- Project Runeberg -  Kunskapens bok : Natur och kulturs illustrerade uppslagsverk för hem och skola / Femte upplagan. 8. Register A - K /
4334

(1937-1965) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Hugin ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HUGIN OCH MUNIN

HUM1FIERING

australisk arbetarpolitiker,
premiärminister 1915—23, utrikesminister
1921—23 och 1937—39, marinminister
1940—41.

Hugin och Munin (isl., tanken och
minnet), i nordisk mytologi Odins
korpar, som tjänstgöra som hans
kunskapare om vad som händer på
jorden, 2504 B, 2505.

Hugleik, enligt Ynglingasagan
fornnordisk kung i Uppsala.

Hugli [ho’gli]. 1. Den västligaste av
Ganges’ mynningsarmar. — 2. Stad
vid H. 1, 30 000 inv.

Hugo [ygå’1, Victor Marie (1802—85),
fransk författare, romantikens
centralgestalt i Frankrike, där hans
lyrik står i särklass genom sitt patos
och sin glänsande retorik. Bland
hans verk märks f. ö. färgstarka
skådespel, t. ex. Hernani (1830; sv.
ö. 1833), effektfulla historiska
romaner, t. ex. Kyrkan Notre Dame
i Paris (1831; sv. ö. 1835—36), samt
sociala romaner, såsom Samhällets
olycksbarn (1862; sv. ö. s. å.) och
Havets arbetare (1866, sv. ö. s. å.),
1662 B.

Hugo av S:t Victor (omkring 1096—
1141), fransk mystiker och skolasti
-ker, prior i klostret S:t Victor i
Paris. Genom sin undervisning och sitt
författarskap lade han grunden till
den betydelsefulla tradition i franskt
fromhetsliv och tänkande som
representeras av victorinerna.

Hugo Capet [ygå’kapä’] (omkring 938
—96), den förste
kapetingerkonung-en. H. besteg Frankrikes tron 987,
hans regeringstid var fylld av
strider.

Huile vierge, olivolja, se d. o.

Huitfeldt [vit’fält], Arild (1546—1609),
dansk historieskrivare, rikskansler.
Hans förnämsta verk är Danmarks
Riges Krönike (10 bd, 1595—1604).

Huitfeldtska stipendiefonden [-[vit’-fält-],-] {+[vit’-
fält-],+} officiellt Kungl. och
Huitfeldtska stipendieinrättningen,
instiftades 1664 genom Margareta
Dyres f. Huitfeldt (1608—83)
testamente. Utdelar stipendier till
gymnasister i Göteborgs och Bohus län,
studerande vid högskolor och
universitet samt understöder övrig
vetenskaplig och pedagogisk
verksamhet.

Huizen [höj’tsan], fiskeläge i
Nederländerna vid Ijsselmeer, nära
Amsterdam. Rundradiostation och
kort-vågssändare för transatlantisk
trafik.

Huizinga [höj’-], Johan (1872—1945),
holländsk indolog, kulturhistoriker
och filosof. Har utövat betydande
inflytande genom humanistiska,
kulturfilosofiska arbeten, såsom Homo
ludens (1938, Den lekande
människan, sv. ö. 1945) och Im Bann der
Geschichte (1943). Bland
kulturhistoriska arbeten Ur medeltidens höst
(1919, sv. ö. 1927), 2463.

Hula-hula, hawaiisk dans, 1569 B.

Hulared, församling i Dalstorps
kommun i v. Västergötland, Älvsborgs
län, 179 inv. 1954.

Huldra, skogsfru, skogsrå, kvinnligt
väsen, som i skogen och på fjället
lockar vandrare till sig.

Huldt, Äke Hampus (f. 20/10 1910),
arkitekt, verkställande direktör i
Svenska slöjdföreningen från 1950,
där han varit verksam från 1935,
bl. a. som rektor för dess skola i
Göteborg 1945—49. Har utgivit
skrifter om bostadssociala frågor och
konsthantverk.

