Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gooch ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOOCH, GEORGE PEABODY
GOTISKA SPRÅKET
Goocb [gotj], George Peabody (f.
1873), engelsk historiker,
framstående kännare av nyare tysk historia,
utgivare av den stora engelska
dokumentsamlingen om första
världskriget (1926 ff.).
Good loser [god lo’so] (eng., god
förlorare), person som bär motgångar
väl. — Motsats: bad [bä’d] looser,
dålig förlorare.
Goodman [go’dman], Benjamin
(Benny) (f. 30/5 1909), amerikansk
jazzmusiker, en av världens förnämsta
klarinettister. G., som på sin
Euro-paturné 1950 med sin orkester även
besökte Sverige, bidrog på
1930-talet till swingstilens utbredning,
särskilt genom
grammofoninspelningar. G. har även inom den
seriösa musiken gjort
uppmärksammade insatser som klarinettist, 1841.
Goodwill [godoiF] (eng., god vilja),
inom politiken och affärslivet
använd term för att beteckna en
atmosfär av sympati. I affärslivet
användes uttrycket G. även i trängre
bemärkelse: värdet uttryckt i
pengar, av ett affärsföretags osynliga
tillgångar i form av inarbetad
kundkrets, allmänt anseende, goda
affärsförbindelser m. m. Vid försäljning
av ett företag brukar priset
förutom kapitalvärdet anses
representera goodwill i denna betydelse,
2344.
Goodyear [god’ja], Charles (1800—60),
amerikansk kemist och
industrimän, uppfinnare av
vulkaniserings-processen, 1969.
Goodye’ra rep’ens, se Knärot.
Goole [gol], hamnstad i Yorkshire i
n. England vid Ouse, 19 410 inv.
1954.
Go on [gå ån’], eng., fortsätt!
Goossens [go’sans], Eugène (f. 1893),
belgisk-engelsk tonsättare och
dirigent, tillhör den modernistiska
riktningen och har på sina
konsertturnéer gärna framfört musik av
moderna tonsättare. Han har varit
verksam i USA och Australien.
Gopa’k eller hopa’k, rysk folkdans
från Ukraina, ofta utförd enbart av
män i mycket snabba tempi. En del
av dansen utföres i hukande
ställning och med speciella benkast.
Gopal, Ram (f. 1917), indisk dansör
och balettledare, som i sin
dans-konst strävar efter att återge sitt
lands urgamla traditioner på
området. Gästade Sverige l:a ggn 1949,
— 660, 660 B.
Gora’ler, polskt herdefolk i Tatra
kring Zakopane, bergsbor med
ålderdomliga dräkter och seder, 335,
2692.
Gordia’nus, namn på tre romerska kej
-sare, far, son och dotterson, som
regerade 238—244.
Gordien, Fortune (f. 1921), amerikansk
idrottsman, har satt flera
världsrekord i diskuskastning, längst 59,28
1953.
Gor’dion, se Gordiska knuten.
Gordiska knuten var en olöslig knut
i Zeustemplet i Gordion, Frygiens
gamla huvudstad. Den som kunde
lösa G., skulle enligt sägnen bli
härskare över Asien. Alexander den
store högg utan betänkande
tvärsigenom G. med sitt svärd. Detta
har senare blivit ett slags symbol
för handlingens män.
Gordon [gå’dan], Charles George, G.
pascha (1833—85), engelsk general.
Vann ryktbarhet genom att nedslå
inbördeskriget i Kina (1863—64).
Bekämpade sedan såsom
generalguvernör i Sudan Mahdins uppror och
stupade vid Khartum. G. var även
framstående administratör,
bekämpade slavhandeln och ordnade
för
valtningen i Ekvatorialprovinserna,
1397, 1790.
Gordonsetter eller skotsk setter,
långhårig hönshund, svart med
rödbruna tecken.
