Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - J - Jacta ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JACTA EST ALEA
JAKOBS FÖRSAMLING
på den franske bonden. Därav
benämningen jacquerie, se ovan.
Jac’ta est al’ea, se Alea jacta est.
Ja’de, kustflod i n.v. Tyskland,
utfaller i Jadebukten, som bildats genom
stormfloder på 12—1500-talen.
Kanal till Ems och Emden.
Jade [franskt uttal sjadd, engelskt
uttal djeid], benämning på mineralen
jadeit och nefrit. J. har genom sin
vackra från vitt till grönt skiftande
färg varit ett allmänt omtyckt
råämne för smycken. Särskilt är Kina
berömt för sina jadesmycken. I
förhistorisk tid framställdes även
vapen av det mycket hårda
mineralet.
Jadei’t, ett om jade påminnande
py-roxenmaterial. Användes såsom
halvädelsten.
Jadeviken, Jadebukten, se Jade.
Jaederholm, Gustaf Axel (1882—1936),
psykolog, professor i filosofi och
pedagogik vid Göteborgs högskola
från 1919. J. kan betecknas som
den förste verkligt möderne
psykologen i Sverige. Gjorde en
bestående insats på
intelligenstestning-ens område och intresserade sig
även livligt för barn- och
djurpsykologi. Som populärföreläsare var
han en av de mest uppskattade som
vårt land haft, 2759.
Jaeger [jä-J, Hans (1854—1910), norsk
författare, vars ohöljda skildring
Fra Kristianiabohemen (1885)
väckte anstöt och åsamkade honom
fängelse, 2535.
Jaeger [jä-], Werner (f. 1888), tysk
klassisk filolog, professor i Berlin,
numera i Harvard. En av samtidens
förnämsta kännare av antik kultur,
som han bl. a. skildrat i ett stort
sammanfattande arbete, Paideia.
Jaén [chaän’], stad i provinsen J. i
n.ö. Andalusien, s. Spanien, vid
floden J., 61 610 inv. 1950, med
berömd renässanskatedral från
1500-talet.
Jaensson [ja’nson], Knut (f. 19/4
1893), kritiker och essayist, f. d.
tjänsteman vid Stockholms gasverk,
medarbetare i Dagens Nyheter
sedan 1946. Har bl. a. utgett
biografin D. H. Lawrence (1934) samt
essaysamlingarna Essayer (1946)
och Varjehanda (1950), 3343.
Jæren eller Jæderen, Norges största
lågslätt, i kustlandet s. om
Stavanger. Ett av landets förnämsta
jordbruksområden. För mindre fartyg
en fruktad passage längs den
oskyddade kusten, 506.
Ja’fet, Noas son, enligt traditionen
stamfader till de folk, som efter
syndafloden drogo norr- och
västerut (1 Mos. 10).
Jaffa eller Jafa, hamnstad i Israel,
Palestina, vid Medelhavet.
Tillsammans med Tell Aviv, från början
en judisk förstad, 400 000 inv. 1952.
Trots öppen och klippfylld
ankarplats är Jaffa Palestinas förnämsta
hamn, med stor export av apelsiner,
järnväg till Jerusalem. Jaffa
skri-ves i G. T. Jafo, i N. T. Joppe. Jfr
Tell Aviv, 1804 K.
Jaffna [djaf’-j, hamnstad på en ö
strax n. om Ceylon. 76 664 inv. 1953.
Missionsstationer, järnväg till
Co-lombo, 1727 K.
Jaganna’th (engelsk form Juggernaut),
sanskrit, världens herre, kallas
Vishnu i hans tempel Puri i Orissa,
Främre Indien. Det berättas att då
gudens bild vid den årliga s. k.
vagnsfesten fördes runt staden i en
jättestor vagn troende begingo
självmord genom att kasta sig
framför vagnshjulen.
Jagarbom, bogsprötets yttersta del,
avsedd till fäste för jagarfocken.
Jagare, snabbgående torpedbestyckat
krigsfartyg. Användes till
torped-anfall mot större fartyg,
artilleri-beskjutning mot mål på ytan, i land
och i luften, skydd mot ubåtar,
bevakning och för utläggande av
mi-neringar m.m. Vissa nyare typer äro
i första hand avsedda för ubåtsjakt,
1025, 2263 B.
Jagdrift, psykoanalytisk term för de
drifter som icke ha med
sexualiteten att göra utan i stället tjäna
den egna personens fortbestånd.
Jagellonska eller Jagiellonska ätten,
polskt furstehus härstammande från
Jagiello. Ätten utslocknade 1572
med Sigismund II, vars syster
Katarina Jagellonica var gift med
Johan III av Sverige.
Jaget. Inom filosofin skiljer man på
det reala jaget, som betecknar
to-taliteten av personlighetens
känslotillstånd och strävanden, och det
formala jaget, som utgör själen i
motsats till varje särskilt
själsinnehåll. — Enligt psykoanalytisk
terminologi är J. den del av
personligheten, som handlar under starkt
tryck från detet, dvs. det
undermedvetna och dess impulser, och
överjaget, den kontrollerande och
censurerande instansen i vårt
medvetande.
JagielTo (d. 1434), storfurste av
Litauen och genom giftermål konung
av Polen år 1386 under namnet
Vladislav II, 2172, 2696.
Jagmedvetande, insikten om en viss
motsättning mellan det egna jaget
och omvärlden, t. ex. hos barn
under trotsperioden vid omkring 3 års
ålder.
Ja’go, Othellos onda genius i
Shake-speares drama Othello, 2984.
