Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kiselkarbid ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KISELKARBID
KJELLGREN, INGEBORG
senteras av den kisellegerade
järnplåt, som användes till elektriska
generatorer, motorer och
transformatorer.
Kiselkarbid, karborundum,
framställes genom upphettning av kol och
kvarts i elektrisk ugn. Det
hårdaste material man känner näst
diamant. Användes såsom slipmedel.
Kiselskiffer, tät, svart, skiffrig
bergart, som begagnas som brynsten.
Mycket täta varieteter användas
för provning av renheten av guld
och silver under namn av
prober-sten, lydit eller lydisk sten.
Kiselsvampar, svampdjur med skelett
av kiselnålar, 3306.
Kiselsyra, kiseldioxidens hydrat med
växlande sammansättning. Torkad
K. användes såsom torkmedel för
gaser. Jfr Silikagel och Silikat.
Kiser (ty. Kies), gemensam
benämning på en grupp mineral av
svavel (ibland arsenik eller antimon)
och järngruppens metaller, säsom
järn, kobolt och nickel. K. ha
metalliskt utseende och oftast ljus
färg. Jfr Kopparkis och Svavelkis.
KisiT Irma’k (turk., röda floden),
Mindre Asiens största flod,
antikens Halyso. Utmynnar i Svarta
havet. Ca 900 km lång, 1239 K.
Kisjinev [kisjinjåf’], Chisinau,
huvudstad i Sovjetrepubliken Moldavien,
Bessarabien, 113 000 inv. 1940.
Anlagd av ryssarna, kom efter första
världskriget till Rumänien, men
återtogs 1940 av ryssarna. Besatt
av Rumänien med tysk hjälp 1941
—44. Betydande tobaks- och
kvarnindustri. Omfattande
trädgårdsodling. Livlig handel och export,
spannmål, vin, tobak, ull, hudar
m. m.
Kiska [kis’ka], ö i Aleuterna, Alaska,
amerikansk flyg- och flottbas.
Besatt av japanerna juni 1942,
återerövrad av amerikanerna aug. 1943.
Kislovodsk’, stad i
förvaltningsområdet Grosnyj, s. Sovjetunionen, på
Kaukasus n. sluttningar. 51 000 inv.
1939. Ockuperat av tyskarna aug.
1942—11 jan. 1943. Kurort med
mineralvattenkällor. Sanatorier.
Kismet eller kisme’t (arab. kis’ma,
tilldelning), beteckning inom islam
för det orubbliga öde Gud tilldelat
varje människa.
Kis’singen [k-], Bad K., stad i n.v.
Bayern, s. Tyskland, vid Saale,
13 900 inv. 1952. Kolsyrehaltiga
koksaltkällor. Berömd kurort.
Kistbrev, kistebrev, även julark eller
julbrev, konstlösa, färglagda
träsnitt med kort text, vanligen med
ämnen ur bibeln eller historien,
ursprungligen avsedda att uppklistras
i kistlocket men ofta använda
såsom väggdekoration bland allmogen.
Särskilt populära i början av
1800-talet, men infördes i Sverige redan
på 1600-talet.
Kist’na [k-], indisk flod på Dekan,
från Västra Ghats, genombrytande
östra Ghats till Bengaliska viken,
där den bildar stort delta. 1 300 km
lång, betydande
bevattningsanläggningar, 1727 K.
Kitai ron, forntidens namn på
nuvarande Elatias, 1410 m högt
bergsområde i mellersta Grekland, pä
gränsen mellan Ättika och Beotien.
Centrum för Dionysoskulten.
Kitaj’-Gorod [-gårat] (ry.,
kinesstaden), affärscentrum i Moskva, n.ö.
om Röda torget.
Kitchener [kitj’ina], Horatio Herbert,
earl K. of Khartoum (1850—1916),
engelsk militär, överbefälhavare i
Egypten 1892, slog Mahdin 1898,
överbefälhavare i boerkriget, sedan
i Indien. 1911—14 diplomatisk agent
i Egypten och landets verklige
härskare, 1914 krigsminister och
militär ledare under krigets första år.
