Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kaiser-Friedrich-Museum ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAISER-FRIEDRICH-MUSEUM -
bragtes till ca fem dagar inklusive
allt målnings- och inredningsarbete.
Har vidare uppfört cementfabriker,
stålverk, magnesium- och
aluminiumfabriker. — K:s tills, m. J.
Frazer 1946 upptagna tillverkning
av personbilar överfördes 1953 till
Willys Överland Corp.
Kaiser-Friedrich-Museum,
konstmuseum i Berlin, innehållande
förnämliga samlingar av äldre konst
från Främre Orienten samt
europeisk, utomtysk konst fram till
1800. Uppfördes 1897—1904 av E. v.
Ihne i tysk-italiensk barockstil och
organiserades av W. von Bode. —
Delar av K. fördes efter andra
världskriget till Ryssland.
Kaiserslautem [kaisarslåö’-], tysk stad
i Rheinland-Pfalz, s.v. Tyskland,
vid Lauter. 73 100 inv. 1952.
Betydande industristad, järn-, maskin
-och textilindustri.
Kaiser Wilhelm-Institut,
världsberömda institutioner för
naturvetenskaplig forskning. Stiftelse av Wilhelm II
och A. von Harnack (1911).
Ursprungligen i Dahlem (Berlin), 1946
flyttade till Göttingen och 1948
uppgångna i Max Planck-institutet
därstädes.
Kaitum älv, biflod från höger till
Kalix älv, Lappland. 160 km lång,
2135 K.
Kaj (fr. quai), en av trä, sten eller
betong påbyggd strand för
angörande av fartyg och underlättande av
lossning och lastning. Man kan
särskilja fyra huvudtyper: bålverk,
bestående av en förankrad och i
bottnen neddriven spont,
bryggkonstruktion, bestående av en från
strandplanet utbyggd brygga på pålar,
plattformskonstruktion, som är
nedförd under vattenytan, samt
murverk, som utföres på pålar och
ned-föres till fast botten.
Kaja, Coloe’us mone’dula, kråkfågel,
ordningen tättingar, längd 34—37
cm, svart med grå undersida, nacke
och tinningar, vit regnbågshinna.
Bor i håliga träd, kyrktorn etc.
Allmän i södra och mellersta Sverige.
Flyttfågel, men många stanna.
Skadedjur. Tagen ur boet blir K. lätt
tam.
Kaja’k, en bl. a. hos eskimåerna
använd däckad kanot av skinn på
trästomme, 859 B, 860 B.
Ka’jana, fin. Kaj’aani, stad på södra
stranden av Kaj ana å, mellersta
Finland, en mil ovan dess utlopp i
Ule träsk. 12 318 inv. 1954.
Trävaruindustri, sågverk, trämassefabriker,
pappersbruk, 955 K.
Ka’janeborg, slott invid staden Kaj ana
i norra Finland, på en holme i
Kajana å. Uppfördes 1604—66 och var
landshövdingeresidens och
statsfäng-else, bl. a. för Messenius, Lars
Wi-vallius. Ruin sedan 1716, då det
sprängdes i luften under ryska
kriget.
Kaja’nus, Robert (1856—1933),
finländsk tonsättare och dirigent,
musiklärare vid universitetet i
Helsingfors 1897—1926, professors titel
1908. Genom sina på 80-talet
skrivna kompositioner med
Kalevala-motiv fick K. betydelse för den
nationella musikens utveckling i
Finland, 970.
Kajennpeppar, krydda som beredes
av de röda, uppblåsta och glänsande
bären av Cap’sicum fastigia’tum.
Har brännande, stark smak. K.
kommer huvudsakligen från Guayana
(Cayenne). I Sverige avses med K.
mest malen vara, färgpl. vid art.
Kryddor.
Kajma’ner, krokodilsläktet Caiman i
Sydamerika, fem arter,
kännetecknade av kort, platt, avrundad nos.
