Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Guadelupe-Hidalgo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUADELUPE-HIDALGO
GUDSFRID
1813 överlämnats till Karl XIII och
dennes efterträdare av
Storbritannien men 1814 återställdes till den
ursprungliga ägaren Frankrike.
Guadelupe-Hidalgo [goadelo’pe [-idal’-gå],-] {+idal’-
gå],+} stad i Mexiko, 5 km n.ö. om
Mexico City. 16 874 inv. 1950.
Berömd vallfartskyrka, som är landets
nationalhelgedom.
Guadia’na, flod på Pyreneiska halvön
på gränsen mellan Spanien och
Portugal, kommer från Nya Kastilien
och utfaller i Atlanten på
spanskportugisiska gränsen, 820 km lång,
3175 K.
Guaja’k, Guaja’cum officina’le,
västindiskt träd, som ger det grönbruna
pockenholtsvirket. Särskilt fröna äro
giftiga. Vanlig prydnadsbuske.
Gualöv, församling i Ivetofta
kommun i n.ö. Skåne, Kristianstads
län, 800 inv. 1954, med romansk
kyrka.
Guam [goam], ö i Marianerna.
Amerikansk flottstation, 534 km2, 59 498
inv. 1950. Erövrades från Spanien
1898, 1941—44 ockuperad av
japanerna, 232 K, 1320, 2237, 2561.
Guanaha’ni, ö bland Bahamaöarna,
den första, som Columbus
påträffade i Västindien. Antas vara
densamma som Watling Island, 72, 626.
Guanajuato [goanachoa’to], stat i
mellersta Mexiko. 30 585 km2, 1 324 669
inv. 1950. Rika tillgångar på silver,
guld, kvicksilver, tenn, bly och
koppar. Huvudstad Guanajuato, 23 379
inv. 1950.
Guana’ko, La’ma eller Auche’nia
hua-nach’us, vilt lamadjur i Anderna
från Ecuador till Eldslandet, längd
utom svansen 2,2 m, hjässhöjd 1,6
m, vikt 75 kg. Ett G.-skinn var
fordom eldsländarnas enda klädesplagg.
Se Lamadjur, 1926.
Guancher [goan’tjer], Kanarieöarnas
sedan länge utrotade urinvånare.
Gua’no, fosforsyre- och kvävehaltigt
gödselmedel. Består av
fågelspill-ning och fiskrester, som anhopats
på häckplatser inom regnfattiga
områden på Sydamerikas västkust.
Guantånamo [goantan’amå], hamnstad
på s.ö. Cuba. 98 981 inv. 1951. Export
av socker och kaffe. Sedan 1903
arrenderar USA ett område vid
Guantånamobuktens mynning och
har där anlagt en stark örlogsbas.
Guapore’, biflod till Madeira,
Sydamerika, bildar gräns mellan
Bolivia och Brasilien. 1 540 km lång,
493 K.
Guarani’, den viktigaste indianska
språkgruppen i Paraguay, 2617.
Guardafui’, Kap G., Afrikas östligaste
udde.
Guardi [goar’di], Francesco (1712—93),
italiensk målare, verksam i
Venedig. Målade i synnerhet venetianska
arkitekturbilder i vilka han
mästerligt skildrade Venedigs luft och
ljus, och har genom sin fria
färgbehandling blivit en av
impressionismens föregångare, pl. vid art.
Målarkonst, 1821.
Guardia’n, se Gardian.
Guarini [goa-J, Giovanni Baptista
(1537—1612), italiensk diktare,
författare till det berömda
herdedramat Il pastor fido (Den trogne
herden), översatt till svenska av G.
Dahlstierna.
Guari’ni [goa-], Guarino (1624—83),
italiensk arkitekt, en av barockens
främsta och mest egenartade
arkitekter. G. var huvudsakligen
verksam i Turin, där han bl. a.
uppförde kyrkorna San Lorenzo och
Sant’ Andrea samt Palazzo
Carig-nano. Hans verk fick stor betydelse
för tysk barock, 1820.