Hulesjön, sjö i nordligaste Palestina,
genomfluten av Jordan, 2 m ö. h.

Huligan (eng. hooligan), ligist,
välds-verkare.

Hull [hal’], Kingston-upon-H.,
hamn

stad på Englands östkust; stor
trafik på de nordiska länderna. 300 000
inv. 1954. Oljeslagerier,
maskinindustri och skeppsvarv. Jämte
Grims-bv centrum för Englands havsfiske,
3273 K.

Hull [hal’], Cordell (1871—1955),
nordamerikansk politiker, USA:s
utrikesminister 1933—44. Var jämte
Roose-velt banbrytare för den politik, som
ledde USA ut ur isolationismen, till
panamerikansk samverkan och kamp
mot fascism och nazism. Han
nedlade ett hängivet arbete för
tillkomsten av FN och erhöll Nobels
fredspris 1945. Har utgivit Minnen
(1948, sv. ö. 1949), 3749 B.

Hullaryd, kommun i Jönköpings län.
2 393 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Haurida,
Lom-maryd och Vireda.

Hullgren, Oscar (1869—1948), målare,
har främst skildrat havsmotiv, i
synnerhet från Christiansö och
Bornholm.

HuTman, markattliknande apa,
hemmahörande i Främre Indien, där den
dyrkas som helig.

Hult, skog (sbacke), förekommer i
denna betydelse i många ortnamn, jfr
nedan.

Hult, församling i Höreda kommun i
n. Småland, Jönköpings län, 1039
inv. 1954. På H:s kyrkogård ligger
Albert Engström begravd.

Hult, av lågtyska holt, trä, olika
trädelar på ett fartyg, t. ex. rundhult,
krysshult, råhult och livhult.

Hultaby, ruin efter en befäst
medeltida gård på en udde i sjön
Grum-lan, strax v. om Vetlanda.

Hultafors, kurort i Bollebygds
kommun, 12 km v. om Borås
Badsanatorium, som tillhör
adventistsam-fundet, 3773 K.

Hultén, Olle (f. 11/6 1897), med. dr,
professor i kirurgi vid Uppsala
universitet sedan 1942. Vetenskapliga
arbeten inom röntgenologiska och
kirurgiska ämnen.

Hultenberg, Hugo (1870—1947), fil. dr,
skolman och översättare. Utgav även
läroböcker i franska.

Hultgren, Gunnar (f. 19/2 1902),
teolog, biskop i Visby 1947—50, sedan
1951 biskop i Härnösand. Har bl. a.
utgivit Det evangeliska
kärleksbudet hos Augustinus (1939).

Hulthén, Erik W. (f. 19/9 1891),
professor i fysik vid Stockholms
högskola sedan 1929. Har särskilt
sysslat med undersökning av olika
ämnens bandspektra.

Hulthén, Vivi-Anne (f. 25/8 1911),
konståkerska på skridskor, gift
Tholand 1938, New York. Vann 5
SM på skridskor och bronsmedalj
vid OS 1936, professionell från 1938,
briljant uppvisningsåkerska med
världsrykte, 3080.

Hultin, Sven (f. 12/12 1889), ingenjör,
professor i väg- och
brobyggnads-lära vid Chalmers tekniska
högskola 1920, rektor 1934—43.

Hultman, Alfred (1861—1942),
svenskamerikansk sångare och predikant,
kallad Solskenssångaren. Har ofta
sjungit i Sverige, där hans
Sol-skenssånger (4 bd, 1910—39) torde
vara de mest spridda andliga
sångerna. H. har gjort över 150
gram-mof onins j ungningar.

Hultman, Johan, Karl XII:s
taffeltäc-kare, följde konungen under alla
fälttåg och nedskrev sedan sina
minnen, tryckta i Handlingar
hörande till Carl XII:s historia,
utgivna av G. Floderus.

