Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - G - Gummilacka ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUMMILACKA
GUSTAV III
gjutning eller pressning av gummi
mot en matris.
Gummilacka utgöres av det stelnade
sekretet från en sköldlus, Laccifer
lacca, som i stora kolonier lever på
stammar och grenar av vissa i
Indien växande träd. Genom kokning
av G. med sodalösning och tvättning
med vatten erhålles schellack.
Gump, området bakom stj är ttä ekarna
hos en fågel.
Gumpfotade fåglar, Pygop’odes, enligt
äldre indelning en ordning av
simfåglarna, innefattande doppingar,
lommar, alkfåglar och pingviner.
Fotternas placering långt bak ger
fågeln en upprätt gång och gör den
till en skicklig dykare.
Gundestrupkärlet, silverkittel, 1891
funnen i en mosse i byn Gundestrup
på Jylland, Danmark. Kitteln (72
cm bred och 43 hög), är troligen
från tiden omkring Kr. f. och visar
i sin reliefframställning starka
keltiska drag, 1379.
Gungfly, växtlager över det lösa
vat-tenhaltiga lagret i mossar och kärr.
Gungner, Odins spjut, som enligt
sagan aldrig kunde förfela sitt mål,
2505.
Gunilla (Bielke) (1568—97), svensk
drottning, Johan ni:s andra gemål
1585, dotter till riksrådet Johan
Axelsson Bielke, död på änkesätet
Bråborg i Östergötland.
Gunnar, konung Gjukes son, en av
huvudpersonerna i Volsungasagan och
Niebelungenlied, i den senare kallad
Gunther. Motsvaras i historien av
burgundernas konung Gundahari,
som föll i strid mot hunnerna 437.
Gunnar på Lidarände, isländsk
storbonde under 900-talets senare hälft,
vars tragiska öde skildras i Njals
saga. Särskilt bekant är skildringen
av hur den till landsflykt dömde
G. ej förmår lämna sitt hem utan
stupar i strid med sina fiender,
1800.
Gunnarp, församling i Ätrans
kommun i Hallands län, 1 263 inv. 1954.
Gunnarsjö, församling i Kungsäters
kommun i s. Västergötland,
Älvsborgs län, 344 inv. 1954.
Gunnar sko g, kommun i Värmlands
län, 3 831 inv. 1954. Bildad 1952
genom sammanslagning av Bogen och
Gunnarskog, 3763 K.
Gunnarsnäs, iörsamling i Kroppefjälls
kommun i ö. Dalsland, Älvsborgs
län, 1 156 inv. 1954.
Gunnarsson, Gunnar (f. 29/8 1899),
språkman, 1938 professor i slaviska
språk i Lund, från 1939 vid
Uppsala universitet. Ledamot av 1945
års universitetsberedning. Förutom
vetenskapliga arbeten har G. bl. a.
utgivit Det fängslande Polen (1938).
Gunnarsson, Gunnar (f. 1889), isländsk
författare, har på danska skrivit
flera romaner som förskaffat honom
europeisk ryktbarhet, ofta med
motiv från Islands historia och nutid
bl. a. Borgslægtens Historie (1—4,
1912—14) och Svartfugl (1929).
Gunnarstorp. 1. Industriort i
Malmöhus län, vid järnvägen Hälsingborg
—Hässleholm. 684 inv. 1951.
Stenkolsbrytning. — 2. Gods, se
Kulla-Gunnarstorp, Vrams Gunnarstorp.
Gunnebo. 1. Egendom i Mölndal, med
huvudbyggnad i nyklassicistisk stil
från 1780-talet, uppförd för John
Hall d. ä. av C. W. Carlberg.
Tillhör sedan 1949 Mölndals stad. — 2.
Brukssamhälle i ö. Småland, 8 km
s.v. om Västervik. 854 inv. 1946.
Järn- och stålmanufaktur.