K. leva av fisk, vattenfåglar och
däggdjur. Störst är svarta K., C.
niger, längd 4,25 m, som anfaller
boskap, 2093.
Kajmanfisk, se Bengädda.
Kaju’ta (medellågty. kajute),
fartygschefens arbetsrum på örlogsfartyg
och handelsfartyg. — På mindre
fartyg och jakter det bästa rummet
ombord.
K. A. K. (Kungliga
Automobilklub-ben), stiftad 1903, den svenska
motorsportens ledande organisation
arbetar för förbättrad väghållning,
har egen resebyrå och hotell,
uppehåller internationella förbindelser
etc. K. A. K. har omkring 10 000
medlemmar (dessutom 3 000 i
ungdomsförbundet) och särskilda
avdelningsstyrelser för Göteborg,
Jönköping, Skåne, Värmland-Dalsland och
övre Norrland, 3537.
Kakadu’or, underfamilj en Cacatui’nae
av familjen papegojor med 30 arter,
fördelade på 6 släkten, alla
tillhörande Australien och angränsande
öar. K. ha ståtlig tofs på huvudet
och trubbig stjärt. De äro
medelstora eller stora papegojor med i
regel granna färger, växlande från
vit till svart. Många K. bli lätt tama
och lära sig tala.
Kakao, Theobro’ma caca’o, fam.
Ster-culia’ceae, 10—15 m högt
regnskogsträd från Amasonområdet med
väldiga, glänsande, mörkgröna blad
och rosafärgade blommor på stam
och grenar. Den gurklika frukten,
15 cm lång, väger Va kg. Den
innehåller 50 frön, kakaobönor, som
innehålla 12 % äggvita, 10 % stärkelse
och 50 % fett samt, efter jäsning,
IV2 % theobromin, en purinförening.
Den mesta kakaon kommer från
Guldkusten, 1485 B, 1918, färgpl.
Kakel, fyrkantiga plattor eller
särskilt formade stycken av på ena
sidan glaserad lera. Användes bl. a.
till kakelugnar och till golv- och
väggbeklädnad.
Kakemono, östasiatisk målning utförd
i höj dformat på siden eller papper,
i båda kortändarna fäst vid
trästavar, i vardagslag avsedd att
förvaras hoprullad. Jfr Makimono.
Kakexi’ (grek, kakos’, dålig, och
hex’is, befinnande), höggradig
ut-märgling och kraftförfall som kan
uppkomma vid vissa sjukdomar,
såsom kräfta, tuberkulos, syfilis.
Vissa former av kakexi uppkomma
efter strumaoperationer.
Ka’kifrukt, kakiplommon, frukterna av
det lilla trädet Diospy’rus kaki, som
odlas i Kina och Japan.
KakodyTföreningar, giftiga organiska
arsenikhaltiga föreningar med en
ytterst oangenäm lukt.
Kakofoni (grek, kakos’, dålig, och
fone’, ljud), missljud.
Kaktus, kaktusväxter, fam. Cacta’ceae
bland dikotyledonerna, innefattar
bladlösa suckulenter (se d. o.) med
tvåkönade, vanligen radiära
blommor, som ha talrika hylleblad,
ståndare och pistiller och undersittande
fruktämne. Frukt bär. 1 200 arter,
nästan samtliga i Amerika. Många
ha förvildats i Medelhavsländerna.
Se Julkaktus, Jättekaktus, Nattens
drottning, Opun’tia, 1921 B, 2883.
Kaktusdahlia, se Dahlia.
Kaktusfikon, den ätliga frukten av
fikonkaktusen, Opun’tia fi’cus
in’di-ca, allmänt odlad i Sydeuropa och
förvildad i Medelhavsländerna. Se
Kaktus, Opuntia.
Kåla-åzar (hindustanska, svarta
sjukan), en tropisk febersjukdom
varvid mjälten förstoras. K. förorsakas
av en mikrob, sprides genom loppor
och löss samt förebygges främst
genom renlighet.