Guarneri [goarne’ri], berömd italiensk
violinbyggarfamilj, verksam i
Cre-mona på 1600- och 1700-talen, 1824,
2386.
Guatemala [goa-]. 1. Republik i
Mellanamerika, s.ö. om Mexico. 108 889
km2, 2 890 000 inv. 1952, därav 54 %
rena indianer och större delen av
återstoden av spansk-indiansk
blandras, s. k. ladi’nos. President överste
Jacobo Arbenz Guzman, vald för
6-årsperioden 1951—56. — 2. G. la
Nueva [noäv’a], enligt amerikanskt
språkbruk G. City, huvudstad i
G. 1, 1490 m ö. h. på en högslätt
i mellersta delen av landet. 293 998
inv. 1950. Mellanamerikas största
stad, betydande handels- och
industricentrum. Universitet. G.
ersatte 1776 den förstörda
huvudstaden Antigua, 2298, 2490 K.
Guava, päronliknande hushållsfrukt,
som bl. a. förekommer på Cuba.
Guayana [goaja’na], kustland i n.ö.
Sydamerika, i vidsträckt bemärkelse
landet mellan Orinoco, Rio Negro
och Amasonfloden. Ca 1,2 milj, km2
Politiskt är kustlandet delat mellan
Brittiska G., Nederländska G. och
Franska G. (se dessa ord). Södra
delen av inlandet tillhör Brasilien
och västra delen Venezuela, 493 K,
1481.
Guaya’nas högland, bergplatå
omfattande det inre av Guayana och
angränsande delar av Brasilien och
Venezuela. Högsta punkt Roraima
2 660 m ö. h., 762 K.
Guayaquil [goajakiT, hamn i
Ecuador vid Guayaquilbukten av Stilla
havet. 262 624 inv. 1950. Järnväg till
Quito, universitet, 761, 762 K.
Guben [go’-], po. Gubin, stad i
voje-vodskapet Pozna’n, vid Meisse i v.
Polen. 44 000 inv. 1939. Stor
industri, brunkolsbrytning.
Gubbängen, stadsdel i Enskede
församling, förstad till Stockholm,
3262.
Guckusko, Cypriped’ium calce’olus,
sällsynt orkidé med mycket stor
blomma med gul läpp och i övrigt
rödbrun, 2587 B.
Gudamodern, Kyb’ele, främre asiatisk
fruktbarhetsgudinna. Element av
Kybelekulten upptogs i den äldsta
kristna tidens Mariakult.
Gudbrandsdalen, en av huvuddalarna
i s.ö. Norge kring Gudbrandslågen,
som från vattendelaren mot
Roms-dalen går mot s. till Mjösa. 440 km
lång. Berömd för sin storslagna
natur.
Gudbrandsdalslågen eller Lågen, flod
i Norge, som genomflyter
Gudbrandsdalen. 195 km lång.
Gude, Hans (1825—1903), norsk
landskapsmålare, en av det norska
land-skapsmåleriets främsta
representanter under 1800-talet, professor i
Düsseldorf 1854—61, i Karlsruhe 1864—
80, i Berlin 1880—1901. Utövade stort
inflytande inte minst på svenska
konstnärer. G:s motiv utgöres av
vildromantiska norska fjäll- och
vat-tenfallsbilder samt kustbilder, 816,
2529.
Gudea, sumerisk konung under senare
delen av det tredje årtusendet f. Kr.,
from tempelbyggare, vars statyer
och reliefer utgöra den babyloniska
konstens höjdpunkt, 243.
Gu’denaa [go’denå], Danmarks största
vattendrag, i mellersta Jylland, från
Mossö- och Silkeborgsjöarna till
Randers fjord av Kattegatt, 158 km
lång. Vid Tange, 30 km s.v. om
Randers, Danmarks största
vattenkraftverk, 6 500 hkr, 10 m fallhöjd,
652.
