Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Graham ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRAHAM, GEORGE
GRAND COULEE
rustningen köptes 1945 av Henry
Kaiser.
Graham, George (1673—1751), engelsk
urmakare. Utförde en rad märkliga
precisionsur och upptäckte
jordmagnetismens dagliga variationer.
Ett av G:s pendelur hålles alltjämt
gående på Uppsala observatorium.
Graham, Martha, nu levande
amerikansk dansös och koreograf,
framstående representant för den fria
danskonsten. Har för sina
danskom-positioner samarbetat med bl. a.
tonsättarna Hindemith och Copland,
665.
Graham, Thomas (1805—69), skotsk
kemist och fysiker,
kolloidforsk-ningens banbrytare. Upptäckte bl. a.
hur kristallolja och kolloida ämnen
kunna skiljas från varandra genom
dialys.
Graham Brothers ab [braö’as],
grundat 1917, har mekanisk verkstad vid
Lilla Ursvik, Ulriksdal, Stockholms
län, för tillverkning av hissar,
neonskyltar, armaturer osv.
Huvudintressent i bolaget är ab.
Elektrome-kano, Hälsingborg, som i sin
ordning (sedan 1948) är anslutet till
ASEA.
Grahamsbröd, vitaminrikt,
kolhydrat-fattigt, milt avförande bröd av
sam-malet vete, egentligen bakat utan
jäst och kryddor med tillsats av
osiktat majs- eller rågmjöl, lanserat
av vegetarianske föregångsmannen
Sylvester Graham (d. 1851) i USA.
Grahams land [grei’ams], stor halvö
i v. Antarktis, s. om Sydamerika.
Tillhör den brittiska kronkolonin
Falklandsöarna, 2689 K.
Grahamstown [grei’amstäon], stad i s.
Sydafrikanska unionen, 120 km n.ö.
om Port Elizabeth. 23 767 inv. 1951,
därav 8 680 vita.
Universitetscol-lege.
Grahn, Hjalmar (1882—1949), målare,
född i Finland, från 1917 bosatt i
Stockholm. Har i synnerhet utfört
stockholmsmotiv, hamnbilder och
utsikter, i karakteristisk, gråstämd
färgskala samt figurstudier av
arbetare och stillebenmåleri.
Grain [grein], engelsk och
amerikansk vikt, se Avoirdupois-vikt.
Grain [svenskt uttal gräng],
betecknar ett materials kornighet i
ytstrukturen, t. ex. på läder, papper
eller målarduk.
Grajiska alperna, fjällgrupp i
Väst-alperna på fransk-italienska
gränsen. Högsta topp Gran Paradiso
4 061 m ö. h.
Gram (g), ett tusendels kilogram. —
Vikt- (dvs. mass-)enheten inom det
metriska systemet = vikten av 1 cm3
vatten vid 4° C i lufttomt rum.
Gram, Christian (1853—1938), dansk
läkare, bakteriolog, världsberömd
för sin bakteriefärgningsmetod för
åtskiljande av vissa bakteriearter.
Grams metod.
Gram, Hans (1685—1748), dansk
historiker, geheimearkivarie 1731,
statsråd 1746. Stiftade 1742 Det Danske
Videnskabernes Selskab och kan
betraktas som den förste
vetenskapligt kritiske historikern i Danmark.
Gram, Peder (f. 1881), dansk
kompositör och dirigent, som skrivit
symfonier, uvertyrer, kammarmusik osv.
Var 1937—51 chef för den danska
radions musikavdelning, 677.
Gramatom, den viktmängd av ett
grundämne, som angives av
atomvikten. 1 gramatom syre väger
sålunda 16 g.
Grami’neae, växtfamiljen gräs.
Gramkalori’, förkortat gcal, den
värmemängd, som fordras för att
uppvärma 1 g vatten 1° från 14,5 till
15 ,5° C. På 1 kilowattimme gå 860
gcal.
Grammagräs, släkte med 30 arter,
vilka bilda huvudmassan av
vegetationen på de nordamerikanska
prärier-na och utgöra ett utmärkt foder,
1064.
Grammati’k (lat. grammat’ica, av grek,
grammatike’, läran om
skrivteck-nen eller om litteratur), språklära,
indelas vanligen i ljudlära,
formlära och syntax, lärobok i G. —
Grammatikalisk, hörande till
språkläran; språkriktig. — Grammatiker,
person som ägnar sig åt G.,
grammatikförfattare; under antiken
forskare eller lärare i språk och
litteratur.
Gramme [gram], Zénobe Théophile
(1826—1901), belgisk elektriker,
till-skrives, ehuru med orätt,
uppfinningen av ringankaret, Grammes
ring, på vilket han erhöll patent
1871. Uppfinningen hade gjorts tio
år tidigare av italienaren Pacinotti,
810.
Grammofo’n (grek., gram’ma, skrift
och fone’, ljud), apparat för
återgivning av ljudupptagningar i form
av skivor. Ordet G. angavs först av
fransmannen Charles Cross (1877).
Metoden att utföra inspelningar
genom bortskärande av ett spån ur
upptagningsskivan uppfanns av
amerikanen G. Tainter (1885), 1422,
1422 B.
Grammoleky’1, den mängd av ett
ämne, som anges av dess molekylar
-vikt, uttryckt i gram. En G. syrgas
väger sålunda 32 gram, enär
syrgas-molekylen består av 2 atomer med
atomvikten 16.
Gramont [gramåns], Antoine (1819—
80), hertig, fransk diplomat och
politiker. Utrikesminister 1870 och en
av de medverkande i de händelser
som ledde till fransk-tyska kriget.
