Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Glödgning ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GLÖDGNING
GODE
Glödgning, upphettning till minst
550° C av ämne med högre
smält-punkt.
Glödhoppa, maträtt, halstrade eller
griljerade skivor av torkat får lår.
Glödkato’d, elektrod som vid elektrisk
upphettning till röd- eller vitvärme
skall avge elektroner. G. kan vara
direkt eller indirekt strömuppvärmd.
I moderna radiorör osv. är G.
vanligen belagd med t. ex. bariumoxid,
som har förmåga att avge
elektroner redan vid ca 600° temp. Större
sändarrör, liksom även röntgenrör,
använda G. av ren volfram, som
hålles upphettad till ca 2 300°.
Glödlampa, belysningsanordning, vars
ljuskälla består av en elektriskt
upphettad kol- eller metalltråd.
Utvecklades till teknisk användbarhet
1879 samtidigt av Th. A. Edison t
USA och J. W. Swan i England.
Den dragna volframglödtråden
infördes 1910 av amerikanen W. D.
Coolidge, 324, 325 B.
Glödljus, ljuset från en glödande
kropp som upphettats med tillhjälp
av en icke eller endast svagt
lysande låga. Hit hör främst
Auer-Ijuset samt det ålderdomliga
kalk-Ijuset enligt Drummond.
Glödning, den ljusstrålning som
utgår från en kropp, som uppvärmts
till minst 550°, först i form av
röd-glödgning, vid över 1 200°
vitglödg-ning. Dessa temperaturer äro något
olika för olika ämnen. Avvikelserna
äro särskilt stora för vissa
metalloxider, t. ex. av cerium och torium.
Jfr Gasglödljus.
Glödspån, hammarslagg eller
valssin-ner, det oxidskikt, som uppkommer
då glödande järn får reagera med
luftens syre. G. har
sammansättningen FesOt.
Glödstrumpa, se Gasglödljus, 325 B.
Glömminge, församling i Torslunda
kommun på v. Öland, Kalmar län,
602 inv. 1954.
GM, förkortning för
Götalandsmäster-skap.
G. M., förkortning för General
Motors Corporation, se detta ord.
GMA, fabriksmärke och förkortning
för Grafiska Maskin AB, Stockholm
och Trollhättan, tillverkare bl. a.
av tryckpressar.
G-moll, tonart förtecknad med 2 b
(för h och e). Parallelltonart är
B-dur.
G. M. T., förkortning för Greenwich
Mean Time, dvs. normaltiden i bl. a.
England. Är förskjuten 1 tim. efter
svensk normaltid.
Gmünd [gmynt], stad i
Baden-Würt-temberg, s. Tyskland, vid Neckars
biflod Rems, med medeltida kyrkor.
20 000 inv. 1933. Textil- och
bijou-teriindustri.
Gnagare, Roden’tia, däggdjursordning
med mejselformiga framtänder,
vilka tillväxa hela livet. G. omfattar
mer än tredjedelen av nu levande
landdäggdjur och indelas i talrika
familjer, bland vilka bäverdjur,
ekorrdjur, hardjur, råttdjur,
sov-möss och springråttor äro
representerade i Sverige, 752.
Gnapha’lium eller Antenna’ria, släkte
av familjen korgväxter med 8 arter
i Sverige, bland dem kattfot. Hit
hör även Alpernas edelweiss.
Gnarp, kommun i n.ö. Hälsingland,
Gävleborgs län, 3115 inv. 1954, —
1897 K.
Gnarpån, å i n. Hälsingland.
Gnathosto’mer, ryggradsdjur med
käkar, den ena av de två
huvudgrupper, i vilka moderna paleontologer
indela ryggradsdjuren.
von Gneisenau [gnai’sanao], August
Neithardt (1760—1831), greve, tysk
militär, fältmarskalk 1825. Såsom
biträde åt Scharnhorst 1807—09
deltog han i organisationen av den
preussiska armén och som
general-stabschef i Blüchers stab efter
Scharnhorst 1813—15 var det främst
hans förtjänst att kriget mot
Napoleon slutade med dennes
fullständiga nederlag. Atterboms vän.
Gnejs, kristalliniska, tämligen
grovkorniga, metamorfa bergarter,
huvudsakligen uppbyggda av kvarts
och fältspat jämte glimmer,
amfi-bol eller pyroxen, 1858 B.
Gnejsgranit, övergångsform mellan
gnejs och granit.
Gne’sen, se Gniezno, 2696.
Gnesta. 1. Kommun i mellersta
Södermanland, Södermanlands län.
3173 inv. 1954. Kommunen bildad
1952 genom sammanslagning av
Frustuna och Kattnäs. — 2.
Muni-cipalsamhälle i G. 1 vid Frösjön,
s.v. om Södertälje, 1715 inv. 1954.
Handelscentrum, smärre industrier,
3405 K.
Gnetter, ägg av löss. Huvudlusens G.
sitta fastklibbade vid hårstrån. De
avlägsnas med finkam och håret
tvättas med sabadillättika.
Gniezno [gnjä’snå], Gnesen, stad i
i v. Polen, 30 292 inv. 1946. En av
Polens äldsta städer, från år 1000
ärkebiskopssäte. Polens största
katedral från 1300-talet. De polska
kungarnas kröningsstad till 1320.
Sockerindustri, garverier, 2696.
Gnistan, sällskap i Göteborg, stiftat
1878 för intellektuell och
konstnärlig samvaro.
Gnistfångare, gnistsläckare, nät eller
annan anordning på skorstenar,
främst ånglokens, för uppfångande
och släckning av glödande gnistor.
Gnistinduktor, 1261, se även
Induk-tionsapparat.
Gnoding, se Knorrhane.
