Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Karl ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KARL IV
KARLSBAD
nien 1788. Lät leda sig av sin
gemål Maria Lovisa och hennes
älskare Godoy. Tvingades av
Napoleon att abdikera 1808 och levde
sedan utrikes.
Karl IV (1316—78), tysk-romersk
kejsare, konung av Böhmen, valdes
1346 till tysk konung och kröntes
till tysk-romersk kejsare 1355.
Fastställde genom gyllene bullan
reglerna för val av tysk konung,
främjade den andliga odlingen.
Karl V (1500—58), tysk-romersk
kejsare, son till Filip I och Johanna
av Spanien, spansk konung 1516,
tysk-romersk kejsare 1519. Var
ivrig motståndare till reformationen,
men hindrades genom fyra krig mot
Frans I av Frankrike och mot
turkarna länge från ett kraftigare
ingripande. Segrade i det
schmalkal-diska kriget men förlorade det
följande kriget mot tyska furstar och
Henrik II av Frankrike och
nödgades gå med på religionsfreden i
Augsburg 1555. Han avsade sig
tronen 1556 och efterträddes såsom
kejsare av brodern Ferdinand I och
såsom spansk konung av sonen
Filip II, 431 B, 1952 B.
Karl VI (1685—1740), tysk-romersk
kejsare, son till kejsar Leopold I.
Var en av pretendenterna till
spanska kronan, varigenom Österrike
indrogs i spanska tronföljdskriget.
Efterträdde 1711 brodern Josef I
och valdes s. å. till kejsare. Vid
freden erhöll K. Belgien och de
spanska besittningarna i Italien.
Med K. utslocknade huset
Habs-burg på svärdssidan men genom
pragmatiska sanktionen hade Karl
tryggat kronan åt dottern Maria
Teresia.
Karl VII, tysk-romersk kejsare,
densamme som Karl Albert, kurfurste
av Bayern, se d. o.
Karl I (1887—1922), kejsare av
Österrike, konung (Karl TV) av Ungern.
Efterträdde 1916 Frans Josef, sökte
genom underhandlingar med
Frankrike förgäves erhålla fred och
störtades vid revolutionen 1819. Gjorde
1921 två misslyckade försök att
återtaga den ungerska kronan.
Karl (1771—1847), ärkehertig av
Österrike, härförare. Var en av
Na-poleons främsta motståndare och
slog Bernadotte vid Teining 1796
och Jourdan samma år vid Amberg
och Würzburg samt 1809 Napoleon
vid Aspern och Essling.
Karlamagnus’ saga, fornnorsk
prosaberättelse om Karl den store och
hans kämpar, härstammande från
mitten av 1200-talet. Till grund
för texten ligga flera olika
chan-sons de geste, se d. o.
Kar’landa, församling i Holmedals
kommun i v. Värmlands län, 1491
inv. 1954.
Karlavagnen, del av stjärnbilden
Stora Björn och bestående av sju
stjärnor, som tillsammans ge en bild av
en vagn med tistelstång, 3255 B.
Karlberg, kungligt slott i Solna
invid Stockholm vid Karlbergssjön
av Mälaren. Slottet uppfördes på
1630-talet för Carl Carlsson
Gyllen-hielm, ombyggdes på 1670-talet av
J. de la Vallée för M. G. De la
Gardie, då även praktfulla
interiördekorationer av tidens främsta
konstnärer tillkommo. Från 1792
krigsskola, varvid två långa
flyglar uppfördes efter ritningar av
Gjörwell (färdiga 1795), 3260.
Karl den tolftes bibel, den 1703
utgivna nya kyrkobibeln, 357 B.
Karleby, församling i Vartofta
kommun i mellersta Västergötland,
Ska
raborgs län, 492 inv. 1954. I K.
ligger Sveriges största gånggrift.
Karleby, Nils (1892—1926),
tidningsman, redaktör för Skånska
Social-Demokraten 1917—21, därefter för
tidskriften Tiden, sekreterare i
so-cialiseringsnämnden 1920—26, en av
den yngre svenska
socialdemokratiens främsta teoretiker. Har bl. a.
utgivit Socialismen inför
verkligheten (1926).
Karlfeldt, Erik Axel (1864—1931),
skald, ledamot av Svenska
akademien 1904, dess sekreterare 1912,
tillerkändes postumt Nobelpriset
1931. K. var en av den svenska
litteraturens största
verskonstnärer, originell i ordval och
vändningar, sällsynt äkta både i sin humor
och i sitt patos. Hembygdskärlek
och naturkänsla utmärkte från
början hans diktning, som med åren
mognade till allt större
allmänmänsklighet. Efter Vildmarks- och
kärleksvisor (1895) följde Fridolins
visor (1898) och Fridolins lustgård
(1901), Flora och Pomona (1906),
Flora och Bellona (1918) och
Hösthorn (1927), 1955 B, 3338.
Karl Fredrik (1700—39), hertig av
Holstein-Gottorp, ende son till
hertig Fredrik IV och Karl II :s syster
Hedvig Sofia. Betraktades under
Karl XII:s livstid av många som
dennes efterträdare men
undanträngdes och måste 1719 lämna
landet. Återfick 1720 den holsteinska
delen av hertigdömet. Förmäldes
1725 med prinsessan Anna av
Ryssland och framfördes ånyo som
tronpretendent av det med
Ryssland samverkande holsteinska
partiet till dettas fall vid riksdagen
1725—26.
