Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Klinkbyggd ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KL1NK3YGGD
KLOCKSTAPEL
Klinkbyggd, om bordläggning då de
enskilda borden delvis övertäcka
varandra, likt taktegel. — Motsats:
kravellbyggd, 903.
Klinker. 1. Tegel som blivit förglasat
eller sintrat genom hård bränning.
Dylikt tegel är ej poröst och
användes i form av plattor till
trottoar- och golvbeläggningar samt
till vatten- och syrafasta
murarbeten. — 2. Detsamma som hårt bränd
åkerlera, krossad till sand.
Användes i stället för sand till betong. —
3. Sintrad mellanprodukt vid
cementtillverkning.
Klin’kerbetong, betong som är
framställd med klinkersand eller
klin-kergrus i stället för med vanlig
sand och singel. Är på grund av
klinkerns porositet lättare än
vanlig betong.
Klinkmått, mätklinka, enkelt, fast
mätverktyg med hästskoform, där
föremålet som skall kontrolleras
placeras mellan skänklarna.
Klinome’ter, instrument för mätning
av fartygs krängning. En K. kan
utformas som en dämpad pendel
eller ett graderat och med vätska
delvis fyllt U-rör.
Klint, av branta väggar begränsat
berg; abrasionsbrant i lagrade berg-
1. Klint, Peder Vilhelm Jensen (1853—
1930), dansk arkitekt, berömd främst
för den av medeltida danska
landskyrkor inspirerade Grundtvigs
Min-dekirke i Köpenhamn (uppförd
1921—40).
2. Klint, Kaare (1888—1954), son till P.
V. J. K., dansk arkitekt, professor
vid konstakademin i Köpenhamn
1944. Fullbordade efter faderns död
Grundtvigs Mindekirke i
Köpenhamn, men har sin största
betydelse som möbelarkitekt i en enkel
saklig stil med utsökt
materialbehandling.
Klinte, församling i Klintehamns
kommun i Gotlands län, 1 345 inv. 1954.
Kyrka från senare delen av
1200-talet med ett ännu äldre torn.
Klintehamn, hamnplats på Gotlands
västra kust, 3 mil s. om Visby, 938
inv. 1951. Badort. Handels- och
industriort, utförsel av kalk och
spannmål.
Klintehamn, kommun i Gotlands län.
4 862 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Eksta, Fröj el,
Hej de, Klinte, Mästerby, Sanda,
Sproge, Västergarn och Väte.
Klintsläktet, Centaure’a, av flocken
tistelväxter, omfattar den vanliga
blåklinten, C. cy’anus, rödklinten,
C. jace’a (snarlik den förra men
med röda, stundom vita
blomkorgar) och väddklinten (med röda
blommor), som är mera storväxt än
de övriga och skiljes från dem
genom att de övre bladen äro djupt
parflikiga.
Kli’o (grek. Klei’o), historiens och
epikens musa i den grekiska
mytologin.
Klippan, köping i norra Skåne,
Kristianstads län, n. om Söderåsen och
Rönneå. 8186 inv. 1954. Stort
finpappersbruk, omnämnt första gången
1573, läderfabrik m. m.
Samreal-skola. Köpingsrättigheter 1945. 1952
inkorporerades Vedby och Västra
Sönnarslöv med Klippan.
Klippans Finpappersbruk, AB K„
grundat 1889, driver pappersbruk och
kartongfabrik i Klippan,
Kristianstads län, samt äger Lessebo AB och
Böksholms sulfitfabrik, båda i
Kronobergs län. Klippans pappersbruk
anlades 1573 och fick namnet
Klippan 1637. Vid bruket installerades
1832 Sveriges första pappersmaskin.
Antal anställda ca 1 600.
Klippare, gammalt namn på oädel men
duglig häst.
Klippdassar, detsamma som
klippgrävlingar.
Klippduva, se Duvsläktet, 747.
Klipper, se Clipper, 904 B.
Klippfisk, fläkt, saltad, pressad och
sedan på klippor torkad torsk, sej,
kolja eller långa.
Klippfyr, se Blixtfyr.
Klippgrav, benämning på i klippor
inhuggen gravkammare.
Förekommer i Egypten redan omkring 3000
f. Kr. antingen som en i klippan
urholkad brunn med överbyggnad
eller en i berget uthuggen kammare,
samt i Iran och flera
medelhavsländer från århundradena f. Kr.
Klippgrävlingar, klippdassar,
Hyracoi’-dea, en ordning bland däggdjuren,
företrädda av några få arter i
Afrika och västra Asien. Tämligen
klumpiga djur, ungefär så stora som
en kanin. De leva av växtföda. K.
äro av intresse för hovdj
urssystematiken.
Klippiga bergen, eng. Rocky
Moun-tains, den östra randkedjan av
Kor-dillererna i Canada och Förenta
Staterna med bl. a. topparna Mt
Robson (3 983 m), Fremont peak (4 203
m), Blanca peak (4 389 m) och
Rikes peak (4 312 m), 1310 B, 2490
K.
Klipping, vanligen fyrkantiga mynt
från 1500-talet och början av
1600-talet. Utgåvos under tider som
fordrade stor skyndsamhet vid
präglingen.
Klippkänguruer, släktet Petrogale av
familjen Kängurudjur.
Klippljusapparat, klippapparat,
apparat för alstring av klippljus, dvs.
ljus som efter visst tidsmönster
in-eller urkopplas plötsligt. — Mest
kända äro G. Daléns K. för
fyrbelysning medelst acetylengas, 1252.
