Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Goldschmidt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOLDSCHMIDT, HANS
GONZAGA
1912—29, författare till banbrytande
arbeten om medeltidens elfenbens
-skulpturer och bokminiatyrer.
Goldschmidt, Hans (1861—1923), tysk
kemist, uppfinnare av
aluminiumtermin, se Termit.
Goldschmidt, Meir Aaron (1819—87),
dansk författare. I sin tidning
Cor-saren, grundad 1840, kämpade han
ivrigt för de liberala idéerna som
han senare i veckoskriften Nord og
Syd (1847—59) övergav. G:s mest
kända litterära verk är romanen En
jöde (1845, En jude, sv. ö. 1905),
men också hans senare produktion,
som innefattar romaner, noveller,
reseskildringar och självbiografi, är
av stort värde, 674, 1989.
Goldschmidt, Otto (1829—1907), tysk
pianist och tonsättare,
ackompanjerade Jenny Lind på hennes
Ame-rikaturné och ingick 1852 äktenskap
med henne i Boston.
Goldschmidt [gåld’-], Victor Moritz
(1888—1947), norsk
naturvetenskapsman, har gjort sin största insats
inom petrografin och geokemin, 1876.
Goldsmith [gåoTdsmibL Oliver (1728—
74), engelsk författare. Hans roman
The Vicar of Wakefield (1766, sv.
ö. 1782) skildrar den klassiska
präst-gårdsidyllen och har starkt påverkat
samtida och yngre romankonst.
Även hans komedier She stoops to
conquer (uppförd i Stockholm 1923
under titeln Värdshuset Råbocken)
m. fl. utmärkas av älskvärdhet och
esprit, 839, 839 B.
Goldstein [gål’tsjtain], Eugen (1850—
1930), tysk fysiker, upptäckare av
kanalstrålarna (se d. o.) och av
katodstrålamas avböjning i
elektriska fält.
Goldwyn [gåo’ldoin], Samuel,
egentligen Goldbish (f. 27/8 1882),
polskamerikansk filmproducent. Bildade
med Jesse Lasky och De Mille
bolaget Paramount 1913. Startade 1918
Goldwyn Pictures Corp., grunden
till nuvarande Metro-Goldwyn, och
var 1927—40 en av ägarna till United
Artists. Upptäckare av Ronald
Col-man, Gary Cooper, Danny Kaye
m. fl.
Golem [gå’-], i judiska sägner en
konstgjord människa, som får liv
genom en trollformel. Ofta
behandlat litterärt motiv.
Goleniow [gåle’njof], se Gollnow.
Goletta, La Goulette [la golä’t],
ut-hamn till Tunis. Fransk örlogsbas.
Ligger strax s. om ruinerna efter
det gamla Kartago. G. är via en
10 km lång kanal förbunden med
Tunis. Ca 6 000 inv.
Golf, se Havsvik.
Golf, urgammalt holländskt bollspel
med klubba, varvid en liten,
massiv gummiboll (omkrets minst 41
mm, vikt högst 46 gr.) under ett
varv kring banan med minsta
möjliga antal slag skall slås ned i på
kuperad gräsbana, 100—550 m från
varandra, anbragta hål (vanligen
18). För olika slag användes olika
klubbor. Golf spelas av såväl
herrar som damer. Sverige har
omkring 40 högklassiga banor, 1408,
1408 B.
Golfströmmen, varm havsström i n.
Atlanten, från Mexikanska golfen,
längs Nordamerikas ö. kust till ca
40° n. br., därefter tvärs över
Atlanten till n. Storbritannien och
Norges v. kust in i Norra Ishavet,
1409, 1410 B.
Gol’gata (aram. gulgulta’, huvudskål),
huvudskalleplatsen, Mark. 15:22,
kulle utanför Jerusalem, uppkallad
efter sin formation. Platsen för Jesu
Golgi^gåFdji], Camillo (1844—1926),
italiensk läkare, ägnade sig särskilt
åt utforskandet av det centrala
nervsystemet. Erhöll tillsammans med S.
