Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hanoks ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANOKS BOK –––––––––––––-
där H. skildras som en from man,
vilken blev levande upptagen till
himlen.
Hanoks bok eller Henoks (Enoks) bok
föreligger i två gestalter, dels
en ursprungligen hebreisk-arameisk
skrift från kristendomens första
tid, dels en likartad slavisk,
ursprungligen grekisk och till sin
grundstomme judisk skrift från
början av l:a århundradet. Den
förra är ett samlingsverk av
skrifter, bl. a. Hanoks predikan för de
fallna änglarna, hans resor m. m.
Ha’nrej (ty. Hahnrei), bedragen äkta
man.
Hans (1455—1513), konung av
Sverige, Danmark och Norge, i
Sverige även kallad Johan H, son till
Kristian I. Valdes till konung i
Sverige 1483, motarbetades av Sten
Sture d. ä. men lyckades 1497 med
vapenmakt göra sin rätt gällande.
Ett svårt nederlag i Ditmarsken
1500 störtade dock H:s välde i
Sverige. H., som var en dugande
härskare, gynnade städernas borgerskap
och föregrep därigenom sonen
Kristian II :s politik.
Han’sa, tyskt bilmärke, tillverkat vid
Hansa-Lloyd Goliath Werke A. G.,
Bremen.
Hansan, förbund av (mestadels tyska)
handelsstäder, som under
senmedeltiden behärskade handeln i norra
och nordvästra Europa. Ledningen
kom sedan 1200-talet alltmer i
Lü-becks händer. Genombrottet som
östersjömakt skedde strax efter
mitten av 1300-talet. Den lysande
ställning, som då vanns, hävdades
i stort sett till medeltidens slut.
Viktiga stödjepunkter för H. voro i
Norden Bergen, Visby och tidvis
även Stockholm, 1552 B, 3207.
Hansea’t, medlem av hansan; invånare
i en hansestad.
Hansen, Bent (f. 1/8 1920),
nationalekonom. Docent vid Uppsala
universitet 1951. Professor och chef för
Konjunkturinstitutet sedan 1955.
Ledamot av den s. k.
penningvärdeundersökningen, vartill han bidragit
med Finanspolitikens ekonomiska
teori (1955). övriga skrifter: The
Theory of Inflation (1951).
Hansen, Cecilia (f. 1897), rysk
violinist av dansk släkt, verksam i
England. Har på turnéer i USA och
Europa besökt Sverige flera ggr.
Hansen, Christian Frederik (1759—
1845), dansk arkitekt, från 1808
professor vid Konstakademin, en av
den danska klassicismens främsta
representanter. Har uppfört flera
offentliga byggnader, t. ex. de
senare nedbrunna delarna av
Chris-tianborgs slott, Domhuset vid
Gam-meltorv (1815) och Vor Frue Kirke
(1829), 55S B, 668.
Hansen, Constantin (1804—80), dansk
målare, elev till Eckersberg, till
vilken han ansluter sig i sina
porträtt och romerska utsikter.
Vistades flera år i Rom. där han tog
starka intryck av antiken. H.
utförde 1844—53 fresker med motiv
ur antik mytologi i Köpenhamns
universitetshus, 2564 B.
Hansen, Gerhard Armauer (1841—
1912), norsk läkare,
spetälskebacil-lens upptäckare, 3192.
Hansen, Henry (f. 1902),
cykelfabrikör, dansk landsvägscyklist,
dominerade i Norden 1925—32, vann
bl. a. 4 NM, OS 1928, VM 1931 och
6-dagarsloppet i Sverige 1927 och
1929.
Hansen, Martin (1909—55), dansk
författare, betydande idédebattör och
fantasirik berättare. Bland hans
romaner märkes Lyckelige
Kristoffer (1945, sv. ö. 1946), 676.
Hansen, Mauritz (1794—1842), norsk
författare, en av de ledande i
början av 1800-talet. Hans noveller
skildra småstads- och bondeliv. Stil
och berättarteknik visa stark
påverkan från samtida tysk och fransk
litteratur, 2534.
Hansen, Max (f. 22/12 1897), dansk
operett- och filmskådespelare,
tenor. Har genom sitt personliga och
humoristiska föredragningsätt
vunnit stor popularitet i Wien, Berlin,
Köpenhamn och Stockholm, där
han sedan 1935 ofta gästspelat,
bl. a. i Sköna Helena och
Värdshuset Vita hästen. Filmer bl. a.
Gröna hissen (1944) och Sköna
Helena (1952).
Hansen, Theofilus (1813—91), dansk
arkitekt, verksam i Aten och Wien,
där han uppförde ett flertal
byggnader, t. ex. Parlamentshuset,
Börsen och Konstakademin, vilka
inledde wienska 1800-talsbarocken.
Hansen, Wilhelm (1821—1904), dansk
musikförläggare, grundade 1857 W.
H:s musikförlag i Köpenhamn, nu
det största i Norden med
dotterbolag i både Oslo och Stockholm
(Nordiska musikförlaget).
Hanslick, Eduard (1825—1904),
österrikisk musikskriftställare, lärare i
musikestetik och musikhistoria vid
Wiens universitet 1856—95. En av
sin tids ryktbaraste musikkritiker,
tog H. parti mot Wagner och för
Brahms, vars »absoluta» tonkonst
han beundrade. I sin skrift Vom
Musikalisch-Schönen (1854)
framlade han sina idéer om musikens
egna inneboende krafter gentemot
sådana som sökte sin inspiration i
utommusikaliska idéer.
Hans och Greta (ty. Hänsel und
Gretel), sångspel med musik av E.
