Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hanöbukten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HANÖBUKTEN
HAREM
Hanöbukten, grund bukt pä Skånes
ö. kust.
Haparanda (fi. Haaparanta,
aspstran-den), stad i Norrbotten, på v.
stranden av Torne älv nära
mynningen. 3102 inv. 1954 (stad 1842),
2135 K, 2521 B.
Hapaxant’, beteckning på växt som
blommar blott en gång och sedan
dör. Hit höra ett- och tvååriga
växter samt (ehuru omtvistat)
vissa fleråriga av liknande natur, t. ex.
agave.
HaploFd, benämning på celler som ha
enkelt kromos omantal. —
Motsatsen: diploid.
Hapsal, se Haapsalu.
Hapte’rer, vanligen skivformiga
vid-fästningsorgan hos t. ex. skorp- och
busklavar, mossor, murgröna och
självklättrande vildvin.
Haqui’nius, Algot (f. 30/7 1886),
tonsättare. Hans produktion omfattar
orkestersviter, kammar- och
pianomusik, många sånger m. m. Han är
även utmärkt pianist och skicklig
pianopedagog.
Har, äldre förkortning för hektar.
Förkortas numera ha.
Haraker, församling i Skultuna
kommun i ö. Västmanland,
Västmanlands län, 746 inv. 1954.
Harald (även kallad Klak), dansk
konung jämte sin broder Reginfred
812; fördrevs av konung Godfreds
söner och flydde till kejsar Ludvig
den fromme och återtog med
dennes hjälp riket. Återvände 826 till
Ludvig, lät nu döpa sig i Mainz
såsom den förste av Nordens
konungar. På hemvägen medföljde
Ansgar.
Harald (f. 1937), Norges arvprins, son
till kronprins Olav och
kronprinsessan Märtha.
Harald Godwinson (d. 1066), engelsk
konung, son till Godwin Jarl, som
han efterträdde som jarl i Wessex
1053 och Englands verklige regent.
1065 valdes han till konung Edvard
Bekännarens efterträdare men
anfölls s. å. först av Harald Hårdråde,
som han besegrade i slaget vid
Stanfordbridge, och strax därpå av
Vilhelm Erövraren. Han föll i
slaget vid Hastings 14 okt. 1066.
Harald Gormsen, kallad Blåtand (d.
omkring 985), dansk konung
omkring 935. På hans runsten vid
Jellinge står att han »vann allt
Danmark och Norge samt gjorde
daner.na kristna». I strid med
kejsar Otto II lyckades han befria sitt
rike från det tyska lydförhållandet.
Sonen Sven Tveskägg fördrev
honom från tronen.
Harald Grenske (senare hälften av
900-talet), norsk fylkeskonung i
Vestfold. Fick med Asta sonen
Olof (den helige) (f. 995). Skall
enligt sagan ha friat till Sigrid
Storråda som lät innebränna honom.
Harald Gråfäll (900-talet), norsk
konung, son till Erik Blodyx och
Gunhild. Konung jämte sina
bröder, de s. k. Gunhildssönerna,
omkring 960.
Harald Harfot (d. 1040), engelsk
konung, son till Knut de store, efter
vars död han erkändes såsom
konung i England 1035. Kom i strid
med halvbrodern Hardeknut om
väldet i England. Striden avbröts
av Haralds död.
Harald Hildetand, dansk sagokonung,
dotterson till Ivar Vidfamne,
stupade på Bråvalla hed.
Harald Hårdråde (d. 1066), norsk
konung, kämpade vid halvbrodern
Olof den heliges sida vid Stiklastad.
Efter färder österut återvände han
omkring 1043 och delade riket med
Magnus den gode. Blev ensam
konung 1047, kom i strid med Sven
Estridsson. H. stupade under ett
härtåg mot England i slaget vid
Stanfordbridge.
Harald Hårfager (omkring 860—940?),
Norges förste egentlige konung.
Besegrade fylkeskonungarna vid
Hafrs-fjord (872) och samlade Norge till
ett rike.
Harang, fr. harangue, högtidligt,
svas-sande tal, ordsvall. Tidigare hy
11-ningstal (utan föraktlig bimening).
— Harange’ra, hålla hyllningstal till
någon.
Harar eller Harrar, stad i ö. Etiopien
på höglandet, ca 25 000 inv. Var
tidigare huvudstad i sultanatet Adal,
erövrades 1887 av Menilek.
Betydande handel, 24 K.
Harbig [ha’rbich], Rudolf (1913—44),
tysk idrottsman, dominerande löpare
1937—39, satte 1939 världsrekord pä
400 m (46,0) och 800 m (1,46.6).
Han stupade i andra världskriget.
Harbin se Charbin.
Harbo, församling i östervåla
kommun i n.ö. Västmanland,
Västmanlands län, 1 306 inv. 1954.
Hardang’er, landskap i s.v. Norge
kring Hardangerfjord, berömt för
sin naturskönhet. På gränsen mot
Telemarken och östlandet höjer sig
Hardangervidda samt n. därom den
1 862 m höga Hardanger jökeln.
Storindustri vid Odda m. fl. orter.
Hardang’erfjord, fjord i Hordaland
fylke, s.v. Norge, s. om Bergen.
Yttre delen kallas Bömmelfjord, de
inre armarna Eidfjord och
Sör-fjord. Största djup 800 m.
Har dang’er jökeln, platåglaciär på n.
Hardangervidda, s.v. Norge. 122
km2, 1 862 m ö. h., 2515 K.
Hardangersöm, spetssömnad på väv
sedan vissa trådar utdragits.
Hardang’ervidda, stor fjällplatå ö. om
Hardangerfjorden, s.v. Norge.