Ramon y Caj al nobelpriset i
medicin 1906.
Goliar’der, vagabonderande skalder
och klerker på 1200-talet och
1300-talet.
GoTiat, GoTjat, filisteisk jätte. Om
Davids strid med G. läses i 1 Sam.
17.
Go liatbaggen, se Guldbaggar.
Golitsyn, Vasilij [galjiVsyn], den
store G. (1643—1714), furste, rysk
statsman. Var 1682—89 såsom
re-gentinnan Sofias älskare Rysslands
verklige styresman. Förde
förlust-bringande krig med Krimtartarema,
störtades och dog i förvisning.
Golkon’da, Golconda, indisk ruinstad
nära Hyderabad, på 1500-talet
huvudstad i det islamitiska riket
Te-lingana. Har bl. a. genom sina rika
diamantgruvor givit upphov åt
uttrycket Golkondas skatter.
Gollancz [gålän’ts], Victor (f. 1893),
engelsk författare och
bokförläggare, chef för det av honom grundade
förlaget V. Gollancz Ltd i London.
Gollnow [gål’nå], po. Goleniow, stad
i Pommern, n.v. Polen, 13 000 inv.
1933, tillhörde Sverige 1648—1720.
Golowan’juk, Jascha (f. 20/2 1905),
svensk författare av ryskt-judiskt
ursprung, som i flera färgrika
böcker skildrat sin exotiska barndoms
miljö, bl. a. Min gyllne väg från
Samarkand (1937) och Livets källa
(1943).
Golovnin [galavnji’n], Aleksander
(1821—86), rysk politiker, liberal
folkbildningsminister under
Alexander II. Genomförde självstyrelse för
universiteten.
1. von der Goltz, Colmar (1843—1916),
friherre, tysk generalfältmarskalk
och militärskriftställare. G.
organiserade turkiska armén 1883—96, var
under första världskriget först
generalguvernör i Belgien och sedan
chef för en turkisk armékår. Utg.
bl. a. Das Volk in Waffen (1883),
en lovsång över den tyska
värn-pliktsarmén.
2. von der Goltz, Rüdiger (1865—
1930), greve, tysk general, chef för
den tyska expeditionskåren till
Finland 1918, intog 1919 Riga, senare
högerpolitiker.
Gom, taket i munhålan, bestående av
en främre del, hårda gommen, och
en bakre, gomseglet.
Goma’rus, Frans (1563—1641),
holländsk teolog, sträng kalvinist,
bekämpade Arminius. Hans
anhängare kallades gomarister.
Gomel [gå’mel], stad i Vitryska SSSR,
Sovjetunionen. Viktig järnvägsknut.
Skogsf örsöksanstalt, sockerindustri.
144 000 inv. 1939. Förstördes nästan
helt 1941—44, då den låg i
frontlinjen, aug. 1941—nov. 1943 på tyska
sidan.
Gomer’a, vulkanö bland
Kanarieöarna, 378 km2, 16 000 inv., huvudstad
San Sebastian.
Gomes [gå’misj], Carlos (1836—96),
brasiliansk tonsättare. Av hans
talrika operor i italiensk stil har
Gua-rano uppförts i Stockholm 1945.
Gomez de la Ser na [gåmäbl, Ramon
(f. 1891), spansk författare,
kritiker, aforistiker, dramatiker och
romanförfattare, en originell och
högst personlig humorist.
Gomor’ra, i 1 Mos. 18 f. omnämnd
stad, som jämte Sodom förstördes
på grund av sin osedlighet.
Gompers [gåm’pas], Samuel (1850—
1924), amerikansk arbetarledare,
grundade 1881 American Federation
of Labour, AFL, och ledde den i
antisocialistisk anda.
