Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hereditet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERED1TET
HEROIN
Hans verk består av föga mer än de
118 Sonetter som ingår i Les
Tro-phées (1893). Diktarten har här
drivits till en artistisk fulländning som
nära nog utesluter personligheten.
Heredite’t (fr. hérédité), ärftlighet,
— Hereditä’r, ärftlig, ärvd.
Hereford [her’ifad], huvudstad i
grevskapet Herefordshire, v. England,
vid floden Wey. 32 720 inv. 1954.
Biskopssäte med katedral från 1000
-1500-talet, 3273 K.
Herefordrasen, engelsk nötkreatursras
av gödtyp.
Herefordshire [her’ifadsjia], grevskap
i s.v. England på gränsen till Wales
2 182 km2, 126 600 inv. 1954.
Huvudstad Hereford.
Herero’ eller da’mara, bantufolk i
Da-maralandet i Sydvästafrika. Är ett
herdefolk, som invandrat från n.ö.,
utkämpade vid mitten av 1800-talet
hårda strider med hottentotterna
och gjorde 1904—06 uppror mot
tyskarna, varunder deras antal starkt
minskades.
Heresi’ (grek., hai’resis, val) irrlära,
kätteri. — Here’tiker, kättare. —
Here’tisk, kättersk.
Her’ford [-fårt], stad i delstaten
Nord-rhein-Westfalen, v. Tyskland, 13 km
n.ö. om Bielefeld. 52 000 inv. 1952.
Textil-, möbel- och
cigarrfabrikation.
Her’geir, svensk hövding på 800-talet,
enligt Ansgarslegenden Ansgars
gynnare i Birka, 102.
He’rholdt, Johan Daniel (1818—1902),
dansk arkitekt, föregångare till den
moderna nationella danska
tegelarkitekturen. H:s huvudverk är
Universitetsbiblioteket i Köpenhamn
(1861). H. var lärare till bl. a.
Nyrop.
Heribert-Nilsson, Nils, se Nilsson, Nils
Heribert.
He’ring, Ewald (1834—1918), tysk
fysiolog, berömd för sina banbrytande
forskningar rörande synsinnet,
gjorde även en viktig insats på
minnesforskningens område.
He’ringsdorf, havsbad på kusten av
Usedom på Tysklands östersjökust.
Förr ett av de mest besökta
strandbaden i Tyskland.
Heristal [eristal’], se Herstal.
Her’jolfsnes, numera Ikigait nära
Grönlands sydspets, en gång
nordbornas främsta handelsplats i den
forna österbygden. Under danska
utgrävningar 1921 påträffades väl
bevarade klädedräkter från
1300-och 1400-talen.
Herkogami’, anordning i en blomma,
varigenom ståndarna hindras att
komma i beröring med pistillens
märke. Självbefruktning förebygges
härigenom.
Her’kules. 1. Svensk form för
Herak-les. — 2. Stjärnbild på n.
himlavalvet. Innehåller många, delvis
rätt ljusstarka, stjärnor och
dessutom en för blotta ögat nätt och
jämnt synlig klotformig stjärnhop,
vilken betecknas M13. H. tänkes
föreställa Herakles i kamp med en
drake då han söker hämta
hesperi-dernas gyllene äpple, 3257 B.
Her’kulesarbete, beteckning för ett
svårt företag, efter de tolv storverk
som konung Eurystheus ålade
Herakles att utföra.
Herkulesbagge, Dynas’tes her’cules,
världens största skalbagge, 15% cm
lång. Tropiska Sydamerika.
Herkules’ stöder, antikens namn på
Gibraltar och en klippa på
afrikanska sidan av Gibraltarsund, enligt
sagan resta av Herakles, 14, 1383.
Herkulisk, Herkuleslik, väldig,
jättestark. Jfr Herakles.
Herlitz, Nils (f. 7/8 1888), historiker,
stats vetenskapsman, professor i
statsrätt m. m. vid Stockholms
högskola sedan 1927. Ledamot av F. K.
sedan 1938 (högern). Redaktör för
Nordisk Tidskrift 1922—47. Har
utgivit Om lagstiftning genom
samfällda beslut av konung och riksdag
(1926—30), Riksdagens finansmakt
(1934), Svensk frihet (1943) m. fl.
arbeten.
Herlufsholm, en av Danmarks
förnämsta internatskolor, nära Næstved
på Själland. Går tillbaka på ett 1135
grundat kloster och har uppkallats
efter riksamiralen Herluf Trolle,
som donerade egendomen till en
skola 1565.
Herm, nedåt avsmalnande pelare,
uppåt avslutad med människohuvud. I
det antika Grekland ursprungligen
helgade åt guden Hermes, därav
namnet, restes H. vid vägskäl, torg
o. dyl. Upptogs av renässans- och
barockkonsten t. ex. som
hermpilaster.
Hermafrodi’t (grek. Her’mes och
Afro-di’te) är en växt- eller djurindivid,
som fullvuxen äger både manliga
och kvinnliga könsorgan, dvs. är
samkönad. Hos växter är detta
vanligt, likaså hos några snäckor samt
hos ett flertal parasiter och lågt
stående djur. Hos djuren i övrigt
samt hos människan är det alltid
en abnorm och sällan
förekommande företeelse.
Her’mannstadt, tyska namnet på den
rumänska staden Sibiü.
Hermansby, kommun i Göteborgs och
Bohus län. 2 226 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning av
Harestad, Lycke och Torsby.
Hermeli’n, lekatt, stor vessla, Muste’la
ermi’nea, mårddjur, längd 31—37 cm,
varav svans 7—10 cm. Sommardräkt
ovan gulbrun, under gulvit,
vinterdräkt vit, svansspetsen alltid svart.
