vinden. G. är skogens pionjär på
kalmarker, följde inlandsisen i
spåren och bildar trädgränsen i
fjällen. Den har trubbigare blad, lösare
ved och bättre näver än
masur-björken.
4254
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
