Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Godegård ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODEGÅRD
GOLDSCHMIDT ADOLPH
dragande orsak till det isländska
statslivets upplösning och
undergång.
Godegård, kommun i n.v.
Östergötlands län, 2 842 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslutning av
Godegård och Västra Ny, 3880 K.
Godehard (d. 1038), helgon, biskop i
Hildesheim, efter vilken S :t
Gott-hardspasset fått namn.
Godesberg [gå’desbärk], villastad vid
Rhen, 6 km s.ö. om Bonn. Plats för
möte mellan Neville Chamberlain
och Hitler 22—23 sept. 1938, varvid
preliminär överenskommelse
träffades i den sudettyska frågan. 44 627
inv. 1950.
Godet [gådä’], Frédéric (1812—1900),
schweizisk reformert teolog,
professor i Neuchåtel, vars
bibelkommentarer lästs mycket även i Sverige.
Godfred (d. 810), den förste med
säkerhet kände konungen över hela
Danmark. Kämpade mot Karl den
store.
Godhavn [-haun], dansk koloni på ön
Disko vid Grönlands v. kust, 300
inv., därav ett 20-tal européer.
Administrativt centrum för
Nordgrön-land. Naturvetenskaplig
forsknings-station.
Godi’va [gådai’va eller gåd’va] eller
Godgifu, gemål till Leofric, Earl of
Mercia (d. 1057). Bad enligt
legenden sin make befria Coventry från
de tyngande skatterna, vilket han
lovade att göra på villkor att hon
red naken genom staden. G. höljde
sig då i sitt långa hår och uppfyllde
sålunda löftet. Händelsen firades
årligen i Coventry 1678—1826 och
återupptogs 1951.
Godjam, landskap i det centrala
Etiopien, kring floden Abai s. om
Tana-sjön, 864.
God man, beteckning för vissa
förtroendemän med uppgift att bevaka
en persons rätt, vilken på grund av
bortovaro, omyndighet eller vissa
andra orsaker ej själv kan göra
detta, t. ex. vid bouppteckning eller
konkurs.
Godoy [gåöåi’], don Manuel y Alvarez
de Faria (1767—1851), hertig av
Al-cudia, spansk statsman. Ledde
Spaniens politik 1792—1808, varunder
han slöt förbund med Frankrike och
sökte reformera den inre
förvaltningen. Störtades samtidigt med Karl
IV och dog i landsflykt. Se Maria
Lovisa.
God save the King [gåd seiv öa king],
engelsk nationalhymn, sjungen
första gången 1745 med
musikarrangemang av T. A. Arne. Melodins
upphovsman är okänd, men dess
popularitet bevisas av att Bevare Gud
vår kung har använts till
foster-landshymn både i Tyskland, Schweiz
och Sverige.
Godtemplarorden eller I. O. G. T.,
förkortning för International Order of
Good Templars, internationell
nykterhetsrörelse, grundad i Amerika
1851. Infördes i Sverige 1879 av
baptistpastorn O. Bergström i
Göteborg, är nu den största
nykterhets-organisationen i landet. Jfr
Natio-naltemplarorden. — Godtemplare,
medlem av Godtemplarorden eller
N ationaltemplarorden.
Godthaab [-håb], dansk koloni på
s.v. Grönland, anlagd av Hans Egede
1721—28. 1 420 inv., därav 40
danskar. Administrativt centrum för
Sydgrönland, 1474.
God tro, juridiskt begrepp, som
tillerkänner den person, som mottagit
visst, särskilt orättfånget. gods,
rättsskydd, om han haft den
otvivelaktiga föreställningen, att
säljaren var behörig att sluta avtalet.
Godunov [gadonå’f], se Boris
Go-dunov, 2582, 2908.
Godwin [gåd’oin], (d. 1053),
angel-saxisk jarl, tidigt en av Englands
ledande män och nära befryndad med
Hardeknut. Sökte efter dennes död
1042 hindra det normandiska
inflytandet.
Godwin [gåd’oin], William (1756—
1836), engelsk författare och
radikal agitator, skrev politiska
traktater och populära skräckromaner.
Gift med Mary Wollstonecraft (se
d. o.). Deras dotter Mary var gift
med Shelley.
Godwin Austen [gåd’oin å’stin],
bergstopp i Karakorum, n. Indien, 8 620 m,
jordens näst högsta berg, 1727 K.
Goebbels [göb’-], Joseph (1897—1945),
Dr phil., en av de skickligaste
journalisterna, de bästa talarna och de
slugaste taktikerna bland nazismens
ledande män. Efter Hitlers
maktövertagande Reichspropagandaminister
och president för
Reichskulturkam-mer. Död genom självmord 1945 kort
före ryssarnas erövring av Berlin,
1621, 2439, 2440 B.
Goerdeler [ga’r], Karl (1884—1944),
tysk politiker, på Hitlers tid
över-borgmästare i Leipzig, anslöt sig till
motståndsrörelsen, vilken utsåg
honom till blivande rikskansler,
avrättades efter attentatet mot Hitler
1944.
van der Goes [cho’s], Hugo (omkring
1430—82), nederländsk målare,
verksam i Gent. G:s konst fullföljer den
van Eyckska traditionen och
utmär-kes av en för tiden ovanlig
uttrycksfullhet och psykologisk realism.
Bland hans verk märkas främst
Portinarialtaret i Florens och Marias
död i Brügge, 1006, 1007 B.
