Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H - Huvudsta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUVUDSTA
HYDRAULISK VÄDUR
spänningen mellan en fasledning och
jord. Om huvudspänningen är 220
V blir fasspänningen 127 V.
Huvudsta, gods v. om Stockholm,
Solna. Mordsammansvärjningen mot
Gustav III uppgjordes här.
Huvudstol, utlånat kapitalbelopp i
motsats till räntan.
Huvudtitel. I statsverkspropositionen
fördelas statens »verkliga»
utgifter (dvs. utgifter på driftbudgeten)
på fjorton huvudtitlar eller
kapitel, av vilka elva sammanfalla med
de olika departementen, medan de
tre återstående omfatta hovstaten,
(l:a H.), oförutsedda utgifter (13:e
H.) samt riksdagen och dess verk
(14:e H.).
Huvudvärk, symtom vid olika
sjukdomar, förekommer vid vanliga
inflammationer, halsfluss och
liknande och vid högt blodtryck. —
Svår huvudvärk, förenad med
kräk-ningar inträder vid vissa
hjärnsjukdomar, 1630.
1. Huxley [hak’sli], Thomas Henry
(1825—95), engelsk zoolog och
fysiolog, en av utvecklingslärans
främsta förkämpar, 841.
2. Huxley, Julian (f. 1887), sonson till
T. H., ärftlighetsforskare, professor
i London 1927—35,
generalsekreterare i Unesco 1946—48, 3615 B.
3. Huxley, Aldous (f. 1894), bror till
J. H., engelsk författare. Med sitt
skarpa intellekt, sin allomfattande
beläsenhet och klara stil är H. en
ypperlig essayist. Som novellist och
romanförfattare har han sin styrka
i satiren och analysen. Typiska för
det desillusionerade och kaotiska
20-talet äro Kromgult (1921, sv. ö.
1926) och Kontrapunkt (1928, sv. ö.
1932). Du sköna nya värld (1932,
sv. ö. s. å.) är en uppgörelse med
samhällsutopierna. H:s stigande
beundran för mystikernas lösning av
tillvarons problem belyses i Blind
i Gaza (1936, sv. ö. s. å.), Grå
eminensen (1941, sv. ö. 1942),
Tidens narr (1944, sv. ö. 1945) och Den
oförgängliga filosofin (sv. ö. 1952),
844.
Huygens [höi’chans], Christiaan H.
(1629—95), holländsk matematiker,
astronom och fysiker. Uppställde
vågrörelseteorin för förklaring av
ljusets fortplantning, beräknade
pendlars egenskaper och
svängnings-tider, utvecklade teorin för
centri-fugalkraften för kroppars stöt osv.
H. anses vara en av de mest
betydande naturforskare, som någonsin
levat, 2183.
Huysman [höi’sman], Camille (f. 1871),
belgisk filolog och politiker. Var
ursprungligen universitetslärare men
kom tidigt in på det socialistiska
fredsarbetet under första
världskriget. Blev 1940 ordförande i
socialist. arbetarinternationalens
exekutivutskott. 1946—47 belgisk
konseljpresident.
Huysmans [yismans’s], Joris Karl
(1844—1907), fransk författare av
holländsk härstamning, ämbetsman.
H. började som naturalist, gick
sedan över till en dekadent esteticism
skildrad i Mot strömmen (1884, sv.
ö. 1946). Efter sin omvändelse till
katolicismen, delvis beskriven i En
route (1895), ägnade han sig åt
religiöst författarskap, t. ex. La
Cathédrale (1898). H. var även en
skarpsynt konstkritiker, 1183.
HuzuTer, rutensk folkstam i
Karpa-tema, lever av åker- och
skogsbruk och har bevarat ålderdomliga
sedvänjor och folkdräkter.
Hwangho, se Huangho.
Hvar, ö vid Dalmatiens kust, berömd
för sitt sköna klimat, 312 km2, 12 716
inv. 1953.
Hvar 8 Dag, illustrerad veckotidning.
Utgavs 1899—1933.
Hwasser, Israel (1790—1860), läkare,
professor i Uppsala 1830, medlem av
Svenska akademien. H:s åskådning
var en kristen naturfilosofi, enligt
vilken livet är en »storartad process
av etisk förädling» och sjukdom
ett slags självförstöring. H.
bekämpade de naturvetenskapliga
experimentella metoderna inom
läkekonsten, var en glänsande talare och
författare. Valda skrifter 4 bd,
utgivna av P. Hedenius (1868—70).
Hveger, Ragnhild, gift Andersen, (f.
1921), dansk simmerska. Slog efter
1935 samtliga världsrekord i
frisimning för damer (utom på 100 m)
och vann under åren 1937—39 alla
tävlingar, vari hon deltog, däribland
ett par över Danmarks bästa
manliga simmare. Tvåa på 400 m i OS
1936.
Hvideätten, namn på mäktig
stor-mannasläkt i Danmark under den
tidigare medeltiden, som
härstammade från den själländske
bondehövdingen Skjalm Hvide. Till H:s
främsta medlemmar hör Absalon,
Esbern Snare och Anders Sunesön.
Hvilan, en av Sveriges tre äldsta
folkhögskolor, grundad 1868 i Akarp,
Malmöhus län, 3805.
Hvitä [hvi’taö], vanligt flodnamn på
Island för floder som av
jökelslam-met fått en mjölkvit färg. De mest
kända utmynna n. och s.ö. om
Reykjavik.
Hyacint. 1. Hyacin’thus orientaTis,
lökväxt av familjen liljeväxter,
prydnadsväxt, 2226. — 2. Ädelsten,
varietet av mineralet zirkon, 3845.