Gunnebo Bruks AB, Gunnebobruk,
järn- och stålmanuf
akturtillverkning, vid Gunnebo i Småland samt
vid anläggningar i Varberg,
Sunds
vall, Halmstad, Hudiksvall och
Södra Valbo. Huvudsakliga alster:
dragen tråd, trådspik, kätting,
tråd-duk och ståltrådslinor. Antalet
anställda 700.
Gunnilbo, församling i
Skinnskatte-bergs kommun i mellersta
Västmanlands län, 754 inv. 1954.
Gunnlaug Ormstunga (omkring 980—
1008), isländsk skald. Om hans
resor och äventyr runt om vid norra
Europas hov och om hans kärlek
till Helga den fagra handlar en
släktsaga, som bär hans namn.
Gunrum (eng. gun-room, kanonrum),
officersmässen på ett örlogsfartyg.
Gun’tersegel, gaffelsegel, vars gaffel
pekar i mastens förlängning, 2972.
Gunther [gan’to], John (f. 1901),
amerikansk reporter, världsbekant
för sina böcker Europa en
häxkit-tel (1936, sv. ö. s. å.), Bakom
Asiens murar (1939, sv. ö. s. å.),
In-side Latin America (1941) och Inside
USA (1947).
Guppy, miljonfisk, Lebis’tes
reticula’-tus, liten levandefödande (30 st.
ungar var fjärde vecka) tandkarp
från Mellanamerika, tacksam
akva-riefisk. G. har fått användning vid
utrotande av malariamyggans larver
i tropikerna, 32, 975.
Gurdynami’t, glycerylnitrat,
uppblandad med kiselgur. Den av A. Nobel
först uppfunna dynamiten.
Gurgelvatten, lösning av antiseptiska
medel såsom väteperoxid, borsyra
eller vanligt koksalt. G. bör vara
ljumt och ej för mycket
koncentrerat.
Gurka, Cuc’umis sati’vus, familjen
gurkväxter, strävhårig klätterväxt
med femflikade blad, gula blommor
och undersittande fruktämne.
Många sorter finnas. De härdigaste
odlas på list på kalljord, andra i
drivbänkar och växthus. Om
befruktning förhindras, blir gurkan
kärnlös (se Partenogene’s). G. är ett
bär, som innehåller 95 % vatten och
saknar både näringsämnen och
vitaminer, 1477 B, 1480.
Gurkha [go’-], den härskande
stammen i Nepal, Främre Indien, den
indiska arméns bästa soldater, 169 B,
1612.
Gurkmeja, gulrot, gul ingefära,
Rhi-zo’ma cur’cumae, drog, utgörande
den torkade jordstammen av olika
Cur’cumaarter, innehållande ett gult
färgämne, curcumin, och en eterisk
olja, curcumaolja. Den vanliga
G.-växten, C. longa, familjen ingefärs
-växter, odlas i Indien och Kina.
Andra Curcumaarter lämna
stärkelse, s. k. ostindisk arrowrot.
Gurkmejpapper, med ett
växtfärg-ämne curcumin indränkt
filtrerpapper för påvisande av borsyra.
Gurko, Josif (1828—1901), rysk
militär, berömd som chef för en
arméavdelning under rysk-turkiska
kriget 1877—78.
Gurkväxter, Cucurbita’ceae, familj av
tvåhjärtbladiga, sambladiga, oftast
ettåriga, klättrande örter med stora,
enkönade blommor och stora,
mång-fröiga bär. Se Flaskkurbits, Gurka,
Kolokvint, Luffa, Melon, Pumpa.
Gurlamanda’ta, 7 725 m högt berg i
Tibet, 3460.
1. GurTitt [go-], Comelius (1850—1938),
tysk konsthistoriker, professor i
Dresden 1893—1920, främst verksam
som arkitekturhistoriker. Bland hans
arbeten märkas Geschichte des
Ba-rockstiles, des Rokoko und des
Klassicismus (1886—89).
