Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gozo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GOZO
GRAHAM
Go’zo [gåt’så] eller Gojzo, brittisk ö i
Medelhavet n.v. om Malta, 67 km2,
22 000 inv. Huvudort Rabato, 2250.
Gozzi [gåt’si], Carlo (1720—1806),
italiensk dramatiker, ville förnya den
nationella Commedia del arte. Fick
stort inflytande på den tyska
romantiken, och hans sagospel
Turan-dote (1762) bearbetades av Schiller
(1802, uppfört i Stockholm 1921).
Gozzoli [gåt såli], Benozzo (1420—98),
italiensk målare, på övergången
mellan gotik och renässans. G. var
en fantasirik berättare, vars talrika
freskomålningar äro av stort
kulturhistoriskt intresse. G:s
förnämsta verk äro de 1463 utförda
freskerna i Palazzo Medici i Florens (nu
Palazzo Riccardi), 1016, 1819, 2290.
GPU, förkortning för
Gosudarstven-noje polititjeskoje upravlenije, ry.,
»statliga politiska förvaltningen»,
tidigare benämning på
Sovjetunionens politiska polis, vilken 1922
trädde i Tj ekans ställe. Fick 1941
eget folkkommissariat. Jfr Tjeka
NKVD, MGB och MVD, 2034, 3162,
3169.
gr., äldre förkortning för gram. Den
internationella förkortningen är nu
blott g, utan förkortningspunkt.
Graafs follik el, en vätskefylld blåsa i
äggstocken, vari ägget ligger
inneslutet före ovulationen. Den är
uppkallad efter den holländske läkaren
de Graaf (1641—73), som först
beskrev den.
Graal, Gral, en i Artursagan
omnämnd skål vari Josef av Arimatea
uppsamlade den korsfäste Frälsarens
blod.
Graalglas, glasteknik, där färgat glas
insmälts som ornament i den
ofärgade glasmassan. Specialitet för
Orrefors glasbruk.
Graasten, ty. Gravenstein, köping i s.
Jylland, vid Flensburgfjorden. 2 343
inv. 1950. G. slott är det danska
kungaparets sommarresidens. Från
G. härstammar gravensteinäpplet.
Grabbe, Christian (1801—36), tysk
författare, oefterrättlig både i liv och
diktning. Hans dramer, som gärna
behandla övermänniskor, bl. a. i
tragedin Don Juan und Faust (1829)
och Napoleon oder die hundert Tage
(1831), lägga an på massverkan och
förebåda i vissa avseenden
naturalismen.
Grable [gräb’l], Betty (f. 18/12 1916),
amerikansk filmskådespelerska med
sång och dans som specialitet. Har
uppträtt i en mängd showfilmer,
bl. a. Söderhavets sång (1942) och
My Blue Heaven (1950).
1. Gracchus, Tiberius Sempro’nius (162
—133 f. Kr.), romersk statsman,
genomdrev med maktmedel en lag som
inskränkte innehav av statsjord för
att återge den självägande
bondeklassen dess jord. G. dödades av
politiska motståndare, innan
reduktionen i stort hann genomföras.
2. Gracchus, Gajus Sempro nius (154
—121 f. Kr.), bror till Tiberius G.,
romersk statsman, fortsatte broderns
politik, bildade en rörelse mot den
jordägande senaten och anlade flera
kolonier av nya jordbrukare, bl. a.
i Kartago. Störtades av senaten och
lät döda sig, 2860.
Gracerna, behagets gudinnor i den
romerska mytologin, motsvarigheten
till grekernas chariter (se d. o.).
Gracht [chracht], holl., kanal.
Graciä’n y MoraTes, Balta’sar (1601—
58), spansk jesuit, filosof och
romanförfattare. Hans roman El
cri-ticön (1655—58) hör till spanska
litteraturens mest intressanta och
levande verk. Mycket läst är hans
Oråculo manual (1647), en handbok
i praktisk levnadsvisdom, som
översattes till tyska av A. Schopenhauer
och bl. a. påverkat La
Rochefou-cauld, 3189.
Gracil (lat. gracilis), spenslig.
Graciö’s (fr. gracieux), behagfull,
mjuk.
Grad (ty. gerade), rak, rätlinjig, jämn,
vinkelrät.
Grad (lat. gradus, steg). 1.
Beteckning för tjänsteställning eller rang
(t. ex. inom det militära);
lärdoms-värdighet (t. ex. doktorsgrad). — 2.
Inom matematiken: vinkelmått
utgörande 1/360 av ett varv. Denna
sexagesimalgrad delas i minuter och
sekunder, är av babyloniskt
ursprung och har ej kunnat utträngas
av nygraden eller centesimalgraden,
som motsvarar 1/100 av en rät
vinkel. — 3. Inom fysiken: beteckning
på delstreck på skala, termometrar
o. dyl. — 3. Inom geodesin:
avståndet mellan två punkter på en
meridian, vilkas polhöjdsdifferens är 1°,
kallas meridiangrad eller
breddgrad. — 4. Inom boktryckarkonsten
(vanl. typgrad) beteckning för den
relativa storleken av en trycktyps
gravyr. Se även Kägel.
Grad (ty. Grat, skarp kant),
benämning på den råegg som uppstår på
ett föremål vid bearbetning, t. ex.
borrning.
Grada, borttaga grader, dvs. skarpa
kanter, på ett arbetsstycke.
Gradatio’n (lat. grada’tio, stegring),
indelning i grader; gradskillnad,
nyans. — Inom fotografering ett
negativ- eller positivmaterials förmåga
och sätt att genom nyanserad
svärt-ning återge ett stort tonomfång.