1. Karlgren, Anton (f. 9/6 1882),
sla-vist, tidningsman. Andre redaktör
och ansvarig utgivare i Dagens
Nyheter 1910—23, professor i slavisk
filologi i Köpenhamn 1922. Utom
betydelsefulla filologiska verk har
han utgivit reseskildringar,
betydande arbeten om Rysslands kultur
och historia samt politiska skrifter,
t. ex. Bolsjevikernas Ryssland (1925,
översatt till flera språk), Henlein,
Hitler, Tjeckerna — och
Chamber-lain (1938), Stalin (1942).
2. Karlgren, Bernhard (f. 5/10 1889),
bror till Anton K., sinolog. 1918
professor i östasiatisk
språkvetenskap och kultur vid Göteborgs
högskola, 1931—36 rektor därstädes.
Professor i östasiatisk arkeologi och
föreståndare för östasiatiska
samlingarna i Stockholm 1939. K:s
verksamhet på den kinesiska
språkhistoriens område har varit av
banbrytande och grundläggande
karaktär. Bland hans talrika skrifter
märkas även populära
framställningar såsom Ordet och pennan i
Mittens rike (1918) och Från Kinas
språkvärld (1946).
3. Karlgren, Hjalmar (f. 16/7 1897),
bror till Bernhard K.,
rättsveten-skapsman, professor i civilrätt i
Lund 1936—46, justitieråd sedan
1946. Har utgivit bl. a.
Avtalsrätts-liga spörsmål (1940) och
Skade-ståndsläran (1943).
Karl Gustav. 1. Kommun i n.ö.
Norrbotten, Norrbottens län. 3 353 inv.
1954. — 2. Församling i Kungsäters
kommun i s. Västergötland,
Älvsborgs län, 596 inv. 1954. Hette förr
Skedeskamma.
Karl Gustaf, svensk arvfurste, se Carl
Gustaf.
Karlholm, industriort i n.ö. Uppland,
Uppsala län, vid Tämnaråns utlopp
i östersjön. Tillsammans med
omkringliggande orter 1 007 inv. 1951.
Förr järnbruk, nu tillverkning av
träfiberplattor.
Karlin, Georg (1859—1939),
museiman, grundade 1882 Kulturhistoriska
museet i Lund och var 1883—1923
dess intendent och chef. Museet
blev under K:s ledning en av de
förnämsta kulturhistoriska
samlingarna i Sverige.
Karling, Sten (f. 31/1 1906),
konsthistoriker, professor i Dorpat 1933
—41, vid Stockholms högskola från
1947. K:s skrifter behandla främst
svensk och baltisk skulptur och
arkitektur från medeltid, renässans
och barock samt äldre svensk
trädgårdskonst.
Karl Johan, församling i v.
Göteborg. 35 154 inv. 1954.
Karl Johansförbundet, stiftat 1848, har
till uppgift att vårda Karl XIV
Johans minne bl. a. genom att
understödja forskningar angående hans
person eller tiden efter 1809 i
Nordens historia.
Karl Johans ga te, huvudgatan i Oslo
förbi Stortinget mot kungliga
slottet, 2599 B.
Karl Johans stad, Haparandas
ut-harnn, belägen 15 km v.s.v. om
staden. Kajdjup 6,5 m.
Karl Johansstil, svensk utformning av
empirestilen under Karl XIV
Johans skede inom arkitektur,
möbel- och inredningskonst. — Det
förnämsta exemplet på inredningar
av denne arkitekt är Rosendals slott.
K. anknyter till den
sengustavianska stilens klassicism, men är
tyngre och strängare i formerna. Från
den franska empirestilen skiljer den
sig framförallt genom större
enkelhet och sparsammare dekor. — Den
främste företrädaren för K. inom
arkitekturen är Fredrik Blom.
Karl Johanssvamp, stensopp eller
läcker rörsopp, Bole’tus eduTis, har
ovan brun hatt, tjock, gråaktig fot
och vit, senare gulgrå undersida,
3301 B.
Karlman (d. 880), östfrankisk konung
av karolingiska ätten, son till
Ludvig den tyske, från 876 konung av
Bayern, från 877 även konung av
Italien.
Karlman (d. 884), fransk konung av
karolingiska ätten, son till Ludvig
II, bekämpade de nordmän som
härjade riket.
Karlmark, Erik (f. 20/9 1903), med.
dr, jur. kand., docent i rätts- och
statsmedicin. Medicinskt biträde åt
kriminalpolisen i Stockholm. Har
utgivit ett flertal arbeten bl. a. i
rättsmedicin, kriminologi och
juridik.
Karl Martell’ (omkring 688—741),
frankisk storman av karolingernas
ätt, rikshovmästare 1719. Räddade
Västerlandet genom sin seger vid
Poitiers 732 över de framträngande
araberna.
Ka’rloff, Boris, egentligen Charles
Pratt (f. 23/11 1887),
ungersk-amerikansk filmskådespelare. Efter
teaterverksamhet i England kom K.
till den amerikanska filmen, där
han främst blev känd för sina
skräckfilmer, bl. a. Frankenstein
(1931), Frankensteins brud (1935),
De obesegrade (1947), Här
kommer en annan (1947).
Karlovo [karTåvå], stad i Bulgarien,
på södra sidan av Balkanbergen. Ca
8 000 inv. Berömd för sina
rosenodlingar och tillverkning av
rosenolja.
Kärlovy-Våry, se Karlsbad.
KarTsbad, tjeck. Kärlovy-Våry, stad
och badort i n.v. Böhmen, n.
Tjeckoslovakien, s. om floden Eger.
31 000 inv. 1947. Var före andra
441 I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