Gor’gias (d. omkring 380 f. Kr.),
grekisk filosof och vältalare, en av de
främsta sofisterna, spelar en
huvudroll i Platons dialog med samma
namn, 946.
Gorgoner [gårgå’ner], i grek,
mytologi kvinnliga vidunder, vilkas blick
hade en förstenande verkan. De buro
ormar i gördeln och håret och
hade huggtänder. Enligt Hesiodos äro
de tre Stheno, Euryale och Medusa,
1430.
Gorgonzola [-tså’la], stad i
Lombar-diet, n. Italien, 20 km n.ö. om
Milano. 7 444 inv. 1951. Ursprungligen
tillverkningsort för ostsorten G., en
mjuk, grönmöglig dessertost, beredd
av komjölk. Utgör en viktig
exportvara i Lombardiet, 1816, 3118.
GorilTa, ett släkte av de
människo-liknande aporna, omfattar två arter,
låglandsgorillan, G. Gorilla, och
bergsgorillan, G. beri’ngeri. Båda
leva i Centralafrika och kunna
uppnå en höjd av över 2 m och en vikt
av 250 kg. De äro utomordentligt
grovt byggda och ha ofantliga
kroppskrafter, 117 B, 118, 722 B.
Gori’zia [-tsia], ty. Görz, stad vid
floden Isonzo i n.ö. Italien, 40 627 inv.
1951, tillhörde före 1919 Österrike.
Gor’kij [gå’rjkaj], före 1932
Nisjnij-Novgorod, rysk stad vid övre Volga,
universitet och stora bilfabriker,
rundradiostation. 644 000 inv. 1939,
— 3157 K.
Gor’kij [gå’rjka], Maxim, pseudonym
för Alexej Pesjkov (1868—1936),
rysk författare, intimt förbunden
med bolsjevikr evolutionen
därigenom att han tidigt anslöt sig till
Lenin och blev varmt uppskattad av
Stalin. Han vann sina första
framgångar som skildrare av det ryska
proletariatet, t. ex, i skådespelet
Natthärbärget (1903, sv. ö. s. å.).
Av hans senare produktion må
nämnas de självbiografiska verken Min
barndom (1914, sv. ö. 1915), Ute i
världen (1918, sv. ö. s. å.) och
Mina universitet (1923, sv. ö. 1925),
2907, 2909.
Goriice [gårli’tsä), stad i s.ö. Polen,
40 km s.ö. om Tarnöw, 6 000 inv.
Gorlovka [garlåf’ka], gruvstad i ö.
Ukraina, Sovjetunionen, 109 000 inv.
1939. Stenkolsbrytning,
maskinindustri.
Gorm den gamle (900-talet), dansk
konung omkring 935 i ett rike med
centrum i Jellinge på Jylland. Gift
med Tyra, och fader till Harald
Blåtand.
Gorno-Badaksjan [går’nå-], autonomt
område i republiken Tadsj ikistan,
Sovjetunionen, omfattande Pamirs
högland. 61 000 km2, 38 000 inv. 1933.
Huvudstad Horog.
Gorod [gå’rat], ry., borg, stad. Ingår
som sammansättningsled i ortnamn,
t. ex. Novgorod, Nya staden.
Gort [gåt], John, viscount G. (1886—
1946), engelsk militär. Deltog med
utmärkelse i första världskriget,
och blev 1937 chef för imperiets
generalstab. Vid krigsutbrottet 1939
blev han chef för den brittiska
expeditionskåren i Frankrike och
ledde denna till evakueringen från
Dunkerque (se d. o.). 1942—44
guvernör på Malta och 1944—45
överkommissarie i Palestina.
Gort jako v’, Alexander Michajlovitj
1798—1883), rysk politiker,
utrikesminister 1856—82. Deltog i
Berlin-kongressen 1878, där den 80-årige
G:s ålderdomsskröplighet bidrog till
bakslaget för Ryssland.
