Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gulhämplingar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GULHÄMPLINGAR
GUMMIKLICHE
multipliceras för att rätt ljusmängd
skall erhållas.
Gulhämplingar, Serinus, släkte av
familjen finkfåglar. Mest känd är den
på Kanarieöarna och Azorerna
levande kanariefågeln, S. cana’ricus,
stamform för den tama
kanariefågeln.
Gullabo, församling i Torsås kommun
i s.ö. Småland, Kalmar län, 1808
inv. 1954.
Gullaskruv, stations- och
industrisamhälle i Hälleberga kommun,
Småland, 288 inv. 1951.
Gullberg, förr fästning inom
nuvarande staden Göteborg, anlagd 1303 och
många gånger återuppförd efter
danska härjningar. Om G. erinrar nu
skansen Göta Lejon, uppförd av
Dahlberg 1694, nedlagd 1822.
Gullberg, Elsa (f. 14/3 1886),
textil-konstnärinna, sedan 1927 med egen
firma i Stockholm. Har bl. a. lett
tillverkningen av textilierna för
Stockholms konserthus (1926) och
gobelängerna för Linköpings
domkyrka. G. har verkat för den
moderna textilkonstens höjande och
för samarbete mellan konstnärer,
hantverk och industri, 1594.
Gullberg, Hjalmar (f. 30/5 1898),
författare, skald, fil. lic., fil. hedersdr
1944, chef för Radioteatern 1936—50.
Medlem av Svenska akademien 1940.
Hans dikter äga klassisk
formklarhet och intellektuell skärpa i
förening med utpräglad dragning mot
orientalisk och kristen mystik. Hans
översättningar av grekiska dramer
och samtida lyrik äro mästerliga.
Har utgivit diktsamlingarna I en
främmande stad (1927), Andliga
övningar (1932), Kärlek i tjugonde
seklet (1933), Att övervinna världen
(1937), Fem kornbröd och två
fiskar (1942) och Dödsmask och
lustgård (1952), 28, 1488, 3342.
Gullered, församling i Redvägs
kommun i ö. Västergötland, Älvsborgs
län, 313 inv. 1954.
Gullesson, Haaken, träsnidare och
målare, verksam på 1510- och
1520-talen i Hälsingland. Har utfört ett
flertal altarskåp och helgonbilder i
en ålderdomlig till högmedeltida
stilideal återknytande stil. Bland
hans arbeten märkas »Arma själv
tredje» i Enångers kyrka.
Gullfoss, stort vattenfall, fallhöjd 50
m, i älven Hvita på s. Island.
Gullhavre, A ve’na flavesc’ens, vilt gräs
i södra och mellersta Sverige,
omtyckt av djuren.
Gullholmen, församling,
municipal-samhälle och fiskläge i mellersta
Bohuslän på en ö v. om Orust. 441
inv. 1954, därav 382 i
municipal-samhället, 424 K, 427 B.
Gullhöna, se Nyckelpiga.
Gullivers resor, satirisk saga av J.
Swift, skildrande Gullivers äventyr
hos pysslingarna i Lilliput, jättarna
i Brobdingnag, de vetenskapliga
pedanterna i Laputa och i de kloka
hästarnas land, 289, 3377, 3377 B.
Gullklöver, Trifol’ium agra’rium,
familjen ärtväxter, har gula
blomhuvuden från bladvecken. Alla
småblad nästan oskaftade, stipler
lan-settlika. Tämligen allmän på backar.
Gullkrage, se Krysantemum.
Gullmar, Kai (f. 2/4 1905), pseudonym
för Gullan Bergström, vis- och
schlagerkompositör, vars melodier
genom film, radio och grammofon
vunnit stor popularitet.
