Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hiss ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HISS
HJORTSBERGA
linorna ha personhissar en
fångapparat, bestående av kilklossar,
vilka pressa fast hissen mot gej derna
på sidorna. Den första elektriska
H. var av Siemens’ fabrikat och
visades på utställningen i Mannheim
1880. Tidigare H. voro av
hydraulisk typ eller drevos direkt av
ångmaskiner.
Hiss, tonen h, höjd ett halvt tonsteg.
H. är i tempererad stämning
identisk med tonen C.
Hissarli’k. Se Troja.
Hissmofors, industriort i Jämtland vid
Indalsälvens utflöde ur Storsjön, ca
1 432 inv. 1951. Kraftstation,
sågverk, sulfitfabrik.
Histami’n, |3-imidazolyl-etylamin, en
bas i mjöldrygan. Klassificeras som
vävnadshormon. Är ett kraftigt
mag-saftsstimulerande medel. Har
kliniskt fått användning vid
undersökning av magslemhinnans
funktionsduglighet, det s. k. histaminprovet,
1653.
Histidi’n, en aminosyra, med starkt
basiska egenskaper. Kan erhållas ur
hemoglobin.
Histologi’ (grek, histos’, vävnad, och
log’os, lära), vävnadslära. Även
studier av den mikroskopiska
byggnaden hos djur- och
växtorganismer-nas vävnader och organ. Kallas
därför även mikroskopisk anatomi, 590.
Histo’ner, basiska äggviteämnen som
förekomma i cellkärnorna.
Histo’ria (grek. histori’a,
undersökning, forskning), skildring avseende
något verkligt eller diktat,
benämning på det förflutna och vad som
skett samt läran om detta, men
främst det mänskliga samhälls- och
kulturlivets utveckling, 1615.
Histo’ria Norve’giæ, lat., krönika
troligen från 1100-talets slut, som
behandlar Norges historia till början
av Olov den heliges regering; den
äldsta berättande källan till Norges
historia.
Historicis’m, detsamma som Historism.
Historiefilosofi, benämning dels på
läran om historiens föremål,
uppgifter och metoder och dels beteckning
för de olika teorierna om vad som
kan anses vara världshistoriens
avgörande faktorer och dess egentliga
mål och mening. H. anknyter
vanligen till något filosofiskt system eller
någon världsåskådning. Bland mera
berömda historiefilosofer kan
nämnas Comte, Hegel, Marx, Carlyle
samt i senare tid Rickert, O.
Speng-ler, B. Croce och A. Toynbee.
Historiett (fr. historiette), liten
berättelse.
Histori’k, kort historisk översikt.
Historiogra’f (grek. graf’ein, skriva),
speciellt utsedd historieskrivare; i
Sverige numera endast namn på
tjänsteman vid Kungl. Maj :ts orden.
— Historiografi, den del av
historievetenskapen som sysslar med
dennas egen utveckling och
litteraturhistoria.
Historiska museet, se Statens
historiska museum.
Historiska skolan. 1. Inom filosofin:
beteckning på den riktning (även
kallad historicism eller historism)
som förklarar allt skeende vara av
engångskaraktär och förnekar
existensen av generella lagar eller
absoluta normer. — 2. Inom
historievetenskapen: benämning på den rad
tyska forskare, som i början av
1800-talet införde moderna
källkritiska metoder (bl. a. Niebuhr och
Ranke). Svenskarna Järta och
Gei-jer räknas ibland till H. — 3. Inom
rättsvetenskapen: en i början av
1800-talet av Savigny m. fl.
inrät
tad skola, vilken avvisade
naturrätten och rationalismen.
Historisk tidskrift, organ för Svenska
historiska föreningen (sedan 1881).
Historis’m, ensidig betraktelse av
företeelserna ur historisk synpunkt.
Histrio’n, hos romarna ursprungligen
etruskiska gycklardansare,
sedermera benämning på skådespelare i
allmänhet, nu mest i nedsättande
bemärkelse.
Hitchcock [hitj’kåk], Alfred (f. 1899),
engelsk-amerikansk filmregissör, den
artistiska kriminal- och
thrillerfilmens största namn. Filmer bl. a. De
39 stegen (1935), En dam försvinner
(1938), Rebecca (1940),
Utrikeskorrespondenten (1941), Notorious
(1947), Främlingar på tåg (1951),
Jag bekänner (1952), Slå nollan till
polisen (1953—54), Ett fönster åt
gården (1954), 942.
Hitler, Adolf (1889—1945). Bildade 1920
den nationalsocialistiska rörelsen,
N. S. D. A. P., vilken vid
riksdagsvalen 1930 erövrade 107 mandat.
Utnämndes till rikskansler januari
1933, blev vid Hindenburgs död 1934
tillika statschef med titeln Führer
und Reichskanzler och var därmed
Tysklands diktator. Annektionen av
Rhenlandet, Österrike och
Tjecko-slovakiet liksom de inledande tyska
framgångarna under andra
världskriget gjorde Hitler under ett
knappt årtionde till den utan
jämförelse mäktigaste faktorn i
världspolitiken. Men segrarna byttes snart
mot nederlag och inför den
stundande kapitulationen begick H.
självmord 30 april 1945 och slapp
därmed ifrån att personligen ställas till
ansvar för sin regims brott mot
mänskligheten. Sina politiska idéer
har H. med sällsynt fördomsfrihet
framlagt i självbiografin Mein Kampf
(1925), 1619 B, 2438, 3557, 3739 B.
HitTerjugend [-jogent], Tysklands
officiella nationalsocialistiska
ungdomsorganisation, grundad 1926,
hade till ändamål att från
barnaåren uppfostra den tyska ungdomen
till pålitliga partimedlemmar, 1621.