–––––- KALCIUMKARBONAT
Kalabali’k (turk., folksamling),
våldsamt slagsmål eller uppträde.
Uttrycket kom allmänt i bruk efter
den bekanta kalabaliken vid
Ben-der, då Karl XII den 1 febr. 1713
tillfångatogs efter sin vägran att
lämna Turkiet.
Kalaba’rböna, Physostig’ma
veneno’-sum, familjen ärtväxter, från
Kala-barkusten i Västafrika, 15 m hög,
vedartad slingerväxt, vars frön, K.,
innehålla en giftig alkaloid,
fysostig-mi’n eller eseri’n, som användes
inom medicinen.
Kalaba’rkusten, Västafrikas kust
mellan Niger och Kamerunberget.
Uppkallad efter hamnstaden Calaba’r i
Nigeria, ca 25 000 inv.
Kala’brien, Cala’bria, italienskt
landskap i s.v. Italien, omfattande
Ka-labriska halvön. Skiljes genom
Mes-sinasundet från Sicilien. 15 055 km2,
2 084 630 inv. 1953. Är ofta utsatt
för jordbävningar. Med K. menades
under antiken södra delen av
nuvarande Apulien.
Kalaha’riöknen, stäpp- och
ökenområde i v. Sydafrika, mellan
Oranje-floden och Okavango. Omfattar
större delen av Bechuanaland, ca 300 000
km2, 20, 24 K.
Kalamai [-la’me], Kalama’ta,
hamnstad på s.v. Peleponnesos, s.
Grekland. 38 663 inv. 1951. Export av
frukt och olivolja.
Kalamazoo [kälamaso’], stad i s.ö.
Michigan, n. USA, 57 704 inv. 1950.
Pappersbruk. Medelpunkt i bördigt
j ordbruksområde.
Kalamite’t (lat. calam’itas), missöde,
olycka.
Kala’n, se Havsutter.
Kalan’der (fr. calandre, mangel),
maskin för glättning av papper eller
tyg: även för utvalsning av
plastfolier och gummiduk. Valsarna i en
K. äro ofta utrustade för invändig
uppvärmning med ånga.
Kalce’don, Chalcedon, under antiken
stad i Mindre Asien vid
Marmara-sjön. Där hölls 451 e. Kr. det fjärde
ekumeniska kyrkomötet.
Kalcedo’n, mineral tillhörande
kvartsgruppen. Hit höra bl. a.
halvädelstenarna karneol, krysopras och
he-liotrop, 3845.
Kal’chas, i den grekiska sagan en
berömd siare som åtföljde grekerna 1
trojanska kriget.
Kalcine’ra, att genom glödgning under
lufttillträde avlägsna kristallvatten
ur kemiska föreningar.
Kalci’t eller calcit, detsamma som
Kalkspat.
Kal’cium, metall. Kemiskt tecken Ca,
atomvikt 40,08, atomnummer 20.
Täthet 1,55, smältpunkt 850°,
kokpunkt 1 240°. Förekommer som
kar-bonat i kalksten, marmor och krita,
som sulfat i gips och alabaster, som
fluorid i flusspat samt i en hel del
andra föreningar. Framställes
genom elektrolys av smält
kalcium-klorid. Kalciumföreningarna spela
både i djur- och växtvärlden en
mycket stor roll.
Kalciumfosfa’t förekommer i naturen
såsom mineral och i djuréns ben.
Användes såsom gödselmedel. Jfr
Superfosfat.
Kalciumhydroxi’d, se Kalk.
Kalciumkarbid framställes genom
sammansmältning av kol och kalk
i elektrisk ugn. K. är en grå smälta
med kristalliniskt brott. Reagerar
med vatten under bildning av
ace-tylen och kalciumhydroxid.
Användes för framställning av acetylen
och kalkkväve.
Kalciumkarbonat förekommer i
naturen såsom kalksten, marmor,
krita och kalkspat. Användes som
4398
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