Gnom (grek. gno’me [gnå’me],
förnuft, insikt). 1. Inom alkemin
uppkommet namn på dvärgliknande
varelser, som bodde i jordens inre och
stodo i förbund med naturens
element. — 2. Kortfattad sentens eller
tänkespråk, ofta i poetisk form. —•
Gnomisk poesi, tanke- eller
ord-språkspoesi, odlad speciellt av
greker och romare.
Gno’mon, primitiv tidmätare, som
bestod av en lodrät stav, varmed man
genom att uppmäta skuggans
kortaste längd kunde bestämma
mid-dagslinjen och härefter på samma
sätt som vid solvisare övriga tider
på dagen.
Gnosjö, kommun i v. Småland,
Jönköpings län, 6 482 inv. 1954.
Betydande småindustri. Kommunen
bildad 1952 genom sammanslagning av
Gnosjö, Kulltorp, Källeryd, Kävsjö
och Åsenhöga, 3111 K, 3112.
Gnosticism (grek. gno’sis, kunskap),
mystisk kristen åskådning under
andra århundradet e. Kr., som i sig
upptog traditioner från förkristna
mysteriekulter. Gud uppfattades
som opersonlig urkälla från vilken
utströmma personligt gestaltade
eo’ner, av vilka Kristus, vars
inträde i världen innebär befrielse
för de av materien fångna andarna,
är den främsta. Världsskaparen
kallades demiurgen, 3213.
Gnothi seauton’, grek., »känn dig
själv», inskrift på Apollotemplet i
Delfi.
Gnu, Connochae’tes, afrikanskt
anti-lopsläkte med två arter. Strimmig
G., C. tauri’nus, i Östafrika, liknar
en häst genom sin mule, man och
svans, 113, 113 B, 722 B, 723.
Gnuggsten, detsamma som Mylonit.
Gnupa, konung av svensk ätt i
Sles-vig på 900-talet. Föll i strid mot
danskarnas konung Gorm den gamle.
På hans gravhög reste hans hustru
Asfrid två berömda runstenar vid
Vedelspung i Slesvig.
Go’a [gå’a], portugisisk besittning i
Främre Indien på Malabarkusten.
Tillsammans med Damäo och Diu
kolonin Portugisiska Indien, 3 983
km2, 637 846 inv. 1950. Erövrades
1510 av d’Albuquerque, 1727 K.
Goajira [chir’a], Sydamerikas
nordligaste halvö, v. om Maracaiboviken,
tillhör huvudsakligen Colombia,
762 K.
Gobat [gåba’], Albert (1843—1914),
schweizisk politiker och
skriftställare. Deltog i stiftandet av
interpar-lamentariska byrån i Bern, vars
direktör han var. Erhöll tillsammans
med E. Ducommun Nobels fredspris
1902.
Gobbi, Tito (f. 1913), italiensk
operasångare (baryton), har bl. a.
uppträtt i Stockholm och vunnit stor
framgång genom sina dramatiska
rollgestaltningar (Rigoletto). Även
filmskådespelare.
Gobeläng’, vävd tapet, tillverkad i
den av Ludvig XIV i Paris 1662
grundade fabriken La manufacture
des Gobelins, vilken inrymdes i ett
hus, som bebotts av en familj
Gobelins. — G. användes utanför
Frankrike som beteckning för varje
vävd tapet som utförts i
haute-lisse-eller basse-lisse-teknik, 3456.
Gobi [gå’bi], öken i Centralasien, ö.
om Tarimbäckenet. Är mest stäpp,
men även sandöknar förekomma.
Bebodd av mongoliska nomader och
kinesiska nybyggare, där oaskultur
kan bedrivas, 165, 170 K.
de Gobineau [gåbinå’], Arthur (1816—
82), greve, fransk författare och
diplomat, främst känd för sina
fantasirika och av politiker grovt
missbrukade teorier om den nordiska
rasens företräden. Mindre bekanta äro
G :s ypperliga asiatiska noveller, den
i Stockholm skrivna filosofiska
romanen Les Pleiades (1874), de
särskilt för sin tid märkliga studierna
i orientaliskt tankeliv och den i
många avseenden träffande
kulturkritiken, kanske klarast framförd i
hans omfattande korrespondens,
2802.
Go’bius, ett släkte benfiskar. Se
Smör-bultar.
Goda-Hoppsudden, bergudde i
Sydafrika, strax v. om Afrikas sydspets,
först kringseglad av Bartolomeo Diaz
1488, som kallade den Stormiga
udden, Cabo tormentoso, 14, 24 K.
Godard [gåda’r], Benjamin (1849—95),
fransk tonsättare, komponerade flera
operor, bl. a. Jocelyn (1888), ur
vilken Berceuse ofta spelas.
Goda’vari, den största floden i
Dek-kan, Främre Indien. Avflyter från
Västra Ghats till Bengaliska viken.
Betydande bevattningsområde vid
dess nedre lopp. 1 450 km lång, till
större delen segelbar, 1727 K, 1728.
Goddard [gåd’ad], Paulette (f. 3/6
1911), filmskådespelerska. Uppträdde
först som revydansös i New York,
därefter i småroller i filmfarser, där
hon upptäcktes av Chaplin, med
vilken hon en tid var gift. Med sitt
lustspelshumör och sin skönhet har
G. blivit populär i äventyrsfilmer
och farser. Filmer bl. a.: Moderna
tider (1936), Kvinnorna (1939),
Diktatorn (1940), Kitty (1946), En
idealisk äkta man (1948).
Gode, isländsk hövding med
ursprungligen både religiös och världslig
myndighet. Då hos G. all
myndighet inom ett visst område, godordet,
var samlad blev G.-institutionen,
särskilt som den var ärftlig, en
bi
4257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