Omkom på resa till Ryssland vid en
fartygssprängning, 1790, 3382.
Kitha’ra, forngrekiskt, omkring 600
f. Kr. från Asien infört lyrformigt
stränginstrument med 4, senare upp
till 17 strängar.
Kiti’n (grek, klädnad, pansar),
kemiskt namn på ett organiskt ämne,
varav leddjurens skal eller pansar
är bildat. K. innehåller kväve och
kan därför icke betecknas såsom ett
kolhydrat, ehuru det i många
avseenden liknar ett sådant. Vid
hyd-rolys med syror bildas glykosamin
och ättiksyra, 1764.
Ki’tion, viktig fenicisk hamnstad pä
Cyperns södra kust. Stadens
förnämsta tempel utgrävdes 1929 av
svenska Cypernexpeditionen.
Kitsch, ty. (förvrängning av eng.
sketch, skiss), en omkring 1900 i
München bildad beteckning för
sådan konst som man totalt
förkastade, antingen därför att den var
överlastad med grannlåt eller
präglad av gammalmodig känslosamhet.
Kitt, bindemedel, degartad massa,
som hårdnar genom kemisk eller
fysisk inverkan. Består av olika
lösningar såsom linolja, fernissa,
harts, kautschuk m. m., till vilka
sättes krita, kalk el. dyl.
Kittel [k-], Bruno (1870—1948), tysk
kördirigent, grundade 1902 den
ryktbara Bruno K.-kören i Berlin,
en av Europas förnämsta i fråga om
tolkning av kyrkliga körverk.
Kit’telsen [ki-], Theodor (1857—1914),
norsk tecknare och målare. Sin
främsta insats gjorde K. som
illustratör bl. a. till Asbjörnsens och
Moes folksagor och i sina tecknings
-serier, t. ex. Troldskab, alla
utmärkta av en grotesk fantasi och
en frodig humor, 2532, pl. vid art.
Norsk konst.
Kittlar en, se Klitoris.
Kiu-kiang, stad i provinsen Kiangsi,
Kina, vid Yangtsikiang. Ca 80 000
inv. Stor teexport.
Kiung-chou [-tjo], huvudstad på
kinesiska ön Hainan, 46 000 inv.,
1995 K.
Kiusiu, se Kyushu.
Ki’vi, Ap’teryx, strutsfågelsläkte med
sex arter på Nya Zeeland, till
storleken liknande en tupp. Skyddas.
Kiv’i [k-] (urspr. Stenvall), Alexis
(1834—72), finsk författare, den
finskspråkiga romanens och dramats
skapare. Hans förnämsta verk är
den naturalistiska och fantastiska,
patetiska och burleska bonde- och
ödemarksskildringen Sju bröder
(1870, sv. ö. 1919 och 1940). Bland
hans skådespel märkas den lyriska
och högstämda enaktaren Lea (1869,
sv. ö. 1916) samt det
humoristiska folklustspelet
Sockenskomakarna (1864, sv. ö. 1917). Dikter i
urval ha översatts 1937, — 2008, 3290.
Kivik [tj-]. 1. Kommun i
Kristianstads län. 5 215 inv. 1954. Bildad
1952 genom sammanslagning med
Rörum, S:t Olof, Södra Mellby och
Vitaby. — 2. Municipalsamhälle i K.
1, 2 mil n. om Simrishamn. 628 inv.
1954. Fiskeläge och badort, berömd
marknadsplats. Vid K. anträffades
1748 ett stort gravröse, Bredarör, en
hällkista från äldre bronsåldern, det
s. k. Kiviksmonumentet, med
inhuggna figurer av samma art som
hällristningarnas, troligen
återgivande en kultprocession, 1079 B,
3089 K.
Kivlmäki, Toivo (f. 1886), finsk
politiker och professor i civilrätt,
re
geringsmedlem 1928—29 och 1931—
32, statsminister 1932—36, finskt
sändebud med protysk tendens i
Berlin 1940—44, dömd enligt
krigs-ansvarighetslagen 1946 till 5 års
fängelse. Återtog sin professur
efter benådningen 1949.