Gona’der (grek, gone’, alstring), köns
-körtlar, 1651.
Gonadotropa [-trå’pa], hormoner,
sådana som påverka könskörtlarna.
de Goncourt [gångko r], Edmond (1822
—96) och Jules (1830—70), bröder,
franska författare. Oskiljaktiga i liv
och diktning. Efter att ha skrivit
flera sedehistoriska skildringar från
1700-talet, gick de i naturalismens
tjänst med sådana romaner som
Re-née Mauperin (1864, sv. ö. 1902)
och Germinie Lacerteux (1865, sv. ö.
1923). Deras dagbok Journal des
Concourt (9 bd, 1887—96, sv. ö. i
urval, 2 bd 1927) är av stort värde
för kännedomen av samtidens
litterära historia. Edmond stiftade
1896 en akademi, G.-akademien,
som årligen utdelar ett romanpris,
1182, 1183 B.
Gond, dravidafolk i n.ö. Dekkan,
Indien, 3—4 milj.
Gon’dar, stad i n.v. Etiopien, 34 km
n. om Tanasjön, 2 250 m ö. h. 22 000
inv. Var förr residensstad med
50 000 inv., 122 K, 866.
Gondol [-ål] (ital. gondola). 1.
Vene-tiansk roddbåt av lång och smal typ
med högt uppdragna stävar. — 2.
Ballongkorg på luftballong.
Gondoljä’r, gondolförare.
Gondwanaland, ett fastland, som på
geologiska och biologiska grunder
antages under äldre geologisk tid ha
förenat Indien, Arabien, Sydafrika
och Australien. Uppkallat efter
Gondwana i de indiska
Centralprovinserna.
Gonfaloniere [-lånjä’re], ital.,
fanbärare, förr högre ämbetsman i flera
italienska stater, såsom Florens och
Rom.
Gonggong eller gong (ljudmålande ord
av malajiskt ursprung), östasiatiskt
slaginstrument, bestående av en
rund metallplatta, ofta med uppvikt
kant, anslås med en läderbeklädd
klubba. G. användes i orkestrar
samt även i europeiska hem för att
kalla till måltider.
de Gongora [gå’ngåra] y Argote, Luis
(1561—1627), spansk skald, skrev i
början folklig lyrik men övergick
sedan till en lärd, invecklad och
bildrik stil, som efter honom fick
namnet gongoris’m. I italiensk och
fransk barockdiktning motsvaras den
av marinismen och talrika efter
-bildningar förekommo också i
Tyskland och Sverige, 3189.
Goni’dier, alger som ingå i lavarnas
bål.
Goniome’ter (grek. goni’a, vinkel, och
metron, mått), instrument för
mätning av vinklar, speciellt
kantvinklar på kristaller. Man skiljer mellan
mekaniska kontakt-G. och optiska
reflexions-G.
Gonokock’er, bakterier, som orsaka
sjukdomen dröppel eller gonorré,
258 B.
Gonorré (grek. gon’os, alstring, och
rhein, flyta), detsamma som
könssjukdomen dröppel, 2114.
Gontjarov [-råff], Ivan A. (1812—91),
rysk författare. I romanen Oblomov
[ablå’måf] (1859, sv. ö. 1887 o. 1944)
har han med realism och fin humor
tecknat den klassiska bilden av rysk
sorglöshet och älskvärd indolens,
sådan den kunde uppträda hos en ung
adelsman under tsartiden. Efter G:s
roman har bildats uttrycket
oblo-moveri’, försoffning, indolens, 2908.
Gonza’ga [gåntsa’ga], italiensk
furstesläkt med flera grenar, som
härskade i Mantua 1328—1708, gjorde M.
till en medelpunkt för den italienska
renässanskulturen. Särskilt känd är
Isabella d’Este (d. 1535), gemål till
Francesco II, för sina förbindelser
med Mantegna, Tasso och Ariosto.
4259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