Grampianbergen, s. delen av
Skottlands högland med Ben Nevis, 1 343
m ö. h., Storbritanniens högsta berg,
3075, 3273 K.
Gramvikt. För papper beteckning för
vikten i gram av ett ark papper
med en yta av 1 m2. Ex. 100 g
tryckpapper.
Gran, Pic’ea excel’sa, familjen
barrträd, höjd 45 m, Skandinaviens
högsta träd, har trinda grenar med
korta, ensamma, strödda, mångåriga
barr och spolformiga honkottar.
Kronan är smalt pyramidformig
med talrika, hos äldre träd
hängande grenar. Rotsystemet är ytligt,
så att G. på lös mark lätt blåser
omkull. Till Sverige har G.
invandrat från öster och därvid
undanträngt andra skogsträd, i synnerhet
tallen. G. lämnar den bästa
pappersmassan, 300, 301 B.
Gran. 1. Tysk benämning på den
ungerska staden Esztergom. — 2. Tysk
benämning på den ungerska floden
Hron, 734.
Grana’da. 1. Provins i s. Spanien
mellan Medelhavet och Andalusien.
Bergig (Granadas högland med
Sierra Nevada) men bördig, särskilt i
de konstbevattnade trakterna kring
Genil och andra floder. 12 531 km2,
782 953 inv. 1950. Självständigt
moriskt rike 1238-—1492. — 2.
Huvudstad i provinsen G. 154 378 inv. 1950.
Var morernas sista bålverk i
Spanien; erövrades 1492 av
spanjorerna. Märkliga
byggnadsminnesmär-ken, Alhambra, Generalife m. fl.,
3170, 3175 K. —- 3. Stad i Nicaragua,
Mellanamerika, vid Nicaraguasjöns
n.v. ände. 21 035 inv. 1950.
Universitet.
Grana’dos, Enrique (1867—1916),
spansk tonsättare och pianist. Han
skrev främst melodiösa och
harmo
niskt rika pianostycken och sånger,
influerade av spansk folkmusik och
fransk impressionism.
Granat, mineralgrupp omfattande
dub-belsilikater av en 2-värd och en
3-värd metall. Förekommer mest i
kristalliniska skiffrar. Vanligast är
kalk-järngranat med röd till
brunröd färg. Klara, genomskinliga G.
slipas som ädelstenar. Användes i
övrigt på grund av sin hårdhet
såsom slip- och polermedel, 3845.
Granat, artilleriprojektil med
sprängladdning, som vid brisad
åstadkommer spräng- och splitterverkan mot
materiella och levande mål
(spränggranat) eller rök- eller gasverkan
(rök- resp, gasgranat).
Granatgevär, bärbart
närpansarvärns-vapen av 8,4 cm kaliber, betjänat
av två man, skottvidd max. 400 m.
Projektilerna är konstruerade för
riktad sprängverkan och har stor
pansarbrytande förmåga, 1757 B,
1759.
Granatharpun, valfångstredskap, se
Harpun.
Grana’tkartesch, artilleriprojektil, som
vid explosion verkar huvudsakligen
genom utslungande av ett kulregn,
avsett mot levande mål, 160 B.
Grana’tkastare, ett av infanteriets
un-derstödsvapen för kasteld. Består
av eldrör, stödplatta och lavett, var
för sig bärbara. Granaterna —
spräng-, rök- och lysgranater —
släppas ner i eldröret från
mynningen. När granaten slår mot en
tändspets i rörets botten, avfyras
skottet. Nuvarande typer i svenska
armén är 8 cm G (m/29) och 12 cm
G. (m/41), 1759.
Granatträd eller granatäppleträd,
släktet Punica, familjen myrtenväxter,
växer vilt mellan Balkanhalvön och
Himalaya. Höjd 5—8 m.
Välsmakande frukter, granatäpplen. G.
odlas överallt i tropiska länder, 1234.
Granatäpple, se Granatträd, 1234.
Granberg, Olof (1858—1935),
konsthistoriker, intendent vid
Nationalmuseum 1912—16. Har gjort betydande
undersökningar av äldre svenska
konstsamlingar och bl. a. utgivit
Drottning Kristinas tafvelgalleri
(1896) och Svenska
konstsamlingarnas historia (3 bd, 1929—31).
Gran Cana’ria, den mellersta av
Kanarieöarna, 1 667 km2. Huvudort Las
Palmas. 153 262 inv. 1950.
Gran Chaco, »de stora jaktmarkerna»,
se Chaco.
Grand [fr. grans, eng. gränd], stor,
förnäm.
Grand, den högsta spanska,
ursprungligen kastilianska, adelsvärdigheten,
3172.
Grand, Jens (d. 1327), dansk prelat,
ärkebiskop i Lund 1289, låg i strid
med kungamakten, blev fängslad
men undkom och blev senare
ärkebiskop i Bremen, där han avsattes
1316.
Grand Bahama, en av Bahamaöarna,
2 300 inv. 1943.
Grand Canal [gränd kanäl’], den
kanal, som förbinder Dublin med
floden Shannon, Eire. Anlagd 1765—
1830, 128 km lång, 1,8 m djup,
3273 K.
Grand Canyon [gränd kän’jan],
Colo-radof lodens djupt nedskurna klipp
-fåra i Colorado, Utah och Arizona,
s.v. USA, 350 km lång, 25 km bred,
1 500—1 800 m djup.
Grand Coulee [gränd koTi],
dammanläggning i Columbiafloden, staten
Washington. 1 800 m lång, 167 m
hög. G. är avsedd både för
bevatt-ningsändamål och för kraftalstring,
byggd för 18 turbingeneratorer,
varav flertalet äro på 108 000 kW. Är
4263
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
