Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hagberg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAGBERG, KNUT
HAINBUND
kommunistiska partiets A. k.-grupp,
1949 ordförande i dess
riksdagsgrupp.
Hagberg, Knut (f. 19/7 1900), fil. dr,
litteraturkritiker i Nya Dagligt
Allehanda 1925—44, i Svenska
Dagbladet sedan 1945, essayist med
anglosaxisk inställning och särskilt
intresse för biografi och
naturkunskap. — Bland arbeten:
Medmänniskor (1928), Burke, Metternich,
Dis-raeli (1931), Carl Linnaeus (1939),
Svenskt fågelliv (1942), Sedernas
bok (1945), Den kristna tanken
(1946), Svenskt djurliv i mark och
hävd (1950) och Kung Davids arv
(1955).
Hagborg, August (1852—1921), målare,
från 1875 mestadels verksam i
Frankrike. Var på 1870-talet under
intryck av Bastien-Lepage en av
banbrytarna för det svenska
fri-luftsmåleriet och fann sin speciella
motivkrets vid Normandies kust,
där han skildrade havets och
strandviddernas atmosfär, ofta med
insatta figurer.
Hagby. 1. Församling i Södermöre
kommun i s.ö. Småland, Kalmar län,
857 inv. 1954, med rundkyrka från
1100-talet. — 2. Församling i Södra
Hagunda kommun i mellersta
Uppland, Uppsala län, 312 inv. 1954.
Hagdahl, Charles Emil (1809—97),
läkare och författare, känd för sitt
klassiska arbete Kok-konsten som
vetenskap och konst (1878—79,
omarbetad 1896).
Hage, inhägnat skogsområde, tidigare
i regel använt som betesmark. På
grund av bl. a. betesdjurens
inverkan är vegetationen i en H. i regel
av annan karaktär än i skogsmark,
2227.
Hagebyhöga, församling i Aska
kommun i v. Östergötland,
Östergötlands län, 399 inv. 1954. Absidkyrka
från 1100-talet.
von Hagedorn, Friedrich (1708—54),
tysk skald, ämbetsman i Hamburg.
Hans dikter bilda tillika med Gleims
grunden för den anakreontiska
poesin som med sin måttfulla livsglädje
och njutningsfilosofi blev mycket
populär i Tyskland under 1700-talet.
Hagel. 1. Nederbörd i form av fast,
ofta vattenklar is. Uppstår på våren
eller försommaren, när varm, fuktig
luft överlagras av och stiger upp i
relativt kalla luftlager, och faller
vanligen vid middagstid. Haglen äro
mestadels ärtstora men man har
dock observerat och vägt hagel med
upp till 800 g vikt, 3122. — 2.
Små-kulor av antimonlegerat bly för
jaktpatroner. H. finnas i storlekar
från 1,25 till 10 mm. De finaste
benämnas dunst.
Hagelberg, församling i Skultorps
kommun i v. Västergötland,
Skaraborgs län, 203 inv. 1954.
Ha’gen, tysk stad i Ruhrområdet,
delstaten Nordrhein-Westfalen. 160 000
inv. 1952. Stålindustri, 3559 K.
Hagen, Johann George (1847—1930),
österrikisk astronom och jesuit, chef
för Vatikanobservatoriet i Rom,
utförde grundläggande forskning
rörande de föränderliga stjärnorna,
utgivit standardverket Atlas stellarum
variabilium (1899—1907).
Hagenbeck, Karl (1844—1913),
grundare av den världsberömda
djurparken i Stellingen i Altona vid
Hamburg, vilken levererar djur till
dylika institutioner jorden runt och
tjänat som förebild för andra
anläggningar.
Hagerup, Francis (1853—1921), norsk
politiker och jurist. Var
statsminister 1895—98 och 1903—05, då han
måste avgå på grund av unionskri -
sen; från 1916 sändebud i
Stockholm.