Gösen, bördig trakt i s.ö. Nildeltat,
aär israeliterna enligt 1 Mos. 45:10,
46: 28 m. fl. skulle ha vistats under
den egyptiska fångenskapen.
Gos’lar, tysk stad i delstaten
Nieder-sachsen, vid n.ö. foten av Harz.
40 500 inv. 1952. Medeltida
kejsar-slott från 1000-talet,
medeltidskyrkor, ett stort antal korsvirkeshus,
3551.
Gosport [gås’påt], hamnstad i s.
England mitt emot Portsmouth, 62 520
inv. 1954.
Gossaert [chås’art], Jan, efter sin
födelsestad även kallad Mabuse
(omkring 1478—1533 eller 36),
flamländsk målare, påverkades i Rom
av den italienska högrenässansen
och blev en av de främsta
företrädarna för de s. k. romanisterna i
den flamländska konsten.
Gosse [gås’], Edmund William (1849—
1928), engelsk författare och
litteraturhistoriker. Han är bl. a. bekant
som kännare och beundrare av
nordisk litteratur. Ett mästerverk är
det självbiografiska arbetet Father
and son (1907, sv. ö. Far och son,
1924) där engelsk puritanism blir
utsatt för en skarp men långt ifrån
obarmhärtig belysning.
Gossec [gåsek’], Francois Joseph (1734
—1829), belgisk-fransk tonsättare,
produktiv operakomponist. Var på
sin tid högt uppskattad inom dét
franska musiklivet.
Gossen i det gröna, höstado’nis,
Ado’-nis autumnaTis, familjen
ranunkel-växter, trädgårdsväxt med findelade
blad och röda, vid basen svarta
kronblad.
Gossyplum, se Bomullsväxter.
Go’tama, Buddhas släktnamn, 525.
Gotenhof, medeltida gotländskt
handelsfaktori i Novgorod, senare
uthyrt till Hansan, 1411.
Goter, germanskt folkvandringsfolk.
Voro omkring 100 e. Kr. bosatta vid
Weichselmynningen, varifrån de
senare utflyttade till s. Ryssland.
Uppdelades därefter i öst- och västgöter
(se dessa ord) och deltogo i
anfallen mot romarriket, 3170.
Gotha [gå’-], tysk stad i Thüringen,
v.s.v. om Erfurt. 57 639 inv. 1946.
Stora tryckerier, Justus Perthes’
geografiska institut,
flygplansverkstä-der. Svårt bombskadad 1944, —
3559 K.
Gothan eller Ghotan, Bartholomeus
(d. omkring 1495), tysk boktryckare,
banbrytare för Svensk
boktryckarkonst under sin vistelse i Sverige.
Gothem, församling i Dalhems
kommun i Gotlands län, 606 inv. 1954.
Medeltida kyrka från 1200-talet.
Gothus, latinisering av göt, götisk,
tillnamn som burits av flera lärda
män, däribland Laurentius Paulinus
Gothus (se d. o.).
Gotiglacia la skedet, ett skede under
sista istidens avslutningsperiod, 1807.
Goti’k, gotisk stil, benämning på den
senare medeltidens konst, särskilt
inom arkitekturen. Uppstod i
Frankrike vid 1100-talets mitt och
karakteriseras av användningen av
ribb-valv, spetsbågar, stilen kallas därav
även spetsbågestil, och strävsystem
samt en stor dekorativ formrikedom
med naturalistiska motiv. Bland de
främsta gotiska kyrkorna märkas i
Frankrike Notre Dame i Paris,
katedralerna i Amiens, Reims och
Chartres, i Tyskland domen i Köln
och i Sverige Uppsala domkyrka.
Inom skulpturen utgöres stilens
främsta verk av de stora katedral
-portalernas utsmyckning, 549, 550 B,
551 B, 3551.
Go’tiska språket, nu utdött
östger-manskt språk med litteratur från
300—400-talen (se Codex argenteus)
4260
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