KFvusjön, sjö i Belgiska Kongo,
Cent-ralafrika, n. om Tanganjikasjön,
1 455 m ö. h., 2 650 km2. Är en del
av den stora afrikanska gravsänkan
och avrinner till Tanganjika genom
Rusisi.
Kizi’1 Irmak, se Kisil Irmak.
Kiörboe [tjar’bo], Carl Fredrik (1799
—1876), målare, ryttmästare. Efter
1840 mestadels bosatt i Paris. Var
på sin tid vår främste djurmålare,
bl. a. översvämningen (1850). Har
även utfört ryttarporträtt, bl. a. av
Karl XV.
Kjær [tjär], Nils (1870—1924), norsk
författare och kritiker. Hans mest
kända verk är komedin Det
lykke-lige valg (1913, sv. ö. 1914), som
kvickt satiriserar över vissa
demagogiska humbugsmetoder i
samtidens politiska liv. Han var också
en framstående essayist.
Kjeldahl [ke’l], Johan (1849—1909),
dansk kemiker, chef för
Carlsbergs-laboratoriets kemiska avdelning,
banbrytande enzymforskare. Har
utarbetat en efter honom benämnd
metod för bestämning av kväve i
organiska föreningar.
Kjellberg, Frithiof (1836—85),
bildhuggare, lärjunge till Molin. Har
bl. a. utfört frisen på Jernkontorets
hus i Stockholm (1875). K:s
huvudverk är Linnémonumentet i
Humlegården i Stockholm, avtäckt 1885.
1. Kjellberg, Jonas (1858—1942),
industri- och bankman, direktör i
Skandinaviska kredit AB 1899—1917,
ordförande i Jernkontoret 1919—28.
K. donerade ca 1 milj. kr. till
uppförandet av Göteborgs konstmuseum.
2. Kjellberg, Knut (1867—1921),
brotill Jonas K., läkare och folkbild
-ningsman, liberal riksdagsman i
A. K. 1906—11 och 1918—20. K. var
pionjär inom svenskt
folkbildningsarbete. Han blev 1908 föreståndare
för Stockholms arbetarinstitut, där
han höll mycket uppskattade
föreläsningar, som delvis samlats i
bokform under titeln Själskultur (1922).
Kjellberg, Oscar (1870—1931),
industrimän, uppfinnare av metoden att
ljusbågssvetsa med »belagda»
elektroder, grundade 1904 Elektriska
svetsnings-AB i Göteborg.
Kjellberg, Sven T. (f. 22/6 1892),
kulturhistoriker, museiman. Intendent
och chef vid Kulturhistoriska
museet i Lund sedan 1934. Bland
arbeten Ull och ylle (1943).
Redigerar sedan 1935 den av honom
grundade årspublikationen Kulturen.
Kjellén, Rudolf (1864—1922),
statsve-tenskapsman, politiker, professor i
statskunskap vid Göteborgs
högskola 1901, skytteansk professor i
Uppsala 1916. Försökte i sitt
vetenskapliga författarskap
grundlägga en ny s. k. geopolitisk
stats-åskådning, som sökte orsakerna till
staternas politiska funktioner i
deras geografiska betingelser (se
Geo-politik). Utgav bl. a. Stormakterna
(1911—13) och Staten som livsform
(1916), 2048.
Kjellertz, Gösta (f. 26/1 1912),
operettsångare, baryton. Har varit
engagerad vid Kungliga teatern, olika
operettscener, film och radio.
Kjellgren, Ingeborg (f. 18/4 1918),
sångerska (sopran), sedan 1950
anställd vid Kungl. Teatern. Har även
framträtt som romanssångerska.
4428
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
