Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hackspettfåglar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HACKSPETTFÅGLAR
HAGBERG, HILDING
dan nästa höna hackar alla andra
med undantag av den första osv.
ända ner till den sista som får
hackas av alla utan att ha rätt att
hacka igen (jfr uttrycket
»hack-kyckling»). Men det förekommer
också triangelhackning, så att A
hackar B, B hackar C och C i sin
tur A, eller också hackas det enligt
schemat A—B—C—D—A, dvs. i
kvadrat. Hacklistorna ge en viss
organisation åt djurgruppen.
Liknande företeelser förekomma även i
det mänskliga samhället.
Hackspettfåglar, familj av ordningen
klätterfåglar, omfattande i Sverige
släktena grön-, svart- och
brok-spettar samt tretåiga
hackspettsläktet och göktytesläktet. Se dessa ord,
1272 B, 2019 B, färgpl. vid art.
Fåglar.
Hacksta, församling i Norra Trögds
kommun i s. Uppland, Uppsala län,
242 inv. 1954.
Hackvad, församling i Lekebergs
kommun i mellersta Närke, Örebro län,
426 inv. 1954.
Hackzell, Antti (1881—1945), finländsk
politiker; utrikesminister 1932—36,
varvid omorienteringen i
skandinavisk riktning genomfördes.
Sedermera verkställande direktör i
Finlands arbetsgivarförbund samt
riksdagsledamot. Var 8/8—20/9 1944
statsminister och ledde
fredsdelega-tionen till Moskva, där H.
drabbades av slaganfall.
Hackås, kommun i mellersta
Jämtland, Jämtlands län, 3 832 inv. 1954,
med kyrka från 1100-talet.
Kommunen bildad 1952 genom
sammanslagning av Hackås, Näs och Sunne,
1895 B.
Hadd, se Eriophorum.
Hadding, Assar (f. 10/1 1886), geolog,
professor i Lund 1934—51,
universitetets prorektor 1945, rektor 1947—51.
Utfört viktiga undersökningar av
svenska prekvartära
sedimentbergarter. Hans arbeten ha bl. a. lett
till upptäckten av
järnmalmsfyn-digheter i Fyledalen, s. ö. Skåne.
Haddington [häd’ingtan], se East
Lothian.
Ha deland [-lan’], se Opland fylke.
Ha’derslev. 1. Amt i s.v. Danmark,
omfattande n. ö. Sönderjylland. 1 342
km2, 69 118 inv. 1950. — 2.
Huvudstad i H. 1, innersta delen av
Ha-derslev fjord, som skjuter in i
landet från Lilla Bält. 18 276 inv. 1950.
Biskopssäte. Var under medeltiden
befäst (Haderslevhus, senare
Hans-borg, förstört av svenskarna 1644).
Tysk besittning 1864—1920 under
namnet Hadersleben, 653 K.
Ha’des, i grekisk mytologi dödsrikets
härskare jämte sin maka Persefone,
son till Kronos, broder till Zeus. H.
är enligt en äldre uppfattning
fiende till allt liv, enligt en yngre en
jordgud, likställd med rikedomens
gud och dyrkad under namnet
Pluton. — H. betecknar även
underjorden, de dödas rike, som
genom-flytes av bl. a. floderna Styx, Lethe
och Akeron. Enligt yngre
föreställningar dömdes de döda i H.,
varefter de onda störtades i Tartaros,
de goda hänvisades till Elysion, 1428.
Hadfieid [häd’fild], sir Robert A.
(1859—1940), engelsk industriman
och uppfinnare inom metallurgin,
uppfann det s. k. hadfieldstålet, ett
segt och slitstarkt stål innehållande
minst 7,5 % mangan.
Hadj (arab, hadjdj), enligt
Muhammed en av islams »fem pelare», den
stora vallfärden till Mecka, som
varje rättrogen muslim minst en
gång i livet skall företaga. Det finns
dock en mängd liberala
undantagsbestämmelser från H.
Hadjetlaché [hadsjetlasje], Muhammed
Beck (1868—1929), vitrysk emigrant,
efter revolutionen 1918 bosatt i
Stockholm, där han bland ryska
flyktingar bildade en organisation
för bekämpande av bolsjevismen.
Lockade 1919 jämte några
anhängare tre för bolsjevism misstänkta
ryssar till en villa i Bollstanäs, där de
mördades. H. dömdes till livstids
straffarbete.
Ha’dji, muhammedan, som företagit
pilgrimsfärden (hadj) till Mecka.
Hadorph [-d’årf], Johan (1630—93),
svensk fornforskare; saklig och
nykter visade han genom sina urkunds
-publikationer vägen till en mer
realistisk historieskrivning. Som
forn-sakssamlare lade han stommen till
Statens historiska museum.
Hadramaut’, landskap på s. kusten av
Arabien mellan Aden och Oman,
151 500 km2, ca 150 000 inv. Är
sedan 1916 brittiskt protektorat, 122 K,
123 B.
Hadria’nus, Publius Aelius (76—138),
romersk kejsare av spansk härkomst.
H. bröt med sina företrädares
erövringspolitik men tryggade gränserna
genom en väldisciplinerad armé;
reformerade förvaltningen och
rättsväsendet, grundade flera städer och
utvecklade en livlig
byggnadsverksamhet, 370 B, 2853 B, 3098.
Hadria’nus IV (egentligen Nicolaus
Breakspear), påve 1154—59, den
ende av engelsk börd som innehaft
påvevärdigheten; som påvlig legat i
Skandinavien 1152—54 upprättade H.
ärkebiskopsstolen i Trondheim och
förmådde vid Linköpings möte
svenskarna att erkänna peterspenningen;
kom i maktkonflikt med den av
honom 1155 krönte kejsar Fredrik I
Hadrianus VI, påve 1522—23, blev 1507
lärare för sedermera kejsar Karl V.