Klippmoskén, Sachra-moskén, i
Jerusalem är belägen på det forna
salo-moniska templets plats. Den heliga
klippan i Klippmoskén anses
motsvara läget av brännofferaltaret,
1844.
Klipptempel, grottempel, i klippan
uthuggna tempel ofta i förening med
gravar. Förekomma i Egypten (Abu
Simbel) och i Indien, där såväl
grottempel som ur klippan
fullständigt uthuggna, helt fristående tempel
finnas.
Klirrfaktor, ett mått på den typ av
distorsion vid telefon- och
radioanläggningar som kännetecknas av
att främmande övertoner bildas. K.
utgör kvadratroten ur förhållandet
mellan dessa övertoners
sammanlagda energi och signaltonens energi.
Klissov, Kliszow [klisj’of], by i Polen,
n.ö. om Krakow, vid vilken Karl XII
9 juli 1702 besegrade de överlägsna
polska och saxiska trupperna under
August II.
Klister, av stärkelse och vatten eller
av stärkelse och alkalier tillverkade
bindemedel för papp, papper,
bok-binderiarbeten etc.
Klitgaard [klitVgår], Mogens (1906—
45), dansk författare. Har skrivit
ett flertal romaner, bl. a. Den
gudomliga vardagen (1942, sv. ö. 1945)
med motiv från det ockuperade
Klitoris, kittlar en, en rudimentär
bildning vid den främre
sammanslutningen av de små blygdläpparna hos
kvinnan. Motsvarar mannens penis.
Klitter, dansk benämning på Dyner.
Kljutje’vskaja Sop’ka, 4 916 m hög
vulkan på Kamtsjatka.
KLM, förkortning för Koninklijke
Luchtvaart Maatschappij N. V.,
Amsterdam, statligt holländskt
flygbolag, som även trafikerar Sverige.
Kloa’k (lat. cloa’ca). 1.
Avloppsledning bestående av rör och murade
trummor under jorden. — 2.
Benämning på tarmkanalens bakersta
del, då även urin- och könsorganen
utmynna i densamma. Förekommer
hos groddjur, fåglar, kloakdjur och
hos flertalet kräldjur.
Kloakdjur, Monotre’mata, den lägst
stående ordningen av däggdjuren.
Omfattar tre släkten inom
familjerna näbbdjur och myrpiggsvin,
752, 2764.
Kloapor, Hapalldae, små
ekorrliknan-de, brednosiga apor med smala,
klolika naglar. Leva i Sydamerikas
urskogar. Hit hör vita silkesapan,
Ha’pale jac’cus, och världens minsta
apa, dvärgspindelapan, H. pygmae’s
längd 30 cm, varav svansen 15 cm.
Kloasma, brunpigmenterade
hudfläckar, särskilt i ansiktet och på
buken, vilka kunna uppträda vid
graviditet, vissa former av
underlivslidanden och hos utmärglade
individer. Förändringarna bero på
pig-mentavlagringar.
Klockare, underordnad
kyrkotjänste-man med huvudsaklig uppgift att
vårda kyrka och kyrkogård samt
biträda vid gudstjänst och
administrativa pastorsexpeditionsgöromål.
K:s ämbete var ofta förenat med
organist-, kantors- och
skollärar-sysslorna. Genom 1947 års lag om
kyrkomusiken har K.-befattningen
avskaffats.
Klockboj, flytande sjömärke, försedd
med klocka, som av vågrörelserna
bringas att ljuda.
Klockdjur, VorticelTidae, ett slags
Infusionsdjur.
Klockgrodan, Bombina’tor bombi’nus,
tillhör familjen Discoglos’sidae. Finns
i södra Skåne och avger under
par-ningstiden ett läte som liknar
avlägsen klockklang.
Klockljung, Eri’ca tet’ralix, art av
familjen ljungväxter, med ljusröda,
äggformigt klocklika blommor i
flock och kransställda, barrlika blad.
Tämligen allmän på myrar och
fuktiga hedar.
Klockmetall, klockmalm, brons avsedd
för gjutning av kyrkklockor.
Innehåller vanligen 78 % koppar och
22 % tenn. Föreställningen att en
tillsats av silver skulle förbättra
klangen har vederlagts genom prov.
Ljudet blir tvärtom sämre. I intet
fall har man genom analys kunnat
påvisa nämnvärd halt av silver i
äldre klockor. De silverskänker, som
en godtrogen allmänhet frambar vid
äldre tiders gjutningsceremoniel och
som nedsläpptes i ugnen, ha
troligen funnit vägen genom särskilda
kanaler förbi degel och eldstad.
Klockrike, församling i Borensbergs
kommun i Östergötlands län, 799
inv. 1954.
Klockringning, religiöst bruk, äldre
än kristendomen, som upptog det
senast på 500-talet. Sedan ca 800
vanligt i Västerlandet. K.
förekommer, utom före gudstjänst, vid
begravning, s. k. själaringning, och
före helg, helgmålsringning.
Klockspel, musikinstrument av olika
stämda klockor, som anslås av
hammare och kunna vara
förbundna med klaviatur. Förekommer i
större skala i kyrk- och
stadshustorn. Även benämning på
slaginstrument i en orkester och då
bestående av olika långa och
olikstämda metallrör (metallofon,
tuba-fon), som anslås med träklubba,
2386.
Klockstapel, tornliknande
bjälkbygg-nad, uppförd i samband med en
kyrka som upphängningsplats för
kyrkklockorna, speciellt under 16—
4432
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