Hagerup, Inger (f. 1905), norsk
radikal författarinna, känd för sina
tidsdikter, främst den berömda De
brente våre gårder, 2536.
Hagerups förlag, bokförlag i
Köpenhamn, grundat 1852 av Hans
Hagerup (1823—83), ett av Danmarks
största bokförlag; utger främst
skönlitteratur och läroböcker.
Hagfibbla, Hiera’cium muro’rum, se
Fibblor.
Hagfors, stad i Värmlands län (från
1950), vid Uvån, ö. om Klarälven.
7 183 inv. 1954. I H. som utbrutits
ur N. Råda socken, ingå det forna
H. municipalsamhälle och största
delen av H. församling. I H. ligger
Hagfors järnbruk, det största av
Uddeholmsbolagens järnverk, 3763 K,
3766.
Hagga’da (nyhebr., berättelse), den del
av Talmud som huvudsakligen
består av legender, liknelser och
anekdoter, t. ex. om påskfirandets
ursprung, meningen med vissa
maträtter o. d.
Hag’gai, prcfet i Israel, uppträdde,
enligt den bok i G. T. som bär hans
namn, år 520 f. Kr. i Jerusalem och
manade judarna att återuppbygga
templet och hoppas på framtiden.
Hagi’a Triada, ort på Kretas sydkust
med ruiner av ett förhistoriskt
palats, uppfört omkring 1900—1700 f.
Kr., med märkliga bevarade fresker.
Hagiogra’f (grek. hag’ios, helig och
graf’ein, skriva). 1. Bok i sista
avdelningen av G. T., kallad
Hagio-g’rafa. — 2. Författare till
helgonbiografi eller helgonlegend. —
Ha-giografi’, helgonbiografi,
beskrivning av ett helgons liv.
1. Haglund, Patrik (1870—1937),
läkare, professor i ortopedi vid
Karolinska institutet, överläkare vid
Stockholms vanföreanstalt.
2. Haglund, Ejnar (31/3 1905), son till
P. H., fil. lic., främst känd som
oslagbar deltagare i radions
frågesporttävlingar. Har bl. a. utgivit
Frågesport (1944) och redigerat
Allsvensk frågesport (1945).
Hagman, Gerd (4/7 1919),
skådespelerska, under de senaste åren
verksam vid Göteborgs stadsteater.
Filmer bl. a.: Hem från Babylon
(1941), Rid i natt (1942), Det
brinner en eld (1943) och Det kom en
gäst (1947).
Hagman, Sophie (1758—1826), dansös
vid Operan, älskarinna åt hertig
Fredrik Adolf. Omnämnes i samtida
memoarer såsom skön och begåvad.
Hagshult, församling i Klevshults
kommun i n.v. Småland, Jönköpings
län, 469 inv. 1954.
Hagströmer, Johan (1845—1910), jurist,
professor i straffrätt i Uppsala,
betydande rättsvetensRaplig författare,
bl. a. Svensk straffrätt (1901—11).
Hagtorn, se Hagtornssläktet.
Hagtomsfjäril, Apo’ria cratae’gi,
dagfjäril av fam. Pier’idae med vita,
svagt genomskinliga vingar. Svarta
vingribbor. Spännvidd 63—68 mm.
Hagtornssläktet, Cratae’gus, av
familjen rosväxter, buskar eller låga träd
med torniga grenar, vita eller röda
blommor i kvastlika ställningar och
små, ofta röda bär. Hit hör bl. a.
hagtorn, C. oxyaca’ntha, med
glänsande blad, tämligen allmän i s.
Sverige upp till Mälartrakten.
Odlas ofta som prydnadsbuskar och i
Hahn, Gunnar (f. 16/3 1908), pianist
och ledare av en spelmanskvartett,
där H. spelar dragspel. Har företagit
konsertresor i utlandet och i
hemlandet bl. a. ivrat för svensk
folkmusik.
