Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Henriques ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HENRIQUES, FINI ––––––––––-
Har även framträtt som en av våra
mest begåvade filmregissörer.
Filmer bl. a. Ett brott (1940), Tåg 56
(1943), Åsa-Hanna (1946), Fröken
Julie (1951), 940.
Henriques [-ri’kas], Fini (1867—1940),
dansk tonsättare och violinist, på
grund av sin konstnärliga
personlighet en i sitt hemland ytterst
uppskattad musiker. Skrev småstycken
för både violin och piano men
också större verk.
Henry [hän’ri] Joseph (1797—1878),
nordamerikansk fysiker,
föregångsman inom meteorologin. Upptäckte
oberoende av Faraday både
själv-induktionen och den ömsesidiga
in-duktionen. Enheten för induktans är
uppkallad efter H. och förkortas H.
Om över en motståndslös induktans
av 1 H anbringas en spänning av 1
volt, stiger strömmen med 1
ampere per sek.
Henry, O., pseudonym för William
Sydney Porter (1862—1910),
amerikansk författare, vars skickligt
skrivna, oftast humoristiska men ibland
tragiska noveller har åtnjutit stor
popularitet. Bland hans skrifter
märks The voice of the city (1908,
sv. ö. 1929) och Roads of destiny
(1909, sv. ö. 1920), 86.
1. Henschen, Salomon (1847—1930),
läkare, professor i Uppsala och från
1900 vid Karolinska institutet.
Framstående hjärnf or skare.
2. Henschen, Folke (f. 7/11 1881), son
till Salomon H., läkare, professor i
patologisk anatomi vid Karolinska
institutet 1920—46. H. har utgivit ett
flertal arbeten inom människo- och
dj urpatologien.
Hensen, Viktor (1835—1924), professor
i fysiologi i Kiel, en av
banbrytar-na inom havsforskningen och
grund-läggare av planktonforskningen.
Hentzel, Roland (f. 18/4 1894),
journalist, författare och reklamman.
Startade 1920 sporttidningen Swing
och grundade tillsammans med
brodern Marcus frisksportrörelsen 1924.
Har bl. a. utgivit bildverken Vår
underliga historia (1938) och
Mälar-drottningens underliga öden (1939).
Hepari’n, polysackarid, som förestrats
med svavelsyra. Förhindrar blodets
levring, och användes såsom
verksamt medel mot blodpropp.
Fram-ställes ur lever, 414.
Hepat’icae, latinsk namnform för
Levermossor.
Hepati’t, inflammation i levern.
Vanligast är den epidemiska hepatiten
med en inkubationstid från 14
dagar till Vs år. Börjar med
illamående, kväljningar, måttlig feber. Så
småningom uppträder gulsot,
mörkbrun urin och ljusa avföringar.
Efter genomgången sjukdom är
patienten under lång tid trött, 2160.
Hepburn [heb’an], Audrey (f. 1929 i
Bryssel), amerikansk
filmskådespelerska som med sin speciella
ung-flickscharm omedelbart kom att slå
igenom vid debuten i Prinsessa på
vift (1953). H. hade också
huvudrollen i Sabrina (1954).
Hepburn [heb’an], Katherine (f. 8/11
1909), amerikansk scen- och
filmskådespelerska. Efter framgångsrik
teaterverksamhet övergick H. 1932
till filmen, där hon med sitt
intellektuella, nervöst sensibla spel kom
att representera en ny kvinnotyp.
Filmer bl. a. Morning Glory (1933),
Unga kvinnor (1934), Maria Stuart
(1936), En skön historia (1941) och
Draksådd (1945), Afrikas drottning
(1951).
Hepplewhite [hepl’aait], George (d.
1785 eller 86), engelsk möbelritare
och konstsnickare. H:s stil utgör en
utveckling av Chippendale under
inflytande av Robert Adam och
Louis-seize-stilen mot strängare
klassicism. Den har blivit känd genom
det 1788 utgivna verket The
cabi-net maker’s and upholsterer’s guide.
Hepta’, grek., sju. Förekommer i
sammansättningar, jfr nedan.
Heptand’ria, sjunde klassen i Linnés
sexualsystem, omfattar växter med
tvåkönade blommor och sju fria
ståndare i blomman.
Hepto’d, elektronrör med sju
elektroder (katod, styrgaller, fyra
hjälp-galler samt anod). Användes som
blandarrör vid vissa typer av
super-heterodynkopplingar, i stället för
en oktod.
He’ra, i grekisk mytologi Zeus’ gemål,
gudarnas drottning, äktenskapets
beskyddarinna. Motsvaras i romersk
mytologi av Juno, 1425.
Heracle’um, se Björnfloka.
Herakle’a, »Herkules stad», forntida
grekisk stad i s. Italien, 58 km s.v.
om Taranto. Vid H. besegrades
romarna av Pyrrhus 280 f. Kr.
Herakleion [irakTiån], Heraklion,
italienska Candia, stad på n. kusten
av Kreta, Grekland. 54 541 inv. 1951.
Öns största stad och förnämsta
han-delshamn. Märkligt arkeologiskt
museum.
Hera’kleitos från Efesos (omkring 540
— 480 f. Kr.) (tysk namnform:
He’-raklit), grekisk filosof. H. betonar
starkt växlingen i tillvaron. Det
finns ingenting fast, »allt flyter»
(»panta rei»), »man kan inte två
gånger nedstiga i samma flod». Även
när våra sinnen inte märker det,
försiggår en oupphörlig förändring.