Gullmarsfjorden, den förnämsta av
Bohusläns fjordar, innanför Lysekil,
mellan Stångenäs och Bokenäs, 30
km lång, 142 m djup, med det
saltaste bottenvattnet i Sverige (34 pro
mille). Flera havsundersökningssta-
tioner, Bornö
hydrografisk-biologiska station, Klubbans och
Kristi-nebergs zoologiska stationer sam’t
havsfiskelaboratoriet i Lysekil, 424,
989.
Gullpudra, Chrysosple’nium
alterni-fo’lium, ört tillhörande fam.
Saxi-fragaceae. Växer tämligen allmänt
vid källdrag och på sumpiga ställen.
Gulaktiga blommor och njurlika
blad. Befruktningen sker genom små
snäckor.
Gullregn, se Guldregn.
Gullris, Solida’go virgau’rea,
krage-växt med strödda blad, gula
strålblommor och blomkorgar i klase.
Allmän i skogar och backar.
Gullspång, municipalsamhälle i
Skaraborgs län, n. Västergötland på
Värmlandsgränsen, vid
Gullspångs-älven, 540 inv. 1954. Stor
kraftstation, järnverk, 3773 K.
Gullspångsälven, avloppet för sjön
Skagern till Vänem, nedersta delen
av Svartälven-Letälven med
utbyggda vattenfall vid Karåsforsen, Åtorp
och Gullspång, tillsammans 117 000
hk, 3773 K.
Gullstrand, Allvar (1862—1930),
ögonläkare, professor i Uppsala 1894,
erhöll nobelpriset i medicin 1911.
G. nydanade fullständigt läran om
ljusstrålarnas brytning och
konstruerade ovärderliga instrument för
ögonundersökningar, såsom
spaltlampan och oftalmoskopet samt de
punktuellt avbildande glasögonen.
G. upptäckte bl. a., att den s. k.
gula fläcken i ögonbottnen under
livet är färglös.
Gullvivan, Pri’mula ve’ris, dvs. vårens
förstling, familjen Primula’ceae,
vi-veväxter, i Västergötland kallad
maj nycklar och på annat håll
stundom oxlägga och S:t Pers nycklar.
G. är flerårig, med lodrät
jordstam, blad i rosett och gula
blommor i flock på bladlös stjälk. En
del exemplar ha röda blommor.
Gulmåra, Ga’lium ve’rum, familjen
mårväxter, 5 dm hög ört med blad
i kransar, 8 i varje, och talrika små
gula blommor i knippen. Blommar
på eftersommaren. Kallas Jungfru
Marie sänghalm.
Gulockra, se Ockra.
Gulsippa, Anemo’ne ranunculoi’des,
familjen ranunkelväxter, liknar
vitsippan men har gula blommor, ofta
2—3 på samma stjälk. Sällsynt, men
förekommer i lövängar till Uppland.
Se Sippsläktet.
Gulsot, ik’terus, gulfärgning av hud
och ögonvitor genom gallfärgämne.
I samband med G. uppträder ofta
klåda, långsam puls, leverförstoring,
ljusa avföringar, mörk urin. G. kan
uppträda genom hinder för gallans
avflöde till tarmen, gallsten,
tumörer, inflammation i gallgångarna
m. m. Katarral gulsot, hepati’t,
uppträder epidemiskt. Kännetecknas av
illamående, trötthet, gulfärgning.
Tarvar långvarig vård, 2160.
Gulsparvsläktet, Emberi’za, tillhör
underfamiljen fältsparvar av
finkfåg-larna. Bland svenska arter märkes
gulsparven, E. citrinelTa. Hanen är
citrongul med bruna fläckar, som
tätna mot ryggsidan, har bruna
vingpennor med vita kanter och
bruna stjärtpennor; honans färger
äro liknande men mindre klara.
Gulsparven är allmän i skogs- och
busktrakter över hela landet. Bor i
buskar eller på marken. Stann- och
strykfågel.
Gulspetssjuka angriper havre, korn
och andra gräs. Visar sig i form av
gulnade och hoprullade bladspetsar,
vilka bli hängande. G. står i
samband med jordarten och tillgången
på vissa grundämnen i jorden.