Gradbeteckning, tecken på uniform,
angivande bärarens grad.
Gradera, indela i grader.
Graderverk, kyIverk, apparat för
avkylning av cirkulerande vatten från
t. ex. förbränningsmotorer eller
kompressorer. G. kännetecknas av
att vattnet får strömma över
plåtar, trähyllor e. dyl., så att det
genom avdunstning i och kontakt
med förbiströmmande luft avkyles.
Ordet har även använts om motsv.
anordning för indunstning av
saltlösningar.
Gradmätning, mätning för utrönande
av jordens form och storlek, 1872.
Gradnät, det system av meridianer
och paralleller, som tjänar till
bestämning av orters eller stjärnors
läge på en glob eller karta.
Gradsax, plåtsax för åstadkommande
av raka (av ty. gerade, rak) klipp.
G. är vanligen pedal- eller
maskindriven.
Gradskiva, vanligen cirkel- eller
halv-cirkelformad gradindelad skiva för
uppmätning och uppritning av
vinklar.
Gradsåg, handsåg av typen fogsvans,
vilken hålles styv genom beslag på
ryggkanten.
Gradtapp, gängtapp, som utefter större
delen av sin längd har gängan fullt
utbildad.
Gradualavhandling, doktorsavhand -
ling.
Graduale, liturgisk växelsång vid den
katolska gudstjänsten; även liturgisk
sångbok. I den lutherska
gudstjänsten lever namnet kvar i
gradual-psalm, som har en plats
motsvarande det latinska G., mellan
läsningen av epistel och evangelium.
Gradue’ra, tilldela akademisk
lärdomsgrad, i synnerhet doktorsgraden.
Grae’ca sunt, non legun’tur, lat.,
»detta är grekiska och kan inte
läsas», ursprungligen ett uttryck som
i grekiskan okunniga
medeltidskom-mentatorer använde när de inte kunde
klara texten. Numera om sådant
som man inte kan eller vill förstå.
Graener [grä-], Paul (1872—1944),
tysk tonsättare. G. skrev operor,
Schirin und Gertraude (1920), Prinz
von Homburg (1935) o. a. samt
symfonier, sviter, t. ex. Die Flöte von
Sanssouci, kammarmusik, sånger
etc.
Graf, Urs (omkring 1485—1527 eller
28), schweizisk konstnär, guldsmed,
målare och grafiker. Särskilt
berömda äro G:s träsnitt med
lands-knektsmotiv. G. har dessutom utfört
den äldsta daterade etsningen, 1418.
Grafffto (ital. graffiare, skrapa). 1. På
metallföremål inristad teckning, en
teknik som var vanlig hos grekerna
och därifrån övertogs av
etruskerna. — 2. Inom klassisk arkeologi
benämning på en vägginskrift,
inristad med ett spetsigt föremål, s. k.
sgraffito, 2718.
Graffman, Carl Samuel (1802—62),
landskapsmålare, elev till Fahlcrantz,
en typisk representant för den
romantiska landskapsuppfattningen bl.
a. i sina landskapsmotiv från
Skottland, som han besökte 1830. Från
hans sista år, då han var
sinnessjuk, stammar en rad konstnärligt
högtstående landskapsteckningar.
Grafi’k (grek. graf’ein, skriva),
detsamma som grafisk konst, 1419.
Grafiker, utövare av grafisk konst.
Grafiska institutet i Stockholm
började sin undervisningsverksamhet i
det grafiska facket 1944. Det har
två linjer, en lägre för faktorer och
förmän samt en högre för
företagsledare.
GraTisk framställning, framställning
av siffermässiga förhållanden
medelst figurer och kurvor, diagram,
eller genom ytbeteckningar på
kartor, kartogram.
Grafisk konst eller grafi’k,
sammanfattande benämning på de
konstnärliga reproduktionsteknikerna och
deras alster. Indelas i tre
huvudgrupper, djuptryck, högtryck och
plantryck. Man skiljer på
reproduk-tionsgrafik och originalgrafik,
beroende på om grafikern utfört arbetet
efter andras eller egen förlaga,
1416.
Grafi’t är i likhet med diamant en
form av kol, men mycket mjuk och
för känseln fet samt avfärgande.
Färgen är svart metallglänsande.
Leder elektricitet. Olöslig i alla
vanliga lösningsmedel. Förekommer
i naturen inlagrad i kristalliniska
skiffrar. G. framställes numera även
artificiellt enligt ett av amerikanen
Acheson uppfunnet förfarande (jfr
Acheson-grafit). Användes till
smältdeglar, blyertsstift, smörjmedel,
elektroder, 2021.
Grafologi (grek. log’os, läsa), läran
om handstilen som uttryck för
personligheten. Det är särskilt den
tysk-schweiziske psykologen Ludwig
Klages som har förtjänsten att ha
utvecklat grafologin till en modern
vetenskap, 1420.
Grafostati’k eller grafisk statik,
vetenskap med uppgift att medelst
grafiska konstruktioner utföra
ned-böjnings- och påkänningsberäkningar
för byggnadskonstruktioner, t. ex.
balkar och broar, 2291.
Grafström, Gillis (1893—1938),
arkitekt, mestadels bosatt i Berlin, vann
VM i konståkning på skridskor 1922,
1924 och 1928 samt olympisk
guldmedalj 1920, 1924 och 1928,
silvermedalj 1932, — 3079.
Grågås, isländsk handskrift, se Grågås.
Graham [grei’am], tidigare
Graham-Paige, amerikanskt automobilmärke,
nedlagt omkring 1940. Fabriksut-
4262
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