Gudenaakulturen. dansk
stenålders-kultur, uppkallad efter Gudenaa,
vid vars övre lopp liksom på andra
platser i det inre Jylland
boplatser efter en primitiv fiskar- och
jägarbefolkning från mesolitisk tid
påträffats.
Gude’rian [go-], Heinz (f. 1888), tysk
militär, generalöverste 1940. Var på
1930-talet en av de främsta
förkämparna för det tyska pansarvapnets
uppbyggnad. Deltog i kriget mot
Polen 1939, Frankrike 1940 och
Ryssland 1941, bl. a. i anfallet mot
Moskva. Deltog i striderna i s.
Ryssland 1942, blev inspektör för
pansarvapnet 1943, chef för
generalstaben och överbefälhavare för
ostfronten 1944, vilka poster han
lämnade 1945, en månad före
sammanbrottet. Tillfångatogs s. å. av de
allierade i Österrike.
Guding, ejderhane i vårdräkt. Se
Ej-der.
Gudingen, stor havsfjärd i n.ö.
Småland, n. om Västervik, fortsättes mot
n. av Syrsan.
Gudjerat, se Gujarat.
Gudhem, kommun i n. Västergötand,
Skaraborgs län, 3 013 inv. 1954, med
klosterruin från 1100-talet. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Bjurum, Bjärka, Bolum,
Brodde-torp, Gudhem, Hornborga, Sätuna,
Torbjörntorp, Ugglum och Östra
Tunhem.
Gudmundrå, förutvarande kommun i
s. Ångermanland, Västernorrlands
län. Inkorporerad med Kramfors
stad 1 jan. 1947.
Gudmundsson, Kristmann (f. 1902),
isländsk-norsk författare, som i flera
romaner behandlat isländska motiv
med tonvikt på ungdomlig erotik.
Gudmuntorp, församling i Snogeröds
kommun i mellersta Skåne,
Malmöhus län, 1 172 inv. 1954.
Gudruns eggelse (isl. Guörünarhvet),
eddadikt om hur Gudrun eggar sina
söner till hämnd på kung
Jormun-rek (Ermanrik), som låtit döda
hennes dotter.
Gudrunskvädet (isl. GuSrünarkviÖa),
namn på tre olika eddadikter, som
handla om Gudrun, Sigurd
Fafnes-banes maka, och hennes sorg över
dennes död.
Gudsbeläte, biblisk term för
människans likhet med Gud.
Gudsbevis, dvs. bevis för Guds
existens, ha framlagts av filosofer
alltsedan antiken. Några av de
viktigaste äro: 1. Det teleologiska:
världens ändamålsenlighet förutsätter
ett högsta förnuft. — 2. Det
kosmologiska: i en alltigenom
orsaksbun-den värld måste det finnas en
första orsak. — 3. Det ontologiska:
själva idén om ett fullkomligt
väsen innebär att detta existerar, då
det annars inte skulle vara
fullkomligt. — 4. Det antropologiska:
gudsföreställningar finnas hos alla
folk och måste alltså höra ihop med
människonaturen. — Kant, som i
likhet med många andra filosofer
fann samtliga dessa bevis logiskt
ohållbara, ersatte dem med att
hävda samvetets krav på en högsta
moralisk instans.
Gudsdom (anglosaxiska ord’al, jfr ty.
Urteil), prov med anklagad person,
i syfte att med gudomlig hjälp
utröna skuld eller oskuld (1 Mos.
5:11 f.). Förekom främst
undermedeltiden i olika former: eldprov,
järnbörd, vattenprov, envig osv.
Gudsfrid (lat. pax eller treuga Dei),
vapenvila åstadkommen genom
kyrklig fridlysning av vissa dagar och
tider i syfte att inskränka de
ständiga fejderna under medeltiden.
Särskilt abboten Odilo i Cluny
(omkring 1040) verkade för G., som
fastslogs av flera kyrkomöten.
4275
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
