Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Guds ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUDS LILLE FATTIGE ––––––––––
Guds lille fattige, benämning på den
helige Franciscus.
Guebwiller [gebvilä’r], ty. Gebweiler,
stad i dep. Haut-Rhin, ö. Frankrike.
Textilindustri och produktion av
vita viner. 10 414 inv. 1954.
Guedalla [gadäl’a], Philip (f. 1889),
engelsk författare, känd för sina
biografier över Palmerston,
Wellington, Churchill m. fl.
Guelfer [gäl’fer], medeltida italiensk
partibeteckning, ursprungligen för
anhängarna av huset Welf under
in-bördesstriderna i Tyskland under
1100—1200-talen, senare namnet på
påvedömets anhängare. Deras
motståndare voro ghibellinerna, se d. o.
Guereza-apor [gere’tsa-], släktet
Co’-lobus, förekomma i Afrikas
bergstrakter. De ha en lång, vit mantel
längs sidorna.
von Guericke [ge-], Otto (1602—86),
tysk fysiker och ingenjör, 1646—81
borgmästare i Magdeburg,
populariserade fysiken genom effektfullt
utförda experiment. G. är mest känd
genom sina luftpumpskonstruktioner
och sin inför ett auditorium av
furstar 1654 gjorda demonstration
av de magdeburgska halvkloten, 201,
798, 1258.
Guéridon [geridåns], se Geridon.
Guerilla [geril’ja], se Gerilla.
Guermant [germa’ns], Henriette (f.
22/11 1913), operasångerska, sopran,
av belgisk börd. Från 1940 anställd
vid Kungl. teatern, där hon mest
sjungit italienska och Mozartoperor.
Guernsey [ga’nsi], en av de
normandiska öarna, 65 km2, 42 000 inv. 1948.
Huvudstad Saint Peter Port. Ön var
under andra världskriget besatt av
tyskarna, 1663, 3273 K.
Guernsey, nötkreatursras
härstammande från ögruppen med samma namn,
känd för mjölk med mycket hög
fetthalt och god kvalitet. I Sverige
finnas endast enstaka besättningar
eller djur. I USA är rasen vitt
utbredd.
Guerrero [gärä’rå], stat i s. Mexiko,
vid Stilla havet. 64 458 km2, 915 400
inv. 1950. Huvudstad Chilpanci’ngo.
du Guesclin [geklän8’], Bertrand (d.
1380), fransk härförare, konnetabel
av Frankrike. Förde under
hundraårskriget en framgångsrik kamp mot
engelsmännen, erövrade Kastilien
och de sydfranska områdena.
Militär organisatör.
Guesde [gäd], Jules (1845—1922), fransk
socialistledare, måg till Karl Marx,
förfäktade gentemot Jaurès en
renlärigt marxistisk ståndpunkt.
Regeringsmedlem 1914 och 1915-—16.
Gueuser [gö’-] (fr., tiggare), namn på
den mot Filip II av Spanien
riktade oppositionen i Nederländerna
på 1500-talet.
Gui [goi’], Vittorio (f. 1885), italiensk
tonsättare och dirigent, representant
för den moderna musiken. I
egenskap av ypperlig orkesterledare är
G. en i utlandet eftersökt
gästdirigent och har som sådan även
besökt Sverige (1941).
Guiana [gia’na], detsamma som
Gua-yana.
Guicciardi [goitjar’di], Giulietta (1784
—1856), italiensk musikamatör, 1803
gift med den österrikiske greven
W. R. von Gallenberg. Tog under
1800-talets första år pianolektioner
för Beethoven, som blev häftigt
förälskad i sin vackra elev och
tillägnade henne sin pianosonat i
ciss-moll op. 27:2, senare kallad
Mån-skenssonaten.
Guicciardini [goitjardi’ni), Francesco
(1483—1540), florentinsk politiker
och historiker, mest känd som
för
fattare till en klassisk italiensk
historia.
Guide [fr., gid’, eng. gaid], vägvisare,
resehandbok. Försvenskad form: gid.
Guido av Arez’zo [goi’då arät’så],
Guido Aretino (omkring
980—omkring 1050), benediktinmunk och
musikteoretiker, länge verksam i
Arezzo (Italien). Notlinjesystemet
och solmisationen (se d. o.) hade
i honom sin egentlige fulländare.
Guido av Lusignan [goi’då lysinja”»]
(d. 1195), fransk riddare, konung
av Jerusalem 1186, tillfångatogs av
Saladin och styrde senare Cypern.
Guido Reni, se Reni.
Guienne [gyijän’], Guyenne, förr
provins i s.v. Frankrike, motsvarade
ungefär departementen Gironde,
Dordogne, Lot-et-Garonne, Lot och
Aveyron samt delar av
Tarn-et-Garonne och Ländes.
Guilbert [gilbä’r], Yvette (1865—1944),
fransk sångerska, världsberömd för
sin förmåga att föredraga visor.
Gästade Sverige l:a ggn 1899 och
så sent som 1931.
Guildford [giPfad], stad i Surrey, s.ö.
England. 49 640 inv. 1954.
Biskopssäte. Stora boskapsmarknader.
Guild Hall [gild hå’l], byggnad i
London från 1400-talets förra hälft,
senare flera gånger restaurerat, där
stadens Lord Mayor varje år
installerades. I G. inrymdes ett stort
bibliotek och en betydande
konstsamling. Förstördes svårt vid ett tyskt
bombanfall 1940, — 2192.
Guild socialism [gild såo’sjalism], eng.,
se Gillesocialism.
Guillaume [gijå’m], fr., Vilhelm.
Guillaume [gijå’m], Charles Édouard
(1861—1938), fransk fysiker, har
studerat nickelstållegeringar och deras
termiska utvidgning. Han erhöll bl. a.
för upptäckten av den för
urindustrin betydelsefulla legeringen invar
nobelpriset i fysik 1920.
