Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - K - Kleistogam ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KLEISTOGAM
KLINIK
statsförfattning i demokratisk
riktning och enligt traditionen den
förste som drabbades av ostracismen,
1443.
Kleistoga’m, blomma, som aldrig
öppnar sig och därför endast kan sj
älv-befruktas.
Klei’tos (d. 328 f. Kr.), grekisk
general under Alexander den store. K.
kritiserade kungens svaghet för
orientaliska seder och dräptes vid
ett upphetsat tillfälle av denne, 38.
Klemens, påvar, se Clemens.
Klem’etti, Heikki (1876—1353),
finländsk kompositör, musikhistoriker
och körledare, professors titel 1923.
Företog med den av honom år 1900
grundade kören Suomen laulu
vidsträckta konsertresor.
Klemingen eller Klemmingen, sjö i
östra Södermanland. 11 m ö. h., 16
km2, 36 m djup. Avrinner genom
Trcsaån.
Klemming, Gustaf Edvard (1823—93),
biblioteksman, chef för Kungliga
biblioteket 1865—90, framstående
handskriftssamlare, bokkännare och
utgivare av bibliografiska arbeten.
Klemperer, Otto (f. 1885), tysk
dirigent, verksam bl. a. i Berlin (1927—
—33), Los Angeles och Budapest. Nu
bosatt i Schweiz. K. har blivit känd
för utsökta tolkningar av såväl
klassisk som modem musik (bl. a. i
Stockholm; f.f.g. 1946).
von Klenze [klänts’e], Leo (1784—
1864), tysk arkitekt. 1815
hovårki-tekt hos Ludvig I i München, anslöt
sig främst till den grekiska
antikens byggnadsformer, bl. a. i
Glyp-toteket (1816—30) och Propyléerna
(1846—60) i München, Eremitaget i
Leningrad och Walhalla vid
Regensburg, men även till den italienska
renässansen, t. ex. i Ältere
Pinako-thek och Königsbau i München,
3554.
Klenä’ter, klenor (ty. Kleinod, litet
ting), flottyrkokta kakor,
utsporra-de av en tunn deg av ägg, socker,
vetemjöl, grädde, smör, konjak
eller brännvin. Bakas i Sverige
särskilt vid jul.
Kle’obis och Bi’ton, enligt legenden
söner till en prästinna vid Heras
tempel i Argos, som bad gudarna
skänka dem den högsta lyckan.
Hera lät sönerna dö under sömnen.
Kleom’enes, namn på tre spartanska
konungar. K. I (d. 489 f. Kr.)
fördrev tyrannen Hippias från Aten
men besegrades av atenarna ett par
år senare. Dog i fängelse. — K. III
(d. 219), sökte förgäves återställa
Spartas makt och Lykurgos’ lagar.
Död i landsflykt i Egypten, 1447.
Kle’on (d. 422 f. Kr.), atensk
folkledare, demokratiska partiets ledare
från 420 f. Kr. Som Atens ledande
politiker var K. förespråkare för en
mot Sparta riktad krigspolitik.
Sändes att möta Brasidas 422, men
stupade vid Amfipolis. K. skildras hos
Aristofanes som en hänsynslös
demagog, 1445.
Kleo’patra (69—30 f. Kr.), egyptisk
drottning, blev först Caesars och
senare Antonius’ älskarinna. Den
se-nares och K:s planer på ett
österländskt storvälde krossades 31 f. Kr.
genom nederlaget till sjöss vid
Ac-tiurn mot Octavianus, som motstod
hennes förförelsekonster. Hon
begick därför självmord med hjälp av
en giftorm för att ej utnyttjas vid
segrarens triumf, 570, 1387 B, 2009.
Kleopatras nålar, namn på två
egyptiska obelisker från 1500-talet f. Kr.
En fördes till London 1878, den
andra till New York 1880, — 40 B.
Klepsy’dra, vattenur, forntida
tidmätare, som angav tiden genom
mängden av utrunnen vätska. Vissa K.
voro försedda med urtavla och en
visare, som var kopplad till en
flottör.
Kleptomani’ (grek. klep’tein, stjäla,
och mani’a, vansinne), sjuklig lust
att stjäla.
Klerika’1, prästerlig; påvligt sinnad. —
Klerikalis’m, sedan 1800-talet
politiskt slagord för att beteckna
överdrivet kyrkligt inflytande på
samhällslivet.
1. af Klercker, Carl Natanael (1734—
1817), friherre, militär, general 1809,
chef för finska
landrekognoscerings-verket från 1780 och för
sjörekognosceringen från 1791. K.
mobiliserade finska amén vid finsk-ryska
krigets utbrott och avslöt som
överbefälhavare efter Klingspor
konventionen i Olkijoki.
2. af Klercker, Brita (f. 9/11 1906),
målarinna, har främst utfört
stadsbilder från Lund och porträtt i en
förfinad franskinspirerad kolorism.
Även verksam som grafiker.
Kleresi’ (grek, kleros, lott),
prästerskap.
Klerk (grek, klerikos’, lat. cle’ricus),
präst; medlem av det andliga
ståndet (jfr Klerus); andlig; lärd,
intellektuell.
de Klerk, Michel (1884—1923),
holländsk arkitekt, tillhörde den s. k.
Amsterdamskolan, som förenade en
saklig inriktning på
bostadsproblemen med en subjektiv
expressionistisk form.
Klerus, det prästerliga ståndet inom
romersk-katolska kyrkan till
skillnad från lekmännen; användes
numera även om prästerskapet inom
andra kyrkor.
Kletzki, Paul (f. 1900), polsk dirigent,
numera bosatt i Schweiz. Hör till
samtidens främsta orkesterledare och
gästade Sverige l:a ggn 1932.