H.-skinn är materialet i
kungamanteln, som även ingår i stora
riksvapnet. H. är allmän över hela
Sverige även i människans närhet.
Blodtörstig rövare gör H. stor skada
bland småfåglar och mindre
villebråd men även nytta genom att jaga
smågnagare, 720, 2408.
1. Hermelin, Olof, ursprungligen
Skragge (1658—troligen 1709),
ämbetsman, politisk författare,
rikshis-toriograf 1699, kansliråd och
statssekreterare 1705, spelade tidvis en
viktig roll i Karl XII:s fältkansli.
Stupade troligen vid Poltava.
2. Hermelin, Samuel Gustaf (1744—
1820), sonson till O. H., friherre,
kartograf, industriidkare, bergsråd
1781—1815, känd för sina insatser i
det norrländska bergsbruket och i
kartläggningen av Sverige och
Finland (Hermelinska kartverket), 2522.
3. Hermelin, Olof (1827—1913), sonson
till S. G. H., friherre,
landskapsmålare. H. har främst skildrat den
mellansvenska naturen i ett
förfinat valörmåleri, influerat av franskt
friluftsmåleri.
4. Hermelin, Sven (1856—1923),
son-sonsson till S. G. H., friherre,
militär, en av svensk idrotts främsta
ledare under genombrottsåren och
en av Balcks mest anlitade
ekonomiska medhjälpare. Var bl. a.
ordförande i Svenska Skidförbundet
1915—22.
Hermeneuti’k (grek. hermeneu’ein,
uttolka), utläggningskonst,
vetenskapen om tolkningen av texter,
särskilt de bibliska.
Her’mes, i den grekiska myten
herdarnas, de vägfarandes och
köpmännens gud, tillika Zeus’ sändebud,
motsvarade romarnas Mercurius,
1429.
Hermetisk, lufttätt tillsluten; i
figur-lig betydelse otillgänglig. Ordet
kommer av namnet Hermes, här i
betydelsen av den egyptiske guden
Thot, som ansågs ha författat de
hermetiska skrifterna, delvis med
magiskt och pseudovetenskapligt
innehåll.
Hermod, i nordisk mytologi son till
Oden. Ridande på Odens häst
Sleip-ner for han ned till dödsriket för
att hämta Balder.
Hermo ds korrespondensinstitut,
Sveriges äldsta korrespondensskola,
grundad i Malmö 1898 av Hans Hermod,
2069.
Her’mon, berg i Syrien s.v. om
Damaskus, fortsättningen mot s. av
Antilibanon. 2 760 m högt, 1804 K,
2607 B.
Hermupolis [-mop’å-], stad på
grekiska ön Syros i Kykladerna. 16 953
inv. 1951. Viktig hamn, medelpunkt
för sjöfarten i Egeiska arkipelagen.
Her’ne, tysk stad i Ruhrområdet.
114 500 inv. 1952. Betydande
stenkolsgruvor, kemisk och
maskinindustri.
Her’nia, detsamma som Bråck.
Hernia’ria, se Knytling.
Her’ning, dansk stad i v. Jylland på
heden ö. om Ringköbing. 19 439 inv.
1950, 653 K.
Hèrnod, Torsten R. (f. 11/10 1885),
industriman, verkst. dir. i Svenska
Cellulosa ab 1929—47; ordf, i
Svenska cellulosaföreningen och 1938—45
i Sveriges allmänna exportförening.
He’ro, se Leander.
Hero’des Agrippa I (10 f. Kr.—44 e.
Kr.), sonson till H. den store,
förenade åter hela Palestina, som
efter hans död underlades Rom.
Herodes Agrippa II (d. ca 100 e. Kr.),
son till Herodes Agrippa I, konung
över Galiléen och Peréen, Roms
lydige tjänare.
Hero’des An’tipas (omkring 20 f. Kr.
—omkring 40 e. Kr.), son till H.
den store, landsfurste i Galiléen,
omnämndes flerstädes i
evangelierna. Lät döda Johannes Döparen.
Hero’des den store (omkring 72—4 f.
Kr.), konung av Judéen och
Sama-rien är 37 tack vare romersk hjälp.
Rikt begåvad men känd för
omänsklig grymhet. Avrättade sin gemål
Mariamne och tre av sina egna
söner. Restaurerade Jerusalems
tempel.
Hero’dias, av Herodes Antipas tagen
till gemål, ehuru hon var gift med
hans halvbroder Herodes (i bibeln
kallad Filippus). Hennes anslag mot
Johannes Döparen skildras i Mark.
6:17 f. Hennes dotter hette
Sa-lo’me.
Herod’otes (omkring 484—425 f. Kr.),
grekisk författare,
historieskrivningens fader. Hans främsta verk är den
omfattande skildringen av
perserkriget (1—2, sv. ö. 1920), stödd även
på egna minnen och sagohävder.
Särskilt berömd är inledningens
skildring av Orientens, bl. a.
Egyptens, historia. H. uppfattade
perserkrigen som en höjdpunkt av
kampen mellan öst och väst, 1439.
Heroer [-å’-], grekiska sagohjältar,
som ägnades gudomlig dyrkan.
Några ansågos härstamma från en gud
och en jordisk kvinna, andra
ansågos vara vanliga människor, som
genom hjältedåd förlänats
odödlighet, 1430.
Heroi’d, »hjältebrev», versifierade brev
tillskrivna mytens och historiens
ryktbara gestalter, en sedan den
alexandrinska litteraturen populär
diktart, odlad t. ex. av Ovidius och
Pope.
Heroi’n, diacetylmorfin, vitt pulver,
4315
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