Tänkare som Hegel, Goethe och
Nietzsche ha fått impulser från H.,
946.
Her’akles (grek. Herakle’s, lat.
Her’-cules, försvenskad form Her’kules),
i den grekiska myten en av Zeus’
söner, känd som centralfiguren i en
mängd äventyr. Bland hans tolv
bragder märkas: Rensandet av
Augias’ stall, hämtandet av
hes-peridernas äpplen och
helveteshun-den Kerberos. H. framställes alltid
som kraftkarlen som fyndigt klarar
förelagda uppgifter. I konsten är
han en favoritgestalt, 376 B.
Heraldik, läran om sköldemärkens
rätta beskaffenhet och bruk, 1605 B,
2240 B, 2241 B.
Heraldiska färger äro guld och silver,
som kallas metaller, samt rött, blått,
svart, grönt och purpur. Vid icke
färglagd framställning kunna
färgerna betecknas genom ett system av
linjer och punkter, s. k. heral’disk
färgbeteckning.
Herat, befäst stad i n.v. Afganistan;
76 000 inv. 1948. Viktig handelsplats
vid vägen från Indien till Iran,
1239 K.
Hérault [erå’], departement i s.ö.
Frankrike kring floden H. 6 224
km2. 471 429 inv. 1954. Huvudstad
Montpellier, 1146.
Herba’rium (lat. her’ba, ört), samling
av pressade växter.
Her’bart, Johann Friedrich (1776—
1841), tysk psykolog, pedagog och
filosof. Särskilt stor betydelse har
han haft som psykolog och
uppfost-ringstänkare. Han skapade en sorts
universalschema för
undervisningsmetodiken (formalstadierna) och
hans teorier präglade starkt
pedagogiken även i Sverige. I övrigt
kan han betraktas som den
empiriska psykologiens grundläggare. I
mångt och mycket förebådar han
psykoanalysen. Såväl hans
psykologi som hans pedagogik utmärkas
––- de HEREDIA, JOSE MARIA
av ett starkt intellektualistiskt drag.
2633.
Herbert [ho’bat], Viktor (1859—1924).
amerikansk tonsättare och dirigent
av irländsk börd, vars operetter
vunnit stort bifall, t. ex. Trollkarlen
vid Nilen (1895) och Dream girl
(1924).
Herbert [ha’bot], Xavier (f. 1901),
australiensisk författare främst känd
genom romanen Capricornia (sv. ö.
1944).
Herbert av Cherbury [ho’bat, tjo’bari],
Edvard (1583—1648), Lord H.,
engelsk politiker, filosof och teolog. H
är en av de första förespråkarna för
upplysningstidens »naturliga
religion» som han ansåg grundad i
vissa för människosläktet
gemensamma idéer om ett högsta väsen,
ett liv efter detta m. m. Hans
postumt utgivna dikter ställer
honom i första ledet bland
århundradets metafysiska poeter, för vilkas
platonism han är en typisk
representant.
Hercegovina [härtsegåvi’na], landskap
i s.v. Jugoslavien. Tillhörde från
1483 det turkiska riket och har
sedan delat öden med Bosnien. Bildar
sedan 1946 en folkrepublik inom
den federativa jugoslaviska
republiken tillsammans med Bosnien.
Huvudstad Mostar.
Hercula’neum, forntida stad vid
Vesu-vius, grundad på 500-talet f. Kr.,
begravd under aska och lava vid
vulkanens utbrott 79 e. Kr.
Utgrävningarna av H. började redan
1719. Sedan 1920-talet utgräves H.
systematiskt och har blivit värdigt
motstycke till Pompeji. Man har
bl. a. frilagt bostadshus, ibland
två-eller trevåniga, en teater och
badanläggningar samt påträffat
väggmålningar och mosaiker, 2714, 2868.
Hercules, latinsk form för Herakles,
2351 B.
Hercy’niska bergssystemet, de
paleo-zoiska bergskedjorna i Mellaneuropa
(variskiska och armorikanska). Även
n. Tysklands förkastningssystem från
n.v. till s.ö. kallas ofta det
hercy-niska.
Herczeg [här’tsäg], Ferenc (f. 1863),
ungersk författare. Bröt i sin
ungdom med efterromantiken och valde
sina motiv ur ungerskt liv, särskilt
militära och förmögna kretsar. Mest
känd är romanserien
Gyurkovics-arna.
Herdabrev, av en nyutnämnd biskop
utfärdad rundskrivelse till stiftets
präster, innebärande ett slags
programförklaring.
Herdaminne, samling av biografiska
upplysningar om prästerskapet inom
ett stift.
Herdedikt, pastoral, dikt, skildrande
ett idealiserat, av kulturförfallet
obesmittat herdeliv; i nära
anslutning till H. står herderomanen och
herdedramat. Diktarten anses
härröra från den grekiske skalden
Teo-kritos och har sedan varit populär
särskilt under renässansen, barocken
och rokokon (hos oss t. ex. Creutz’
Atis och Camilla).
von Herder, Johann Gottfried (1744
—1803), tysk teolog, filosof, diktare
och folkvisesamlare. Hans betydelse
har varit sällsynt omfattande och
har gjort sig gällande inom
litteraturen och litteraturhistorien,
historiefilosofin och språkvetenskapen,
pedagogiken och teologin. Den
senare tidens mäktigaste drivkrafter,
såväl framstegstron som
nationalismen, har hämtat näring ur hans
skrifter, 948, 2857, 3568.
de Hérédia’, José Maria 1842—1905),
fransk skald av kubansk härkomst.
4314
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