2. Gurlitt, Willibald (f. 1889), tysk
musikforskare, professor vid
universitetet i Freiburg im Breisgau
1920—37 och sedan 1949. G. har mest
ägnat sig åt den protestantiska
kyrkomusikens historia (bl. a.
biografier över M. Praetorius och J. S.
Bach).
Gurmand, se Gourmand.
Gurmé, se Gourmet.
Gurre, medeltidsborg på n. Själland,
troligen anlagd på 1300-talet,
numera ruin, bekant som Valdemar
Atterdags älsklingsuppehåll.
Gustaf-Jansson, Gösta (f. 6/11 1902),
författare. Hans romaner utmärkas
av en bred, ofta satirisk realism.
Hans styrka är förmågan att säkert
kunna teckna karaktärer ur de mest
skilda miljöer. — Gubben kommer
(1934), Stora famnen (1937) och
Stampen (1951).
Gustafs, kommun i s. Dalarna,
Kopparbergs län, 3 219 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Gustafs och Silvberg.
Gustafson, Gabriel (1853—1915), svensk
arkeolog, professor i Oslo från 1900.
G:s främsta insats är utgrävningen
och konserveringen av
Osebergsfyn-den. Har utgivit Norges oldtid,
min-desmærker og oldsager (1906), 2604.
Gustafson, Torsten (f. 8/5 1904),
fysiker, professor i mekanik och
matematisk fysik vid Lunds universitet
sedan 1939. Har behandlat
hydro-nynamiska och aerodynamiska
strömningsproblem och publicerat
arbeten inom
kvantelektrodynamiken. G. är sedan 1945 ledamot av
Atomkommittén.
Gustafsson, Gustaf (1865—1933),
tidningsman, högerpolitiker, redaktör
för Östgöta Correspondenten 1898—
1909, Stockholms Dagblad 1913—17
och Östergötlands Dagblad 1917—30.
Medlem av F.k. 1919.
Gustafsson, Richard (1840—1918),
författare, bekant för sina Sagor (1—4,
1874—82), som översatts till många
språk, reseskildringar, komedier och
musiktexter, bl. a. Ett bondbröllop
(1868) till A. Södermans musik.
Grundade 1869 skämttidningen
Kas-per.
Gustav I Vasa (1496—1560), konung
av Sverige 1523, son till riksrådet
Erik Johansson, ledde upproret mot
danskarna 1521, genomdrev 1527
reformationen och kyrkogodsens
reduktion till kronan. Nedslog flera
bondeuppror och stärkte
riksenheten, bröt Lybecks handelsvälde,
lade grunden till lokal och central
statsförvaltning, införde
arvsmonarki, främjade näringslivet och förde
en försiktig utrikespolitik, allt
under ett i hög grad personligt
regemente. G. hade i sitt första
äktenskap, med Katarina av
Sachsen-Lauenburg, sonen Erik, 1490, 1490 B.
Gustav II Adolf (1594—1632), konung
av Sverige 1611, son till Karl IX och
Kristina av Holstein-Gottorp.
Avslutade krig med Danmark och
Ryssland, påbörjade med Axel
Oxenstiernas hjälp en nydaning av
förvaltning, regering och riksdag och
befordrade den ekonomiska och
kulturella utvecklingen. Bedrev en
aktiv utrikespolitik från 1620-talet mot
Polen och ingrep 1630 i det
Trettioåriga kriget till de förtryckta tyska
protestanternas hjälp, segrade vid
Breitenfeld 1631, vilket innebar
krigets avgörande vändpunkt. G.
stupade vid Lützen den 6 november
1632. G. var gift med Maria
Eleonora av Brandenburg och hade med
henne dottern Kristina, 1494, 1494 B,
1495 B, 3071, 3509, 3598.
Gustav III (1746—92), konung av
Sverige 1771, son till Adolf Fredrik
och Lovisa Ulrika. Genomförde 1772
en oblodig statsvälvning, som
återställde jämvikten mellan konung
4279
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