Guillaume de Lorris [gijå’m da låri’],
den äldre och ridderligare av de båda
författarna till den franska
medeltidsdikten Roman de la Rose, som
påbörjades omkring 1230.
Guillaume de Machaut, se Machaut.
Guillochering [gijåsje’ring], benämnd
efter uppfinnaren Guillot, maskinell
gravering av geometriska mönster
på metallföremål. G. användes för
ornamentering av urtavlor och för
erhållande av linj eornamentik på
tryckplattor för sedlar osv.
Guillotine, se Giljotin.
Guinea [gine’a], kustland i v. Afrika,
kring Guineabukten, från Kap Roxo
vid Senegals s. gräns, 12° 19’ n. br.,
till Kap Negro i Portugisiska
Väst-afrika, 15° 40’ s. br. G. brukar
uppdelas i Övre G. och Nedre G. Som
gräns brukar räknas Kap Lopez
strax s. om ekvatorn, 24 K, 1485.
Guinea [ginn’i], 1663—1816 brukat
engelskt guldmynt = 21 shillings.
Användes ännu som räknemynt vid
vissa prissättningar.
Guineabukten [gine’a-], stor bukt på
Afrikas v. kust, 24 K.
Guine’aöama, ögrupp i Guineabuktens
innersta del, bestående dels av de
portugisiska öarna Säo Tomé och
Principe, dels de spanska Fernando
Poo och Annobön.
Guinée [gine’], detsamma som Guinea.
Guinness [gin’is], Alec (f. 2/4 1914),
engelsk skådespelare vid Old
Vic-teatern, där han framställt flera av
Shakespeares stora gestalter. Vid
filmen, där G. började 1946, har han
visat sig som en ypperlig komiker
och maskeringskonstnär. Filmer
bl. a. Oliver Twist (1948), Sju
hertigar (1949), Jag stal en miljon
–––––––– GULA FLÄCKEN
(1951) och Mannen i den vita
kostymen (1952).
Guisan [gisan«’], Henri (f. 1874),
schweizisk militär, överbefälhavare
1939—45, organiserade därunder
energiskt Schweiz försvar.
Guise [gi’s], stad i dep. Aisne, n.ö.
Frankrike, 6 091 inv. 1954.
Järnindustri. Förr huvudort i ett grevskap
tillhörigt ätterna Guise och Condé.
1. Guise [gi’s], Frans (1519—63),
hertig av G., härförare, utmärkte sig i
krigen mot kejsar Karl V. Blev
från 1560 Frankrikes verklige
re-gent. Genom blodbadet vid Vassy
gav han upphov till hugenottkrigen.
2. Guise, Henrik (1550—88), son till
Frans G., hertig av G., prins av
Joinville, katolikernas ledare, var
en av anstiftarna av
Bartolomeinat-ten och chef för ligan. Stämplade
mot Henrik III och mördades på
hans befallning, 1659.
Guitry [gitri’], Sacha (f. 1885), fransk
skådespelare, författare,
teaterledare, har skrivit ett flertal
teaterpjäser, främst komedier, vilka han
som regissör och skådespelare
vanligen framfört på egen scen. Även
inom filmen har G. gjort en
betydande insats, bl. a. med filmerna
Jag är en falskspelare (1936),
Kronans pärlor (1937) och Lidelsernas
gata (1938), Om Versailles kunde
berätta (1954).
Guizot [giså’], Francois Pierre
Guillaume (1787—1874), fransk
historiker och politiker, professor vid
Sor-bonne 1812, inrikesminister 1830—
36, utrikesminister 1840—47 och
konseljpresident 1847—48.
Konservativ, till England efter 1848 års
revolution. Författade bl. a. ett
arbete om den engelska revolutionen
(25 bd, 1823—25), 918.
Gujarat [eng. uttal godjara’t],
Gudje-rat, landskap i n.v. Indien,
omfattande halvöarna Cuth och
Kathia-war samt angränsande fastland,
1727 K.
Gujara’ti, nyindiskt språk, talat av
ca 12 milj, människor. G. är nära
besläktat med hindi och således ett
indoeuropeiskt språk. Bland
författare på G. märkes Gandhi.
Gula brigaden eller Gula regementet
antages stamma från Gustav Vasas
drabantkår, deltog bl. a. i Gustav
II Adolfs krig, då de två första
kompanierna utgj orde konungens
livgarde. G. utvecklades sedermera
till Svea livgarde.
Gula böcker, efter färgen på omslaget
benämning på officiella
dokumentpublikationer i Frankrike och Kina.
Gula elv, älv i n. Norge, utfaller i
Trondheimsfjorden. 125 km lång.
Gula fackföreningar, flerstädes i
utlandet beteckning på
arbetarsammanslutningar, som tillkommit på
initiativ av arbetsgivarna, ofta med
kristligt inslag. I Sverige ha dylika
fackföreningar aldrig spelat någon
roll. Även i utlandet äro de
numera av helt underordnad betydelse.
Gula faran, omkring sekelskiftet
uppkommen benämning på det hot, som
den gula rasens förmenta expansion
ansågs utgöra för den vita rasen.
Gula febern, smittosam tropiksjukdom
som sprides genom my ggan Stego
-myi’a caTopus och utmärkes av
feber, gulsot, benägenhet för
blödningar. Förekommer epidemiskt i
Sydeuropa, Amerika och Afrika,
849.
Gula floden, se Huang-ho.
Gula fläcken, parti av ögats näthinna,,
motsvarande ögonklotets bakre pol.
Är säte för det tydliga seendet. Jfr
Allvar Gullstrand, 3864.
4276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
