Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kalciumklorid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KALCIUMKLORID
KALIUMKLORAT
byggnadsmaterial och för
framställning av kalk.
Kalciumklori’d, klorkalcium, erhålles
såsom biprodukt vid framställning
av soda eller genom direkt
upplösning av kalksten i saltsyra.
Vattenfri K. upptager med begärlighet fukt
ur luften och sönderflyter därvid.
Användes såsom torkmedel för
gaser och organiska vätskor, såsom
dammbindningsmedel på vägar
(vägsalt) m. m. Lösningar av K. ha låg
fryspunkt och användas inom
kyl-tekniken.
Kalciumnitra’t eller kalksalpeter, det
i Sverige mest använda
kvävegöd-selmedlet. K., som är vattenlösligt,
tillverkas med luftens kväve som
råmaterial. Jfr Norgesalpeter.
Kalciumoxid, se Kalk.
Kalciumvätesulfi’t, surt kalciumsulfit,
användes vid framställning av
pappersmassa enligt sulfitmetoden.
Kaldéen, namn på Babylonien, först
dess sydligaste del, uppkallat efter
kaldéerna, en semitisk stam, som
omkring 1000 f. Kr. från Arabien
trängde in och bosatte sig på
landsbygden och 625 genom
Nabopolas-sar intog Babylon.
Kaldéer, semitiskt folk, härskade i
Babylonien (Kaldéen) 625—539 f. Kr.
Ryktbara för stjärnkunnighet,
teckentydning osv., 1872.
Kalde’iska kristna, se Nestorius.
Kalde’iska språket, tidigare gemensam
benämning på de västarameiska
dialekterna, numera kallade
bibelara-meiska och judisk-arameiska.
Kalebassträdet, Crescen’tia cuje’te,
hemmahörande i Mellanamerika,
allmänt odlat i Sydamerika, 6—9 m
högt, med runda eller ovala frukter
med vedartad vägg, varav
kalebasser tillverkas.
Kaledo’nien, lat. Caledon’ia, romarnas
namn på Skottland. — Kaledonier,
romersk benämning på invånarna i
Skottland.
Kaledo’niska bergskedjan, den gamla,
nu till största delen förstörda
bergskedja, som bildades under den
kamb-risk-siluriska tiden, och som bl. a.
omfattade n.v. Irlands, Skottlands,
Skandinaviens, Spetsbergens och
Nordgrönlands berg.
Kaledoniska kanalen, anlagd 1803—47
i Glenmore, n. Skottland, förenar
Atlanten och Nordsjön, har blott
lokal betydelse. 100 km lång, 28
slussar, 3076.
Kalejdoskop [-å’p] (grek, kalos’, skön,
lidos, form, och skopein, se), tittglas
med två speglar i betten, vilka bilda
30 el. 60 graders vinkel mot
varandra. Genom spegelbilderna av vid
glasets botten inneslutna
olikfärgade rörliga bitar av glas, kartong
e. d. bildas vackra geometriska
mönster, när man ser genom röret.
Mönstret skiftar när man genom att
vrida röret låter bitarna ändra läge.
— K. som funnit användning som
leksak, uppfanns av skotten D.
Brewster, 1817.
Kalendarium (lat. calendarium),
kalender, vanligen i betydelsen tryckt
förteckning över årets dagar.
Kalen’degillen (bildat av lat.
calen-dae, första dagen i månaden, då
medlemmarna brukade samlas),
religiösa sammanslutningar uppkomna
under tidig medeltid. Vanligast i
Tyskland, Nederländerna och
England, även Danmark. Upplöstes
vanligen under reformationen.
Kalen’der, sammanfattning av regler
för tidsindelning och tideräkning. —
Detsamma som almanacka. — Även
årlig publikation med eller utan
kalendariska uppgifter, t. ex.
statskalender, läkarekalender osv., 57 B.
Kalenderår eller borgerligt år, tiden
fr. o. m. årets första dag t. o. m.
dess sista enligt gällande kalender.
Jfr Kyrkoår, 2411.
Kale’sch (fr. calèche), benämning på
halvtäckt vagn med sufflett,
kuskbock cch mot varandra vända säten.
Ka’levala, Finlands nationalepos,
egentligen en samling s. k. runsånger
som upptecknades, samordnades och
utgåvos av Elias Lönnrot 1835 (ny,
utvidgad upplaga 1849, sv. ö. 1864—
69 och 1948). Vetenskapliga
forskningar rörande K. började bedrivas
omkring 1880 av Julius Krohn och
fortsattes av hans son Kaarle Krohn.
Även om dikternas ålder och
ursprung kan diskuteras ger dem deras
höga poetiska värde en obestridlig
rangplats inom litteraturen. K. har
varit en viktig inspirationskälla för
finsk musik och konst, 969, 1923 B.
KaTevipoeg (estn., Kalevs son),
hjälten i esternas gamla hjältediktning.
1857—61 utgav F. Kreutzwald en
samling estniska folkliga kväden,
som han sammanställde till ett stort
nationellt epos i tjugo sånger. Det
nära sambandet med den finska
Kalevaladiktningen är påfallande,
varjämte även reminiscenser från
forngermansk hjältediktning kunna
spåras.
Kale’viska bildningar, prekambriska
geologiska bildningar i Finland,
äldre än de jatu’liska, men yngre än
de bottniska bildningarna.
Kalf, Willem (1622—93), holländsk
målare, genom sina måleriska
kvaliteter en av de främsta holländska
stillebensmålarna. Hans tidigare
målningar voro utförda i kalla
färger med jämn belysning, de senare
anslöto sig till Rembrandts
ljusdunkel och kolorit.