Hahn, Otto (f. 1879), tysk kemist,
radiumforskare, nobelpristagare i kemi
1945. Har gjort epokgörande
upptäckter inom radioaktivitetens
område, 217.
Hahnemann, Samuel (1755—1843), tysk
läkare, från 1835 verksam i Paris,
grundläggare av homeopatin. H:s
huvudverk är Organon der
rationellen Heilkunde (1810), där han
utvecklade sin nya läkemetod och
bröt med den gängse läkekonsten.
1. Hahr, August (1868—1947),
konsthistoriker, professor i konsthistoria och
konstteori vid Uppsala universitet
1917—33. H. har särskilt ägnat sig
åt den svenska konsthistorien under
Vasakonungarna och 1600-talet, inom
vilket område han utgivit betydande
arbeten, bl. a. Studier i Johan III:s
renässans (2 bd, 1907—10) och
Studier i nordisk renässanskonst (3 bd,
1913—17).
2. Hahr, Erik (1869—1944), bror till
A. H., stadsarkitekt i Västerås 1909
—35, där H. på ett lyckligt sätt
förenat pietet för stadens
småstadska-raktär med en modern industristads
krav. Dessutom har H. varit
banbrytande i Sverige för modern
konstruktiv arkitektur genom sina
industribyggnader, särskilt för ASEA.
Hai-chou [-tjå’o], hamnstad i n.ö. Kina,
vid Gula havet. Ändpunkt för
järnväg till Sian.
Haidarabad, se Hyderabad.
Haidar Ali eller Hy der Ali (omkring
1722—82), indisk furste och krigare,
radja av Mysore, utvidgade sitt rike
under 1760- och 70-talen genom krig
mot engelsmännen och indiska
furstar.
Haifa, stad i Israel, n.v. Palestina vid
Medelhavet vid foten av Karmel.
153 500 inv. 1953. Har raskt
blomstrat upp till Palestinas förnämsta
hamnstad, har stor industri samt
rörledning för olja från Irak, 1804
K, 2605.
Haig [hejg], Douglas (1861—1928), earl
H., engelsk fältmarskalk, var högste
befälhavare för de engelska
trupperna i Frankrike från 1915 till
krigets slut, 3734 B.
Hai’l, huvudstad i Djebel Sj ammar,
mellersta Saud-Arabien, n.ö. om
Medina, ca 20 000 inv., 122 K.
Haile Selassie (f. 1891), abessinsk
kejsare (Negus), hette ursprungligen
Ras Taffari Makonnen, tronarvinge
1916, konung 1928. Efter drottning
Zauditus’ död 1930 ensam regent och
kejsare under namnet H. 1931
införde han en demokratisk
författning. Fann efter nederlaget mot de
italienska trupperna i maj 1936 asyl
i England. Han återvände i januari
1941 tillsammans med brittiska
styrkor och besteg åter tronen den 5
maj s. å. Påbud om slaveriets
avskaffande har utfärdats och
euro-peiseringen i landet har fortsatt,
864 B, 866.
Hai’mon, i grekisk mytologi Kreons
son och Antigones trolovade, som
berövade sig livet vid hennes död.
Hai’nan, Kinas största ö, mellan
Syd-kinesiska sjön och Tonkinviken,
34 100 km2, ca 2 milj. inv. Bergig
och skogrik med bördiga dalar,
tropiskt klimat. Huvudstad Kiang-chu.
1939—45 var ön ockuperad av
japanerna, 1995 K.
Hainaut [änå’] eller Hennegau, belgisk
provins vid franska gränsen,
genom-fluten av Schelde och Sambre. Stora
kolfält och industri (järn-, maskin-,
glas-, textil-) kring Mons, Charleroi,
Tournai m. fl. städer. 3 724 km2,
1 253 718 inv. 1952. Huvudstad Mons.
Hainbund [hain’bont], tysk
diktar-sammanslutning i Göttingen på
1700-talet; den omfattade bl. a. Bürger,
4289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