Klev, bergvägg, klyfta, brant backe.
Kle’ve, Cleve, stad i det forna
hertig-dömet K. i nuvarande delstaten
Nordrhein-Westfalen, västra
Tyskland, nära holländska gränsen, 17 885
inv. 1950. Kurort.
Klevshult, kommun i Jönköpings län.
2 968 inv. 1954. Bildad 1952 genom
sammanslagning av Fryele, Hagshult,
Tofteryd och Åker.
Kli, kvarnavfall vid sädens målning.
Användes huvudsakligen till
kreatursfoder. Största näringsvärdet ha
vete- och rågkli.
Klibad, medicinskt bad, varvid 2—5
kg vetekli, som får koka i en påse,
upprepade gånger utklämmes i
badvattnet. Användes vid vissa
hudsjukdomar (eksem) på grund av sin
retmildrande verkan.
Klibbal, se Al, 2231 B.
Kliché, tryckplatta för återgivning av
bild i boktryck. Två huvudtyper
förekommer: autotypi, halvtonkliché,
där bildytan uppdelas i punkter
medelst ett raster, och fototypi, där
bildytan består av linjer utan
kontinuerlig övergång mellan vitt och
svart, 3519.
Klient (lat. cliens, skyddsling), hos
romarna en lägre borgare, som var
beroende av en skyddsherre,
patro-nus. Numera kund hos en advokat
eller läkare, vars hela kundkrets då
kallas kliente’l.
Kliff, detsamma som abrasionsbrant.
Klimakte’rium (grek, klimakterikos,
kritisk, farlig), en hos kvinnan i
45—50-årsåldern infallande
övergångsperiod, då äggstockarnas
funktioner och menstruationen upphöra.
Brukar oftast åtföljas av nervösa
rubbningar, sömnlöshet,
hjärtklappning, som dock äro av övergående
natur.
Klima’t (grek, klima, zon, trakt),
sammanfattningen av de för en ort
karakteristiska
väderleksföreteelser-na under en viss tid, vanligen ett
år, 2010.
Klimatologi’, vetenskapen om
klimatförhållandena på jorden, 2010.
Kli’max (grek., stege), höjdpunkt,
toppunkt, kulmen, t. ex. i en
berättelse eller ett händelseförlopp.
Klimt, Gustav (1862—1918),
österrikisk målare. Med sina ornamentalt
stiliserade, symbolistiska målningar
representerar K. den österrikiska
modernismen kring sekelskiftet. K.
var bl. a. ledare för den 1897
bildade oppositionella
konstnärssam-manslutningen Wiener-Sezession.
Klinckowström, Axel (1867—1936),
friherre, zoolog, författare. Deltog som
zoolog i ett flertal vetenskapliga
expeditioner. Hans produktion
omfattar zoologi och folkloristisk samt
reseskildringar, memoarer, bl. a.
Klinckans minnen (1—2, 1933—34),
dikter, en operatext och en mängd
äventyrsberättelser.
Kling, Carl (f. 17/5 1879), bakteriolog,
docent i serologi och immunitetslära
1911, föreståndare för Statens
bakteriologiska laboratorium 1924—45,
professors namn 1924. Har studerat
smittämnet vid sömnsjukan och är
medlem av den internationella
kommittén för utforskande av
barnförlamningens smittovägar.
Klingenstierna, Samuel (1698—1765),
svensk matematiker och fysiker,
lärare för kronprins Gustaf (III). K.
är mest känd för att ha påvisat möj
-ligheten att åstadkomma
akroma-tiska linser genom kombination av
en positiv och en negativ lins med
olika brytningsindex. Denna idé
hade såsom orimlig förkastats av
Newton, 2311, 2477.
Klinger, Max (1857—1920), tysk
grafiker, målare och bildhuggare. Bland
hans verk märkas de grafiska
serierna Vom Tode (1889—98) ° och
Brahmsphantasie (1894). K:s måleri,
ofta med religiösa och mytologiska
motiv, förenar naturalistisk form
med symboliskt innehåll. Av
skulpturverken är Beethovenmonumentet
(1902, Leipzigs museum) ett av de
mest kända, 2484 B, 3554.
von Klinger, Maximilian (1752—1831),
tysk författare och militär, slutligen
hög rysk ämbetsman. Tillhörde den
unge Goethes krets och utövade stort
litterärt inflytande genom sina
bombastiskt revolutionära dramer, av
vilka Sturm und Drang (1776) gav
namn åt tidens litterära
moderiktning. Senare skrev han realistiska
och psykologiska romaner samt
bistra betraktelser över tidsandan.
Klingerfjärden, vik i Medelpad norr
om Alnön, Indalsälvens
mynningsvik, 2287.
Klingeråsen, berg i n.v. Medelpad, s.
om Bräcke. 561 m ö. h.
Klingspor, Wilhelm Mauritz (1744—
1814), greve, fältmarskalk. Var
överbefälhavare i finska kriget 1808—09
och organiserade arméns såsom
nödvändig ansedda reträtt men var ej
någon framstående fältherre. Han
deltog sedan i Gustav IV Adolfs
avsättning, blev överståthållare i
Stockholm men avskedades efter
Fersen-ska mordet 1810, — 973.
Klinhus, klenhus, hus med bärande
stomme av trävirke och
mellanfyll-ning av vidjor, ris e. dyl., som
överdragits med lera. Rester av K.
från stenåldern ha påträffats i
södra Sverige. Konstruktionen har länge
bibehållits i Skåne genom
korsvirkeshusen.
Klini’k (grek. kli’ne, säng), sjukhus
eller avdelning av detta, där
undervisning meddelas åt blivande läkare
med de sjuka som studieobjekt.
4431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