Goethals [gåobls], George
Washington (1858—1928), amerikansk
forti-fikationsofficer, ledde 1907—14
Pa-namakanalens fullbordande och var
1914—16 kanalzonens guvernör.
von Goethe [gö’ta], Johann Wolfgang
(1749—1832), tysk diktare, ett av
världshistoriens största genier. G:s
starkt romantiska ungdomsperiod
representeras främst av dramat
Götz von Berlichingen (1773) och
romanen Den unge Werthers
lidanden (1774, sv. ö. 1783). Han
utvecklas därefter under påverkan av
grekisk klassicism till den mognad han
förhärligar i sina romaner Wilhelm
Meisters läroår (1—4, 1795—96, sv.
ö. 1931) och Valfrändskaperna (1809,
sv. ö. 1903), i sina klassiska
dramer Ifigenia på Tauris (1787, sv. ö.
1818), Torquato Tasso (1790, sv. ö.
1819) och framför allt i Faust (I
1800, sv. ö. 1853, av V. Rydberg
1876; II 1833, sv. ö. 1872). Samtidigt
tar sig hans outtömliga vitalitet
uttryck i ett lyrikskapande som
fortsätter till hans sista år, 915, 1404,
1405 B, 2857, 3568.
Gogarten [gå’-], Friedrich (f. 1887),
tysk teolog, stridbar och skicklig
företrädare för den dialektiska
teologin, vilken med utgångspunkt hos
bl. a. Kierkegaard starkt betonar
klyftan mellan människan och Gud
och intar en polemisk attityd mot
äldre teologi av mer liberal och
human karaktär.
van Gogh [chåg], Vincent (1853—90),
holländsk målare och tecknare, en
av expressionismens banbrytare och
första företrädare. Hans första
målningar från 1880—85, t. ex.
Potatis-ätarna (1885), skildra städernas
och landsbygdens proletärbefolkning.
1886 flyttade G. till Paris, där han
tog intryck av neoimpressionisterna
och den japanska träsnittskonsten.
Från 1880-talets slut förändras G:s
konst såväl formellt som koloristiskt
i expressionistisk riktning. 1889
intogs G. på sinnessjukhus i S:t Remy,
och tog under ett sjukdomsanfall
följande år sitt liv, 1176, 1407,
1407 B, 2402, färgpl. vid art.
Målarkonst.
Gog och Magog, furstar eller folk
omtalade i bibeln, bl. a. hos Hesekiel
38:10—20:8 och i
Uppenbarelseboken 20. Vid yttersta domen skola de
komma härjande över jorden men
förtäras av eld. — Olof Rudbeck
såg i dem de nordiska folkens
stamfäder.
Go’gol, Nikolaj (1809—1852), rysk
författare, väckte först uppmärksamhet
med berättelser från sin hembygd
Ukraina, bl. a. samlingen Mirgorod
(1835, sv. ö. 1850). Med novellen
Kappan, en realistisk och samtidigt
fantastisk skildring av ryskt
tjänstemannaproletariat, inleder G. en ny
epok i sitt lands berättarkonst.
Komedin Revisorn (1836, sv. ö. 1878)
och den ofullbordade romanen Döda
själar (1842, sv. ö. 1910—14)
innehålla skarpa satiriska hugg mot det
ryska vanstyret, men särskilt det
sista verket har en långt djupare
och allmänmänskligare syftning.
Mot slutet av sitt liv kom G. att
alltmer ägna sig åt sträng askes
och metafysiskt grubbel, 2908 B,
2909 B.
Go’gra, biflod till Ganges från
Himalaya. 960 km lång. Segelbar till
Fyzabad, 1727 K.
Goji’m (hebr., folk), användes i
judiskt språkbruk, som beteckning för
icke-judar. — Go’j, detsamma som
en icke-jude.
Gokstadsskeppet, vikingaskepp från
omkring 900 e. Kr., funnet 1880 i
gravhög vid Gokstad i Norge.
Skeppet är ca 24 m långt och 5 m brett,
längs relingen sutto 32 sköldar. G.
förvaras på Bygdöy-museet i Oslo,
3686.
Gokt jasjön, sjö i s. Kaukasus,
Arme-nien, 1 925 m ö. h., 1 393 km2, 120
m djup. Avrinner genom Aras till
Kaspiska havet.
Golconda, se Golkonda.
Goldberg, Szymon el. Simon (f. 1909),
polsk violinist, har sedan 1934
befunnit sig på världsomfattande
konsertresor (Göteborg f.f.g. 1932, även
Stockholm).
Gold-digger [gåol’d-diga], eng.,
guld-grävare.
Golden Gate [gåo’ldn gei’t], det smala
inloppet till San Franciscobukten i
Califomien, v. USA. En 2,7 km lång
hängbro, Golden Gate Bridge
[bridsj] leder över sundet, 504,
505 B.
Golden gloves-turneringen [gåo’ldan
glavs] (gyllene handskarna),
amerikansk tävling för amatörboxare,
arrangerad av tidningen Daily News
i Chicago med
kvalificeringstäv-lingar runt om i USA och finaler
i Chicago. Segrarna möter ofta ett
utvalt Europalag.
Golding |gåol’-l, Louis (f. 1895),
eng-elsk-judisk författare, som i flera
populära romaner — t. ex.
Magno-liagatan (1932, sv. ö. 1933) och
Döttrarna Silver (1934, sv. ö. s. å.) —
behandlat judiska motiv ur nutiden.
Goldmark [gålt’-], Karl (1830—1915),
österrikisk kompositör, berömd
genom sina färgstarka operor, bl. a.
Drottningen av Saba (1875) och
uvertyrer.
Goldoni [gåldå’ni], Carlo (1707—93),
italiensk författare. Hans komedier,
t. ex. La serva padrona, med musik
av Pergolesi, visa kvickhet och
elegans och äro påverkade av Molière,
1823
Goldschmidt. Adolph (1863—1944). tysk
konsthistoriker, professor i Berlin
4258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