Sålunda brukar tillförsel av
koppar-vitriol motverka skadegörelsen.
Gulsporre, Lina’ria vulga’ris, familjen
lejongapsväxter, har hela, strödda
blad, blommor i klase, krona
två-läppig, ljusgul med höggul buckla
samt sporre.
Gul vial, Lath’yrus praten’sis, familjen
ärtväxter, har 1-pariga blad med
klänge och tämligen stora, gula
blommor i klase. Allmän på
gräsmark.
Gulärla, MotacilTa fla’va, art av
familjen ärlor, ovan olivgrön, under
gul och med ett vitt streck över
ögat. Den är allmän i Sverige och
häckar upp till Dalarna, 3572.
1. Gumælius, Gustav Vilhelm (1789—
1877), präst, författare, skrev den
första moderna svenska historiska
romanen, Thord Bonde (1828), en av
Walter Scott påverkad skildring från
Albrekt av Mecklenburgs tid.
2. Gumælius, Arvid (1833—1908),
brorson till G. V. G., journalist och
frisinnad politiker, ledamot av A. k.,
initiativtagare till Sveriges första
folkbank, i Örebro, 1867.
Gumæ’lius annonsbyrå, Sveriges
äldsta, startades 1877 under namnet
Nya annonsbyrån av Sofia
Gumælius (1840—1915). G. sammanslogs
1918 med pappers- och
maskinfirman Gumælius & Co., men 1933
an-togo de namnen AB S. Gumælius
Annonsbyrå resp. Gumælius
Maskinaffär AB.
Gumiljov [gomiljå’f], Nikolaj (1886—
1921), rysk diktare i Gautiers och
Leconte de Lisles stil med
förkärlek för exotiska motiv.
Arkebuserades av bolsjevikerna.
Gumlösa, församling i Vinslövs
kommun i n. Skåne, Kristianstads län,
409 inv. 1954, med Nordens äldsta
tegelkyrka, invigd 1191.
Gumma, gummisvulst, syfilom, vid
syfilis under det s. k. tredje stadiet
uppträdande svulstliknande
inflammationer på olika ställen i kroppen.
1. Gumme’rus, Jaakko (1870—1933),
finländsk kyrkohistoriker, professor
i Helsingfors 1900—20, biskop i
Tammerfors sedan 1923. Verkade för de
kyrkliga enhetssträvandena. Utgav
flera läroböcker i kyrkohistoria.
2. Gumme’rus, Herman (1877—1948),
finländsk filolog, historiker och
politiker, under första världskriget
en av ledarna för den s. k.
Stock-holmsdelegationen, som verkade för
Finlands frigörande från Ryssland.
Minister i Rom 1920—25, 1933
professor i historia i Helsingfors.
3. Gumme’rus, Edvard Robert
(f-1905), son till Herman G., journalist
och författare till essäer, noveller
och romaner, bl. a. Farväl,
Arka-dien (1938) och Sönerna (1943).
Gummeson, Per Egon (f. 26/3 1893),
industriman, sedan 1935
verkställande direktör för Höganäs-Billesholms
ab. G. har ägnat stort intresse åt
relationerna mellan arbetsgivare och
arbetare och har i samband härmed
anordnat offentliga diskussioner om
företagsdemokrati.
Gummi. 1. Benämning på vissa
växtprodukter, vilka antingen avsöndras
som fast genomskinlig massa eller
utvinnes ur växtdelar med alkali
och sedan utfällas med alkohol och
saltsyra. Löses i vatten till en
tjockflytande och klibbig lösning. — 2.
Detsamma som gummi elasticum, se
Kautschuk, 1969.
Gummi arabicum, se Arabiskt gummi.
Gummi elas’ticum, se Kautschuk.
Gummikliché, sedvanlig benämning på
gummistereotyp framställd genom
4278
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