Hya’derna, st järngrupp i Oxen, vars
starkaste stjärna är Aldebaran. De
sex för ögat största stjärnorna i
gruppen bilda ett lätt igenkännligt
V.
Hyænodon’tidæ, utdött rovdjurssläkte,
av betydelse för förståelsen av
valarnas och de uddatåiga hovdjurens
utveckling.
Hyak’inthos (lat. Hyacin’thus), enligt
grekisk sägen en skön, av Apollon
älskad yngling, ur vars blod
hyacinten växte fram.
Hyalin (grek. hy’alos, glas), klar,
genomskinlig, strukturlös. 1. Inom
medicinen en strukturlös,
genomskinlig substans, som under vissa
sjukliga förhållanden uppträder i
blodkapillärer och bindväv. — 2.
Bergarter med delvis glasartade
beståndsdelar.
Hybbinette [-nät’], Samuel (1876—
1939), framstående kirurg,
överläkare vid Sabbatsbergs sjukhus i
Stockholm, professors namn 1936,
även känd som sångare (tenor). Var
på sin tid populär solist i olika
manskörer (Svenska Pariskören,
O. D. och Stockholms
studentsång-arförbund).
Hybri’d, grek., korsning mellan olika
växtarter. Motsvarigheten inom
djurriket är bastard.
Hybridsyren, se Syrener.
Hyb’ris, grek., övermod, förhävelse.
H. var i mytologin förmätenhetens
gudinna.
Hyby, församling i Bara kommun i
s.v. Skåne, Malmöhus län, 1 500 inv.
1954.
Hycklinge, församling i Södra Kinda
kommun i Östergötlands län, 1 150
inv. 1954.
Hydartros [-å’s], sjuklig ökning av
ledvätskan i en led.
Hydas’pes, indisk flod, grekiskt namn
på Indus’ biflod Jhelum, som
överskreds av Alexander den store, 39.
Hyde [haid], industristad i grevskapet
Cheshire v. mellersta England, 31 810
inv. 1954. Bomulls- och järnindustri.
Hyde Park [haid pa’k]. 1. En av
Londons största parker. — 2.
Lantegendom, som tillhörde Franklin D.
Roosevelt, vid Hudsonfloden 120 km
n. om New York.
Hyderabad eller Haidarabad, stad i
den indiska staten Hyderabad,
214 000 km2, 18 652 964 inv. 1951.
Staden hade 1085 722 inv. 1951, var
1590—1687 huvudstad i riket
Gol-konda, efter 1724 i Nizams rike.
Universitet, textil- och
pappersindustri. Staten H. är den största och
folkrikaste av de tidigare
självständiga indiska staterna, omfattande
en stor del av centrala Dekkan.
Var sedan 1700-talets slut ett
verksamt stöd för Englands välde i
Syd-indien. Regenten bär titeln Nizam.
Efter ingripande av indiska trupper
anslöt sig H. 1949 till den Indiska
unionen, 1727 K, 1729.
Hyder Ali, se Haidar Ali.
Hyd’num, se Taggsvamp.
Hyd’or, grek., vatten. — Ingår som
sammansättningsdelen hydr- i ett
flertal ord. Jfr nedan.
Hy’dra (grek., vattenorm), var i den
grekiska mytologin ett odjur med
nio huvuden, vilket Herkules
be-tvang som sitt andra storverk.
Denna H. fanns i Lerna, en träskartad
sjö på kusten av Argolis. Ofta
använd bild för svårbekämpad
maktfaktor.
Hydram’nion, onormal ökning av
fostervattnet.
Hydran’gea, se Hortensia.
Hydrar’gyrum, latinska namnet på
kvicksilver.
Hydra’t, förening mellan vatten och
annat kemiskt ämne.
Hydra’tcellulo’sa bildas, då cellulosa
behandlas med alkali. Härvid stiger
den ursprungliga cellulosans glans
och smidighet, vilket har fått
teknisk användning. Jfr Mercerisering.
Hydrauli’k (grek, aulos’, rör). 1.
Detsamma som hydromekanik. — 2.
Det vätskelås e. dyl., som vid
gasverk anordnas i ledningen från
varje retort. Har bl. a. till uppgift
att hindra återflöde av gas när
re-torten beskickas med kol.
Hydraulisk [-äö-] (grek. hyd’or,
vatten), adjektiv som användes för att
karakterisera en anordning, som är
baserad på en vätskas strömning
eller tryck.
Hydraulisk broms. 1. Bromssystem
speciellt vid motorfordon, varvid
bromskraften från en med broms
-pedalen sammanlänkad cylinder
överföres till bromscylindrarna
medelst oljeledningar. — 2. Detsamma
som vätskebroms, bl. a. vid
mätning av effekten hos t. ex.
förbränningsmotorer.
Hydraulisk press och hydraulisk
domkraft, anordningar för erhållande
av stora krafter på hydraulisk väg.
I en H. har arbetskolven en
relativt stor diameter och förflyttas
genom inpumpning av vätska
(vatten eller olja) medelst en liten
handdriven kolvpump eller en
snabbgående motorpump.
Vätske-tryck upp till 600 atmosfärer
förekomma.
Hydrauliskt murbruk, murbruk, som
hårdnar under vatten, dvs. utan
lufttillträde. Tillverkas av
hydraulisk kalk, dvs. en kalksort som
innehåller vissa mängder kiselsyra
och aluminiumoxid. Kan också
beredas genom tillsättning av cement
till vanligt kalkbruk.
Hydraulisk vädur, stöthävert, en
in-termittent verkande pump, som
dri
4338
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