Humperdinck. Uppförd l:a ggn i
Weimar 1893, i Stockholm 1895.
Hanson [hän’san], Howard (f. 28/10
1896), amerikansk tonsättare och
dirigent av svensk börd, från 1924
direktör för Eastman School of
Mu-sic i Rochester. H. är bl. a.
bekant för sina orkesterverk med
originell harmonik och rytmik.
Hanson, Lars (f. 26/7 1886),
skådespelare, Sveriges främste nu
levande karaktärsskådespelare. Efter
Dramatens elevskola var H. 1913—
20 verksam vid Intima teatern, där
han bl. a. framförde titelrollen i
Shakespeares Richard III och
Strindbergs Gustav III, samt vid
Dramatiska teatern 1921—25 och
sedan 1928. H. har där framträtt
i en rad moderna karaktärsdramer
samt som Shakespeare- och
Strind-bergstolkare. Även inom svensk
film, speciellt under dess
storhetstid på 1920-talet, har H. gjort en
betydande insats. Filmer bl. a.
Sången om den eldröda blomman
(1919), Gösta Berlings saga (1923),
Ingmarsarvet (1925), Excellensen
(1944) och Intill helvetets portar
(1948), 941 B, 3421 B.
Hansson, Birte (f. Christophersen 28/3
1924), svensk, tidigare dansk,
sim-hopperska. Hon blev som danska
trea i höga hopp i OS 1948 och vann
17 mästerskap. Sedan hon gift sig
i Sverige har hon vunnit 11 SM och
blev tvåa i höga hopp och svikthopp
i EM 1954. Hon var även en av
Danmarks bästa gymnaster.
Hansson, Hal do (1886—1921), Sveriges
förste store skidlöpare, berömd för
insatser i budkavle och på
långdistans. Han vann 1913 9 mil vid
Nordiska spelen.
Hansson, Johan (f. 20/11 1879),
bok
––––––––––––––- HANÖ
förläggare, ledare av det av honom
1922 grundade bokförlaget Natur och
Kultur. Har utgivit ett flertal
skrifter, i vilka han med utgång från
georgistiska synpunkter kräver
jordräntans indragning till det
allmänna, bl. a. Från herrgårdar till
småbruk (1905) och
Jordvärdesbeskatt-ning i stället för
rusdrycksbeskatt-ning (1906). H. utgav 1903—13
tidskriften Budkaveln och 1914—19 dess
fortsättning Rättsstaten. Startade
1928 tidskriften Jorden runt och
1944 Samtid och framtid. H. har
även utgivit samlingsverket
Världs-moral (1945).
Hansson, Ola (1860—1925), författare.
Utgick från 80-talets naturalism
men blev snart en av dess argaste
vedersakare. Under påverkan av
nietzscheanism, pangermanism och
katolicism bedrev han
övermänniskokult, rasmystik och en våldsam
kritik mot den materialistiska
sam-tidskulturen. Han har skrivit
utomordentlig poesi, från de tidigare
skånska naturstämningarna till den
subtila tankelyriken i hans senare
verk. Som dekadent och raffinerad
psykolog framträder han i Sensitiva
amorosa (1887), som
hembygdsälska-re i Resan hem (1894) och
Rustgår-den (1910). Sin känslighet för andras
idéer har han tolkat i talrika
essayer och sin egen filosofi i Psyke
(1922), 3338.
1. Hansson, Sigfrid (1884—1939),
tidningsman, socialdemokratisk
politiker, folkbildningsman, 1937
generaldirektör och chef för
Socialstyrelsen. Har i flera verk skildrat den
svenska fackföreningsrörelsen och
dess historia. Fil. hedersdoktor 1936.
2. Hansson, Per Albin (1885—1946),
bror till Sigfrid H., politiker,
statsminister 1932—36, 1936—46. H.
började sin bana med att gå till storms
bl. a. mot försvaret och genomförde
som försvarsminister 1925 den stora
nedrustningen. Modifierade
sedermera sin uppfattning och visade sig
under andra världskriget kunna
samla partierna och folket kring
både försvarsförstärkningar och
socialpolitik. Han gick ur tiden med
anseende som landets ledande
politiker och sin samtids mest
betydande statsman i Norden, 1553 B, 3126.
Hanström, Bertil (f. 20/11 1891),
zoolog, professor i zoologi vid Lunds
universitet sedan 1930. Har bl. a.
behandlat de inresekretoriska
organens utveckling hos leddjuren samt
framträtt som populärvetenskaplig
författare, bl. a. Hur djuren se
(1929), Cape Cod och Florida (1936),
Det vildas värld I—V (tills, med N.
Rosén, 1942—45), Sydafrika av i dag
(1949), Djuratlas I—II (1954).
Han’tel (lågty. hantel, av hant, hand),
järnstång med en kula i vardera
änden, användes såsom
gymnastikredskap, tidigare även i
tyngdlyft-nina.
Hantverksförening, sammanslutning av
hantverkare för främjande av
gemensamma yrkesintressen.
Hantverksinstitut, se Statens
Hant-verksinstitut.
Hantverksämbete, under skråtiden
benämning på de inom samma stad
och yrke arbetande
hantverksmästarnas sammanslutningar.
Hanty-Mansijsk, nationellt område i
förvaltningsområdet Tiumen, v.
Sibirien, Sovjetunionen. 558 100 km2.
Huvudstad Hanty-Mansijsk.
Hanveden, bergig skogstrakt i
mellersta Södertörn.
Hanö, ö utanför Listerhalvön i s.v.
Blekinge, 2.1 km2. Fyrplats och
fiskeläge, 248 inv. 1951, 407, 3111 K.
4298
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