Medelhöjd 1 200 m. Fiskrika sjöar,
goda jaktmarker och fjällbeten,
2515 K.
Hard-boiled [ha’d-båild] (eng.,
hårdkokt), benämning på amerikansk
litterär uttrycksform representerad
med särskild framgång av
Hem-ingway och kännetecknad av en
skenbart känslokall korthuggenhet.
Hardeberga, församling i Södra
Sandby kommun i v. Skåne, Malmöhus
län, 501 inv. 1954.
Hardeknut, Knut den stores son,
dansk konung 1035—1042 samt
engelsk konung från 1040.
Hardemo, församling i Kumla
landskommun i mellersta Närke, Örebro
län, 1 139 inv. 1954.
Härden [ha’dan], sir Arthur (1865—
1940), engelsk kemist, professor i
biokemi vid Londons universitet.
Erhöll 1929 tillsammans med H. v.
Euler-Chelpin nobelpriset i kemi
för sina forskningar på
jäsnings-kemins område.
Härden, Maximilian (1861—1927),
tysk-judisk författare och publicist,
hette förut Witkowski. Gick i sin
1892 grundade tidskrift Die Zukunft
till anfall mot kända medlemmar
av hovet (Eulenburgskandalen)
samt utgav essäer, t. ex. Gestalter
(1917—18).
von Har’denberg, Friedrich Leopold
(Novalis) (1772—1801), tysk skald,
en av den tyska romantikens
största begåvningar. Frambragte under
de knappt fyra år, som hans
egentliga författarskap varade, några av
den tyska litteraturens förnämsta
alster, däribland de av en extatisk
dödslängtan inspirerade Hymnen an
die Nacht. I Geistliche Lieder
skapade han en ny kristlig diktning
av enkel innerlighet och skönhet
och i den aldrig avslutade romanen
Heinrich von Ofterdingen
framställer han sin egen variant av
nyromantikens panteistiska mystik, 3568
B.
von Hardenberg, Karl August (1750
—1822), furst von H., preussisk
politiker, 1810—22 statskansler och
ledare av Preussens politik, bidrog
med en smidig diplomati till
befrielseverket 1813 och inledde en
livlig reformverksamhet i
inrikespolitiken. H. var till sin läggning en
optimistisk upplysningsman.
Hardin [ha’din], Glenn (f. 1911),
amerikansk häcklöpare, slog 1934
i Stockholm världsrekord på 400
m häck med 50,6 sek. (slaget 1953).
Vann silvermedalj på sträckan vid
OS 1932, guldmedalj 1936; numera
idrottsinstruktör.
Harding [ha’ding], Warren Gamaliel
(1865—1923), nordamerikansk
republikansk politiker, president i USA
1921—23. Tog initiativ till
Was-hingtonkonferensen. Efter hans död
uppdagades en massa
korruptions-skandaler, som berörde flera av
hans närmaste män.
Hardjur, Lepor’idae, familj av
ordningen gnagare, ha stora ögon, långa
öron, kort, uppåtböjd, hårig svans,
bakbenen längre än frambenen och
fotsulorna klädda med hår. Se Hare
och Kanin. ,
Hardmo, Verner (f. 25/3 1917),
idrottsman. Satte 1942—46 tjugotvå
godkända världsrekord i gång, 1514.
Hardouin-Mansart [ardoän^’-man^sa’r],
Jules, se Mansart, 554.
Hardy [ardi’J, Alexandre (omkring
1570—1631), fransk dramatiker, vars
oerhört omfattande produktion
förberett det fransk-klassiska dramat.
Hardy [ha’di], Thomas (1840—1928),
engelsk författare, en av den
viktorianska tidens främsta. Hans
romaner, Fjärran från vimlets yra
(1874, sv. ö. 1920), Heden (1878, sv.
ö. 1921), Tess av släkten d’Urberville
(1891, sv. ö. 1900 och 1921), m. fl.,
skildra livet i det lantliga Wessex
och utmärkas av stark naturkänsla,
tragisk livsuppfattning och en
knotigt okonventionell formgivning.
Liknande egenskaper framträda i
hans poesi. På senare år ägnade H.
sig huvudsakligen åt dramatik,
främst läsdramat The Dynasts (1904
—08), och lyrik, bl. a. Wessex
Poems (1898) och Winter Words (1928,
Svenskt urval 1928), 843.
Hare. 1. Nordisk H., Lep’us tim’idus,
familjen hardjur, längd ca 60 cm,
öronen nå till nosspetsen, ovan
gråbrun, under vit, vit svans, om
vintern helvit med svarta
öronspetsar. Mohären i s. Sverige har blågrå
vinterdräkt. H. är ett nattdjur, som
trivs bäst i hagar, omväxlande med
öppen mark. Årligen tre kullar med
3—5 ungar. H. är allmän i hela
landet, men undantränges i de
södra landskapen av tyska haren. —
2. Tysk H., fälthare, Lep’us
euro-pae’us, längd ca 68 cm, öronen nå
2’/s cm förbi nosspetsen, gulbrun,
under vit. Infördes på 1880-talet i
s. Sverige och har snabbt spritt sig.
Vistas gärna på öppen mark och är
även i rörelse om dagen. Gnager
ofta barken av fruktträd. Jakttiden
börjar i olika län 1 sept.—1 okt.
och slutar 31 dec.—28 febr., 1559 B,
3082.
Harefjorden, sjö i s.v Värmland n.
om Säffle, genomflytes av Byälven.
145 m ö. h., 18 km2, 9 m djup,
3763 K.
Harem (arab., förbjudet, fridlyst),
kvinnogemak (i muhammedanska
4299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