Kalfak’tor (lat., calefa’cere, göra
varm), soldat som tjänstgör som
uppassare åt officer. I Sverige
förekommer K. numera endast under
fält- och därmed jämförliga
förhållanden.
Kalfatra (av österländskt ursprung),
driva och becka ett däck eller en
bordläggning av trä. — I överförd
betydelse: hårt kritisera, nagelfara.
Kalga’n, kin. Chang-kia-kou, kinesisk
stad i provinsen Chahar, n.v. om
Peking vid kinesiska muren,
utgångspunkt för de gamla
karavan-vägarna till Mongoliet. Tidigare
viktigt missionscentrum. Ca 70 000 inv.,
1995 K.
Kalgoorlie [kälgo’ali], stad i
Väst-australien, 560 km ö. om Perth.
12 900 inv. 1951. Rika guldfält, till
vilka vattenledning är dragen från
Perth, 232 K.
Kalhyttan, turiststation tillhörande
Skidfräm jandet, 1 km från Filip
-stad, öppnad 1934.
Kali, äldre benämning för kaliumoxid.
Kaliber (arab, kalib, gjutform),
diametern av loppet i ett eldvapen.
Kalibre’ra, ursprungligen bestämma
kalibern, dvs. inre diametern hos
t. ex. ett graderat glasrör för att
därur beräkna volymen mellan olika
skaldelar. Numera avser K. vanligen
uppmätning av en skaldels värde i
en viss enhet för att möjliggöra
korrekt gradering av ett
mätinstrument.
Kalida’sa (400-talet e. Kr.),
sanskritlitteraturens mest berömde skald.
Till K:s främsta verk räknas
skådespelet Sakuntala (sv. ö. 1875), och
den lyriska dikten Molnbudet (sv.
ö. 1875), en av den indiska lyrikens
största skapelser, 1739.
Kali’f, Muhammeds efterträdare,
islams förnämsta härskartitel, 3539.
Kalifa’t, en kalifs ämbete. — Det av
kalifer styrda muhammedanska
väldet, 772.
Kalifor’nien, se Californien.
Kalifor’niska halvön, namn på halvön
Nedre Kalifornien, Mexikos Stilla
havskust.
Kalifor’niska strömmen, kall
havsström i Stilla havet vid
Kaliforniens kust.
Ka’lifältspat, kaliumaluminiumsilikat,
bergartsbildande mineral, benämnt
ortoklas.
Kal’ikut, CaTlicut, förr blomstrande
hamnstad på Främre Indiens v.
kust, v. om Nilgiribergen. 126 000
inv. 1941. Här landade Vasco da
Gama 1498. Den fordom berömda
tillverkningen av bomullstyg
(ka-likå) är numera obetydlig.
Ka’lilut, detsamma som
kalium-hydroxidlösning.
Kalimantan, se Indonesien.
Kali’nin, före 1932 Tver, stad i
Mosk-vaområdet, Sovjetryssland, vid Vol- •
ga och järnvägen
Moskva—Leningrad. Textilindustricentrum. 216 000
inv. 1939. En av landets äldsta
städer. Skådeplats för hårda strider
1941 under andra världskriget.
Kali’nin, Mihail Ivanovitj (1875—
1946), rysk kommunistledare, son till
en bonde och metallarbetare, sedan
1919 ordförande av
sovjetkongressens exekutivkommitté och efter
den nya sovjetförfattningens
införande 1937 ordförande i det
högsta rådets presidium. Han innehade
denna formella statschefspost till
sin död, men hade i verkligheten
inget politiskt inflytande.
Kali’ningrad, numera officiellt ryskt
namn på Königsberg, 863 K, 3558.
Kalisalpeter eller salpeter,
kalium-nitrat, bildas i naturen vid
organiska ämnens förruttnelse. K.
framställdes förr enligt denna
bildnings-princip, numera genom
konvertering av chilesalpeter med
kaliumklorid. K. användes i svartkrut,
fyrverkeripjäser och sprängämnen på
grund av sitt kraftiga oxiderande
vid upphettning samt dessutom vid
konservering av kött och som
gödningsämne, 1254.
Ka’lisz [-lisj], polsk stad 10 mil v. om
Lodz. 53 809 inv. 1949.
Textilindustri. Här led en svensk styrka 1706
nederlag mot en överlägsen
ryskpolsk här, 2691 K.
Kalium, silvervit alkalimetall.
Kemiskt tecken K, atomvikt 39,100,
täthet 0,86, smältpunkt 63,6° C,
kokpunkt 760° C. K. förekommer i
naturen i en hel del kaliumsalter
och framställes genom elektrolys av
smält kaliumklorid. Reagerar med
luftens syre och vattenånga, varför
kaliummetall måste förvaras i
fotogen. Med vatten reagerar K. ytterst
häftigt under utveckling av vätgas
och värme. Värmeutvecklingen är
så kraftig, att metallen antändes och
brinner med violett låga, 207.
Kaliumhydroxid, framställes genom
elektrolys av kaliumkloridlösning.
Vitt, sprött fast ämne med frätande
egenskaper, som saluföres i form av
block, flingor, stänger eller
pastil-ler. Sönderflyter vid förvaring i
luft genom upptagning av vatten,
samtidigt som även luftens
koldioxid bindes. Användes bl. a. vid
framställning av såpa.
Kaliumkarbonat, pottaska, utgör en
väsentlig beståndsdel i växtaska och
framställdes fordom genom
urlak-ning därav med vatten. Framställes
numera vanligen ur kaliumklorid.
Användes såsom tvättmedel och vid
framställning av såpa och glas.
Kaliumklorat, ett kraftigt
oxidations-medel, som vid temperaturer över
450° C avger syre. Användes vid
framställning av tändstickor,
sprängämnen och fyrverkeripjäser.
4399
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