Hultsfred, köping i n.ö. Småland,
Kalmar län, n.v. om Oskarshamn. 3 646
inv. 1954. Handels- och industriort
(träindustri), järnvägsknut. I
när

heten Hultsfredsslätt, 1797—1918
övningsplats för Kalmar regemente,
3111 K.

Hultsjö, församling i Hjälmseryds
kommun i n. Småland, Jönköpings
län, 948 inv. 1954.

Huma’n (lat. huma’nus), mänsklig,
hyfsad. — Humanisera, hyfsa. —
Humanitet, människokärlek.

Humanio’ra, de humanistiska
vetenskaperna.

Humanism’, under renässansen den
kulturströmning, som riktade sig
på studiet av den klassiska
litteraturen och återupplivandet av det
klassiska latinet. — I nyare tid den
åskådning, som sätter människans
harmoniska utveckling i andligt
och fysiskt hänseende som mål för
hennes strävan, 1663, 2824.

Humanist, dels en som är förtrogen
med eller idkar humanistisk
vetenskap, dels en anhängare av
humanistiska ideal.

Humanistiska fonden, en av
lotterimedel 1927 bildad fond, som står
under Vitterhetsakademiens
förvaltning. Ur H. utdelas anslag till
humanistisk forskning m. m.

Humanistiska vetenskaper,
vetenskaper som röra mänskliga ting,
historia, språkvetenskap, filosofi,
pedagogik, sociologi osv. i motsats till
de matematisk-naturvetenskapliga.

Humanistiska vetenskapssamfundet i
Lund, lärt samfund, stiftat 1918.

Humanistiska vetenskapssamfundet i
Uppsala, lärt samfund, stiftat 1889.

Humanité [lymanite’], L’, fransk
kommunistisk tidning, grundad av Jean
Jaurès, Aristide Briand m. fl. 1904.

Humanitä’r, människovänlig.

Humber [ham’ba], mynningsvik på
Englands östkust för floderna Trent
och Ouse. På n. stranden ligger
Hull, på den s. Grimsby.

1. von Humboldt, Wilhelm (1767—
1835), tysk vetenskapsman och
politiker. Grundade Berlins
universitet. Hans språkvetenskapliga
avhandlingar äro delvis geniala och
hans politiska idéer, som gingo ut
på att sätta gränser för statens
makt, hade en för tyska
förhållanden ovanligt liberal prägel.

2. von Humboldt, Alexander (1769—
1859), bror till Wilhelm von H., tysk
forskare, den fysiska geografins
grundläggare, företog
forskningsresor till n. Sydamerika, Mexiko och
Cuba 1799—1804 samt till Ural och
n. Asien 1829. Sammanställde
resultaten av sina amerikanska
forskningar i det berömda verket Voyage
aux régions équinoxiales du
Nou-veau continent (1805—34), 1371.

Humboldtströmmen eller
Peruström-men, kall havsström i Stilla havet,
längs Sydamerikas v. kust, 1562.

Hum’bug, eng., svindel, skoj,
bedrägeri, skojare, bluffmakare. Det
ryktbara citatet You are a humbug,
sir [jo ar a ham’bag, sa], min
herre, ni är en humbug, är hämtat
från Dickens’ Pickwickklubben.

Hume [hjo’m], David (1711—76),
engelsk filosof, historiker och politiker.
Vistades 1763—66 i Paris och var
tongivande bland encyklopedisterna.
Som filosof har han blivit mest
berömd genom sin skarpsinniga
kritik av orsaksbegreppet. H. kan
även betraktas som föregångsman
inom religionspsykologin och var
jämte Adam Smith en av den
vetenskapliga nationalekonomins
grundare. Som historiker är H. mest
bekant för ett arbete om Englands
historia, 949 B, 1665.

Humi’d (lat. hu’midus), våt, fuktig.
— Humidite’t, fuktighet.

Humifie’ring, process, varigenom
or

4334

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Jun 12 02:57:33 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kunskapens/5-8/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free