Hitopade’scha (sanskr., den nyttiga
undervisningen), indisk sago- och
fabelsamling från 1000-talet; står i
nära samband med Pantschatantra.
Hit’ra, ö vid inloppet till Trondheims
-fjorden, Norge, 565 km2, ca 3 000 inv.
Hittebarn, utsatt eller övergivet barn
vars föräldrar äro okända.
Hittegods, förlorat föremål, som
upphittats av någon annan. H. skall
enligt lag 22 april 1938 överlämnas
till polismyndighet. Har ägaren ej
blivit känd inom sex månader eller,
då han blivit känd och
underrättats av polismyndigheten, ej
kommit inom tre månader, tillfaller
godset upphittaren. Upphittare, som
ej får behålla godset, har i
allmänhet rätt till 10 % hittelön.
Hitterdal (Heddal), kommun i
Telemarks fylke i s. Norge med en av
landets märkligaste stavkyrkor från
1200-talets mitt. 4 057 inv. 1950.
Hjalmar den hugstore, svensk
sago-hjälte, Orvar Odds fosterbroder.
Utkämpade på Samsö en holmgång
med Angantyr, varvid de dräpte
varandra.
1. Hjalmarson, Harald Ossian (1868—
1919), militär, chef instruktör 1911—
13 för persiska gendarmeriet, chef
för Svenska brigaden i 1918 års
finska frihetskrig.
2. Hjalmarson, Jarl (f. 15/6 1904), son
till H. O. H., politiker, sekreterare
och ombudsman i Högerns
riksorganisation 1930—37, sekreterare i
Handelns arbetsgivareorganisation
1937—41, verkställande direktör i
Försäkringsbolagens
förhandlingsorganisation sedan 1942, ledamot av
A. K. sedan 1948, 1950 ordförande
i Högerns riksorganisation samt i
riksdagshögern, 2712.
HjaltTand, fornnordiskt namn på
Shetlandsöarna.
Hjern, Kjell (f. 23/4 1916), författare,
har skrivit meditativ lyrik och har
även framträtt som
konstskriftställare.
Hjertberg, Ernst (1867—1951), kom
vid fyra års ålder till USA, blev
utmärkt långdistanslöpare, sedermera
en av världens mest kända tränare,
kallades till Sverige 1910 och
verkade till 1922, därefter i Holland
och i USA.
Hjertén, Sigrid (1885—1948),
målarinna, studerade 1910—11 hos Matisse,
vars stiliserade linjeornamentik
påverkade hennes konst, i synnerhet
i dess tidigare skede. H:s egenart
märkes särskilt i hennes senare
måleri, där en kvinnlig sensibilitet
och en utpräglat koloristisk
begåvning förenas. G. m. Isaac
Grüne-wald (1911—36), 3328.
Hjo, stad i Västergötland, vid
Vätterns v. strand, 4 775 inv. 1954. Stad
på 1400-talet. 1952 inkorporerades
Grevbäck och Hjo landskommun,
3773 K, 3776.
Hjo landsförsamling, församling i Hjo
stad. 823 inv. 1954.
Hjonelag, äktenskap.
Hjordmänniska, hjordinstinkt, av
Nietzsche präglade slagord för att
uttrycka förakt för den stora hopen.
Hjortdjur, Cer’vidae, familj bland
idisslande, partåiga hovdjur,
omfattande släkten med greniga horn
utan hornslida, vilka årligen fällas.
I Sverige finnas dovhjort, kronhjort,
ren, rådjur och älg, 1623.
Hjorted, kommun i n.ö. Småland,
Kalmar län, 3 065 inv. 1954.
Hjorth, Bror (f. 22/4 1894),
bildhuggare, målare, professor vid
Konsthögskolan sedan 1949. Har i en
kraftfull, starkt personlig stil,
under intryck av primitiv skulptur
och gammal svensk allmogekonst,
framträtt som en av våra främsta
moderna skulptörer. Bland hans
skulpturala arbeten märkes bl. a.
en rad polykroma träreliefer. Som
målare har H. från en färgrik
pri-mitivism kommit fram till en
förenklad figurskildring i
frilutspor-trätt och gruppbilder, 3329 B, 3330,
3335 B.
Hjorth, Ragnar (f. 2/5 1887),
arkitekt, byggnadsråd sedan 1923. Bland
hans arbeten märkes Tekniska
museet (1936) i Stockholm. H. var även
verksam vid restaureringen av
Gustav III:s paviljong på Haga.
Hjorthagen, stadsdel i Stockholm med
Vär tagas ver ket och Frihamnen.
Hjorthornssalt, en blandning av
am-moniumkarbonat, -bikarbonat och
-karbamat. Framställdes förr genom
torrdestillation av bl. a. hjorthorn.
Användes som beståndsdel i
bakpulver och som luktsalt.
Hjortron, Rub’us chamaemo’rus, ört av
hallonsläktet. Dess läckra, mycket
stora frukter äro först röda, sedan
gula. Vanlig på mossar i synnerhet
i n. Sverige.
Hjortsberg, Lars (1772—1843), sin tids
främste komiske
karaktärsskådespe-lare i Sverige. Gustav III band den
unge aktören vid sin person, men
när den Kungliga dramatiska
teatern bildades blev H. förste aktör
1788 och kvarstannade som sådan
vid Kungliga teatrarna till 1834 då
han utnämndes till hovintendent.
Hjortsberga. 1. Kommun i s. Småland,
Kronobergs län, 1 356 inv. 1954.
Bil
4322
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