Arbetade som påve för en
reformering inom kyrkan.
Hadrianus’ vall, den befästningsmur,
som anlades i n. England på
Hadrianus’ tid.
Haeckel [häk’el], Ernst Heinrich (1834
—1919), tysk zoolog och
naturfilosof; har gjort sig mest bekant
genom sina naturfilosofiska
spekulationer, inspirerade av Darwins
des-cendensteori och utmynnande i en
allmän monism; formulerade den
biogenetiska satsen.
Haeffner [häf’-J, Johann Christian
Friedrich (1759—1833), kompositör
av tysk börd, hovkapellmästare i
Stockholm 1799, director musices i
Uppsala 1808. Utgav 1820—21 en
koralbok i »ren, klassisk stil», genom
vilken han utövat vidsträckt
inflytande ända in i vår tid, 3346.
Hæggströms boktryckeri- och
bokförlags AB, boktryckeri, ståltryckeri
och litografisk anstalt i Stockholm,
grundat 1813 av Zacharias
Hægg-ström (1787—1869); aktiebolag och
nuvarande namn 1900, äges av
Almqvist & Wiksells boktryckeri AB
cin 1918
Haendel (Händel), Ida (f. 1923), polsk
violinist, verksam i England. H.
har gjort framgångsrika
konsertresor bl. a. i Europa och USA;
besökte Sverige f. f. g. 1948.
Haff, grund strandsjö på Tysklands
östersjökust, av en landtunga
(Neh-rung) skild från havet. Störst äro
Kurisches Haff, Frisches Haff,
Stet-tiner Haff.
Ha’fiz, egentligen Schams ed-Din
Muhammed (1320—89), persisk diktare
från staden Schiraz. Hans
utomordentliga lyrik har påverkat bl. a.
Goethes diktsamling Westöstlicher
Divan och Plåtens Ghaselen. Dikter
av H. har översatts till svenska av
E. Blomberg (1921), 1776.
Hafnarfjöröur [hav’-], stad på v.
Island i Faxabukten. 5152 inv. 1951.
Betydande fiske. Under 1400- och
1500-talen Islands förnämsta
handelsplats, 1791 K.
Haf’nia, nylatinskt namn på
Köpenhamn.
Haf’nium, ett sällsynt metalliskt
grundämne, kemiskt tecken Hf,
atomvikt 178,6, atomnr 72.
Upptäckten (1923) hade förutsetts av
Bohr, som en följd av hans
atomteori, 1264.
Hafrsfjord [ha’farsfjor], norsk fjord
strax s.v. om Stavanger. Här
utkämpades omkring 872 det slag, som
gav Harald Hårfager väldet över
Västnorge och plägar anses ha lagt
grunden till Norges enande.
Haga. 1. Kungligt lustslott och park
i Solna vid Stockholm. Ett stort
slottsprojekt i nyantik stil
påbörjades 1786 av L. J. Desprez för
Gustav III, men lades ned vid
kungens död och endast ruiner av
källaren återstå. 1787—90 uppfördes av
O. Tempelman den s. k. Konungens
paviljong, med förnämliga
inredningar av L. Masreliez. För Gustav
IV Adolf anlades bl. a. Ekotemplet
och den s. k. Drottningens paviljong,
båda av Gjörwell, den senare
numera bebodd av prinsessan Sibylla.
— 2. Slott i Åsunda kommun i
Uppland, vars huvudbyggnad är
uppförd efter ritningar av N. Tessin
d. y.
Hagalund, förutvarande
municipal-samhälle strax n.v. om Stockholm,
sedan 1943 del av Solna stad.
Haganah’ (hebr., självförsvar), sedan
1948 judarnas officiella
försvarsorganisation i Palestina,
ursprungligen en av judisk ungdom bildad
skyddekårsorganisation för skydd
mot arabiska angrepp. H., vars
styrka uppskattas till mellan 50 000 och
80 000, avslog segerrikt arabernas
»heliga krig» 1948 mot Israel efter
FN-beslutet om Palestinas delning.
Ha’gar, Saras slavinna, Abrahams
bihustru, Ismaels mor (1 Mos. 16).
Hagbard och Signe, en urgammal
nordisk kärlekssaga, första gången
återgiven av Saxo. Förrådd då han
förklädd till kvinna smugit in till S.
och dömd till döden, vill Hagbard
pröva Signes kärlek och förmå
bödeln att i galgen först upphänga
hans kappa. Då han ser lågorna
stiga upp från Signes jungfrubur,
går han själv med glädje i döden.
1. Hagberg, Carl Peter (1778—1841),
teolog, professor i Lund 1811—15,
pastor primarius från 1837, en av
sin tids främsta andliga vältalare.
2. Hagberg, Carl August (1810—1864),
son till C. P. H., språkforskare,
skald, kritiker, professor i Lund från
1840. H:s största insats är
översättningen av Shakespeares dramer (1—
12, 1847—51), 2985.
3. Hagberg, Theodor (1825—93), bror
till Carl August H.. språkman och
litteraturhistoriker, professor i
Uppsala 1868—90, översättare av
italiensk och spansk litteratur bl. a.
Petrarca, Cervantes och Calderon.
4. Hagberg, Karl August (1863—1944),
son till Theodor H., journalist,
översättare, medlem av Svenska
akademiens Nobelinstitut. Har översatt
romansk litteratur, speciellt spansk
Hagberg, Hilding (f. 28/10 1899),
politiker (kommunist), tidningsman.
Chefredaktör för Norrskensflamman,
Luleå, 1930—40, politisk redaktör för
Ny Dag sedan 1943, ledamot av
A. k. sedan 1933. S. å. ordförande i
4288
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