Ja’goda, Genrich Grigor’jevitj (1891—
1938), sovjetrysk politiker, 1934—36
chef för GPU. Avrättad 1938 som
trotskist.
Jagst [ja’kst], biflod till Neckar, s.v.
Tyskland, 196 km lång. .
Jagua’r, FeTis on’za, art av
kattsläktet, liknar leoparden till utseende
och levnadssätt men är något
grövre och kan bli ända till 2 m lång
utom svansen. Förekommer i
Sydamerika och s. Nordamerika, 724 B,
1966 H.
Jahn, Friedrich Ludwig, kallad
Tum-vater Jahn (1778—1852), tysk
gymnast som med sitt gymnastiksystem,
det s. k. tumväsendet, syftade till
att uppfostra ungdomen i
fosterländsk anda, 1508.
Jahr, Adolf (f. 23/6 1893),
skådespelare. Började som revy- och
operettcharmör, filmdebuterade 1923
tillsamman med Edvard Persson och
har inom filmen utvecklat sig till
en god karaktärskomiker. Filmer
bl. a. Pettersson och Bendel (1933),
Kanske en gentleman (1935),
Hemsöborna (1942), Kvartetten som
sprängdes (1950), Lars Hård (1948),
Främmande hamn (1948) Janne
Vängmans bravader (1948).
Jahve, Israels gud, identifierades med
den semitiske guden El (Elohein)
och dyrkades som »fädernas Gud»,
2353.
Jahvisten, den äldsta av
Moseböckernas källskrifter, kallad J. emedan
den genomgående använder
guds-namnet Jahve.
Jainis’m, gammal, alltjämt livskraftig
indisk religionsriktning, som i flera
hänseenden påminner om
buddhis-men men skiljer sig från denna
genom att bibehålla föreställningen
om individuella själar och askesen
som främsta medlet till frälsning,
2014.
Jaipur. Huvudstad i Rajasthan, Indien.
291 130 inv. 1951. Betydande
handelsstad, med berömd tillverkning
av emaljarbeten. Berömt
maharaja-palats, som bl. a. omfattar det s. k.
Vindarnas hus med dekorativ fasad.
Var före 1949 huvudstad i
furstestaten J., nu ingående i Rajasthan,
1727 K.
Jak, grymtoxe, Bo’s grun’niens, art
av oxsläktet, större och kraftigare
än nötkreaturen, f. ö. icke olik dem
till kroppsbyggnad men långhårig.
Förekommer vild och som tamdjur
i Tibet, 721 B, 3461 B.
Jakaran’da, se Jacarandavirke.
Jaka’rta, Djakarta, sedan 1949
officiellt namn på Batavia som
huvudstad i Indonesiens förenta stater, se
Batavia, 1748.
Ja’ko, Psit’tacus erith’acus, se
Gråpapegoja.
Jakob, i bibeln namn på flera
personer. — 1. Isaks son, patriark (1
Mos. kap. 25). — 2. Sebedei son,
en av de tolv apostlarna. — 3. Alfei
son, apostel. — 4. »Herrens broder»,
en ledare i Jerusalems församling,
enligt traditionen författare till
Jakobs brev.
1. Jakob I (1566—1625), konung av
England och Skottland, son till
Maria Stuart och lord Darnley. Blev
konung i Skottland 1667 och i
England 1603, där han efterträdde
Elisabet. J. låg i strid med
parlamentet, som han försökte göra sig
oberoende av, 3281.
2. Jakob II (1633—1701), konung av
England och Skottland, sonson till
Jakob I. Efterträdde Karl II 1685,
sökte införa enväldet och
katolicismen. J. störtades 1688, — 3281.
3. Jakob Edvard (1688—1766), kallaSe
sig som engelsk tronpretendent
Jakob III, son till Jakob II. Sändes
1688 till Frankrike, där han efter
faderns död 1701 erkändes av
Ludvig XIV. 1706 och 1715—16 gjorde
J. misslyckade försök att återtaga
fädernetronen.
Jakob Erlandsson (d. 1274), dansk
kyrkofurste, ärkebiskop av Lund
1253. Låg i långvarig strid med
konungamakten, avsattes 1257, sökte
hjälp hos påven och fick tillstånd
att återvända, men dog på vägen
hem.
Jakobi’ner, politisk klubb i Paris
under franska revolutionen. Klubben
sammanträdde i ett jakobinkloster,
varav namnet. Blev ett redskap för
Robespierre och dennes
skräckvälde. Med dettas fall 1794 förbjöds
klubben, 680, 1157.
Jakobiter. 1. Medlemmar av den
sy-risk-monofysitiska kyrkan. — 2.
Beteckning för anhängarna av det
avsatta Stuartska konungahuset i
England under början av 1700-talet.
Jakobsberg. 1. Säteri i Daga kommun,
Södermanlands län, sedan 1788
fideikommiss inom ätten Wattrang.
Huvudbyggnad från slutet av
1600-talet. — 2. Förort till Stockholm,
Järfälla kommun. Folkhögskola.
Jakobs brev, ett av de s. k. katolska
breven i N. T., skrivet i slutet av
1 :a århundradet, innehåller en
samling ordspråksliknande
sentenser av förmanande karaktär.
Upptogs först sent i kanon. Utdömdes
av Luther på grund av dess från
Paulus avvikande uppfattning om
tron och gärningen. Enligt en
äldre tradition var författaren Jesu
broder Jakob.
Jakobs församling i Stockholm, 4 425.
inv. 1954. — Kyrkan, en treskeppig
basilika, påbörjades 1580 av Willem
Boy på platsen för en 1527 riven
medeltidskyrka. Den fullbordades
4374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
